Förslag till avgörande av generaladvokat Francis G. Jacobs föredraget den 18 oktober 2001

1 Originalspråk: engelska.

2 Konvention av den 27 september 1968 om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område (EGT L 304, 1978, s. 36), i dess lydelse enligt konvention av den 9 oktober 1978 om Konungariket Danmarks, Irlands och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands tillträde till konventionen (EGT L 304, s. 1 och — i ändrad lydelse — s. 77), enligt konvention av den 25 oktober 1982 om Republiken Greklands tillträde till konventionen (EGT L 388, s. 1) och enligt konvention av den 26 maj 1989 om Konungariket Spaniens och Republiken Portugals tillträde till konventionen (EGT L 185, s. 1), nedan kallad Brysselkonventionen.

3 Se ovan fotnot 2, nedan kallad 1989 års anslutningskonvention. Konventionen ratificerades av Nederländerna den 11 januari 1990 och av Förenade kungariket den 13 september 1991, och trädde således i kraft mellan de två staterna den 1 december 1991 (se artikel 32.1 i konventionen).

4 Konventionens principer är inte nya. Redan på 1500-talet skrev Sir James Balfour of Pittendreich i Practicks: Na man may be Judge in ony cause, bot gif defendar be within his jurisdiction, be resson of dwelling within the same or in respect of contract of obligation made thair; or be resson of tresspas committit within the boundis thairof, or in respect of the thing that is askit and damit quhilk is and lyis within his jurisdictioun; because the persewar sould follow the defendar's jurisdictioun, and persew him befoir his awin competent Judge (Of jugeis, kapitel 15, s. 284 i de tryckta utgåvorna).

5 För en kommentar avseende upphävandets betydelse, se rapporten om 1989 års anslutningskonvention av de Almeida Cruz, Desantes Real och Jenard (EGT C 189, 1990, s. 35), punkterna 33 —38. Se även rapporten om 1978 års anslutningskonvention av- Schlosser (EGT C 59, 1979, s. 77), punkterna 251—254, och rapporten om 1988 års Luganokonvention av Jenard och Möller (EGT C 189, 1990, s. 57), punkterna 91—97.

6 Wet van 2 november 1992, houdende bepalingen inzake arbeid verricht in verband met de mijnbouw op de Noordzee, Staatsblad 1992, 592.

7 Förenta nationernas traktatsamling nr 7302, volym 499, s. 312—321, nedan kallad konventionen om kontinentalsockeln.

8 EGT L 179, 1998, s. 3, nedan kallad havsrättskonventionen.

9 Jag är inte klar över vad som låg till grund för den slutsatsen, i synnerhet om kommentarens författare hade artikel 5.1 i Brysselkonventionen i dess lydelse efter år 1989 i åtanke.

10 Av generaladvokat Strikwerdas förslag till avgörande till Hoge Raad förefaller det som om Herbert Webers klagomål är att han inte fick återgå till arbetet efter en sjukdom som följde på hans senaste anställningsperiod.

11 Se ovan fotnot 7.

12 Wienkonventionen av den 23 maj 1969 om traktaträtten (Förenta nationernas traktatsamling nr 18232, volym 1155, s. 331, nedan kallad Wienkonventionen.

13 Se ovan fotnot 8.

14 Presidential Proclamation No 2667, Policy of the United States with respect to the natural resources of the subsoil and seabed of the continental shelf (1945) 13 US Department of State Bulletin 485.

15 North Sea Continental Shelf Cases 1969 ICJR 3.

16 Det kan noteras att dessa frågor fortfarande är relevanta, även om beslutet att upphäva artikel 60 fattades år 1989. Se de ovan i fotnot 5 nämnda rapporterna.

17 Se exempelvis dom i mål C-125/92, Mulox IBC (REG 1993, s. I-4075; svensk specialutgåva, volym 14, s. 285), punkterna 10 och 11, i mål C-383/95 Rutten (REG 1997, s. I-57), punkterna 12 och 13, eller i mål C-440/97, GIE Groupe Concorde (REG 1999, s. I-6307), punkt 11.

18 Se exempelvis domen i målet GIE Groupe Concorde, punkterna 12 och 13, och den rättspraxis som citeras där.

19 Se domen i målet Mulox, punkt 16.

20 Även om en domstols geografiska behörighet skall fastställas i den nationella lagstiftningen kan förhållandet mellan behörighetsområdet och en viss grupp av förfaranden trots detta icke styras av konventionen, inte ens i frånvaro av en internationell anknytning. Se Jenards rapport om originalversionen av Brysselkonventionen, EGT C 59, 1979, s. 3, kapitel IV.B, avsnitt 2, artiklarna 5 och 6.

21 Se ovan fotnot 5, punkterna 33 —38. Se särskilt hänvisningen i punkt 37.b.2 till möjligheten för Nederländerna att förklara Brysselkonventionen tillämplig på Nederländska Antillerna.

22 Liksom konventionen om kontinentalsockeln undertecknad i Genève den 29 april 1958 (Förenta nationernas traktatsamling nr 6465, volym 450, s. 82), och även den senare ersatt av havsrättskonventionen, som innehåller i huvudsak liknande bestämmelser.

23 Det förefaller möjligt att Herbert Webers arbete åtminstone delvis utfördes ombord på fartyg som förde nederländsk flagg, vilket kunde ge en annan grund för de nederländska domstolarnas behörighet, oberoende av vilket område fartygen trafikerade. Den eventuella frågan faller dock utanför ramen för Hoge Raads fråga.

24 Se exempelvis artikel IX i den internationella konventionen om ansvarighet för skada orsakad av förorening genom olja (CLC), undertecknad i Bryssel den 29 november 1969.

25 Han tycks ha arbetat där omkring 79 dagar av 223, i tio separata arbetsskift. Det finns ingen uppgift om huruvida de återstående 144 dagarna utgjordes av viloperioder, av arbete utanför den nederländska delen av kontinentalsockein eller båda delarna.

26 Dom i mål 32/88, Six Constructions mot Humbert (REG 1989, s. 341).

27 Se avseende båda målen ovan fotnot 17.

28 Se punkterna 19—21.

29 Se punkt 25.

30 Se domen i målet Mulox, punkt 16.

31 Se punkterna 15—17, se även där citerad rättspraxis.

32 Se punkt 22.

33 Se härvidlag mitt förslag till avgörande i målet Mulox, punkterna 27 och 28, och i målet Rutten, punkterna 30 och 31. Se även dom i mål 133/81, Ivenel mot Schwab (REG 1982, s. 1891; svensk specialutgåva, volym 6, s. 441), punkt 15.

34 Jämför domen i målet Rutten, punkt 25, där det framhölls att den anställde utförde nästan två tredjedelar av sitt arbete i en konventionsstat.

35 Denna åsikt stöds av punkt 23e i rapporten om 1989 års anslumingskonvention (ovan fotnot 5).

36 Det kan i det avseendet eventuellt vara relevant att Herbert Webers talan inledningsvis väcktes inte bara mot hans arbetsgivare Ogden utan även mot bolaget Catering Logistic Management BV, med säte i Hoorn, Nederländerna, på vars chefs kontor avtalet med Ogden undertecknades, enligt generaladvokat Strikwerda i hans förslag till avgörande till Hoge Raad.

37 Se punkt 38.

38 Se punkt 32 i förslaget till avgörande i målet Mulox och punkterna 33 och 34 i förslaget till avgörande i målet Rutten.

39 Se punkt 39 ovan.

40 I dom i mål 25/79, Sanicentral mot Collin (REG 1979, s. 3423; svensk specialutgåva, volym 4, s. 615) slog domstolen fast att tidpunkten för inledandet av ett rättsligt förfarande är avgörande för bedömningen av effekten av en klausul om domstols behörighet i ett anställningsavtal som ingåtts innan konventionen trädde i kraft på valet av forum för ett förfarande som inleddes efter dess ikraftträdande.