Förslag till avgörande av generaladvokat

1. Europeiska gemenskapernas kommission har i förevarande överklagande yrkat att domstolen skall upphäva domen som Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt har avkunnat den 10 februari 2000 i målet Nederlandse Antillen mot kommissionen, i vilken förordningarna (EG) nr 2352/97 och nr 2494/97 angående import av ris med ursprung i de utomeuropeiska länderna och territorierna har ogiltigförklarats.

2. Kommissionen har gjort gällande att förstainstansrätten har gjort en felaktig rättstillämpning när den fastställde att den talan som väckts av Nederländska Antillernas regering kunde tas upp till sakprövning. Enligt klaganden är denna myndighet varken personligen eller direkt berörd av de ifrågasatta förordningarna och den saknar dessutom ett berättigat intresse av att få saken prövad. I andra hand bestrider kommissionen att den har gjort en felaktig rättstillämpning när den antagit de ifrågasatta förordningarna.

3. Förevarande mål kan jämföras med domen av den 22 november 2001 i målet Nederlandse Antillen mot rådet. I detta mål har jag utrett hur förstainstansrätten har gjort en felaktig rättstillämpning i den ifrågasatta domen när den fastställde att den talan som väckts av Nederländska Antillernas regering beträffande kommissionens förordningar nr 2352/97 och nr 2494/97 angående importen av ris med ursprung i ULT kunde tas upp till sakprövning.

4. Domstolen följde mitt förslag till avgörande då den bibehöll sin traditionella tolkning av begreppet fysisk eller juridisk person som berörs personligen i den mening som avses i artikel 230 fjärde stycket EG och fastställde att den talan som väckts av Nederländska Antillernas regering inte kunde prövas. Det finns anledning att citera punkterna 64, 67 och 70—77 i denna dom i deras helhet.

5. I domstolens dom fastställs följande:

6. Eftersom denna motivering är helt tilllämplig i förevarande mål föreslår jag att domstolen skall upphäva den ifrågasatta domen och avvisa den talan om ogiltigförklaring av förordningarna nr 2352/97 och nr 2494/97 som väckts av Nederländska Antillernas regering.

7. Vid förhandlingen har Nederländska Antillernas regering gjort gällande att domstolen skall följa förstainstansrättens resonemang i domen av den 3 maj 2002 i målet Jégo-Quéré mot kommissionen. I denna dom fastställde förstainstansrätten att det fanns anledning att ompröva den restriktiva tolkningen av begreppet fysisk eller juridisk person som berörs personligen, i den mening som avses i artikel 230 fjärde stycket EG. Förstainstansrätten fastställde vidare att för att säkerställa ett effektivt rättsligt skydd för enskilda, skall en fysisk eller juridisk person anses beröras personligen av en gemenskapsrättslig bestämmelse med allmän giltighet som berör honom direkt om bestämmelsen inverkar på hans rättsliga ställning på ett bestämt och omedelbart sätt genom att hans rättigheter begränsas eller att han åläggs skyldigheter. Det är för denna bedömning inte relevant hur många andra personer som också påverkas, eller kan påverkas, av bestämmelsen och inte heller vilken situation som dessa personer befinner sig i.

8. Domstolen ogillade emellertid i plenum detta resonemang i dom av den 25 juli 2002 i målet Unión de Pequeños Agricultores mot rådet, som avkunnades efter förstainstansrättens ovannämnda beslut.

Förslag till avgörande

9. Under dessa omständigheter föreslår jag att domstolen skall

1 Originalspråk: franska.

2 Dom av den 10 februari 2000 i de förenade målen T-32/98 et T-41/98, Nederlandse Antillen mot kommissionen (REG 2000, s. II-201) (nedan kallad den överklagade domen).

3 Kommissionens förordning nr 2352/97 av den 27 november 1997 om införande av särskilda åtgärder för import av ris med ursprung i de utomeuropeiska länderna och territorierna (EGT L 326, s. 21).

4 Kommissionens förordning nr 2494/97 av den 12 december 1997 om utfärdande av importlicenser för ris enligt KN-nummer 1006 med ursprung i de utomeuropeiska länderna och territorierna inom ramen för de särskilda åtgärder som införts genom förordning nr 2352/97 (EGT L 343, s. 17).

5 Nedan kallade ULT.

6 Dom av den 22 november 2001 i mål C-452/98, Nederlandse Antillen mot rådet (REG 2001, s. I-8973).

7 Se mitt förslag till avgörande i det ovannämnda målet Nederlandse Antillen mot rådet, punkterna 99—113.

8 Se domen i det ovannämnda målet Nederlandse Antillen mot rådet, punkterna 60—77.

9 Dom av den 3 maj 2002 i mål T-177/01, Jégo-Quéré mot kommissionen (REG 2002, s. II-2365).

10 Ibidem, punkt 51.

11 Dom av den 25 juli 2002 i mål C-50/00 P, Unión de Pequeños Agricultores mot rådet (REG 2002, s. I-6677).