lagen.
EU-domstolen

Förslag till avgörande av generaladvokat Philippe Léger föredraget den 26 september 2002

CELEX
62000CC0178
Typ
EU-domstolen

Källa

1 Originalspråk: franska.

2 EGT L 61, s. 15 (nedan kallat det omtvistade beslutet).

3 Dokument nr VI/6462/98, den konsoliderade versionen av den 12 januari 1999 (nedan kallad den sammanfattande rapporten) (se bilagda utdrag i bilaga 1 i svaromålet).

4 Se ansökan (s. 2 och s. 3).

5 Se till exempel domstolens dom av den 13 december 1990 i mål C-347/88, kommissionen mot Grekland (REG 1990, s. I-4747), punkt 28, och av den 31 mars 1992 i mål C-52/90, kommissionen mot Danmark (REG 1992, s. I-2187), punkterna 17—19, liksom förstainstansrättens dom av den 6 maj 1997 i mål T-195/95, Guérin automobiles mot kommissionen (REG 1997, s. II-679), punkterna 20—27, av den 29 januari 1998 i mål T-113/96, Dubois et Fils mot rådet och kommissionen (REG 1998, s. II-125), punkterna 29 och 30, av den 20 april 1999 i målen T-305/94T-307/94, T-313/94T-316/94, T-318/94, T-325/94, T-328/94, T-329/94 och T-335/94, Limburgse Vinyl Maatschappij m.fl. mot kommissionen (REG 1999, s. II-931), punkterna 39—43. Se även förstainstansrättens beslut av den 28 april 1993 i mål T-85/92, De Hoe mot kommissionen (REG 1993, s. II-523). punkterna 20—26, av den 29 november 1993 i mål T-56/92, Koelman mot kommissionen (REG 1993, s. II-1267), punkterna 21—24, och av den 1 juni 1999 i mål T-73/99, Meyer mot rådet och kommissionen (REG 1999, s. II-1739), punkterna 7 och 8.

6 Se till exempel det ovannämnda beslutet i målet Koelman mot kommissionen, punkt 23.

7 Förordning om den gemensamma organisationen av marknaden för spannmål (EGT L 281, s. 1).

8 Fjärde skälet i ingressen.

9 Denna skyldighet har bibehållits i artikel 4 i rådets förordning (EEG) nr 1766/92 av den 30 juni 1992 om den gemensamma organisationen av marknaden för spannmål (EGT L 181, s. 21; svensk specialutgåva, område 3, volym 43, s. 29). Denna förordning har ersatt förordning nr 2727/75 från och med regleringsåret 1993/1994.

10 Artikel 2 i kommissionens förordning (EEG) nr 1569/77 av den 11 juli 1977 om fastställande av förfarandet och villkoren för interventionsorganens övertagande av spannmål (EGT L 174, s. 15). Dessa skyldigheter har bibehållits i artikel 2 i kommissionens förordning (EEG) nr 689/92 av den 19 mars 1992 om fastställande av förfarandet och villkoren för interventionsorganens övertagande av spannmål (EGT L 74, s. 18; svensk specialutgåva, område 3, volym 41, s. 118). Denna förordning har från och med den 1 juli 1992 ersatt förordning nr 1569/77.

11 Artiklarna 3 och 4 i förordning nr 1569/77 i ändrad lydelse enligt kommissionens förordning (EEG) nr 1022/90 av den 25 april 1990 (EGT L 106, s. 11). Denna princip har bibehållits i artikel 3 i förordning nr 689/92.

12 Se artikel 1 i rådets förordning (EEG) nr 1883/78 av den 2 augusti 1978 om allmänna bestämmelser för finansiering av interventioner genom garantisektionen vid Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ) (EGT L 216, s. 1; svensk specialutgåva, område 3, volym 10, s. 84).

13 Förordning om de faktorer som skall beaktas i årsräkenskaperna for finansieringen av interventionsåtgärder i form av offentlig lagring genom garantisektionen vid Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ) (EGT L 337, s. 3; svensk specialutgåva, område 3, volym 35, s. 173).

14 Artikel 1.1. Se även artikel 4.1 i förordning nr 1883/78.

15 Förordning om bokföringsregler för interventionsåtgärder som innefattar interventionsorganens uppköp, lagring och försäljning av jordbruksprodukter (EGT L 350, s. 43; svensk specialutgåva, område 3, volym 35, s. 250).

16 Det skall påpekas att i Italien har interventionsorganet Azienda di Stato per gli Interventi nel Mercato Agricolo (statligt organ med ansvar för interventionerna på jordbruksmarknaden, nedan kallat AIMA) delegerat samtliga förfaranden som rör köp och lagring av spannmål till privata näringsidkare, vilka benämns enti assuntori (se den sammanfattande rapporten, s. 89). Företaget Coop. San Giorgio är en av dessa privata näringsidkare.

17 Bilaga B1—B37 i ansökan.

18 Se särskilt dom av den 24 mars 1988 i mål 347/85, Förenade kungariket mot kommissionen (REG 1988. s. 1749), punkt 16, av den 19 februari 1991 i mål C-281/89, Italien mot kommissionen (REG 1991, s. I-347), punkt 19, av den 6 oktober 1993 i mål C-55/91, Italien mot kommissionen (REG 1993, s. I-4813), punkt 13. och av den 10 november 1993 i mål C-48/91, Nederländerna mot kommissionen (REG 1993, s. I-5611), punkt 14.

19 Dom av den 12 juni 1990 i mâl C-8/88, Tyskland mot kommissionen (REG 1990, s. I-2321), punkt 23. och av den 28 oktober 1999 i mål C-253/97, Italien mot kommissionen (REG 1999, s. I-7529), punkt 6.

20 Dom av den 1 oktober 1998 i mål C-242/96, Italien mot kommissionen (REG 1998. s. I-5863), punkt 59, och den ovannämnda domen av den 28 oktober 1999 i målet Italien mot kommissionen, punkt 7.

21 De ovannämnda domarna av den 12 juni 1990 i målet Tyskland mot kommissionen, punkt 28, av den 1 oktober 1998 i målet Italien mot kommissionen, punkt 59 och av den 28 oktober 1999 i målet Italien mot kommissionen, punkt 7.

22 Den sammanfattande rapporten (s. 103).

23 Ibidem.

24 Svaromålet (punkterna 24 och 26) och dupliken (punkterna 3—5).

25 Se svaromålet (punkt 26) och dupliken (s. 2 och 3).

26 Se särskilt kommissionens skrivelse nr 22783 av den 25 mars 1999 (punkt 8) (bilaga 5 i ansökan).

27 Dupliken (s. 3).

28 Förordning om förfarandet vid och villkoren för försall ning av spannmål som innehas av interventionsorgan (EGT L 191, s. 76; svensk specialutgåva, område 3, volym 51, s. 88).

29 EGT L 284, s. 45.

30 Förordning om gemensamma tillämpningsföreskrifter för systemet med säkerheter för jordbruksprodukter (EGT L 205, s. 5; svensk specialutgåva, område 3, volym 19, s. 55). Beträffande detta begrepp, se bland annat det förslag till avgörande som įag föredrog samtidigt som förevarande förslag till avgörande i det vid domstolen anhängiggjorda milet C-177/00, Italien mot kommissionen.

31 Första skälet.

32 EGT L 55, s. 27.

33 Den sammanfattande rapporten (s. 105).

34 Förordning nr 2220/85 är enligt dess artikel 1 a tillämplig på säkerheter som skall ställas enligt bestämmelserna i förordning nr 2727/75.

35 Se den sammanfattande rapporten (s. 105), ansökan (s. 5) och svaromålet (punkterna 29 och 30).

36 Ansökan (s. 6).

37 Förordning om de uppgifter som medlemsstaterna skall sända in för bokföring av de utgifter som finansieras genom garantisektionen vid Europeiska utvecklings- och garantironden för jordbruket (EUGFJ) (EGT L 249, s. 9; svensk specialutgåva, område 3, volym 27, s. 147).

38 Ansökan (s. 7 och 8).

39 Ansökan (s. 8).