Förslag till avgörande av generaladvokat Antonio Tizzano föredraget den 20 september 2001

1 Originalspråk: italienska.

2 EGT L 150, s. 1.

3 EGT L 124, s. 16; svensk specialutgåva område 6, volym 2. s. 211.

4 WestLB:s garanter är i praktiken bankens offentliga ägare. I detta avseende framgår av beslutet att banken till 100% (är) i offentlig ägo. Delstaten Nordrhein-Westfalen äger den största andelen av det nominella kapitalet (43,2%). De andra ägarna är Landschaftsverband Rheinland och Landschaftsverband Westfalen-Lippe (vardera 11,7%) samt Rheinische och Westfälisch-Lippische Sparkassen- und Giroverband (vardera 16,7%) Som offentligrättslig institution åtnjuter WestLB tvä slag av garantier frän de offentliga ägarnas sida, dels institutionellt ansvar (Anstaltslast), dels garantiansvar (Gewährträgerhaftung). Institutionellt ansvar betyder att WestLB:s ägare är förpliktade att garantera institutionens ekonomiska bas och funktion under hela dess livstid. Denna garanti innebär inget ansvar för ägarna gentemot bankens fordringsägare, utan reglerar endast förhållandet mellan myndigheterna och banken. Garantiansvar innebär att ägarna ansvarar för bankens alla skulder som inte täcks av dess tillgångar. Garanten ansvarar gentemot bankens fordringsägare. Bada dessa garantier är obegränsade i tiden och till beloppet (punkterna 15 och 16).

5 Även i det fallet hade domstolen att avgöra frågan om ett stöd som inte återbetalats (dom av den 27 juni 2000, REG 2000, s. I-4897) som i tvä parallella instanser ännu inte avgjorts (i domstolen, som hade vilandeförklarat målet, och i förstainstansrätten) avseende lagenligheten av ett beslut om åläggande av denna Återbetalning, beträffande vilket det inte nade yrkats något uppskov med verkställigheten.

6 Denna anmärkning uttalades särskilt med hänvisning till vad kommissionen framhållit i den ovannämnda skrivelsen av den 29 mars 2000 i fråga om nödvändigheten av att genomföra återbetalningen av stödet och den följande aterinyesteringen av det belopp som hänför sig till detta i tvä olika etapper.

7 Förstainstansrättens dom av den 8 juni 1995 i mål T-459/93, Siemens mot kommissionen (REG 1995, s. II-1675), punkt 82. För ett liknande resonemang se, bland annat, domstolens dom av den 2 februari 1989 i måi 94/87, kommissionen mot Tyskland (REG 1989, s. 175), punkt 12, dom av den 21 mars 1990 i mål C-142/87, Belgien mot kommissionen (REG 1990, s. I-959; svensk specialutgåva, volym 10, s. 369), punkt 61, och dom av den 20 mars 1997 i mål C-24/95, Alean Deutschland (REG 1997, s. I-1591), punkt 24.

8 EGT L 83, s. 1.

9 Domen i det ovannämnda målet Siemens mot kommissionen, punkt 82.