Domstolens dom (sjätte avdelningen) den 5 december 2002
I mål C-379/00, angående en begäran enligt artikel 234 EG, från VAT and Duties Tribunal, London (Förenade kungariket), att domstolen skall meddela ett förhandsavgörande i det vid den nationella domstolen anhängiga målet mellan
DOMSTOLEN (sjätte avdelningen) sammansatt av avdelningsordföranden J.-P. Puissochet samt domarna R. Schintgen, C. Gulmann (referent), F. Macken och J.N. Cunha Rodrigues, generaladvokat: J. Mischo, justitiesekreterare: avdelningsdirektören L. Hewlett,
med beaktande av de skriftliga yttranden som har inkommit från: Overland Footwear Ltd, genom R. Cordara, QC, och P. Key, barrister, befullmäktigade av Bell Davies, solicitors, Förenade kungarikets regering, genom R. Magrill, i egenskap av ombud, biträdd av S. Moore, barrister, Italiens regering, genom U. Leanza, i egenskap av ombud, biträdd av M. Fiorilli, avvocato dello Stato, Europeiska gemenskapernas kommission, genom R. Wainwright och R. Tricot, båda i egenskap av ombud,
med hänsyn till förhandlingsrapporten,
efter att muntliga yttranden har avgivits vid förhandlingen den 31 januari 2002 av: Overland Footwear Ltd, Förenade kungarikets regering, Italiens regering oct kommissionen,
och efter att den 12 mars 2002 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande.
följande
Dom
Tillämpliga bestämmelser
Tvisten vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna
Tolkningsfrågorna
Rättegångskostnader
1. VAT and Duties Tribunal, London, har, genom beslut av den 24 mars 2000 som inkom till domstolens kansli den 16 oktober 2000, i enlighet med artikel 234 EG ställt fyra frågor om tolkningen av artiklarna 29, 32, 33, 78 och 236 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (EGT L 302, s. 1, svensk specialutgåva, område 2, volym 16, s. 4, nedan kallad tullkodexen).
2. Frågorna har uppkommit i en tvist mellan Overland Footwear Ltd (nedan kallat Overland) och Commissioners of Customs & Excise (nedan kallade Commissioners) angående återbetalning av importtullar.
3. I artikel 29.1 i tullkodexen föreskrivs följande:
4. I artikel 32.1—32.4 i tullkodexen föreskrivs följande:
5. Artikel 33 e i tullkodexen har följande lydelse:
6. I artikel 65 i tullkodexen föreskrivs följande:
7. Under rubriken Kontroll i efterhand av deklarationer finns artikel 78 i tullkodexen. Artikeln i fråga har följande lydelse:
8. I artikel 236 i tullkodexen föreskrivs följande:
9. Overland är ett bolag etablerat i Förenade kungariket som köper varor tillverkade utanför gemenskapen för att därefter importera och distribuera dem inom gemenskapen. Wolverine Far East (nedan kallat Wolverine) är Overlands inköpsagent i Fjärran Östern.
10. Som ersättning för Wolverines tjänster betalar Overland en inköpsprovision motsvarande 4 procent av varornas försäljningspris. Overland betalar provisionen till tillverkaren, som därefter överför den till Wolverine för Overlands räkning.
11. I de importdeklarationer som Overland före den 1 januari 1998 upprättade när de varor som är i fråga i målet vid den nationella domstolen övergick till fri omsättning angavs som tullvärde hela det belopp som fanns angivet på tillverkarens faktura, utan något avdrag för inköpsprovisionen på 4 procent och utan att någon inköpsprovision omnämndes. Importtullarna beräknades därför även med beaktande av inköpsprovisionen. Enligt Overland var anledningen till att inköpsprovisionen inte angavs separat från de importerade varornas försäljningspris ett oavsiktligt förbiseende.
12. Sedan den 1 januari 1998 har Overland, med Commissioners samtycke, angett inköpsprovisionen separat från de importerade varornas försäljningspris på sina importdeklarationer. Commissioners har inte tagit ut någon tull på de belopp som hänför sig till inköpsprovisionen.
13. Overland har ingett ett flertal ansökningar till Commissioners om återbetalning enligt artikel 236 i tullkodexen av sammanlagt 38085,45 GBP av de importtullar som erlades på de varor som importerades före år 1998. Overland har gjort gällande att en del av det värde som då angavs på varje importdeklaration motsvarade en inköpsprovision och att ingen tull skulle betalas på denna del. Commissioners biföll de tre första ansökningarna genom skrivelser av den 5 maj, den 1 juli och den 24 juli 1998, och återbetalning skedde i enlighet därmed.
14. Efter omprövning kom dock Commissioners fram till att det ursprungliga beslutet att bevilja återbetalning var felaktigt, på grund av att de tullar som kravet på återbetalning avsåg lagligen skulle ha betalats och felaktigt hade återbetalats. Genom beslut av den 30 november och den 16 december 1998 begärde Commissioners att Overland skulle betala ett belopp som motsvarade den återbetalning som gjorts. Commissioners bekräftade sin begäran genom beslut som fattades den 4 och den 5 februari 1999.
15. Overland väckte talan mot Commissioners vid VAT and Duties Tribunal, London, vilken under dessa omständigheter beslutade att vilandeförklara målet och ställa följande tolkningsfrågor till domstolen:
16. Domstolen anser att det är lämpligt att pröva tolkningsfrågorna gemensamt. För att besvara dessa frågor vill domstolen inledningsvis göra följande påpekanden:
17. Domstolen konstaterar att artiklarna 29, 32 och 33 i tullkodexen endast kan tolkas så att en inköpsprovision som medräknas i det deklarerade tullvärdet, och som inte anges separat från varornas försäljningspris i importdeklarationen, skall anses utgöra en del av transaktionsvärdet i den mening som avses i artikel 29 i tullkodexen och är följaktligen tullpliktig.
18. Overland har åberopat domen av den 25 juli 1991 i mål C-299/90, Hepp (REG 1991, s. I-4301). Av de skäl som generaladvokaten har angett i punkterna 32—42 i sitt förslag till avgörande påverkar nämnda dom inte denna tolkning.
19. Det var således korrekt av Commissioners att belägga de varor som är i fråga i målet vid den nationella domstolen med tull vid importtillfället, genom att beakta det deklarerade tullvärdet, trots att värdet inbegrep inköpsprovisioner. Domstolen skall därför fastställa på vilka villkor en deklarant som befinner sig i samma situation som Overland, efter att ha upptäckt ett fel i importdeklarationen, har rätt att begära att de behöriga myndigheterna tillåter rättelse eller ändrar deklarationen med följd att myndigheterna blir skyldiga att återbetala de tullar som lagts på inköpsprovisionerna.
20. Det framgår av artikel 65 i tullkodexen att deklaranten inte längre kan få tilllåtelse att rätta uppgifter i deklarationen efter det att tullmyndigheterna har frigjort varorna, vilket är fallet i målet vid den nationella domstolen.
21. Domstolen skall följaktligen pröva artikel 78 i tullkodexen, vilken finns under rubriken Kontroll i efterhand av deklarationer. I artikel 78.1 föreskrivs att tullmyndigheterna har rätt, i förekommande fall på deklarantens begäran, att ändra deklarationen, det vill säga att på nytt granska denna. I artikel 78.3 anges att om granskningen av deklarationen tyder på att en bestämmelse i tullkodexen har tillämpats på basis av felaktiga eller bristfälliga upplysningar, skall myndigheterna i fråga vidta de åtgärder som krävs för att reglera situationen med hänsyn till de nya upplysningar som föreligger.
22. I förevarande mål är det inte nödvändigt att fastställa om och i så fall på vilka villkor tullmyndigheterna är skyldiga att göra ändringar på deklaranternas begäran i enlighet med artikel 78 i tullkodexen.
23. Det är nämligen ostridigt att Commissioners till att börja med biföll Overlands ansökan om återbetalning. En sådan ansökan kunde endast bifallas om tullmyndigheterna på nytt granskade tulldeklarationerna mot bakgrund av de nya upplysningar som Overland hade lämnat. Följaktligen skall Commissioners anses ha godtagit att göra en granskning av deklarationerna och, efter granskningen och i enlighet med resultaten av denna, ha fattat de beslut som krävdes för att reglera situationen, i den mening som avses i artikel 78.3 i tullkodexen, med beaktande av att deklarationerna var bristfälliga till följd av ett oavsiktligt misstag från deklarantens sida.
24. När tullmyndigheten har godtagit att granska en importdeklaration och har fattat ett beslut för att reglera situationen, i den mening som avses i artikel 78.3 i tullkodexen, med beaktande av att deklarationen var bristfällig till följd av ett oavsiktligt misstag från deklarantens sida, är det inte tillåtet för myndigheten att ändra detta beslut.
25. Mot bakgrund av det ovan anförda skall den nationella domstolens frågor besvaras enligt följande:
26. De kostnader som har förorsakats Förenade kungarikets regering och den italienska regeringen samt kommissionen, vilka har inkommit med yttranden till domstolen, är inte ersättningsgilla. Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna.
På dessa grunder beslutar DOMSTOLEN (sjätte avdelningen) — angående de frågor som genom beslut av den 24 mars 2000 har ställts av VAT and Duties Tribunal, London — följande dom:
1) Artiklarna 29, 32 och 33 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen skall tolkas så att en inköpsprovision som medräknas i det deklarerade tullvärdet, och som inte anges separat från varornas försäljningspris i importdeklarationen, skall anses utgöra en del av transaktionsvärdet i den mening som avses i artikel 29 i förordningen och är följaktligen tullpliktig.
2) När tullmyndigheten har godtagit att granska en importdeklaration och har fattat ett beslut för att reglera situationen, i den mening som avses i artikel 78.3 i förordning nr 2913/92, med beaktande av att deklarationen var bristfällig till följd av ett oavsiktligt misstag från deklarantens sida, är det inte tillåtet för myndigheten att ändra detta beslut.
1 Rättegångsspråk: engelska.