Förslag till avgörande av generaladvokat Philippe Léger föredraget den 14 januari 2003

1 Originalspråk: franska.

2 (EGT L 253, s. 1; svensk specialutgåva, område 2, volym 10, s. 1). Förordning nr 2913/92, av den 12 oktober 1992, har offentliggjorts i EGT L 302, s. 1; svensk specialutgåva, område 2, volym 16, s. 4.

3 Den senaste versionen trädde i kraft den 17 februari 1999, alltså efter de faktiska omständigheterna i målet vid den nationella domstolen.

4 Rådet anslöt sig till TIR-konventionen för gemenskapens räkning med stöd av rådets förordning (EEG) nr 2112/78 av den 25 juli 1978 (EGT L 252, s. 1; svensk specialutgåva, område 7, volym 2, s. 36).

5 I artikel 1 b i TIR-konventionen förklaras att det handlar om tullar och alla andra skatter, avgifter eller andra pålagor som uppbäres vid eller i samband med import eller export av varor; tittrycket omfattar dock ej avgifter och pålagor som begränsas till de ungefärliga kostnaderna för utförda tjänster.

6 Det antal TIR-carneter som utfärdas varje år ökar ständigt, i synnerhet sedan 1989, med hänsyn till den ökade handeln mellan Öst- och Västeuropa. Hittills är detta antal nära 3 miljoner.

7 Avtalsparterna i TIR-konventionen skall fastställa garantitak. De förklarande anmärkningarna till konventionen, vilka antogs på grundval av artikel 43 i denna, innehåller rekommendationer i det avseendet. De föreslagna garantitaken varierar beroende på godsets beskaffenhet och mängd. De högsta taken avser alkohol och tobak, bland annat med hänsyn till de höga tullar och andra avgifter som belastar dessa produkter.

8 Se artikel 457.2 i förordning nr 2454/93.

9 Den uppburna summan skall motsvara summan av tullar, punktskatter och mervärdesskatt. Den summa som avser tullar faller till 90 procent inom gemenskapens budget, och de återstående 10 procenten avser de indrivningskostnader som medlemsstaternas tullmyndigheter åsamkats. Den summa som avser punktskatter tillfaller i sin helhet den medlemsstat som har uppburit den. Den som avser mervärdesskatt tillfaller i huvudsak denna medlemsstat och, till en mindre del, gemenskapen.

10 Kommissionens förordning, av den 15 december 2000 (EGT L 330, s. 1).

11 Se tolfte skälet i förordning nr 2787/2000.

12 Dom av den 23 mars 2000 i de förenade målen C-310/98 och C-406/98, Met-Trans och Sagpol (REG s. I-1797).

13 Se domen i det ovannämnda målet Met-Trans och Sagpol.

14 Se domen i det ovannämnda målet Met-Trans och Sagpol.

15 Ibidem, punkt 44.

16 De ifrågavarande ändringsbestämmelserna återfinns i artikel 1.54 och 1.55 i förordning nr 2787/2000.

17 Se artikel 8.1 andra meningen i TIR-konventionen.

18 Principen om jämlikhet i medel mellan parterna ingär i garantin om rätten till en rättvis rättegång i den mening som avses i artikel 6 i Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Denna princip maste i varje förfarande, även av administrativ karaktär, respekteras som en allmän princip i gemenskapsrätten (se generaladvokaten Darmons förslag till avgörande inför dom av den 27 juni 1991 i mal C-49/88, Al-Jubail Fertilizer mot rädet (REG 1991, s. I-3187). Enligt min mening skall det som gäller för parterna i ett och samma förfarande även gälla för parterna i tva skilda förfaranden, som det verkar vara iräga om i förevarande fall (HZA har inlett ett administrativt förfarande för uppbörd av tullskuldcn mot innehavaren av en TIR-carnet, och sedan ett domstolsförfarande mot den garanterande sammanslutningen).

19 Se särskilt punkt 1.1.5.

20 Se begäran om förhandsavgörande, s. 11.

21 För ett liknande synsätt se bland annat dom av den 16 december 1976 i mål 33/76, Rewe (REG 1976, s. 1989), punkterna 5 och 6, och mål 45/76, Comet (REG 1976, s. 2043; svensk specialutgåva, volym 3, s. 261), punkt 13, av den 28 september 1994 i mål C-128/93, Fisscher (REG 1994. s. I-4583; svensk specialutgåva, volym 16, s. 127), punkt 39, av den 6 december 1994 i mål C-410/92, Johnson (REG 1994, s. I-5483), punkt 21, av den 11 december 1997 i mål C-246/96, Magorrian och Cunningham (REG 1997, s. I-7153), punkt 37, och av den 16 maj 2000 i mål C-78/98, Preston m.fl. (REG 2000, s. I-3201), punkt 31.

22 Se dess skriftliga yttrande, punkt 53.

23 Enligt fast rättspraxis uppfyller fastställande av skäliga tidsfrister vid äventyr av preskription i princip den effektivitetsprincip som är förknippad med den processrättsliga självständigheten, i den män som detta krav utgör en tillämpning av den grundläggande principen om rättssäkerhet. Se för ett liknande resonemang dom av den 10 juli 1997 i mål C-261/95, Palmisani (REG 1997, s. I-4025), punkt 28, och i det ovannämnda målet Preston m.fl., punkt 33.

24 Se begäran om förhandsavgörande, s. 12.

25 Se bland annat dom av den 27 oktober 1977 i mål 121/76, Moli mot kommissionen (REG 1977, s. 1971), punkt 20, av den 17 oktober 1989 i mål 85/87, Dow Benelux (REG 1989, s. 3137), och av den 21 mars 1990 i mål C-142/87, Belgien mot kommissionen (REG 1990, s. I-959; svensk specialutgåva, volym 10, s. 369), punkt 46. Se, från senare tid, domen i det ovannämnda målet Al-Jubail Fertilizer mot rådet, punkterna 15 f., och av den 21 september 2000 i mal C-462/98 P, Mediocurso mot kommissionen (REG 2000, s. I-7183), punkt 43.

26 Efter ändringen i förordning nr 2787/2000 hänvisar artikel 454.3 första stycket i förordning nr 2454/93 till artikel 455.2 i samma förordning, vilken i sin tur hänvisar till artikel 11.3 i TIR-konventionen. De två tidsfrister som anges där löper från och med den dag då den garanterande sammanslutningen krävdes på betalning.

27 I motsats till vad som var fallet i målet Distillerie Fratelli Cipriani (dom av den 12 december 2002 i mål C-395/00 (REG 2002, s. I-11877)) beträffande rådets direktiv 92/12/EEG av den 25 februari 1992 om allmänna regler för punktskattepliktiga varor om innehav, flyttning och övervakning av sådana varor (EGT L 76, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 2, s. 57).

28 EGT L 144, s. 1; svensk specialutgåva, område 2, volym 3, s. 82.

29 Dora av den 14 november 2002 i mål C-112/01, SPKR (REG 2002, s. I-10655), punkt 35.

30 Detta fastställande följer i allmänhet efter ett svar från bestämmelsekontoret på ett sökmeddelande som avgångstullkontoret skickat det. Detta svar gör det möjligt att bekräfta att det förelåg en oegentlighet som då bara var förmodad på grund av att avgångstullkontoret inte hade mottagit exemplar nr 2 från bestämmelsekontoret.

31 Som generaladvokaten Micho påpekade i sitt förslag till avgörande i det ovannämnda målet Met-Trans och Sagpol, är det mycket svårt för en myndighet att styrka var en överträdelse har begåtts som man — per definition — har dolt (punkterna 103 et 104). Dessa svårigheter beror i synnerhet på att denna överträdelse eller oegentlighet är förknippad med en organiserad brottslighet {se punkterna 3.3.1, 3.3.4 et 3.3.6 i den ovannämnda undersökningsrapporten). Cigarretter utgör det främsta målet för denna typ av kriminalitet, eftersom de är lätta att hantera och belagda med höga punktskatter (se punkterna 1.1.5 och 4.2.1.4 i den ovannämnda undersökningsrapporten).

32 Det ovan anförda kan liknas vid det som domstolen anförde i domen i det ovannämnda målet Met-Trans och Sagpol i fråga om en administrativ överenskommelse mellan medlemsstaterna om en kortare frist för åberopande av bevis än den som anges i förordning nr 2454/93 punkt 48).

33 Denna fråga om fastställande av vem som är innehavare och vem som är användare av TIR-carneten borde inte längre behöva ställas i fortsättningen. Sedan den 17 februari 1999, då bilaga 9 till TIR-konventionen trädde i kraft, skall de personer som önskar få tillgång till TIR-förfarandet ha tullmyndigheternas tillstånd. Detta tillstånd är avhängigt av vissa villkor, bland annat att man inte är dömd för allvarliga eller upprepade överträdelser av tull- eller skattelagstiftningen. De garanterande sammanslutningarna får endast utfärda en TIR-carnet till personer som har ett sådant tillstånd. Enligt en rekommendation som antogs av administrativa kommittén för TIR-konventionen den 20 oktober 2000 och som trädde i kraft den 1 april 2001 — i avvaktan på att nästa ändring av konventionen skall träda i kraft — skall tullmyndigheterna vid tillståndsförfarandet, förutom de berörda personernas namn- och adressuppgifter, dela ut ett individuellt identifieringsnummer och ange detta på TIR-carneten, under de garanterande sammanslutningarnas kontroll.