Förslag till avgörande av generaladvokat Philippe Léger föredraget den 27 april 2004

1 Originalspråk: franska.

2 EGT L 116, s. 2.

3 EGT L 116, s. 5.

4 Beslut av den 28 juni 1999 (EGT L 184, s. 23).

5 Se artikel 100 C i EG-fördraget (upphävd genom Amsterdamfördraget) vars innehåll har överförts till artikel 62 EG.

6 Schengenavtalet — konvention om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 mellan regeringarna i Beneluxstaterna, Förbundsrepubliken Tyskland och Franska republiken om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna (EGT L 239, 2000, s. 19).

7 KOM(85) 310 slutlig.

8 Den gemensamma handboken består av riktlinjer för tjänstemän som genomför kontroller vid de yttre gränserna. Den innehåller bestämmelser som både är normativa och praktiska (EGT C 313, 2002, s. 97).

9 De gemensamma konsulära anvisningarna riktar sig till konsulära tjänstemän och avser deras löpande behandling av ansökningar om visering. Dessa anvisningar omfattar bestämmelserna i tillämpningskonventionen liksom praktiska bestämmelser och införlivar flera av den verkställande kommitténs beslut (EGT C 313, 2002, s. 1).

10 Enligt avdelning VII i tillämpningskonventionen inrättas en verkställande kommitté. Denna kommitté är det organ i vilket var och en av de avtalsslutande parterna som undertecknat tillämpningskonventionen skall företrädas av en minister. Den verkställande kommittén skall fatta enhälliga beslut.

11 Schengenregelverket innehåller Schengenavtalet, tillämpningskonventionen och samtliga rättsakter som antagits på grundval av dessa.

12 Detta protokoll har genom Amsterdamfördraget fogats till Fördraget om Europeiska unionen och Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen.

13 Det vill säga den 1 mars 1999.

14 Rådets beslut av den 20 maj 1999 om fastställande, 1 enlighet med relevanta bestämmelser i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen och Fördraget om Europeiska unionen, av rättslig grund för samtliga bestämmelser och beslut som utgör Schengenregelverket (EGT L 176, s. 17).

15 Avdelning IV i fördraget.

16 Beslut av den 28 april 1999 [SCH/Com-ex (99) 13] (EGT L 239, 2000, s. 317).

17 Förordning nr 789/2001 rör ändringar av de gemensamma konsulära anvisningarna och deras bilagor.

18 Förordning nr 790/2001 rör ändringarna av den gemensamma handboken och dess bilagor.

19 Verkställande kommittén skall anta gemensamma regler rörande granskningen av viseringsansökningar, övervaka att dessa regler följs samt anpassa dem till nya situationer och villkor.

20 Verkställande kommittén skall fatta nödvändiga beslut om det praktiska tillvägagångssättet för genomförandet av kontroll och bevakning vid gränserna.

21 Ansökan, punkt 11.

22 Ansökan, punkt 25.

23 Denna omständighet har även påpekats av den nederländska regeringen, som gjort gällande att påståendet är oklart och endast utgör en allmän motivering (punkterna 22 och 23 i dess interventionsinlaga).

24 Ansökan, punkt 31 och följande punkter.

25 Ibidem, punkt 32.

26 Se härvid rådets förordning (EG) nr 1683/95 av den 29 maj 1995 om en enhetlig utformning av visumhandlingar (EGT L 164, s. 1).

27 Interventionsinlagan, punkt 25.

28 Svaromålet, punkt 13.

29 Svaromålet, punkt 16.

30 Dom av den 24 oktober 1989 i mål 16/88, kommissionen mot rådet (REG 1989, s. 3457: svensk specialutgåva, volym 10, s. 231), punkterna 10 och 12.

31 Dom av den 17 december 1970 i mål 25/70, Köster (REG 1970, s. 1161; svensk specialutgåva, volym 1, s. 515), punkt 9.

32 Förslag till avgörande i mål 11/70, Internationale Handelsgesellschaft (REG 1970, s. 1145) (dom av den 17 december 1970 i mål 11/70, REG 1970, s. 1125; svensk specialutgåva, volym 1, s. 503).

33 Det kan påpekas att artikel 211 EG inte har ändrats genom Europeiska enhetsakten.

34 Rådets beslut av den 13 juli 1987 om närmare villkor för utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (EGT L 197, s. 33; svensk specialutgåva, område 1, volym 2, s. 72).

35 So härvid artikel 36 i utkastet till upprättande av en konstitution för Europa, antaget med konsensus av Europeiska konventet den 13 juni och den 10 juli 2003 som ingavs till ordföranden för Europeiska rådet i Rom den 18 juli 2003. I denna artikel, benämnd Genomförandeakter, återges dessa villkor med en formulering som jag anser vara något mer precis, eftersom det föreskrivs att[o]m enhetliga villkor för genomförandet av unionens bindande akter krävs, får kommissionen, eller i särskilda, vederbörligen motiverade fall ministerrådet, genom dessa akter tilldelas genomförandebefogenheter (s. 35). Min kursivering.

36 Punkt 16.

37 Domen i det ovannämnda målet kommissionen mot rådet, punkt 10. Min kursivering.

38 Se dom av den 15 maj 1997 i mål C-278/95 P, Siemens mot kommissionen (REG 1997, s. I-2507), punkt 17, och förstainstansrättens dom av den 6 februari 1998 i mål T-124/96, interporc Im-und Export mot kommissionen (REG 1998, s. II-231), punkt 53. Enligt fast rättspraxis har kravet på motivering två syften. Dels syftar det till att de berörda personerna skall få kännedom om skälen för den vidtagna åtgärden, så att de kan göra sina rättigheter gällande, och dels syftar det till att domstolen skall ges möjlighet att utöva kontroll över den vidtagna åtgärdens lagenlighet.

39 Med andra ord det syfte som institutionen eftersträvar (se dom av den 19 november 1998 i mål C-150/94, Förenade kungariket mot rådet, REG 1998, s. I-7235, punkt 26).

40 Rådet har särskilt infört ett system benämnt kommittologi-system för att balansera kommissionens utövande av genomförandebefogenheter. Detta system, vilket institutionaliserats och godkänts av domstolen, förstärker ytterligare betydelsen av principen enligt vilken det, med hänsyn till den institutionella jämvikten på gemenskapsrättens nuvarande stadium, krävs att genomförandebefogenheter skall utövas av kommissionen i enlighet med de villkor som föreskrivs i artikel 1 i det andra kommittologibeslutet.

41 Dom av den 21 november 1991 i mål C-269/90, Technische Universität München (REG 1990, s. I-5469; svensk specialutgåva, volym 11, s. 453), punkt 14.

42 Ansökan, punkt 21.

43 Det skall erinras om att det i artikel 7 EG anges att [v]arje institution skall handla inom ramen för de befogenheter som den har tilldelats genom detta fördrag. Gemenskapsdomstolarna kan inte träda i gemenskapslagstiftarens stałe i de val som denne gör inom ramen för institutionernas befogenheter, Se härvid Hamilton, A., Federalist, nr 78: It can be of no weight to say that the courts, on the pretense of a repugnancy, may substitute their own pleasure to the constitutional intentions of the legislature. This might as well happen in the case of two contradictory statutes; or it might as well happen in every adjudication upon any single statute. The courts must declare the sense of the law; and if they should be disposed to exercise will instead of judgment, the consequence would equally be the substitution of their pleasure to that of the legislative body.

44 Se härvid artikel 33 i EKSG-fördraget. Av denna artikel följer att domstolens prövning normalt sett skall omfatta samtliga åsidosättanden av fördragets bestämmelser och bestämmelser som gäller dess tillämpning, men att prövningen, i de fall där den leder till en värdering av en bedömning av en ekonomisk situation, är begränsad till att avse uppenbara åsidosättanden av bestämmelserna. Se bland annat vad gäller området för skyddsåtgärder dom av den 11 februari 1999 i mål C-390/95 P, Antillean Rice Mills m.fl. (REG 1999, s. I-769), och vad gäller området för dumpning förstainstansrättens dom av den 17 juli 1998 i mål T-118/96, Thai Bicycle mot rådet (REG 1998, s. II-2991).

45 Domstolen har i sin dom av den 11 juli 1985 i mål 42/84, Remia mil. mot kommissionen (REG 1985, s, 2545; svensk specialutgåva, volym 8, s. 277), fastställt följande: [ä]ven om domstolen generellt gör en fullständig prövning huruvida villkoren for tillämpning av artikel 85.1 i fördraget är uppfyllda är det tydligt att kommissionen, för att fastställa tillåten giltighetstid för en konkurrensklausul i ett avtal om företagsöverlåtelse, måste utföra komplicerade ekonomiska bedömningar. Domstolen måste därför begränsa sin prövning av en sådan bedömning till att undersöka om förfarandereglerna följts, om motiveringen är tillräcklig, om de faktiska omständigheterna är materiellt korrekta samt undersöka att det inte föreligger något uppenbart misstag i bedömningen och att det inte föreligger maktmissbruk (punkt 34).

46 Se domstolens rättspraxis vad gäller den gemensamma jordbrukspolitiken och särskilt dom av den 13 november 1990 i mål C-331/88, Fedesa m.fi. (REG 1990, s, I-4023), liksom vad gäller den gemensamma handelspolitiken, dom av den 14 juli 1988 i mål 187/85, Fediol mot kommissionen (REG 1988, s. 4155). I målet i den sistnämnda domen fastställde domstolen att det vad gäller den eventuella begränsningen av domstolsprövningen av beslutet kan konstateras att det av domstolens rättspraxis (se särskilt dom av den 4 oktober 1983 i mål 191/82, Fediol mot kommissionen, REG 1983, s. 2913, svensk specialutgåva, volym 7, s. 275 [domstolen ... skall] ... utöva den prövningsrätt som den normalt har när det gäller ett utrymme för skönsmässig bedömning som tilldelats en offentlig myndighet, punkt 30]) framgår att, även om kommissionen tilldelats en befogenhet för skönsmässig bedömning på ifrågavarande område, är det domstolens sak att pröva följande frågor: — om kommissionen har iakttagit de processuella skyddsregler som gäller för sökandena enligt ifrågavarande gemenskapsbestämmelser, — om kommissionen har begått uppenbara fel i sin bedömning av omständigheterna (punkt 6).

47 Domstolen fastslog 1 sin dom av den 17 december 1981 i de förenade milen 197/80, 198/80, 199/80, 200/80, 243/80, 245/80 och 247/80, Ludwigshafener Walzmilhle Erling m.fl. mot rädet och kommissionen (REG 1981, s. 3211) att gemenskapsinstitutionerna, då de skall fastställa sin politik på ett område, förfogar över ett stort utrymme för skönsmässig bedömning, inte bara för alt fastställa de faktiska grunderna för sin verksamhet utan även för alt fastslå de målsättningar som skall uppnås inom ramen för föreskrifterna i fördraget och för att välja lämpliga medel för sina åtgärder (punkt 37).

48 Sjunde skälet till förordning nr 789/2001 och tärde skälet till förordning nr 790/2001.