lagen.
EU-domstolen

Förslag till avgörande av generaladvokat L.A. Geelhoed föredraget den 20 juni 2002

CELEX
62001CC0277
Typ
EU-domstolen

Källa

1 Originalspråk: nederländska.

2 Dom av den 3 maj 2001 i mål T-99/00, Ignacio Samper mot parlamentet (REGP 2001, s. I-A-111; II-507).

3 Dom av den 18 mars 1999 i mål C-304/97 P, Carbajo Ferrero mot parlamentet (REG 1999, s. I-1749).

4 Genom beslut av den 2 augusti 2001 har han retroaktivt befordrats till lönegrad A3 från och med den 1 juni 2001.

5 Domar av den 19 oktober 1995 i mål C-19/93 P, Rendo m.fl. mot kommissionen (REG 1995, s. I-3319), punkt 13, och av den 13 juli 2002 i mål C-174/99 P, parlamentet mot Richard (REG 2000, s. I-6189), punkt 33.

6 Domen i det ovannämnda målet parlamentet mot Richard, punkt 34. Med undantag, naturligtvis, för möjligheten att det omtvistade beslutet ogiltigförklaras på andra grunder än den som förstainstansrätten prövade i den överklagade domen. Omständigheten att Ignacio Samper, om han hade blivit befordrad tidigare, hade haft möilighet att ytterligare en gång ånyo söka tjänsten som avdelningschef vid Europaparlamentets informationskontor i Madrid, visar att en skadeståndstalan inte är utesluten. I nuläget har hans ansökan avvisats eftersom han inte tillhör de tjänstemän som kan befordras (se punkt 17 i den överklagade domen).

7 Parlamentet hänvisar särskilt till dom av den 4 februari 1987 i mål 324/85, Bouteiller mot kommissionen (REG 1987, s. 529).

8 Dom av den 13 december 2001 i mål C-446/00 P, Pascual Juan Cubero Vermurie mot kommissionen (REG 2001, s. I-10315), punkt 20.

9 Dom av den 1 juli 1976 i mål 62175, de Wind mot kommissionen (REG 1977, s. 211; svensk specialutgåva, häfte 3, s. 291), punkt 17.

10 Vilket följer av domstolens och även förstainstansrättens fasta praxis, se t.ex. dom av den 8 maj 2001 i mål T-182/99, Caravelis mot parlamentet (REG 2001, s. II-1313), punkt 33.

11 Se t.ex. dom i det ovannämnda målet Pascal Juan Cubero Vermurie mot kommissionen. Detta mål gällde främst frågan huruvida befordringskommittén tillräckligt hade beaktat omständigheterna i det enskilda fallet när den tilllämpade bestämmelserna om rörlighet i handledningen.

12 Se domen i det ovannämnda målet Caravelis mot parlamentet, punkt 33.

13 Se till exempel domen i det ovannämnda målet Caravelis mot parlamentet, punkt 34.

14 Domen i det ovannämnda målet Pascal Juan Cubero Vermurie mot kommissionen, punkt 36.

15 Domen i det ovannämnda malet Bouteiller mot kommissionen, punkt 6, och dom av den 21 april 1983 i mal 282/81, Ragusa mot kommissionen (REG 1983, s. I-1245), punkterna 9 och 13. Dessa domar har bekräftats upprepade gånger i domstolens och förstainstansrättens praxis.

16 Protokollet har nämnts, utan att ha ifrågasatts, i punkterna 36, 37 och 49 i den överklagade domen.

17 Förstainstansrätten anser dock att detta påpekande är vagt och allmängiltigt eftersom det saknar uppgift om hur länge arbetsuppgifterna utfördes och skälen till att de är jämförbara meď de som en chef för parlamentets informationsavdelning har.

18 Se, för ett liknande resonemang, domen i det ovannämnda malet Pascal Juan Cubero Verniurie mot kommissionen, punkt 21.