Domstolens dom (tredje avdelningen) den 6 juni 2002

I mål C-146/01,

DOMSTOLEN (tredje avdelningen) sammansatt av avdelningsordföranden F. Macken samt domarna C. Gulmann (referent) och J.N. Cunha Rodrigues, generaladvokat: L.A. Geelhoed, justitiesekreterare: R. Grass,

med hänsyn till referentens rapport,

och efter att den 5 mars 2002 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

Tillämpliga bestämmelser

Gemenskapsrätten

Den belgiska lagstiftningen

Det administrativa förfarandet

Prövning i sak

Rättegångskostnader

1. Europeiska gemenskapernas kommission har, genom ansökan som inkom till domstolens kansli den 30 mars 2001, med stöd av artikel 141 Euratomfördraget väckt talan om fastställelse av att Konungariket Belgien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt rådets direktiv 90/641/Euratom av den 4 december 1990 om praktiskt strålskydd för externa arbetstagare som löper risk att utsättas för joniserande strålning i sin verksamhet inom kontrollerade områden (EGT L 349, s. 21; svensk specialutgåva, område 15, volym 10, s. 13) genom att inte inom den föreskrivna fristen anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa artikel 4.2, bilagorna 1 och 2 samt artiklarna 5 och 6 i direktivet, eller genom att inte underrätta kommissionen om sådana åtgärder inom samma frist.

2. I artikel 1 i direktiv 90/641 föreskrivs att syftet med direktivet är att komplettera rådets direktiv 80/836/Euratom av den 15 juli 1980 om ändring av direktiv om fastställande av de grundläggande normerna för befolkningens och arbetstagarnas hälsoskydd mot de faror som uppstår till följd av joniserande strålning (EGT L 246, s. 1; svensk specialutgåva, område 15, volym 3, s. 41) och att därigenom på bästa möjliga sätt på gemenskapsnivå skydda externa arbetstagare som är verksamma inom kontrollerade områden.

3. I artikel 4.2 i direktiv 90/641 föreskrivs följande:

4. I artikel 5 i direktiv 90/641 föreskrivs följande:

5. I artikel 6 i direktivet föreskrivs följande:

6. Enligt artikel 8.1 i direktiv 90/641 skall medlemsstaterna sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 31 december 1993. De skall omgående informera kommissionen om detta.

7. I artikel 56 i rådets direktiv 96/29/Euratom av den 13 maj 1996 om fastställande av grundläggande säkerhetsnormer för skydd av arbetstagarnas och allmänhetens hälsa mot de faror som uppstår till följd av joniserande strålning (EGT L 159, s. 1) föreskrivs att bland annat direktiv 80/836 skall upphöra att gälla från och med den 13 maj 2000.

8. L'arrêté royal, du 25 avril 1997, concernant la protection des travailleurs contre les risques résultant des rayonnements ionisants (den kungliga förordningen av den 25 april 1997 om skydd för arbetstagare mot de faror som uppstår till följd av joniserande strålning) (Moniteur belge av den 12 juli 1997, s. 18512, nedan kallad den kungliga förordningen av den 25 april 1997) syftar till att införliva direktiv 90/641 med belgisk rätt. I artikel 12 första stycket i denna kungliga förordning föreskrivs följande:

9. I artikel 13 i den kungliga förordningen föreskrivs följande:

10. I artikel 28 första stycket i den kungliga förordningen av den 25 april 1997 föreskrivs att [a]rbetsmarknadsministern skall fastställa villkoren för inrättandet av, tillgången till och verksamheten vid det centraliserade nationella nätverket, samt villkoren för utfärdandet av sådana personliga dosövervakningsdokument som avses i artiklarna 11 och 12 i denna förordning.

11. I artikel 28 tredje stycket i den kungliga förordningen föreskrivs att [f]ör det fall en extern arbetstagare, anställd av ett företag med säte i en medlemsstat i Europeiska unionen, inte innehar ett dokument som godkänts av den medlemsstaten, skall bestämmelserna i artikel 12 i denna förordning tillämpas.

12. I artikel 5 i l'arrêté royal, du 2 octobre 1997, modifiant l'arrêté royal du 28 février 1963 portant règlement général de la protection de la population et des travailleurs contre le danger des radiations ionisantes et portant mise en vigueur partielle de la loi du 15 avril 1994 relative à la protection de la population et de l'environnement contre les dangers résultant des rayonnements ionisants et relative à l'Agence fédérale de contrôle nucléaire (den kungliga förordningen av den 2 oktober 1997 om ändring i den kungliga förordningen av den 28 februari 1963 om grundläggande normer för befolkningens och arbetstagarnas hälsoskydd mot de faror som uppstår till följd av joniserande strålning och om delvis ikraftträdande av lagen av den 15 april 1994 om skydd för befolkningen och miljön mot de faror som uppstår till följd av joniserande strålning och om den federala kärnkraftsinspektionen) (Moniteur belge av den 23 oktober 1997, s. 28167, nedan kallad den kungliga förordningen av den 2 oktober 1997) föreskrivs att en avdelning VI med följande lydelse skall tas in under kapitel III i den kungliga förordningen av den 28 februari 1963.

13. De belgiska myndigheterna tillställde kommissionen den kungliga förordningen av den 25 april 1997 genom skrivelse av den 30 juli 1997.

14. Eftersom kommissionen ansåg att nödvändiga bestämmelser inte antagits för att anpassa den belgiska lagstiftningen efter artikel 4.2, bilagorna 1 och 2 samt artiklarna 5 och 6 i direktiv 90/641, sände kommissionen den 14 oktober 1999 en formell underrättelse till Konungariket Belgien och uppmanade denna stat att inkomma med yttrande.

15. Genom skrivelse av den 8 mars 2000 gjorde de belgiska myndigheterna huvudsakligen gällande att den kungliga förordningen av den 2 oktober 1997 innebar att direktiv 90/641 helt hade införlivats. Av en handling som bilagts nämnda skrivelse framgår att de belgiska myndigheterna hade bestämt sig för systemet med utfärdande av ett personligt dokument i avvaktan på upprättandet av ett centraliserat nationellt nätverk.

16. Eftersom kommissionen inte godtog detta svar, riktade kommissionen den 1 augusti 2000 ett motiverat yttrande till Konungariket Belgien i vilket de anmärkningar som hade framförts i den formella underrättelsen angavs. Kommissionen uppmanade denna medlemsstat att inom två månader från delgivningen av det motiverade yttrandet vidta nödvändiga åtgärder för att efterkomma detsamma.

17. Genom skrivelse av den 7 september 2000 medgav generaldirektören i det federala arbetsmarknadsministeriet att det motiverade yttrandet var välgrundat. I skrivelsen angavs att Konungariket Belgien därför skulle vidta de nödvändiga åtgärderna inom den föreskrivna fristen.

18. Eftersom kommissionen därefter inte har erhållit någon annan information som gör det möjligt att fastställa att Konungariket Belgien har uppfyllt sina skyldigheter enligt direktiv 90/641, har den beslutat att väcka förevarande talan.

19. Kommissionen har gjort gällande följande. Konungariket Belgien har inte till fullo införlivat artikel 4.2 i direktiv 90/641 och direktivets bilagor 1 och 2. Några nationella bestämmelser om ett effektivt genomförande av ett dosövervakningssystem har nämligen inte antagits. Vidare har inte artiklarna 5 och 6 i direktivet till fullo införlivats, eftersom de nationella bestämmelser som antagits inte omfattar externa arbetstagare som är anställda av företag med säte i en annan medlemsstat, när dessa arbetstagare redan innehar ett personligt dosövervakningsdokument.

20. Vad gäller det ofullständiga införlivandet av artikel 4.2 i direktiv 90/641 och av direktivets bilagor 1 och 2, har den federala arbetsmarknadsministern ännu inte enligt artikel 28 första stycket i den kungliga förordningen av den 25 april 1997 fastställt villkoren för inrättandet av, tillgången till och verksamheten vid det centraliserade nationella nätverket, och inte heller villkoren för utfärdandet av personliga dosövervakningsdokument.

21. Vad beträffar det ofullständiga införlivandet av artiklarna 5 och 6 i direktiv 90/641, har det gjorts gällande att artikel 28 tredje stycket i den kungliga förordningen av den 25 april 1997 — i vilken det hänvisas till artikel 12 i nämnda förordning — syftar till att kompensera avsaknaden av ett vederbörligt dokument eller frånvaron av registrering i ett centraliserat system med ett utfärdande av ett belgiskt personligt dokument eller med en registrering av arbetstagaren i det centraliserade systemet. Artikel 12 är emellertid inte tillämplig på externa arbetstagare som är anställda av företag med säte i en annan medlemsstat, när dessa arbetstagare innehar sådana dokument som föreskrivs i den medlemsstaten.

22. Tillämpningen av de i artikel 5 c och 5 d i direktiv 90/641 föreskrivna skyddsåtgärderna har således inte säkerställts för denna kategori av externa arbetstagare.

23. I artikel 12 i den kungliga förordningen av den 25 april 1997 hänvisas för övrigt bland annat till artikel 13, som i sin tur införlivar artikel 6 i direktiv 90/641. Indirekt innebär det att artikel 13 inte tillämpas på externa arbetstagare som är anställda i företag med säte i en annan medlemsstat och som innehar ett sådant personligt dokument som föreskrivs i den medlemsstaten. Av detta följer att artikel 6 i nämnda direktiv inte till fullo införlivats.

24. Den kungliga förordningen av den 2 oktober 1997 innebär inte att denna situation förändras.

25. Den belgiska regeringen har inte bestritt det påstådda fördragsbrottet. Den har till sitt svaromål fogat ett förslag till en kunglig förordning som skall säkerställa ett fullständigt införlivande av direktiv 90/641.

26. Domstolen gör följande bedömning. Enligt fast rättspraxis skall förekomsten av ett fördragsbrott bedömas mot bakgrund av den situation som rådde i medlemsstaten vid utgången av den frist som har angivits i det motiverade yttrandet (se särskilt dom av den 30 november 2000 i mål C-384/99, kommissionen mot Belgien, REG 2000, s. I-10633, punkt 16). I det motiverade yttrandet av den 1 augusti 2000 angavs en frist på två månader. Vid utgången av nämnda frist hade den belgiska regeringen i vart fall inte antagit den kungliga förordning som den hade angett och dessutom medgett vara nödvändig för att till fullo införliva direktiv 90/641.

27. Vidare finner domstolen för det första att Konungariket Belgien underlåtit att fastställa såväl villkoren för inrättandet av, tillgången till och verksamheten vid det centraliserade nationella nätverket, som villkoren för utfärdandet av personliga dosövervakningsdokument. Därigenom har Konungariket Belgien underlåtit att genomföra ett dosövervakningssystem som uppfyller de krav som fastställts i artikel 4.2 i direktiv 90/641 och i bilagorna 1 och 2 till nämnda direktiv.

28. För det andra är den belgiska lagstiftningen oförenlig med artikel 5 d i direktiv 90/641. Vad gäller externa arbetstagare som är anställda i företag med säte i en annan medlemsstat och som innehar ett personligt dokument som föreskrivs i den medlemsstaten, saknas nämligen i den belgiska lagstiftningen bestämmelser om att det externa företaget skall säkerställa att uppgifterna vad avser kontrollen och registreringen av den stråldos som det externa företagets arbetstagare har utsatts för hålls aktuella i det personliga dokumentet.

29. För det tredje är den belgiska lagstiftningen inte heller förenlig med artikel 6 i direktiv 90/641 i fråga om denna kategori av externa arbetstagare. I den belgiska lagstiftningen saknas nämligen bestämmelser om att den driftsansvarige för ett kontrollerat område skall, för dessa arbetstagare, vidta de åtgärder som anges i artikel 13 i den kungliga förordningen av den 25 april 1997.

30. Det finns således anledning fastställa att Konungariket Belgien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt direktiv 90/641 genom att inte inom den föreskrivna fristen anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa artikel 4.2, bilagorna 1 och 2 samt artiklarna 5 och 6 i nämnda direktiv.

31. Enligt artikel 69.2 i rättegångsreglerna skall tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Kommissionen har yrkat att Konungariket Belgien skall förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom Konungariket Belgien har tappat målet, skall denna stat ersätta rättegångskostnaderna.

På dessa grunder beslutar DOMSTOLEN (tredje avdelningen) följande dom:

1) Konungariket Belgien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt rådets direktiv 90/641/Euratom av den 4 december 1990 om praktiskt strålskydd för externa arbetstagare som löper risk att utsättas för joniserande strålning i sin verksamhet inom kontrollerade områden genom att inte inom den föreskrivna fristen anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa artikel 4.2, bilagorna I och II samt artiklarna 5 och 6 i direktivet.

2) Konungariket Belgien skall ersätta rättegångskostnaderna.

1 Rättegångsspråk: franska.