Domstolens dom (sjätte avdelningen) den 19 september 2002

I mål C-221/01,

DOMSTOLEN (sjätte avdelningen) sammansatt av avdelningsordföranden F. Macken samt domarna N. Colneric, C. Gulmann (referent), R. Schintgen och V. Skouris, generaladvokat: F.G. Jacobs, justitiesekreterare: R. Grass,

med hänsyn till referentens rapport,

och efter att den 14 mars 2002 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

Tillämpliga bestämmelser

Gemenskapsbestämmelser

Nationella bestämmelser

Det administrativa förfarandet

Den första anmärkningen om att artikel 7.5 i direktivet införlivats på ett felaktigt sätt

Den andra anmärkningen om att artikel 9.3 i direktivet införlivats på ett felaktigt sätt

Den tredje anmärkningen om ett felaktigt införlivande av artikel 14.1 och 14.2 i direktivet

Åsidosättande av artikel 14.1 i direktivet jämförd med artiklarna 9.2 och 10 häri

Åsidosättande av artikel 14.1 i direktivet jämförd med artikel 12.4 häri

Rättegångskostnader

1. Europeiska gemenskapernas kommission har, genom ansökan som inkom till domstolens kansli den 5 juni 2001, med stöd av artikel 226 EG väckt talan om fastställelse av att Konungariket Belgien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 97/33/EG av den 30 juni 1997 om samtrafik inom telekommunikation i syfte att säkerställa samhällsomfattande tjänster och samverkan genom tillämpning av principerna om tillhandahållande av öppna nät (EGT L 199, s. 32, nedan kallat direktivet) genom att inte anta de lagar och andra författningar som krävs för att följa detta direktiv, särskilt artiklarna 7.5, 9.3 och 14.1 och 14.2 i detta.

2. Direktivet syftar till att harmonisera villkoren för tillträde till och samtrafik mellan allmänt tillgängliga telenät med bibehållande av samhällsomfattande tjänster samt en öppen och effektiv tillgång till tjänster och allmänt tillgängliga telenät.

3. I artikel 3.1 i direktivet föreskrivs en skyldighet för medlemsstaterna att undanröja alla restriktioner som hindrar godkända teleorganisationer att träffa samtrafikavtal. Tekniska och kommersiella arrangemang för samtrafik skall de berörda parterna träffa avtal om i enlighet med bestämmelserna i detta direktiv och konkurrensreglerna i EG-fördraget.

4. I artikel 7 i direktivet fastställs en rad principer för samtrafiksavgifter och ett kostnadsredovisningssystem som skall tillämpas på teleorganisationer med betydande inflytande i den mening som avses i artikel 4.3 i nämnda direktiv. I artikel 7.5 andra stycket föreskrivs följande:

5. I artikel 9 i direktivet definieras de nationella regleringsmyndigheternas allmänna ansvar. I artikel 9.2 och 9.3 föreskrivs följande:

6. I artikel 10 i direktivet fastställs en rad väsentliga krav vid samtrafik vad gäller säkerhet vid nätdrift, upprätthållande av nätens integritet, samverkan mellan tjänster och dataskydd. I artikel 10 andra stycket föreskrivs följande:

7. Enligt artikel 12 i direktivet skall medlemsstaterna se till att lämpliga nummer och nummerserier tillhandahålls för alla allmänt tillgängliga teletjänster. I artikel 12.4 föreskrivs följande:

8. I artikel 14 i direktivet föreskrivs att viss information som anges i en rad av direktivets artiklar skall offentliggöras och berörda parter skall på begäran och i vissa fall kostnadsfritt ges tillgång till den. I artikel 14.1 och 14.2 föreskrivs följande:

9. Enligt artikel 23.1 i direktivet skulle medlemsstaterna sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 31 december 1997 och genast underrätta kommissionen om detta.

10. I artikel 75.3 i lag av den 21 mars 1991 om reform av vissa statliga affärsdrivande företag (Moniteur belge av den 27 mars 1991, s. 6155), ändrad bland annat genom lag av den 19 december 1997 (Moniteur belge av den 30 december 1997, s. 34986, nedan kallad lag av den 21 mars 1991) föreskrivs följande:

11. I artikel 79a.1 i lagen av den 21 mars 1991 fastställs följande:

12. I artikel 109b.4 i lag av den 21 mars 1991 föreskrivs följande:

13. I artikel 5.1 i den kungliga kungörelsen av den 22 juni 1998 om kontraktshandlingar för taltelefonitjänsten och förfarandet för individuella tillstånd (Moniteur belge av den 15 juli 1998, s. 23299, nedan kallad kungörelsen av den 22 juni 1998 om kontraktshandlingar) i ändrad lydelse föreskrivs följande:

14. I artikel 6.1 i kunglig kungörelse av den 22 juni 1998 om villkoren för att etablera och driva offentliga telenät (Moniteur belge av den 24 juli 1998, s. 23990, nedan kallad kungörelsen av den 22 juni 1998 om etableringsvillkor) i ändrad lydelse föreskrivs följande:

15. I artikel 5.3 i kunglig kungörelse av den 20 april 1999 om tidsfrister och allmänna principer som är tillämpliga på kommersiella förhandlingar som förs i syfte att sluta samtrafikavtal, om offentliggörande av referensanbudet om samtrafik och de villkor som skall innefattas i samtrafikavtalet (Moniteur belge av den 21 juli 1999, s. 27693) föreskrivs följande:

16. I artiklarna 6, 8, 11 och 12 i den kungliga kungörelsen av den 20 april 1999, i kapitel I, avsnitt 2, med rubriken Tidsfrister och förfarande, föreskrivs följande:

17. I artiklarna 17—20 i den kungliga kungörelsen av den 20 april 1999, kapitel II, avsnitt 2, med rubriken Offentliggörande av referensanbudet föreskrivs följande:

18. I kapitel III med rubriken Tekniska och ekonomiska villkor föreskrivs i artikel 21 i den kungliga kungörelsen av den 20 april 1999 följande:

19. I artikel 2.2 första och andra styckena i den kungliga kungörelsen av den 10 december 1997 om nummerplaner (Moniteur belge av den 30 december 1997, s. 35171) föreskrivs följande:

20. Genom skrivelse av den 13 januari 1998 informerade belgiska myndigheter kommissionen om lag av den 19 december 1997 om ändring av lag av den 21 mars 1991 (Moniteur belge av den 30 december 1997, s. 34986). Denna lag om ändring syftar till att införliva direktivet.

21. Genom formell underrättelse av den 6 augusti 1998 informerade kommissionen belgiska myndigheter om att de åtgärder som anmälts beträffande samtrafik inte på ett tillfredsställande sätt införlivade samtliga bestämmelser i direktivet.

22. Genom skrivelse av den 12 oktober 1998 svarade belgiska myndigheter på den formella underrättelsen och hänvisade till nationella bestämmelser, bland annat till kungörelserna av den 22 juni 1998 om kontraktshandlingar och om etableringsvillkor, och gjorde vissa yttranden.

23. Efter att ha analyserat lagtexten och de yttranden som gjordes i nämnda myndigheters svar på den formella underrättelsen kom kommissionen fram till att belgisk lagstiftning inte stod i överensstämmelse med direktivet. Den 15 april 1999 tillställde kommissionen Konungariket Belgien ett motiverat yttrande och uppmanade denna medlemsstat att vidta nödvändiga åtgärder för att följa nämnda yttrande inom två månader från delgivningen.

24. Genom skrivelser av den 26 april, den 21 juni, den 18 oktober och den 10 december 1999 informerade belgiska myndigheter kommissionen om att kompletterande lagbestämmelser antagits. Skrivelsen av den 21 juni 1999 var den skrivelse som utgjorde svar på det motiverade yttrandet.

25. Även om de lagtexter och den information som belgiska myndigheter inkommit med i vissa avseenden gav svar på kommissionens anmärkningar, vidhöll kommissionen sin ståndpunkt att direktivet fortfarande var otillräckligt införlivat, särskilt vad gäller artiklarna 7.5, 9.3 och 14.1 och 14.2. Den beslutade därför att väcka förevarande talan.

26. I sin första anmärkning har kommissionen hävdat att den nationella lagstiftningen, i motsats till vad belgiska myndigheter anfört under det administrativa förfarandet, inte på ett korrekt sätt införlivar artikel 7.5 andra stycket i direktivet, eftersom nämnda lagstiftning inte innehåller någon mekanism för att kontrollera efterlevnaden. Enligt kommissionen skall emellertid efterlevnaden av kostnadsredovisningssystemet enligt de två sista meningarna i denna bestämmelse kontrolleras och en redogörelse för efterlevnaden skall offentliggöras varje år. Dessa skyldigheter återfinns emellertid inte i belgisk lagstiftning.

27. I sin duplik medgav den belgiska regeringen att det i den nationella lagstiftningen inte finns något system som uppfyller kravet i artikel 7.5 i direktivet för att kontrollera efterlevnaden.

28. Mot bakgrund härav skall kommissionens första anmärkning anses välgrundad.

29. I sin andra anmärkning har kommissionen anfört att det i artikel 109b.4 femte stycket i lag av den 21 mars 1991 samt artiklarna 8 och 12 i den kungliga kungörelsen av den 20 april 1999, vilka enligt de belgiska myndigheternas svar på det motiverade yttrandet införlivade artikel 9.3 i direktivet, inte föreskrivs att nationella regleringsmyndigheter när som helst på eget initiativ kan ingripa i förhandlingar om samtrafikavtal, vilket krävs enligt denna bestämmelse i direktivet.

30. I sitt svaromål har den belgiska regeringen gjort gällande att det i den nationella lagstiftningen föreligger en generell möjlighet för regleringsmyndigheten att när som helst ingripa för att säkerställa efterlevnaden av såväl operatörernas lagstadgade skyldigheter som de allmänna målsättningarna i de lagtexter varigenom liberaliseringen av telekommunikationsmarknaden genomförs. Enligt den belgiska regeringen ges regleringsmyndigheten enligt artiklarna 75.3 och 79a i lag av den 21 mars 1991 en möjlighet att när som helst och i mycket stor utsträckning ingripa om den konstaterar att en lagstadgad skyldighet inte efterlevs trots att den föreskrivs i denna lag och/eller dess tillämpningsföreskrifter.

31. Artikel 109b i lag av den 21 mars 1991 jämförd med artiklarna 5.3, 6,11 och 12 i den kungliga kungörelsen av den 20 april 1999 ger dessutom regleringsmyndigheten en möjlighet att hålla sig informerad om existerande förhandlingar om samtrafik och om den begärda samtrafikens karakteristiska egenskaper. Regleringsmyndigheten kan på grund av de upplysningar den förfogar över ingripa för att övervaka att lagbestämmelser och parternas skyldigheter vad gäller samtrafik efterlevs, särskilt inom ramen för dessa förhandlingar. Den nationella regleringsmyndigheten har således en möjlighet att ingripa som överensstämmer med direktivets målsättning.

32. Till sin duplik har emellertid den belgiska regeringen bilagt ett förslag till kunglig kungörelse som använder ordalydelsen i artikel 9.3 i direktivet.

33. Det skall härvid, såsom generaladvokaten påpekat i punkterna 35—37 i sitt förslag till avgörande, erinras om att det följer av artikel 9.3 i direktivet samt av femte skälet i detta att de nationella regleringsmyndigheterna skall ha behörighet att när som helst ingripa på eget initiativ i förhandlingar som leder till ett avtal om samtrafik. Gemenskapslagstiftaren har på ett tydligt sätt förutsett att denna möjlighet skall vara skild från rätten att kräva ändring av redan slutna avtal om samtrafik.

34. Den nationella lagstiftning som den belgiska regeringen har åberopat ger emellertid regleringsmyndigheten antingen en mycket allmän övervakningsbefogenhet, vilken inte kan anses utgöra ett tillräckligt genomförande av en särskild rätt att ingripa i kommersiella förhandlingar, eller en särskild rätt att ingripa på områden som inte riktigt motsvarar dem som avses i artikel 9.3 i direktivet.

35. Domstolen konstaterar därför att även kommissionens andra anmärkning är välgrundad.

36. I sin tredje anmärkning har kommissionen i sin ansökan åberopat åsidosättande av de skyldigheter som följer av artikel 14.1 i direktivet jämförd med artiklarna 7.3, 9.2,10 och 12.4 häri samt artikel 14.2 i nämnda direktiv jämförd med artikel 9.3 häri. I sin replik tog kommissionen, mot bakgrund av de förklaringar som den belgiska regeringen gav i sitt svaromål, tillbaka sin anmärkning beträffande de ovannämnda artiklarna 7.3 och 9.3. Den vidhöll däremot sin anmärkning beträffande artiklarna 9.2, 10 och 12.4 i direktivet.

37. Kommissionen har gjort gällande att även om den kunnat konstatera att de allmänna villkoren för samtrafik som definieras i artikel 9.2 i direktivet och de väsentliga krav som avses i artikel 10 häri införlivats med belgisk lagstiftning kan kommissionen inte urskilja någon bestämmelse i denna lagstiftning som omfattar den skyldighet att offentliggöra denna information som följer av artikel 14.1 i direktivet.

38. Den belgiska regeringen har hävdat att den på ett korrekt sätt införlivat artikel 14.1 i direktivet vad gäller den information som avses i artiklarna 9.2 och 10, eftersom denna information återges i den nationella lagstiftningen och denna offentliggörs i Moniteur belge. Varje uppdatering av denna offentliggörs i Moniteur belge, vilken intresserade parter lätt kan konsultera. Nämnda artikel 14.1 jämförd med artikel 9.2 i direktivet har således införlivats genom den kungliga kungörelsen av den 20 april 1999, och särskilt genom artiklarna 17—21, medan artikel 14.1 i direktivet jämte artikel 10 häri införlivats genom kungörelserna av den 22 juni 1998 om kontraktshandlingar och om etableringsvillkor.

39. När informationen i fråga — det vill säga vad beträffar förevarande anmärkning de allmänna villkor och de väsentliga krav som i förväg fastställts av den nationella regleringsmyndigheten — offentliggjorts som sådan i den berörda medlemsstatens officiella tidning motsvarar detta tillvägagångssätt, såsom generaladvokaten erinrat om i punkterna 49—53 i sitt förslag till avgörande, offentliggörande enligt artikel 14.1 i direktivet.

40. Följaktligen saknar kommissionens yrkande om fastställelse av att Konungariket Belgien inte införlivat artikel 14.1 i direktivet jämförd med artiklarna 9.2 och 10 häri grund.

41. Kommissionen har gjort gällande att huvudkomponenterna i de nationella nummerplaner som avses i artikel 12.4 i direktivet inte är tillgängliga på begäran trots att ett system med direkt tillgång till information på grundval av offentliggörande föreskrivs i artikel 14.1.

42. Den belgiska regeringen hävdar att den införlivat artikel 14.1 i direktivet jämförd med artikel 12.4 häri på ett korrekt sätt. Den har gjort gällande att även om det i artikel 2.2 andra stycket första meningen i kunglig förordning av den 10 december 1997 föreskrivs en möjlighet att på begäran erhålla information om nummerplanen preciseras i andra meningen i denna bestämmelse att regleringsmyndigheten skall hänvisa till denna information i Moniteur belge. Det har angetts i Moniteur belge att den information som avses i nämnda artikel 2.2 första stycket offentliggörs på regleringsmyndighetens hemsida.

43. I sin duplik har den belgiska regeringen emellertid informerat domstolen om sin avsikt att ändra ordalydelsen i artikel 2.2 andra stycket i kunglig förordning av den 10 december 1997 genom att mer ordagrant ersätta meningen enligt vilken Regleringsmyndigheten hänvisar till denna väsentliga information med vad som föreskrivs i artikel 14.1 i direktivet, det vill säga följande: Regleringsmyndigheten anger i Moniteur belge hur denna information offentliggörs.

44. Domstolen erinrar härvid om att artikel 14.1 i direktivet inte ger några anvisningar om hur den information som avses i artikel 12.4 skall offentliggöras. Mot bakgrund härav kan offentliggörande på Internet inom den moderna telekommunikationssektorn anses lämpligt enligt artikel 14.1.

45. Enligt denna bestämmelse krävs emellertid att det i den berörda medlemsstatens officiella tidning anges hur denna information offentliggörs. Det framgår emellertid inte tydligt av den belgiska regeringens påståenden, enligt vilka regleringsmyndigheten hänvisar till denna information i Moniteur belge, att det faktiskt anges i nämnda officiella tidning i Konungariket Belgien hur denna offentliggörs.

46. Mot bakgrund härav anser domstolen att kommissionens tredje anmärkning är välgrundad.

47. Mot bakgrund av vad som anförts skall det fastställas att Konungariket Belgien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt direktivet genom att inte anta de lagar och andra författningar som krävs för att följa artiklarna 7.5 och 9.3 i detta direktiv samt artikel 14.1 häri jämförd med artikel 12.4.

48. Enligt artikel 69.2 i rättegångsreglerna skall tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Eftersom kommissionen har yrkat att Konungariket Belgien skall förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna och denna stat har tappat målet, skall Konungariket Belgien ersätta rättegångskostnaderna.

På dessa grunder beslutar DOMSTOLEN (sjätte avdelningen) följande dom:

1) Konungariket Belgien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 97/33/EG av den 30 juni 1997 om samtrafik inom telekommunikation i syfte att säkerställa samhällsomfattande tjänster och samverkan genom tillämpning av principerna om tillhandahållande av öppna nät genom att inte anta de lagar och andra författningar som krävs för att följa artiklarna 7.5 och 9.3 i detta direktiv samt artikel 14.1 häri jämförd med artikel 12.4.

2) Konungariket Belgien skall ersätta rättegångskostnaderna.

1 Rättegångsspråk: franska.