Domstolens dom (första avdelningen) den 2 oktober 2003

I mål C-411/01, angående en begäran enligt artikel 234 EG, från Tribunal d'instance de Metz (Frankrike), att domstolen skall meddela ett förhandsavgörande i det vid den nationella domstolen anhängiga målet mellan

DOMSTOLEN (första avdelningen) sammansatt av avdelningsordföranden M. Wathelet samt domarna P. Jann och R. Rosas (referent), generaladvokat: A. Tizzano, justitiesekreterare: biträdande justitiesekreteraren H. von Holstein,

med beaktande av de skriftliga yttranden som har inkommit från: GEFCO SA, genom F. Goguel, avocat, Frankrikes regering, genom G. de Bergues och A. Colomb, båda i egenskap av ombud, Portugals regering, genom L. Fernandes, J. Serra de Andrade och À. Seiça Neves, samtliga i egenskap av ombud, Europeiska gemenskapernas kommission, genom R. Tricot, i egenskap av ombud,

med hänsyn till förhandlingsrapporten,

efter att muntliga yttranden har avgivits vid förhandlingen den 27 november 2002 av: GEFCO SA, företrädd av F. Goguel, Frankrikes regering, företrädd av A. Colomb, och kommissionen, företrädd av B. Stromsky och X. Lewis, båda i egenskap av ombud,

och efter att den 26 mars 2003 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

Tillämpliga bestämmelser

Tvisten vid den nationella domstolen och tolkningsfrågan

Svaret på tolkningsfrågan

Yttranden som har inkommit till domstolen

Domstolens svar

Rättegångskostnader

1. Tribunal d'instance de Metz har, genom beslut av den 8 oktober 2001 som inkom till domstolen den 17 oktober samma år, i enlighet med artikel 234 EG ställt en fråga om tolkningen av artiklarna 145—151 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (EGT L 302, s. 1, svensk specialutgåva, område 2, volym 16, s. 4, nedan kallad tullkodexen).

2. Frågan har uppkommit i en tvist mellan GEFCO SA (nedan kallat GEFCO), ett företag som bedriver verksamhet som tullombud, och tullmyndigheterna angående en tullskuld som uppkom med anledning av ett tresidigt förfarande för passiv förädling.

3. I artikel 65 i tullkodexen föreskrivs följande:

4. I artikel 78 i tullkodexen, som återfinns under titeln Kontroll i efterhand av deklarationer, anges följande:

5. I artikel 87 i tullkodexen föreskrivs följande:

6. Bestämmelserna avseende förfarandet för passiv förädling återfinns i artiklarna 145—160 i tullkodexen.

7. I artikel 145.1 i denna kodex föreskrivs att förfarandet för passiv förädling gör det möjligt att från gemenskapens tullområde temporärt exportera gemenskapsvaror för att låta dem genomgå förädlingsprocesser, varefter de varor som härrör från dessa processer övergår till fri omsättning med fullständig eller partiell befrielse från importtullar.

8. I artikel 148.1 b i samma kodex föreskrivs att tillstånd för passiv förädling endast skall beviljas när det bedöms vara möjligt att fastställa att förädlingsprodukterna härrör från förädling av de temporärt exporterade varorna.

9. I enlighet med artikel 150.2 i tullkodexen skall fullständig eller partiell befrielse från importtullar enligt artikel 151.1 inte beviljas, om ett av villkoren eller en av förpliktelserna som rör förfarandet för passiv förädling inte uppfylls, såvida det inte fastställs att försummelsen inte har någon avgörande inverkan på det korrekta genomförandet av förfarandet.

10. I artikel 151.1 i tullkodexen fastställs att fullständig eller partiell befrielse från importtullar enligt artikel 145 i denna kodex skall genomföras genom att från det importtullbelopp som är tillämpligt på de förädlingsprodukter som övergått till fri omsättning avräkna det importtullbelopp som skulle ha varit tillämpligt samma dag på de temporärt exporterade varorna, om de hade importerats till gemenskapens tullområde från det land i vilket de genomgick förädlingsprocessen eller den sista förädlingsprocessen.

11. I artikel 151.2 i tullkodexen preciseras att det belopp som skall avräknas enligt punkt 1 i denna artikel skall beräknas på grundval av de aktuella varornas kvantitet och beskaffenhet dagen för mottagandet av deklarationen som hänför dem till förfarandet för passiv förädling och enligt andra taxeringsgrunder som är tillämpliga på dem dagen för mottagandet av deklarationen för förädlingsprodukternas övergång till fri omsättning.

12. I artikel 220 i tullkodexen som rör bokföring av och gäldenärens underrättelse om tullskuldens belopp fastställs följande:

13. Tillämpningsbestämmelserna rörande förfarandet för passiv förädling som fastställs i tullkodexen bestod vid tidpunkten för omständigheterna vid den nationella domstolen av artiklarna 748—787 i kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för förordning nr 2913/92 (EGT L 253, s. 1, svensk specialutgåva, område 2, volym 10, s. 1, nedan kallad tillämpningsförordningen).

14. Kombinerade nomenklaturen (nedan kallad KN), som anges i bilaga 1 till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan (EGT L 256, s. 1, svensk specialutgåva, område 11, volym 13, s. 22), i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 1734/96 av den 9 september 1996 (EGT L 238, s. 1), är en nomenklatur avseende varor som syftar till att tillfredsställa de krav som ställs såväl av den gemensamma tulltaxan som av statistiken över gemenskapens utrikeshandel. I nomenklaturen fastställs åttasiffriga nummer som motsvarar varje varas tulltaxekategori.

15. År 1995 erhöll bolaget Hewlett Packard Italiana tillstånd av de italienska tullmyndigheterna att använda förfarandet för passiv förädling för att göra det möjligt att temporärt exportera kretskort från Italien till Kina eller till Japan, i syfte att installera dem i skrivare och sedan återimportera dessa skrivare såsom förädlingsprodukter till gemenskapens tullområde, och närmare bestämt till Frankrike.

16. I tillståndet för den temporära exporten av kretskort angavs samma tulltaxenummer som det som deklarerats av Hewlett Packard Italiana SpA, nämligen KN-nummer 84733090. I informationsformuläret, benämnt INF 2 som utfärdats på detta företags begäran, angavs som referensnummer KN 8473 avseende de exporterade komponenterna, det vill säga de fyra första siffrorna i det deklarerade numret.

17. Det framgår av handlingarna i målet att såväl tillståndet avseende temporär export som informationsformuläret INF 2 hade en bilaga vilken innehöll en detaljerad beskrivning av kretskortens tekniska utformning.

18. Kretskorten exporterades från Italien till Kina och Japan. Skrivarna med dessa kretskort importerades till gemenskapen av GEFCO. Detta bolag agerade för sin klients räkning, nämligen Hewlett Packard France, som i sin tur agerade för bolagets Hewlett Packard Europe räkning. Vid denna import deklarerade GEFCO dessa kort enligt tulltaxenummer KN 84733010 och inte enligt KN 84733090 som angivits vid den temporära exporten.

19. Denna skillnad mellan tulltaxenumren upptäcktes av de franska tullmyndigheterna genom ett protokoll av den 3 december 1998 varvid en undersökning genomfördes. Enligt denna undersökning gav Hewlett Packard Europe instruktion om att de återimporterade varorna skulle deklareras enligt tulltaxenummer KN 84733010, men samma varor deklarerades av misstag vid den temporära exporten under KN 84733090 ända fram till november 1996.

20. Sedan den 1 januari 1996 är varor enligt tulltaxenummer KN 84733090 underkastade en tull på 1,6 procent, och varor enligt tulltaxenummer KN 84743010 en tull på 3,3 procent.

21. De italienska myndigheterna har i ett protokoll av den 21 juni 1999 bekräftat att den korrekta tullklassificeringen av Kretskorten var tulltaxenummer KN 84733010 och att det nummer som angetts i handlingarna rörande den temporära exporten var felaktigt.

22. Enligt de franska tullmyndigheterna ändrade GEFCO tulltaxenumren utan erforderligt tillstånd från de italienska tullmyndigheterna. Detta bolag begärde inte något expertutlåtande för att visa att det tulltaxenummer som deklarerades vid exporten var felaktigt. De franska tullmyndigheterna anklagade därför GEFCO för överträdelser av bestämmelserna genom ett beslut av den 26 september 2000, och krävde att detta bolag skulle betala en tullskuld på ett belopp motsvarande skillnaden mellan de tullar som gäller för kretskort enligt det tulltaxenummer som deklarerats i Frankrike och de avgifter som gäller enligt det tulltaxenummer som deklarerats i Italien.

23. GEFCO har gjort gällande att de nummer som angavs i deklarationerna och exporttillstånden berodde på materiella fel, eftersom det italienska tullombudet först i november 1996 uppmärksammades på att det tulltaxenummer som skulle användas från och med den 1 januari 1996 var KN-nummer 84733010 och inte längre KN-nummer 8473 30 90.

24. Då dessa argument inte övertygade de franska tullmyndigheterna, tillställde Receveur principal des douanes (franskt tullorgan) genom skrivelse av den 19 oktober 2000 till GEFCO ett krav på betalning av 8795672 FRF för ickebetald tull och mervärdesskatt.

25. GEFCO överklagade detta krav den 8 november 2000 till Tribunal d'instance de Metz. Enligt bolaget borde de krävda avgifterna beräknas på grundval av det tulltaxenummer som deklarerades inför de franska tullmyndigheterna vid återimporten av varorna, eftersom det tulltaxenumret var materiellt korrekt. I artiklarna 150.2 och 151.2 i tullkodexen görs det ingen hänvisning till varornas deklarerade beskaffenhet vid export, och i sak avser dessa bestämmelser snarare varornas verkliga beskaffenhet.

26. Den hänskjutande domstolen konstaterar att det varken i tullkodexen eller i artiklarna 748—796 i tillämpningsförordningen preciseras huruvida begreppet varornas beskaffenhet motsvarar varornas riktiga tulltaxenummer eller det nummer som anges i exportdeklarationen. Denna fråga måste besvaras för att det i målet vid den nationella domstolen skall kunna avgöras huruvida bolaget GEFCO ensidigt kunde ändra det felaktiga tulltaxenumret.

27. Under dessa omständigheter beslöt Tribunal d'instance de Metz att vilandeförklara målet och ställa följande tolkningsfråga till domstolen:

28. GEFCO har inledningsvis gjort gällande att tolkningsfrågan klart avser en bristande överensstämmelse mellan tulltaxenumren vilket är resultatet av ett administrativt misstag och att man inte ifrågasätter att bolaget var i god tro. I målet vid den nationella domstolen har deklarationerna för temporär export bifogats som kopior till importdeklarationerna, så att avvikelsen mellan det tulltaxenummer som deklarerades vid exporten och det som deklarerades vid importen borde ha framgått vid en noggrann undersökning av importdeklarationerna.

29. Enligt GEFCO verkar de franska tullmyndigheterna anse att artikel 151.2 första stycket i tullkodexen syftar på varornas beskaffenhet när de hänförs till förfarandet för passiv förädling. Det finns emellertid inget i det stycket som styrker en sådan tolkning. Det är enligt GEFCO mera troligt att denna bestämmelse innebär att man skall beakta varans verkliga beskaffenhet snarare än uppgifter som angivits i deklarationen och som i efterhand visar sig vara felaktiga.

30. GEFCO har för övrigt åberopat artikel 150.2 i tullkodexen, enligt vilken fullständig eller partiell befrielse från importtullar inte beviljas, om ett av villkoren eller en av förpliktelserna som rör förfarandet för passiv förädling inte uppfylls, såvida det inte fastställs att försummelsen inte har någon avgörande inverkan på det korrekta genomförandet av förfarandet. GEFCO har erinrat om att ett väsentligt krav för detta genomförande är att det finns en möjlighet att fastställa att förädlingsprodukterna utgör resultatet av förädlingen av de temporärt exporterade varorna. Det saknas skäl att hävda att det materiella felet avseende tulltaxenumret vid deklarationen för temporär export av de ifrågavarande varorna har fått någon inverkan på det tillämpliga tullförfarandets korrekta genomförande.

31. GEFCO anser att den sanktion som följer av den analys som de franska tullmyndigheterna har föreslagit inte står i proportion till en kränkning som den i målet vid den nationella domstolen. GEFCO har härvidlag åberopat domstolens rättspraxis som följer av dom av den 11 november 1981 i mål 203/80, Casati (REG 1981, s. 2595; svensk specialutgåva, volym 6, s. 211), av den 31 januari 1984 i de förenade målen 286/82, 26/83, Luisi et Carbone (REG 1984, s. 377; svensk specialutgåva, volym 7, s. 473), och av den 21 september 1989 i mål 68/88, kommissionen mot Grekland (REG 1989, s. 2965; svensk specialutgåva, volym 10, s. I-153).

32. Avslutningsvis har GEFCO anfört att en korrekt tolkning av tullkodexen inte hindrar bolaget från att från de importtullar som avser förädlingsprodukter avräkna beloppet av de importtullar som skulle ha varit tillämpliga på de temporärt exporterade varorna på grundval av deras riktiga tulltaxenummer.

33. Den franska regeringen anser att det endast är det tulltaxenummer som anges på tillståndet för temporär export som kan användas, för att i enlighet med förfarandet för passiv förädling bestämma den tillämpliga avgiften. Den har medgett att det i två fall är möjligt att ändra tulltaxenummer, men anser att inget av dessa är för handen i målet vid den nationella domstolen. GEFCO har nämligen inte informerat tullmyndigheterna i enlighet med artikel 87.2 i tullkodexen om att det fanns skäl att ändra de temporärt exporterade varornas tulltaxenummer. GEFCO har inte heller rättat de uppgifter som angetts på den temporära exportdeklarationen i enlighet med artikel 65 första stycket i samma kodex.

34. Den franska regeringen har hävdat att villkoren för hur förfarandet för passiv förädling kan användas bestäms i det tillstånd som ges av tullmyndigheterna. Följaktligen kan en ekonomisk aktör vid återimporten av varorna enbart avräkna de tullar som motsvarar det tulltaxenummer som anges i detta tillstånd.

35. Avslutningsvis har den franska regeringen anfört att under sådana omständigheter som dem som åsyftas med tolkningsfrågan, medger inte bestämmelserna i artiklarna 145—151 i tullkodexen att en importör, som inte har upplyst tullmyndigheterna om vad som inträffat efter det att tillståndet för förädling har utfärdats, och som inte har rättat uppgifterna i deklarationen för den temporära exporten efter att denna har mottagits av tullmyndigheterna, och som följaktligen inte har kunnat erhålla ett tillstånd som anger det ändrade tulltaxenumret, avräknar de importtullar som skulle ha varit tillämpliga på de temporärt exporterade varorna på grundval av deras riktiga tulltaxenummer.

36. Den portugisiska regeringen anser att GEFCO i princip inte ensidigt kan ändra klassificeringen utan att ansöka om detta och utan att ha fått tillstånd därtill, eftersom de temporärt exporterade varorna klassificerades enligt KN-nummer 84733090 och denna klassificering bekräftades av tullombudet vid exporten.

37. Denna regering har även tagit upp frågan huruvida det i förevarande fall rörde sig om ett misstag från tullmyndigheternas sida. Om så är fallet, finns det skäl att i enlighet med artikel 220.2 b i tullkodexen undersöka huruvida gäldenären rimligen kunde ha upptäckt detta, och om denne för sin del handlat i god tro och följt bestämmelserna i den gällande lagstiftningen i fråga om tulldeklarationen.

38. Enligt den portugisiska regeringen är det även viktigt med en helhetssyn och att man beaktar proportionalitetsprincipen. Felaktiga tulldeklarationer har regelmässigt accepterats av de italienska myndigheterna under en viss tid, och i handlingarna i målet saknas det bevis för att GEFCO inte har handlat i god tro.

39. Avslutningsvis har denna regering anfört att de behöriga tullmyndigheterna skall medge att varorna för temporär export anses klassificerade enligt det korrekta tulltaxenumret, under förutsättning att vissa villkor är uppfyllda, nämligen att den ekonomiske aktören befinner sig i god tro och att han inte förfarit uppenbart vårdslöst eller vilseledande, liksom att alla bestämmelser i den gällande lagstiftningen i fråga om tulldeklarationen har följts. De berörda varornas beskaffenhet får dessutom inte vara oviss. Det finns även skäl att beakta misstag som företaget och de behöriga myndigheterna har gjort sig skyldiga till, varvid man med hjälp av tillämpliga kriterier skall bedöma huruvida dessa misstag var möjliga att upptäcka. Det ankommer på den nationella domstolen att undersöka om dessa villkor är uppfyllda.

40. Kommissionen har erinrat om att förfarandet för passiv förädling endast kan användas om ett tillstånd utfärdas av tullmyndigheterna. Det ankommer på den hänskjutande domstolen att bedöma om det tillstånd som den ekonomiske aktören har åberopat inte kan omfatta varorna för temporär export med hänsyn till deras riktiga tulltaxekategori.

41. Enligt kommissionen föreligger det en presumtion för att en deklaration som är felaktig med avseende på de berörda varornas beskaffenhet utgör en försummelse som har avgörande inverkan på det korrekta genomförandet av förfarandet för passiv förädling i den mening som avses i artikel 150.2 i tullkodexen. Denna presumtion är emellertid inte ovedersäglig. Det ankommer på den ekonomiske aktören att visa att den med avseende på de berörda varornas beskaffenhet felaktiga deklarationen inte har fått några sådana följder.

42. Avslutningsvis har kommissionen anfört att i frånvaro av en försummelse som har haft avgörande inverkan på det korrekta genomförandet av de ifrågavarande tullbestämmelserna, har en ekonomisk aktör rätt att avräkna beloppet av de importtullar som skulle ha varit tillämpliga på de temporärt exporterade varorna på grundval av deras riktiga tulltaxenummer, i ett fall där varorna har deklarerats enligt ett annat, felaktigt tulltaxenummer när de exporterades, om det vid en tullkontroll med säkerhet fastställs vilket som är det riktiga tulltaxenumret för de temporärt exporterade varorna, och om tullmyndigheterna har utfärdat tillstånd för denna export.

43. Den hänskjutande domstolen har ställt frågan för att få klarhet i huruvida artiklarna 145—151 i tullkodexen skall tolkas så, att det är förbjudet för en ekonomisk aktör, som har deklarerat varor enligt ett felaktigt tulltaxenummer vid deras temporära export från gemenskapens tullområde i enlighet med förfarandet för passiv förädling, att när förädlingsprodukterna övergår till fri omsättning avräkna beloppet av de importtullar som skulle ha varit tillämpliga på de temporärt exporterade varorna i enlighet med deras riktiga tulltaxenummer.

44. För att kunna besvara denna fråga skall det inledningsvis undersökas huruvida artikel 220.2 b i tullkodexen äger tillämpning i målet vid den nationella domstolen såsom den portugisiska regeringen har föreslagit.

45. I denna bestämmelse fastställs att bokföring i efterhand av det belopp som skall utkrävas eller återstår att kräva inte skall ske när ett felaktigt tullbelopp har fastställts på grund av ett misstag från tullmyndigheternas sida och gäldenären inte rimligen kunde ha upptäckt detta.

46. Såsom generaladvokaten har påpekat, i punkterna 53 och 54 i sitt förslag till avgörande, har det felaktiga angivandet av tulltaxekategori avseende varorna för temporär export varken orsakats av de franska tullmyndigheterna eller av de italienska tullmyndigheterna. Det är i första hand den italienske deklaranten Hewlett Packard Italiana SpA, som har använt ett felaktigt tulltaxenummer i sina deklarationer avseende temporär export, som kan klandras för detta. Det framgår för övrigt av handlingarna i målet att GEFCO ganska lätt hade kunnat upptäcka felet.

47. Det skall följaktligen konstateras att villkoren för att tillämpa artikel 220.2 b i tullkodexen inte är uppfyllda i förevarande fall.

48. Omständigheterna i målet vid den nationella domstolen skall således enbart bedömas enligt bestämmelserna om förfarandet för passiv förädling, särskilt artikel 150.2 i tullkodexen. I denna bestämmelse fastställs att fullständig eller partiell befrielse från importtullar inte kan beviljas, om ett av villkoren eller en av förpliktelserna som rör förfarandet för passiv förädling inte har uppfyllts, såvida det inte fastställs att försummelsen inte har någon avgörande inverkan på det korrekta genomförandet av förfarandet.

49. I målet vid den nationella domstolen var det tulltaxenummer som angavs i deklarationen för den temporära exporten och som återgavs i exporttillståndet felaktigt. Det framgår av handlingarna i målet att dessa dokument inte formellt har rättats. Det har i målet inte bestritts att det under sådana omständigheter inte kan anges att alla villkor och förpliktelser som rör förfarandet för passiv förädling har uppfyllts.

50. De som har yttrat sig i målet är emellertid oense om huruvida en ekonomisk aktör, i frånvaro av en formell rättelse av de relevanta tulldokumenten, har rätt att försöka bevisa att en felaktig deklaration inte har haft någon avgörande inverkan på det korrekta genomförandet av förfarandet för passiv förädling i den mening som avses i artikel 150.2 i tullkodexen.

51. Det skall i det avseendet konstateras att om en ekonomisk aktör inte i något fall hade rätt att ge in sådan bevisning skulle artikel 150.2 i tullkodexen sakna ändamålsenlig verkan. Det skall erinras om att ett av syftena med förfarandet för passiv förädling består i att undvika att varor som exporteras från gemenskapen för förädling beläggs med tull (se, för ett liknande resonemang, dom av den 17 juli 1997 i mål C-142/96, Wacker Werke, REG 1997, s. I-4649, punkt 21). Såsom generaladvokaten har påpekat, i punkt 66 i sitt förslag till avgörande, skulle en tolkning, enligt vilken man inte skulle kunna ge in sådan bevisning riskera att detta syfte inte uppnåddes, eftersom de ekonomiska aktörerna då skulle påföras en högre tull än den som är befogad.

52. Sådan bevisning är således tillåten, men bevisbördan åvilar tullgäldenären. Det ankommer på denne att inför de behöriga nationella myndigheterna bevisa att den felaktiga deklarationen för den temporära exporten inte har haft någon avgörande inverkan på den korrekta tillämpningen av de ifrågavarande tullbestämmelserna. Genom denna bevisning skall det framgå att förädlingsprodukterna utan någon som helst tvekan härrör från förädling av de temporärt exporterade varorna.

53. Såsom kommissionen har anfört, har en felaktig deklaration i allmänhet avgörande inverkan på det korrekta genomförandet av förfarandet för passiv förädling. Detta är dock inte nödvändigtvis fallet om tullmyndigheterna själva har konstaterat felen i de relevanta tulldokumenten och om en korrekt klassificering lätt kan utföras genom att bevisning inges avseende de temporärt exporterade varornas verkliga beskaffenhet.

54. I målet vid den nationella domstolen har de italienska tullmyndigheterna bekräftat att det korrekta tulltaxenumret för de temporärt exporterade varorna var det som hade deklarerats av GEFCO. Tillståndet för temporär export innehöll dessutom ett visst antal uppgifter med vars hjälp man hade kunnat fastställa dessa varors verkliga beskaffenhet.

55. Av vad anförts följer att frågan skall besvaras på följande sätt:

56. De kostnader som har förorsakats den franska och den portugisiska regeringen samt kommissionen, vilka har inkommit med yttranden till domstolen, är inte ersättningsgilla. Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna.

På dessa grunder beslutar DOMSTOLEN (första avdelningen) angående den fråga som genom beslut av den 8 oktober 2001 har ställts av Tribunal d'instance de Metz — följande dom:

1) Artiklarna 145—151 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen skall tolkas så, att det inte är förbjudet för en ekonomisk aktör, som har deklarerat varor enligt ett felaktigt tulltaxenummer vid deras temporära export från gemenskapens tullområde i enlighet med förfarandet för passiv förädling, även i frånvaro av en formell rättelse av deklarationen för den temporära exporten, att ge in bevisning om att den felaktiga deklarationen inte har haft någon avgörande inverkan på det korrekta genomförandet av nämnda förfarande i den mening som avses i artikel 150.2 i denna förordning.

2) Genom denna bevisning skall det framgå att förädlingsprodukterna utan någon som helst tvekan härrör från förädling av de temporärt exporterade varorna.

3) Det ankommer på den nationella domstolen att, med beaktande av alla omständigheter i det nationella målet, avgöra huruvida den ekonomiske aktören har gett in sådan bevisning.

4) Anses så vara fallet, kan beloppet av de importtullar som skulle ha varit tillämpliga på de temporärt exporterade varorna i enlighet med deras riktiga tulltaxenummer avräknas när förädlingsprodukterna övergår till fri omsättning.

1 Rättegdngsspråk: franska.