Förslag till avgörande av generaladvokat

1. Kommissionen har väckt talan om fastställelse av att Konungariket Spanien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt rådets direktiv 98/83/EG av den 3 november 1998 om kvaliteten på dricksvatten genom att inte anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet, eller i vart fall genom att inte underrätta kommissionen om sådana åtgärder.

2. I artikel 17 i direktiv 98/83 föreskrivs följande:

3. Direktivet trädde i kraft den 25 december 1998. Det skulle således ha införlivats senast den 25 december 2000.

4. Eftersom kommissionen inte hade fått något meddelande om åtgärder för införlivande av direktivet, inledde den ett fördragsbrottsförfarande och uppmanade genom skrivelse av den 6 april 2001 Konungariket Spanien att inkomma med ett yttrande inom två månader.

5. Genom skrivelse av den 13 juni 2001 meddelade den spanska regeringen att bestämmelserna i direktivet skulle införlivas genom två kungliga dekret, som höll på att utarbetas. Ett av dekreten avsåg buteljerat vatten och det andra innehöll övriga bestämmelser.

6. Den 26 juli 2001 riktade kommissionen ett motiverat yttrande till Konungariket Spanien. I det motiverade yttrandet konstaterade kommissionen det pågående fördragsbrottet och uppmanade denna stat att inom två månader vidta nödvändiga åtgärder för att införliva direktivet.

7. Genom skrivelse av den 12 oktober 2001 underrättade den spanska regeringen kommissionen om situationen avseende det lagstiftningsförfarande som fortfarande pågick.

8. Den 1 februari 2002 väckte kommissionen talan och yrkade att den fastställelse som anges i punkt 1 skulle göras och att Konungariket Spanien skulle förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Konungariket Spanien har yrkat att talan skall ogillas och att kommissionen skall förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.

Bedömning

9. Enligt artikel 10 första stycket EG skall medlemsstaterna vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa att de skyldigheter fullgörs som följer av åtgärder som vidtagits av gemenskapens institutioner. Till dessa åtgärder hör direktiv, som enligt artikel 249 tredje stycket EG är bindande för varje medlemsstat till vilken de är riktade med avseende på det resultat som skall uppnås. Denna skyldighet innebär, för varje medlemsstat som ett direktiv är riktat till, att medlemsstaten i enlighet med sin nationella rättsordning inom den föreskrivna fristen skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa direktivets fulla verkan i enlighet med det mål som eftersträvas.

10. Trots att den spanska regeringen har yrkat att talan skall ogillas, har den inte bestritt att nödvändiga åtgärder för att införliva direktiv 98/83 ännu inte har trätt i kraft. Den har endast förklarat hur förfarandet för hur utfärdandet av de två kungliga dekreten går till. Att endast inleda förfarandet för antagande av rättsakter som syftar till att införliva ett direktiv med den nationella rättsordningen är inte tillräckligt för att uppfylla kraven enligt direktivet.

11. Dessutom saknar det betydelse för bedömningen av huruvida talan är välgrundad att fördragsbrottet eventuellt har upphört efter utgången av den tidsfrist som har angivits i det motiverade yttrandet. Även om de ifrågavarande bestämmelserna har trätt i kraft under tiden, hindrar inte detta fastställelsen av ett fördragsbrott.

12. Beslutet om rättegångskostnader grundar sig på artikel 69.2 i rättegångsreglerna.

Förslag till avgörande

13. Mot bakgrund av det ovan anförda föreslår jag att domstolen skall besluta följande:

1 Originalspråk: tyska.

2 EGT L 330, s. 32. Rättelse, EGT L 45, 1999, s. 55.

3 Se dom av den 21 juni 2001 i mål C-119/00, kommissionen mot Luxemburg, REG 2001, s. I-4795, punkt 12, och av den 7 mars 2002 i mål C-29/01, kommissionen mot Spanien, REG 2002, s. I-2503, punkt 9.

4 Se domen i det ovan i fotnot 3 nämnda målet C-29/01, kommissionen mot Spanien, punkt 10.

5 Dom av den 9 november 1999 i mål C-365/97, kommissionen mot Italien, REG 1999, s. I-7773, punkt 45, av den 15 mars 2001 i mål C-147/00, kommissionen mot Frankrike, REG 2001, s. I-2387, punkt 26.