Förslag till avgörande av generaladvokat Francis G. Jacobs föredraget den 24 februari 2005

1 Originalspråk: engelska.

2 EGT L 199,1993, s. 84; svensk specialutgåva, område 6, volym 4, s. 177.

3 EGT L 175, 1985, s. 40; svensk specialutgåva, område 15, volym 6, s. 226.

4 EGT L 385,1989, s. 33; svensk specialutgåva, område 6, volym 3, s. 48.

5 Dom av den 10 april 2003 i de förenade målen C-20/01 och C-28/01, kommissionen mot Tyskland (REG 2003, s. I-3609), punkterna 29 och 30 och där angiven rättspraxis.

6 Dom i det i fotnot 5 ovan nämnda målet kommissionen mot Tyskland, punkterna 33-39.

7 Dom av den 28 oktober 1999 i mål C-328/96, kommissionen mot Österrike (REG 1999, s. I-7479), punkterna 43-45. Se även dom av den 9 september 2004 i mål C-125/03, kommissionen mot Tyskland (inte publicerat i rättsfallssamlingen), punkterna 12 och 13.

8 Se exempelvis dom av den 6 december 2001 i mål C-1C6700, kommissionen mot Grekland (REG 2001, s. I-9835), punkt 9 och där angiven rättspraxis.

9 EGT L 76, 1992, s. 14; svensk specialutgåva, område 6, volym 3, s. 127.

10 Enligt detta system är det bland annat tillätet för parter som vållats skada att kräva skadestånd som ersättning för kostnaderna för att förbereda ett anbud eller för att delta i ett upphandlingsförfarande, utan att de därvid behöver styrka en bättre rätt att tilldelas upphandlingen. Se artikel 3.7 i särskilda rättsmedelsdirektivet

11 Se exempelvis dom i de i fotnot 5 ovan nämnda förenade målen C-20/01 och C-28/01, kommissionen mot Tyskland, punkt 42.

12 Dom av den 11 juli 1991 i mål C-247/89, kommissionen mot Portugal (REG 1991, s. I-3659), punkt 22.

13 Se vidare Rideau, Le rôle des Etats membres dans l'application du droit communautaire, i Annuaire Français de Droit International årgång 1972, s. 864, på s. 865.

14 Se generaladvokat Albers uttalande i det i fotnot 7 ovan nämnda målet kommissionen mot Österrike, pä punkt 47 och följande punkter.

15 Dom i det i fotnot 7 ovan nämnda målet kommissionen mot Österrike, pä punkt 39.

16 Se artikel 1.1 och artikel 3.1 i det allmänna rättsmedelsdirektivet och artikel 1.1 a och artikel 8.1 i det särskilda rättsmedelsdirektivet. Det allmänna rättsmedelsdirektivets tillämpningsområde utvidgades senare genom artikel 41 i direktiv 92/50 till att omfatta även överträdelser av sistnämnda direktiv.

17 Se ingressen i det särskilda rättsmedelsdirektivet och särskilt skäl 4.

18 Domstolen har uttalat att det följer av såväl ordvalet som andan i det allmänna rättsmcdelsdirektivet att det ur alla parters synvinkel är önskvärt alt kommissionen använder sig av det förfarande för direkt ingripande som föreskrivs i artikel 3.3 i det allmänna rättsmedelsdirektivet. Se dom av den 24 januari 1995 i mål C-359/93, kommissionen mot Nederländerna (REG 1995, s. 157), punkt 12.

19 Ibidem, punkt 13. Se också dom av den 4 maj 1995 i mål C-79/94, kommissionen mot Grekland (REG 1995, s. 1071), punkt 11.

20 Se bland annat domstolens dom av den 10 mars 1987 i mål 199/85, kommissionen mot Italien (REG 1987, s. 1039), punkt 14.

21 Se, 1 samband med den identiska lydelsen av det undantag som anges i artikel 9 b i direktiv 71/305, dom av den 18 maj 1995 i mål C-57/94, kommissionen mot Italien (REG 1995, s. I-1249), punkt 24.

22 Dom av den 26 mars 1996 i mål C-318/94, kommissionen mot Tyskland (REG 1996, s. I-1919), punkt 18.

23 Dom av den 17 september 1998 i mål C-323/96, kommissionen mot Belgien (REG 1998, s. I-5063), punkt 42 och där angiven rättspraxis.

24 Dom i det i fotnot 7 ovan nämnda målet kommissionen mot Österrike, punkt 75.