Domstolens dom (sjätte avdelningen) den 22 januari 2004
I de förenade målen C-133/02 och C-134/02, angående en begäran enligt artikel 234 EG, från Gerechtshof te Amsterdam (Nederländerna), att domstolen skall meddela ett förhandsavgörande i de vid den nationella domstolen anhängiga målen mellan
DOMSTOLEN (sjätte avdelningen) sammansatt av domarna C. Gulmann (referent), tillförordnad ordförande på sjätte avdelningen, domarna J.N. Cunha Rodrigues, J.-P. Puissochet, R. Schintgen och F. Macken, generaladvokat: P. Léger, justitiesekreterare: H. von Holstein,
med beaktande av de skriftliga yttranden som har inkommit från: Nederländernas regering, genom H.G. Sevenster, i egenskap av ombud, Europeiska gemenskapernas kommission, genom H.M.H. Speyart, i egenskap av ombud,
med hänsyn till förhandlingsrapporten,
efter att muntliga yttranden har avgivits vid förhandlingen den 6 februari 2003 av: Timmermans Transport & Logistics BV och Hoogenboom Production Ltd, företrädda av R.G.A. Tusveld och D.L.L. van den Berg, belastingadviseurs, Nederländernas regering, företrädd av S. Terstal, i egenskap av ombud, och kommissionen, företrädd av H.M.H. Speyart,
och efter att den 11 september 2003 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,
följande
Dom
Tillämpliga bestämmelser
Målen vid den nationella domstolen
Mål C-133/02
Mål C-134/02
Tolkningsfrågan
Bedömning av tolkningsfrågan
Yttranden som har inkommit till domstolen
Domstolens svar
Rättegångskostnader
1. Gerechtshof te Amsterdam har, genom beslut av den 2 april 2002 som inkom till domstolens kansli den 10 april samma år, i enlighet med artikel 234 EG ställt en fråga, som är identisk för de båda målen, om tolkningen av artiklarna 9.1 och 12.5 a iii i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (EGT L 302, s. 1; svensk specialutgåva, område 2, volym 16, s. 4) i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 82/97 av den 19 december 1996 (EGT L 17,1997, s. 1) (rättelse publicerad i EGT L 179, 1997, s. 11) (nedan kallad tullkodexen).
2. Frågan har uppkommit i två tvister, dels mellan Timmermans Transport & Logistics BV, tidigare Timmermans Diessen BV (nedan kallat Timmermans) och Inspecteur der Belastingdienst — Douanedistrict Roosendaal (tullmyndigheten, Roosendaals distrikt, nedan kallad tullinspektören i Roosendaal), dels mellan Hoogenboom Production Ltd (nedan kallat Hoogenboom) och Inspecteur der Belastingdienst — Douanedistrict Rotterdam (tullmyndigheten, Rotterdams distrikt, nedan kallad tullinspektören i Rotterdam), angående bindande klassificeringsbesked (nedan kallade BKB) som utfärdades av de senare till Timmermans och Hoogenboom och som sedan återkallades.
3. I artikel 4 i tullkodexen föreskrivs följande:
4. I artikel 9 i tullkodexen föreskrivs följande:
5. I artikel 12.I-12.6 i tullkodexen föreskrivs följande:
6. Den 12 januari 1999 ingav Timmermans en ansökan om BKB till tullinspektören i Roosendaal. Timmermans angav att det rörde sig om glasljusstakar och ansåg att undernummer 9405500090 i Gemensamma tulltaxan var tillämplig. Som stöd för sin ansökan gjorde Timmermans gällande att detta undernummer redan hade använts för samma typ av varor enligt ett BKB som utfärdats tidigare, och överlämnade en katalog med alla de produkter som det utbjöd till försäljning. Katalogen innehöll bland annat fotografier av varorna i fråga.
7. Den 15 januari 1999 utfärdade tullinspektören i Roosendaal det BKB som hade begärts. I detta BKB beskrevs och klassificerades varan på samma sätt och enligt samma nummer som i ansökan.
8. Emellertid återkallade tullinspektören i Roosendaal BKB:et den 19 mars 1999 på den grunden att det, efter en djupare undersökning och efter samråd med tullmyndigheterna i ett granndistrikt rörande tolkningen av den tillämpliga nomenklaturen, hade visat sig att varorna i fråga skulle klassificeras enligt nummer 7013299100 i Gemensamma tulltaxan såsom glasvaror av sådana slag som används som bords-, köks-, toalett- eller kontorsartiklar, etcetera. Beslutet om återkallelse trädde i kraft den dag då det antogs.
9. Den 29 mars 1999 begärde Timmermans omprövning av detta beslut. Tullinspektören i Roosendaal avslog denna begäran den 20 maj 1999.
10. Den 12 juni 1999 väckte Timmermans talan vid Gerechtshof te Amsterdam.
11. Den 9 oktober 1997 ingav Hoogenboom en ansökan om BKB till tullinspektören i Rotterdam. Hoogenboom angav att det rörde sig om konserverade aprikoser med tillsats av socker och ansåg att undernummer 2008 50 61 00 00 i Gemensamma tulltaxan var tillämpligt.
12. Den 5 december 1997 utfärdade tullinspektören i Rotterdam det BKB som hade begärts. I detta BKB beskrevs och klassificerades varan på samma sätt och enligt samma nummer som i ansökan.
13. Den 6 februari 1998 ingav Hoogenboom fyra andra ansökningar om BKB till tullinspektören i Rotterdam. Hoogenboom angav att det rörde sig om solrosfrön, hasselnötter och äpplen, samtliga konserverade, med tillsats av socker, samt orostade jordnötter. Hoogenboom tillade att följande undernummer i Gemensamma tulltaxan var tillämpliga på samtliga dessa varor: 2008 19 19 90 00, 2008 19 19 10 00, 2008 99 49 30 00 respektive 2008 11 94 00 00.
14. Den 26 februari 1998 utfärdade tullinspektören i Rotterdam de BKB som hade begärts. I dessa BKB beskrevs och klassificerades varorna på samma sätt som i ansökningarna.
15. Den 6 oktober 1998 återkallade emellertid tullinspektören i Rotterdam de fem BKB som hade utfärdats till Hoogenboom, på den grunden att det inte vore förenligt med ordalydelsen i nummer 2008 i Gemensamma tulltaxan (frukt, bär, nötter och andra växtdelar, på annat sätt beredda eller konserverade, med eller utan tillsats av socker, annat sötningsmedel eller alkohol, inte nämnda eller inbegripna någon annanstans) att klassificera varorna i fråga enligt det numret. Tullinspektören i Rotterdam angav att varorna skulle klassificeras enligt nummer 1701 i Gemensamma tulltaxan (socker från sockerrör eller sockerbetor samt kemiskt ren sackaros, i fast form). Eftersom BKB:erna hade återkallats på grund av en administrativ försumlighet, tillät tullinspektören i Rotterdam att Hoogenboom använde BKB:erna fram till den 31 december 1998.
16. Den 9 november 1998 begärde Hoogenboom omprövning av beslutet. Tullinspektören i Rotterdam avslog denna begäran den 25 mars 1999.
17. Den 23 april 1999 väckte Hoogenboom talan mot detta beslut vid Gerechtshof te Amsterdam.
18. Under dessa omständigheter beslutade Gerechtshof te Amsterdam att vilandeförklara målet och att ställa följande tolkningsfråga, identisk för de båda målen, till domstolen:
19. Enligt Timmermans och Hoogenboom kan ett BKB inte ensidigt ändras av de nationella tullmyndigheterna. En sådan ändring skall ske på kommissionens initiativ. Att medge motsatsen skulle äventyra rättssukerhetskraven, vilket skulle strida mot ändamålet med inrättandet av BKB och gemenskapsrättens enhetliga tillämpning.
20. Den nederländska regeringen och kommissionen har gjort gällande att det följer av texten i artikel 12.5 a iii och artikel 9.1 i tullkodexen att tullmyndigheterna kan återkalla ett BKB före utgången av den sexåriga giltighetstiden när ett eller flera av de villkor som fastställts för dess utfärdande inte uppfylldes eller inte längre uppfylls. Detta är fallet när begreppen rörande synsättet har ändrats i fråga om klassificeringen av vissa produkter. Den nederländska regeringen har hävdat att innehavaren av ett BKB skyddas mot oväntade ändringar av nummer från tullmyndigheternas sida genom artikel 12.6 i tullkodexen, enligt vilken innehavaren av ett BKB som upphör att gälla fortfarande får använda det under sex månader från dagen för delgivningen. Kommissionen har gjort gällande att systematiken i artiklarna 9 och 12 i tullkodexen är sådan att de allmänna gemenskapsrättsliga principerna automatiskt är garanterade om de berörda myndigheterna respekterar det förfarande som föreskrivs i de artiklarna.
21. I artikel 12.5 a i tullkodexen beskrivs tre situationer då ett BKB upphör att gälla. Enligt artikel 12.5 a iii är så fallet när ett BKB återkallas eller ändras enligt artikel 9 i tullkodexen, under förutsättning att detta beslut om åter kallelse eller ändring delges innehavaren.
22. Enligt artikel 9.1 i tullkodexen kan ett beslut som är till förmån för den berörda personen återkallas, om ett eller flera av de villkor som fastställts för dess utfärdande inte uppfylldes eller inte längre uppfylls.
23. Sålunda har gemenskapslagstiftaren otvetydigt föreskrivit att ett BKB upphör att gälla när ett av de villkor som fastställts för dess utfärdande inte uppfylldes eller inte längre uppfylls.
24. Ett BKB utfärdas emellertid på grundval av tullmyndigheternas tolkning av de rättsliga bestämmelser som är tillämpliga på tullklassificeringen av varorna i fråga, och utfärdandet är betingat av att denna tolkning är välgrundad.
25. När tullmyndigheterna, efter en mer ingående undersökning, anser att en sådan tolkning är felaktig, som en följd av en felaktig bedömning eller ett ändrat synsätt i fråga om tullklassificering, har tullmyndigheterna rätt att anse att ett av de villkor som fastställts för utfärdande av ett BKB inte längre är uppfyllt och att återkalla sagda BKB för att ändra tullklassificeringen av varorna i fråga.
26. Det skall understrykas att gemenskapslagstiftaren av rättssäkerhetsskäl i artikel 12.6 i tullkodexen föreskrev särskilda regler, som även är tillämpliga på återkallelser som sker i enlighet med artikel 12.5 a iii, och enligt vilka ett BKB under vissa förutsättningar förblir giltigt under en viss period även efter det att det har återkallats.
27. Det är inte nödvändigt, för att besvara tolkningsfrågan i förevarande mål, att uttala sig om frågan huruvida dessa bestämmelser i alla situationer utgör en tillräcklig garanti för rättssäkerheten.
28. Av vad som anförts följer att tolkningsfrågan skall besvaras så att artiklarna 9.1 och 12.5 a iii i tullkodexen skall tolkas så att de för tullmyndigheterna utgör en rättslig grund för att återkalla ett bindande klassificeringsbesked när dessa myndigheter ändrar tolkningen i detta av de rättsliga bestämmelser som är tillämpliga på tullklassificeringen av varorna i fråga.
29. De kostnader som har förorsakats den nederländska regeringen och kommissionen, vilka har inkommit med yttranden till domstolen, är inte ersättningsgilla. Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna.
På dessa grunder beslutar DOMSTOLEN (sjätte avdelningen) — angående den fråga som genom beslut av den 2 april 2002 har ställts av Gerechtshof te Amsterdam — följande dom:
1 Rättegångsspråk: nederländska.