Förslag till avgörande av generaladvokat Philippe Léger föredraget den 11 september 2003

1 Originalspråk: franska.

2 EGT L 302, s. 1; svensk specialutgåva, område 2, volym 16, s. 4.

3 EGT L 17, s. 1.

4 EGT L 160, s. 1.

5 Tredje skälet.

6 Avdelning I, kapitel 2, avsnitt 3.

7 Avdelning II i kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för förordning nr 2913/92 (EGT L 253, s. 1, svensk specialutgåva, område 2, volym 10, s. 1, nedan kallad tillämpningsförordningen).

8 Artikel 12.1 TKG och artikel 6.1 i tillämpningsförordningen.

9 Artikel 6.3 och 6.4 i tillämpningsförordningen.

10 Artikel 12.4 TKG.

11 Artikel 12.2 TKG och artikel 11 i tillämpningsförordningen.

12 Artikel 12.4 TKG.

13 Förordning nr 82/97 som trädde i kraft den 1 januari 1997 (EGT L17, s. 1), i dess lydelse efter rättelse år 1997 (EGT L 179, s. 11).

14 Det preciseras i artikeln att den dag då tulltaxebeskedet upphör att gälla är den dag då ovannämnda åtgärder offentliggörs.

15 Artikel 8.1 och artikel 13 i tillämpningsförordningen.

16 Tulltaxenummer 1701 är tillämplig på rörsocker eller betsocker och kemiskt rent sackarin i fast form.

17 Tulltaxenummer 2008 är tillämplig på frukt och andra ätbara delar på frukten, som på annat sätt behandlats eller konserverats med eller utan tillägg av socker eller av sötningsmedel eller av alkohol, som för övrigt varken är benämnd eller medtagen.

18 De klagande företagen har åberopat dom av den 1 april 1993 i mål C-250/91, Hewlett Packard (REG 1993, s. I-1819), och dom av den 29 januari 1998 i mål C-315/96, Lopex Export (REG 1998, s. I-317).

19 Punkt 19.

20 I förordning nr 1715/30 framhölls i femte skälet att de upplysningar som rör klassificering av varor i tullnomenklaturen utgör den viktigaste och mest användbara upplysningskategorin för de ekonomiska aktörerna på grund av den komplicerade tekniska natur som den Kombinerade nomenklaturen samt på denna baserade gemenskapsrättsliga nomenklaturen har.

21 Det är viktigt att precisera att den tullklassificering som nämns i ett tulltaxebesked inte på förhand bestämmer de tullavgifter eller tullbidrag som skall tillämpas vid fullgörandet av tullformaliteterna för varorna i fråga. Detta anges också i sjunde själet i förordning nr 1715/90. I praktiken har det visat sig att dessa tulltaxor varierar med hänsyn till marknadsutvecklingen.

22 Se för ett liknande resonemang, artikel 6.3 och 6.4 i tillämpningsförordningcn.

23 Se bestämmelserna i artikel 6.1 i tillämpningsförordningen, som bestämmer till vilka tullmyndigheter som ansökningar om tulltaxebesked skall ställas.

24 Såsom generaladvokaten Tesauro redan har fått tillfälle att framhålla i sitt förslag till avgörande av den 22 oktober 1992 i det ovannämnda målet Hewlett Packard (punkt 5, fjärde meningen) beträffande förordning nr 1715/90.

25 I detta fall står det klart att företaget Hoogenboom verkligen har uppgivit korrekta och kompletta uppgifter vid sina olika ansökningar om tulltaxebesked (se punkt 2.3 i beslutet om hänskjutande och punkt 18 i kommissionens yttranden). Även om detta inte har kunnat fastställas av den hänskjutande domstolen beträffande företaget Timmermans, utgår jag ifrån att sä är fallet även där.

26 I dessa lagbestämmelser föreskrevs att [o]m en tidigare meddelad bindande tulltaxeupplysning till följd av en förordning om ändring av tullnomenklaturen eller, en förordning som fastställer eller påverkar klassificeringen av en vara i tullnomenklaturen, inte längre står i överensstämmelse med den således fastställda gemenskapsrätten, upphör denna upplysning att gälla från och med den tidpunkt då nämnda förordning börjar gälla.

27 Domen i det ovannämnda målet Lopex Export (punkt 28).

28 Ibidem.

29 Ibidem (punkterna 28 och 29).

30 Ibidem (punkt 31).

31 Jag skulle vilja precisera att endast bestämmelserna i första punkten i denna artikel är relevanta, och inte de bestämmelser som återfinns i den andra punkten. Såsom har framhållits under förhandlingen innebär inte ett tulltaxebesked någon skyldighet för dess innehavare, i motsats till det som är fallet vad gäller de beslut som avses i den andra punkten i fråga.

32 I detta hänseende bör särskilt nämnas kommissionsbeslut 98/405/EG av den 16 juni 1998 beträffande giltigheten hos vissa bindande tulltaxeupplysningar (som utfärdats av franska, nederländska och brittiska tullmyndigheter (EGT L 178, s. 42)), 1999/637/EG av den 12 juli 1999 beträffande giltigheten hos vissa bindande tulltaxeupplysningar (som utfärdats av brittiska tullmyndigheter (EGT L 251, s. 17)), 1999/747/EG av den 8 november 1999 beträffande giltigheten hos vissa bindande tulltaxeupplysningar (som utfärdats av nederländska och tyska tullmyndigheter (EGT L 298, s. 37)), 2000/41/EG av den 29 december 1999 beträffande giltigheten hos vissa bindande tulltaxeupplysningar (som utfärdats av irländska och brittiska tullmyndigheter (EGT L 13, s. 27)). och 2003/97/EG av den 31 januari 2003 beträffande giltigheten hos vissa bindande tulltaxeupplysningar (som utfärdats av Förbundsrepubliken Tysklands tullmyndigheter (EGT L 36, s. 40)).

33 Koramissionen förfogar över all nödvändig information på området, eftersom det åligger kommissionen att förvalta en databas som lagrar kopior av samtliga utfärdade tulltaxebesked och sakuppgifter (se artikel 6.3 k och artikel 8.1 i tillämpningsförordningen). Dessa uppgifter kan överföras från kommissionen till tullmyndigheterna om de sistnämnda begär detta (artikel 8.2 i tillämpningsförordningen). Trots detta är det inte säkert att de tullmyndigheter som på eget initiativ ämnar återkalla ett tulltaxebesked vinnlägger sig om att begära sådana uppgifter från kommissionen, for att med kännedom i sak kunna fatta beslut.

34 Se i tillämpliga delar dom av den 28 februari i mål C-234/89, Detimitis (REG 1991, s. I-935; svensk specialutgåva, volym 11. s. I-65), punkterna 44, 45, 47, 49, 52 och 53 beträffande behörigheten för de nationella domstolarna respektive kommissionen att tillämpa bestämmelserna i artikel 85.1 och artikel 86 i fördraget rörande konkurrensfrågor.

35 Punkterna 19 och 28.