Förslag till avgörande av generaladvokat M. Poiares Maduro föredraget den 29 juni 2004

1 Originalspråk: portugisiska.

2 Dom av den 26 februari 2003 i mål T-59/01, Nardone mot kommissionen, REGP 2003, s. I-A-55 och II-323.

3 Se, bland annat, rådets direktiv 83/477/EEG av den 19 september 1983 om skydd för arbetstagare mot risker vid exponering för asbest i arbetet (andra särdirektivet enligt artikel 8 i direktiv 80/1107/EEG) (EGT L 263, s. 25; svensk specialutgåva, område 5, volym 4, s. 3), i dess lydelse enligt rådets direktiv 91/382/EEG av den 25 juni 1991 (EGT L 206, s. 16; svensk specialutgåva, område 5, volym 5, s. 60), rådets direktiv 98/24/EG av den 7 april 1998 om skydd av arbetstagares hälsa och säkerhet mot risker som har samband med kemiska agenser i arbetet (fjortonde särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG) (EGT L 131, s. 11), och Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/18/EG av den 27 mars 2003 (EGT L 97, s. 48). Se allmänt angående denna fråga, Bothwell, E., The Abestos Problem and the European Economic Community, Columbia Journal of Transnational Law, 1993, s. 205.

4 Vad gäller invaliditetskommittén, se artiklarna 7-9 1 bilaga 11 till tjänsteföreskrifterna. Beträffande utrymmet för sagda kommittés skönsmässiga bedömning inom ramen för bedömningen av sökandens ärende, se, bland annat, dom av den 21 maj 1981 i mäl 156/80, Morbelli mot kommissionen (REG 1981, s. 1357). Vad gäller bchörlghetsfördelningen mellan sagda kommitté och förvaltningen, se, bland annat, dom av den 21 januari 1987 i mål 76/84, Rienzi mot kommissionen (REG 1987, s. 315), punkterna 8-12.

5 Dom av den 17 maj 1984 i mål 12/83, Bahr mot kommissionen (REG 1984, s. 2155).

6 Dom av den 3 juni 1999 i mål T-295/97, Coussios mot kommissionen (EEGP 1999, s. I-A-103 och s. II-577).

7 Neque leges senatus consulta ita scribi possunt, ut omnes casus qui quandoque inciderint comprehendantur. Ingen lag kan skrivas på så sätt att den omfattar alla de fall som möjligen kan uppstå (Julien, Digeste, 1.3, 3-10).

8 Punkterna 12 och 13 (ovan fotnot 5).

9 Förslag till avgörande av generaladvokaten Roemer i mål 29/71, Velozzì mot kommissionen (dom av den 13 juli 1972, REG 1972, s. 513, på s. 524). För ett liknande resonemang, se även dom av den 4 oktober 1991 i mål C-185/90 P, kommissionen mot Gill (REG 1991, s. I-4779), punkt 17, i vilket domstolen a contrario fastslog att det ankommer på tjänstemannen att bevisa orsakssambandet mellan sjukdomen, eller den omständigheten att den förvärrats, och tjänstgöringen inom gemenskaperna, för att fastställa att det föreligger en yrkessjukdom i den mening som avses i artikel 78 andra stycket i tjänsteföreskrifterna.

10 Detta framgår tydligt av förstainstansrättens dom av den 15 december 1999 i mål T-27/98, Nardone mot kommissionen (REGP 1999, s. I-A-267 och s. II-1293), punkt 11, rörande ett kommissionsbeslut som grundades på artikel 73 i tjänsteföreskrifterna och som avsåg samma sakomständigheter som förevarande mål. Jag vill erinra om att sjukdomar som har samband med att man utsatts för asbest, såsom asbestos eller mesoteliom, återfinns på den lista som fastslagits i kommissionens rekommendation av den 19 september 2003 om den europeiska förteckningen över arbetssjukdomar (EUT L 238, s. 28).

11 I artikel 25 i de gemensamma reglerna om olycksfallsförsäkring och yrkessjukdomsförsäkring för tjänstemän i Eurofieiska gemenskaperna föreskrivs följande: Erkännandet av total eller] partiell bestående invaliditet genom tillämpning av artikel 73 i tjänsteföreskrifterna och dessa regler skall på intet sätt påverka tillämpningen av artikel 78 i tjänsteföreskrifterna och vice versa. Se, för ett liknande resonemang, dom av den 24 oktober 1996 i mål C-76/95, kommissionen mot Royale belge (REG 1996, s. I-5501), punkt 86.

12 I linje med detta resonemang har domstolen fastslagit att det inte föreligger några giltiga skäl för att anse att begreppet yrkessjukdom skall ha olika betydelse beroende på om det rör sig om rätt till invaliditetspension på grund av yrkessjukdom i den mening som avses i artikel 78 i tjänsteföreskrifterna eller om försäkring mot risk för yrkessjukdom i den mening som avses i artikel 73 i tjänsteföreskrifterna (domen i målet kommissionen mot Gill (ovan fotnot 9), punkt 14).

13 Förslag till avgörande i målet Bähr mot kommissionen (ovan fotnot 5).

14 Denna regel följer tydligt av dom av den 12 januari 1983 i mål 257/81, K. mot ridet (REG 1983, s. 1), punkt 12.

15 Domen i målet Bähr mot kommissionen (ovan fotnot 5), punkterna 15 och 16. Min kursivering.

16 Jag vill förtydliga att sökanden i det målet hade givit in en förklaring om en olycka som inträffat den 26 oktober 1993 då han fortfarande var i tjänst. Med stöd av denna förklaring erhöll han ersättning I enlighet med artikel 73 i tjänsteföreskrifterna. Han framställde emellertid en begäran om invaliditetspension i enlighet med artikel 78 i tjänsteföreskrifterna först efter kommissionens beslut att bevilja honom denna ersättning. Denna begäran grundades på samma omständigheter trots att den ingavs nära fyra år efter det att han frånträtt sin tjänst.

17 Jag vill i detta hänseende påpeka att i de nya tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna, som härrör från rådets förordning (EG, Euratom) nr 723/2004 av den 22 mars 2004 om ändring av tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna och anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska gemenskaperna (EUT L 124, s. 1) definieras det understöd som ges med tillämpning av artikel 78 som invaliditetsersättning, och inte längre som invaliditetspension. Däremot är titeln på bilaga VIII rörande pensionssystemet oförändrad.

18 I sitt svar i målet Becker mot revisionsrätten (förstainstansrättens dom av den 12 juni 2002 i mil T-9/01, REGP 2002, s. I-A-79 och s. II-379) preciserade kommissionen att när en tjänsteman har tjänstledigt av personliga skäl i enlighet med artikel 40.3 i tjänsteföreskrifterna kan kommissionen inleda ett förfarande om invaliditetspension även om tjänstemannen inte håller på att förvärva nya pensionsrättigheter till en avgångspension. Orsaken till detta är att i sådana fall är den berörda tjänstemannen inte en före detta tjänsteman som erhåller avgångspension. Enligt kommissionen måste bestämmelserna I tjänsteföreskrifterna ha företräde, 1 detta särskilda fall, framför formuleringen I artikel 13 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna.

19 Beslut av den 25 mars 1988, nr 436, publicerat i Giurisprudenza Costituzionale, 1988, s. 1978.

20 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 8 mars 2001 i mål C-215/99, Jauch (REG 2001, s. I-1901), punkterna 20-22, samt generaladvokaten Albers förslag till avgörande i det målet, punkterna 62 och 63.

21 Dom av den 27 november 2001 i mål C-270/99 P, Z mot parlamentet (REG 2001, s. I-9197), punkt 21.

22 Domen i målet K. mot rådet (ovan fotnot 14), punkt 11.

23 Se, för ett liknande resonemang, punkt 26 i detta förslag till avgörande.

24 Detta var bland annat fallet i förstainstansrättens dom av den 6 april 1990 i mål T-43/89, Gill mot kommissionen (REG 1990, s. II-173), punkt 7.

25 Dom av den 3 april 2003 i mål C-277/01 P, parlamentet mot Samper (REG 2003, s. I-3019), punkt 35.

26 EGT C 364, 2000, s. 1.

27 Se, for ett liknande resonemang, punkt 28 i generaladvokaten Tizzanos förslag till avgörande i mål C-173/99, BECTU (dom av den 26 juni 2001, REG 2001, s. I-4881), samt punkterna 82 och 83 i generaladvokaten Légers förslag till avgörande i mil C-353/99 P, ridet mot Hautala (dom av den 6 december 2001, REG 2001, s. I-9565).

28 Se ovan fotnot 19.

29 Siledes föreskrivs i Frankrike, 1 artikel 40 i lag 98-1194 om finansiering av den sociala tryggheten för år 1999 av den 23 december 1998, i dess lydelse enligt lag 2001-1246 (JORF av den 26 december 2001, s. 20552), att rätten till bidrag och socialförsäkrinpsersättningar till offer för en sjukdom som har samband med asbest iter skall öppnas, utan att preskriptionsfristen skall göras gällande mot dem.

30 Det rör sig om en av de mest karakteristiska tolkningsprinciperna i gemenskapens rättspraxis (se exempelvis dom av den 10 september 1996 i mil C-61/94, kommissionen mot Tyskland, REG 1996, s. I-3989, punkt 52).

31 Se, analogt, dom av den 29 juni 1995 i mål C-135/93, Spanien mot kommissionen (REG 1995, s. I-1651), punkt 37.

32 Vad beträffar syftet med artikel 78 i tjänsteföreskrifterna, se förstainstansrätcens dom av den 27 juni 2000 i mål T-47/97, Plug mot kommissionen (REGP 2000, s. I-A-119 och s. II-527), punkt 73.

33 Dom av den 29 juni 1994 i mål C-298/93 P, Klinke mot domstolen (REG 1994, s. I-3009), punkt 38.

34 Se även artikel 24 i tjänsteföreskrifterna, enligt vilken gemenskaperna är förpliktade att biträda sina anställda.

35 Begreppet rimlig tid återfinns redan inom ramen för regierna om olycksfallsförsäkring och yrkessjukdomsförsäkring för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna, som antagits med stöd av artikel 73 i tjänsteföreskrifterna. I artikel 17.1 i dessa regler föreskrivs följande: En tjänsteman som på grund av yrkessjukdom begär att dessa regler skall tillämpas skall lämna in en anmälan till förvaltningen vid den institution han tillhör inom rimlig tid efter sjukdomens början eller den dag den först diagnostiserades. Denna anmälan kan lämnas in av tjänstemannen eller den tidigare tjänstemannen om sjukdomen förmodas ha orsakats genom hans yrke och uppträder efter det att han lämnat tjänsten. Samma begrepp är känt inom domstolens rättspraxis avseende frågor om tidsfrister som inte lösts genom fördraget (se exempelvis dom av den 11 december 1973 i mål 120/73, Lorenz, REG 1973, s. 1471, punkt 4 ; svensk specialutgåva, volym 2, s. 177).

36 Se, för ett motsvarande resonemang, domen i målet Nardone mot kommissionen (ovan fotnot 10).

37 Sökanden har väckt talan på denna grund vid förstainstansrätten (mål T-57/99, Nardone mot Kommissionen). Det målet har emellertid vilandeförklarats i väntan på de beslut som kommissionen måste ta till följd av förstainstansrättens dom av den 15 december 1999 (ovan fotnot 36).

38 Se, bland annat, domen i målet K. mot rådet (ovan fotnot 14), punkt 10.

39 Dom av den 8 oktober 1986 i de förenade målen 169/83 och 136/84, Leussink m.fl. (REG 1986, s. 2801), punkt 13.

40 Dom av den 9 september 1999 i mål C-257/98 P, Lucaccloni mot kommissionen (REG 1999, s. I-5251), punkt 21.