Förslag till avgörande av generaladvokat Juliane Kokott föredraget den 30 september 2004

1 Originalspråk: tyska.

2 Appellationsdomstolen i Antwerpen.

3 Rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (EGT L 302, 1992, s. 1, svensk specialutgåva, område 2, volym 16, s, 4), senast ändrad genom bilaga II, avsnitt A.I i akt om villkoren fór Republiken Tjeckiens, Republiken Estlands, Republiken Cyperns, Republiken Lettlands, Republiken Litauens, Republiken Ungerns, Republiken Maltas, Republiken Polens, Republiken Sloveniens och Republiken Slovakiens anslutning till de fördrag som ligger till grund för Europeiska Unionen och om anpassning av fördragen (EUT L 236, 2003, s. 762). De bestämmelser som är relevanta i förevarande förhandsavgörande fanns emellertid redan i den ursprungliga versionen av tullkodexen.

4 Belgische Staatsblad av den 21 september 1977, i dess lydelse enligt lag av den 6 juli 1978 (B.S. av den 12 augusti 1978).

5 Se dom av den 1 februari 2001 i mål C-66/99, D. Wandel (REG 2001, s. I-873) och av den 11 juli 2002 i mål C-371/99, Liberexim (REG 2002, s. I-6227). Se även dom av den 12 februari 2004 i mil C-337/01, Hamann International (REG 2004, s. I-1791), och av den 29 april 2004 i mål C-222/01, British American Tobacco (REG 2004, s. I-4683). Se — med avseende på cigarettsmuggling — dom av den 4 mars 2004 i de förenade målen C-238/02 och C-246/02, Viluckas m. fl. (REG 2004, s. I-2141).

6 Se i detta avseende även domen i målet Wandel (ovan fotnot 5), punkt 41.

7 Se i detta avseende till exempel domen i målet Viluckas (ovan fotnot 5), punkt 24.

8 I detta avseende skiljer sig tullövervakningen för övrigt från den tillfälliga förvaringen enligt artikel 50 i tullkodexen, som först börjar när varorna uppvisats för tullen i den mening som avses i artikel 40 jämförd med artikel 4 punkt 19 i tullkodexen.

9 Det är endast varor som övergår till fri omsättning på grund av att de används för särskilda ändamål som kvarstår under tullens övervakning, trots ändring av status (se artikel 82.1 första meningen i tullkodexen). Detta och övriga fall som nämns i artikel 37.2 i tullkodexen, i vilka tullövervakningen upphör, föreligger uppenbarligen inte i förevarandc fall.

10 Se i detta avseende domen i målet Wandel (ovan fotnot 5), punkt 45, enligt vilken varornas förändrade status inte är en följd av mottagandet av tulldeklarationen och varorna därför kvarstår under tullens övervakning efter mottagandet av tulldeklarationen.

11 Se även domen i målet Wandel (ovan fotnot 5), punkt 38.

12 Se i detta avseende även domen i målet Liberexlm (ovan fotnot 5), punkt 51, enligt vilken varor som omfattas av förfarandet för extern gemenskapstransitcring skall vara föremål för tullövervakning till dess att importtullarna uppbärs.

13 Se domen i målet Wandel (ovan fotnot 5), punkt 47, i målet Liberexim (ovan fotnot 5), punkt 55, i målet Hamann International (ovan fotnot 5), punkt 31, och i målet British American Tobacco (ovan fotnot 5), punkt 47.

14 Såsom nämnts i punkterna 31-34 saknar det i detta avseende även betydelse om varorna i det följande deklareras på föreskrivet sätt eller inte.

15 I förevarande fall finns det inget stöd för att tillämpa artikel 202.1 b i tullkodexen. Denna bestämmelse förutsätter för sin tillämpning att varorna befinner sig i en frizon eller ett frilager.

16 Artikel 177 i tullkodexen, till vilken artikel 202.1 andra stycket i tullkodexen bland annat hänvisar, saknar betydelse i detta sammanhang. Den avser enbart de fall som anges i artikel 202.1 b i tullkodexen och är således inte tillämplig i förevarande fall (se fotnot 15).

17 Se kapitel 2, avdelning III i tullkodexen (artikel 40 och följande artiklar) och kapitel 3, avdelning III i tullkodexen (artikel 43 och följande artiklar).

18 Ett åsidosättande av bestämmelserna om uppvisande av varor för tullen (artikel 40 i tullkodexen) medför att det uppkommer en tullskuld enligt artikel 202.1 a i tullkodexen, medan ett åsidosättande av bestämmelserna om summarisk deklaration (artikel 43 och följande artiklar i tullkodexen) medför att det uppkommer en tullskuld enligt artikel 204.1 a i tullkodexen (se beträffande det sistnämnda detta förslag till avgörande vad gäller den tredje frågan, punkt 71 och följande punkter).

19 Att varornas exakta beteckning skal! anges i den summariska deklarationen framgick tidigare uttryckligen av artikel 3.2 i rådets direktiv 68/312/EEG av den 30 juli 1968 om harmonisering av de bestämmelser i lag eller annan författning om tullbehandling av varor som införs till gemenskapens tullområde och tillfällig förvaring av sådana varor (EGT L 194, s. 13, upphävd den 3 januari 1989). I gällande rätt följer detta av artikel 44.1 i tullkodexen jämförd med de formulär som används, som uttryckligen kräver att varuslaget betecknas.

20 Slutligen illustrerar även målet vid den nationella domstolen mycket väl att syftet med uppvisande av varor för tullen kan uppnås, trots att felaktiga uppgifter lämnas avseende varuslaget på de varor som anlänt. Tullmyndigheterna i hamnen i Antwerpen kunde uppenbarligen utöva sin kontrollbefogenhet på ett effektivt sätt, trots att deklarationen (delvis) innehöll felaktiga uppgifter avseende varuslaget på de införda varorna.

21 Kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (EGT L 253,1993, s. 1, svensk specialutgåva, område 2, volym 10, s. 1, nedan kallad tillämpningsförordningen för tullkodexen).

22 Se domen i målet Viluckas (ovan fotnot 5), punkterna 22-24.

23 Se domen i målet Viluckas (ovan fotnot 5), punkt 28.

24 Se domen i målet Viluckas (ovan fotnot 5), punkt 28.

25 Domen i målet Viluckas (ovan fotnot 5), punkterna 11 och 28, grundas nämligen på antagandet att gömda varor inte blir föremål för anmälan om uppvisande för tullen.

26 Att kravet att möjliggöra en effektiv övervakning av varorna för tullmyndigheterna måste beaktas vid fastställandet av de enstaka tullförpliktelserna framgår även av det tredje och det femte skälet i rådets förordning (EEG) nr 4151/88 av den 21 december 1988 om fastställande av tillämpliga bestämmelser på varor som förts in till gemenskapens tullområde (EGT L 367, s. 1, upphävd den 1 januari 1994). Eftersom denna förordning var föregångare till gemenskapens tullkodex som gäller nu är den fortfarande av intresse för dess tolkning. Enligt det första och det andra skälet i tullkodexen sammanfattar denna nämligen bland annat den tullagstiftning som gällde fram till dess.

27 På motsvarande överväganden grundar sig för övrigt även medlemsstaternas bestämmelser, såsom tili exempel 37 § i den österrikiska Zollrechts-Durchfiihrungsgesetz (lag innehållande bestämmelser om genomförande av tullrätten) (BGBl. I nr 126/1998, s. 1542). Enligt denna bestämmelse anses enbart sådana varor ha uppvisats för tullen som befordras på vedertaget sätt och om vilka tullmyndigheterna utan svårigheter kan få kännedom.

28 Se domen i målet Viluckas (ovan fotnot 5), punkt 11.

29 Se, för ett liknande resonemang, även generaladvokaten Tizzanos förslag till avgörande av den 6 maj 2001 i mal C-414/02, Spedition Ulustrare (REG 2004, s. I-8633), punkt 20 och följande punkter.

30 Punkterna 52 och 53 i detta förslag till avgörande.

31 Se i detta avseende punkterna 58-64 i detta förslag till avgörande.

32 Punkterna 49-57 i detta förslag till avgörande.

33 Se domen i málet (ovan fotnot 5), punkt 28.

34 Enligt sin ordalydelse är artikel 204.1 i tullkodexen enbart tillämplig i andra fall än som avses i artikel 203.

35 Dom av den 11 november 1999 i màl C-48/98, Söhl & Söhlke (REG 1999, s. I-7877), punkt 43.

36 Se den första strecksatsen i artikel 859 1 tillämpningsförordningen.

37 I den engelska språkversionen av tullkodexen används begreppet where appropriate, i den fanska le cas échéant, 1 den italienska se del caso, 1 den spanska en su caso, i den portugisiska se for caso disso och i den nederländska in voorkomend geval.

38 På motsvarande sätt som i artikel 203.3 fjärde strecksatsen i tullkodexen utökas kretsen av potentiella gäldenärer vid undandragande från tullövervakning även i artikel 96.2 i tullkodexen inom ramen för förfarandet för extern transitering. Enligt denna bestämmelse skall under vissa förutsättningar även fraktföraren eller varumottagaren vara ansvarig för att varorna företes på vederbörligt sätt vid bestämmelsetullkontoret.

39 Se i detta avseende punkterna 12 och 13 i detta förslag till avgörande.

40 I motsats till artiklarna 203 och 204 utesluter till exempel artiklarna 202 och 204 varandra, eftersom den första bestämmelsen enbart är tillämplig vid olaglig införsel till gemenskapens tullområde av varor (till exempel med åsidosättande av den skyldighet att uppvisa varor för tullen som artikel 40 i tullkodexen föreskriver), medan den andra enbart är tillämplig vid laglig införsel av varor (med uppvisande av varor för tullen).

41 Se domen i målet (ovan fotnot 5), punkterna 28 och 30. Se även punkt 57 1 generaladvokaten Tizzanos förslag till avgörande i samma mål av den 12 juni 2003, som betecknar artikel 204 i tullkodexen som en bestämmelse med särskild tillämpning i förhållande till artikel 203 i tullkodexen.

42 Det är i denna mening som domstolen i domen i målet Hamann International talar om omständigheterna i ärendet (ovan fotnot 5), punkt 30.

43 Se artikel 213 i tullkodexen.

44 Omvänt skulle det inte heller vara lämpligt att underlåta att tillämpa artikel 203 i tullkodexen vid olika i tiden efterföljande handlingar, enbart av det skälet att en tullskuld som avses i artikel 204 i tullkodexen redan uppkommit till följd av en tidigare försummelse. Detta gäller så mycket mer som undandragande från tullövervakning av varor utgör en allvarligare handling, vilket bland annat framgår av att det inte finns någon undantagsbestämmelse vad gäller undandragande från tullövervakning och den vida kretsen av gäldenärer (artikel 203.3 i tullkodexen). I ett sådant fall finns det ingen anledning att gynna den som undandrar varorna från tullövervakning, enbart av det skälet att en annan person tidigare har åsidosatt en skyldighet som föreskrivs i artikel 204.1 i tullkodexen.