Domstolens dom (andra avdelningen) den 13 juli 2004
I mål C-82/03,
DOMSTOLEN (andra avdelningen) sammansatt av avdelningsordföranden C.W.A. Timmermans samt domarna C. Gulmann, J.N. Cunha Rodrigues, F. Macken och N. Colneric (referent), generaladvokat: M. Poiares Maduro, justitiesekreterare: R. Grass,
med hänsyn till referentens rapport,
och efter att den 1 april 2004 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,
följande
Dom
Det administrativa förfarandet
Talan
Parternas argument
Domstolens bedömning
Rättegångskostnader
1. Europeiska gemenskapernas kommission har, genom ansökan som inkom till domstolens kansli den 25 februari 2003, med stöd av artikel 226 EG väckt talan om fastställelse av att Republiken Italien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 10 EG, genom att inte samarbeta på ett lojalt sätt med kommissionen i ett ärende rörande arbetstagarnas hälsa och säkerhet.
2. I artikel 10 EG föreskrivs följande:
3. Under år 2000 gav en ekonomisk aktör in ett klagomål till kommissionen rörande tillämpningen i den italienska rättsordningen av rådets direktiv 89/655/EEG av den 30 november 1989 om minimikrav för säkerhet och hälsa vid arbetstagares användning av arbetsutrustning i arbetet (andra särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG) (EGT L 393, s. 13; svensk specialutgåva, område 5, volym 4, s. 182). Den som ingav klagomålet uppgav att de säkerhetskrav som avses i punkterna 2.5, 2.8, 2.14, 2.16 och 2.19 i bilaga I till direktiv 89/655 inte hade iakttagits vid ett reningsverk för avloppsvatten.
4. Den 3 augusti 2000 skickade kommissionen en begäran om upplysningar till Republiken Italien rörande de påtalade omständigheterna. Syftet med denna begäran var att kommissionen skulle kunna göra en mer noggrann undersökning av situationen.
5. Kommissionen erhöll inte något svar från de italienska myndigheterna på den första skrivelsen. Den skickade därför den 19 mars 2001 en andra begäran om upplysningar till samma medlemsstat, vilken inte heller besvarades.
6. Det framgår av dessa skrivelser att de åsidosättanden som påtalades i klagomålet till kommissionen rör ett reningsverk i kommunen Mandello del Lario i Lombardiet.
7. Kommissionen ansåg att de italienska myndigheternas underlåtenhet att besvara skrivelserna innebar en underlåtenhet av den italienska regeringen att samarbeta på ett lojalt sätt i den mening som avses i artikel 10 EG. Kommissionen inledde därför det förfarande som föreskrivs i artikel 226 EG. Efter att ha anmodat Republiken Italien att inkomma med yttrande, riktade kommissionen den 18 juli 2002 ett motiverat yttrande till denna medlemsstat och anmodade den att inom två månader från delgivningen av det motiverade yttrandet vida nödvändiga åtgärder för att följa detta.
8. Eftersom kommissionen inte erhöll något svar från de italienska myndigheterna, har den väckt förevarande talan.
9. Kommissionen har anfört att den har fastställt att de italienska myndigheterna vägrade att samarbeta, vilka, trots att kommissionen upprepade gånger kontaktade dem, inte lämnade några uppgifter om de omständigheter som påtalades av den som ingav klagomålet. Genom sin envetna passivitet har den italienska regeringen omintetgjort försöken att erhålla uppgifter om de faktiska omständigheter som krävs för att göra en utförlig utredning av klagomålet. Denna brist på samarbete är varken förenlig med andan eller ordalydelsen i den skyldighet till lojalt samarbete som åligger medlemsstaterna enligt artikel 10 EG.
10. Den italienska regeringen har gjort gällande att talan skall avvisas eller i vart fall ogillas.
11. Den italienska regeringen har hävdat att ansökan inte innehåller ens den mest grundläggande redogörelse för den faktiska bakgrunden som krävs för att kunna utöva rätten till försvar och för att senare fatta ett domstolsavgörande. Varken ansökan eller de handlingar som bifogades ansökan innehåller nämligen någon uppgift om namnet på det reningsverk som klagomålet avser och var det är beläget.
12. Detta gör det objektivt sett svårt för de italienska myndigheterna att identifiera behöriga tillsynsorgan i fråga om skydd för arbetstagare för att snabbt kunna genomföra riktade kontroller. Kommissionen bär ensam ansvaret för att ärendet har kommit i ett dödläge.
13. Talan kan tas upp till sakprövning, i den mån ansökan uppfyller kraven i artikel 21.1 i domstolens stadga och artikel 38.1 i rättegångsreglerna, särskilt vad gäller uppgifter om föremålet för talan och den kortfattade framställningen av grunderna för denna. Anmärkningen i fråga avser att artikel 10 EG har åsidosatts genom att det inte lämnades några upplysningar om de omständigheter som påtalades i ett klagomål och som för första gången angavs i skrivelsen av den 3 augusti 2000. Republiken Italien har till fullo kunnat utöva sin rätt till försvar såvitt avser denna anmärkning.
14. Talan är även välgrundad.
15. Enligt artikel 10 EG är medlemsstaterna skyldiga att medverka lojalt när det gäller kommissionens undersökningar enligt artikel 226 EG, och att tillhandahålla den alla de upplysningar den begär i det sammanhanget (se bland annat dom av den 11 december 1985 i mål 192/84, kommissionen mot Grekland, REG 1985, s. 3967, punkt 19, och av den 6 mars 2003 i mål C-478/01, kommissionen mot Luxemburg, REG 2003, s. I-2351, punkt 24).
16. Republiken Italien har inte tillhandahållit de upplysningar som kommissionen begärde, trots att den vid ett flertal tillfällen anmodades att göra det.
17. Uppgifter om den plats som klagomålet avsåg framgår klart av de skrivelser som kommissionen skickade innan den inledde det administrativa förfarandet och som den hänvisar till i den formella underrättelsen av den 23 oktober 2001 och i det motiverade yttrandet av den 18 juli 2002. De italienska myndigheterna hade således tillgång till uppgifter om de faktiska omständigheterna och kunde således besvara kommissionens begäran.
18. Följaktligen fastställer domstolen att Republiken Italien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 10 EG, genom att inte samarbeta på ett lojalt sätt med kommissionen i ett ärende rörande arbetstagarnas hälsa och säkerhet vid ett reningsverk i kommunen Mandello del Lario i Lombardiet (Italien).
19. Enligt artikel 69.2 i rättegångsreglerna skall tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Kommissionen har yrkat att Republiken Italien skall förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom Republiken Italien har tappat målet, skall kommissionens yrkande bifallas.
På dessa grunder beslutar DOMSTOLEN (andra avdelningen) följande dom:
1) Republiken Italien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 10 EG, genom att inte samarbeta på ett lojalt sätt med Europeiska gemenskapernas kommission i ett ärende rörande arbetstagarnas hälsa och säkerhet vid ett reningsverk i kommunen Mandello del Lario i Lombardiet (Italien).
2) Republiken Italien skall ersätta rättegångskostnaderna.
1 Rättegangsspråk: italienska.