Domstolens dom (sjätte avdelningen) den 3 mars 2005

I mål C-195/03, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 234 EG, som framställts av Hof van Beroep te Antwerpen (Belgien), genom beslut av den 7 maj 2003, som inkom till domstolen den 12 maj 2003, i målet mellan

DOMSTOLEN (sjätte avdelningen) sammansatt av J.-P. Puissochet, tillförordnad ordförande på sjätte avdelningen, samt domarna S. von Bahr och U. Lõhmus (referent), generaladvokat: J. Kokott, justitiesekreterare: R. Grass,

med beaktande av det skriftliga förfarandet,

med beaktande av de yttranden som avgivits av: Merabi Papismedov, genom E. Gevers, advocaat, Belgiens regering, genom A. Snoecx, i egenskap av ombud, Finlands regering, genom T. Pynnä, i egenskap av ombud, Europeiska gemenskapernas kommission, genom X. Lewis, i egenskap av ombud, biträdd av F. Tuytschaever, advocaat,

och efter att den 30 september 2004 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

Tillämpliga bestämmelser

Gemenskapslagstiftningen

Den nationella lagstiftningen

Tvisten i målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna

Bedömning av tolkningsfrågorna

Den första frågan

Den fjärde frågan

Den fjärde frågans första del

Den fjärde frågans andra del

Rättegångskostnader

1. Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artiklarna 202-204 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (EGT L 302, 1992, s. 1; svensk specialutgåva, område 2, volym 16, s. 4) (nedan kallad tullkodexen).

2. Begäran har framställts inom ramen för en tvist mellan Ministerie van Financiën och Papismedov, Geldof, Ben-Or, R. Peer, M. Peer, Tavdidischvili, Janssens, Hoste, Decock, Joris, Vanbelleghem samt bolagen Transocean System Transport BVBA och United Logistic Partners BVBA, angående varusmuggling genom undandragande från tullövervakning.

3. Uttrycken tullmyndigheternas övervakning och uppvisande av varor för tullen definieras i artikel 4.13 respektive 4.19 i tullkodexen. Med det första uttrycket avses varje allmän åtgärd, som vidtas av dessa myndigheter i syfte att säkerställa att tullagstiftningen och, i förekommande fall, andra bestämmelser, tillämpliga på varor som är föremål för tullövervakning, iakttas. Med det andra uttrycket avses anmälan i föreskriven form till tullmyndigheterna om att varor har anlänt till tullkontoret eller till någon annan plats som angetts eller godkänts av tullmyndigheterna.

4. Avdelning III i tullkodexen innehåller bestämmelser som är tillämpliga på varor som förts in till gemenskapens tullområde till dess de har hänförts till en godkänd tullbehandling. Föreskrifter om själva införseln av varorna och deras uppvisande för tullen finns i artiklarna 37-39 i kapitel 1 respektive artiklarna 40-42 i kapitel 2 i tullkodexen. Summarisk deklaration och lossning av varor som uppvisats för tullen behandlas i artiklarna 43-47 i tullkodexen.

5. I artikel 38 i tullkodexen föreskrivs följande:

6. I artikel 40 i tullkodexen föreskrivs följande:

7. Artikel 43 i tullkodexen har följande lydelse:

8. Kapitel 2 i avdelning VII i tullkodexen avser uppkomst av en tullskuld. I kapitlet anges bland annat vid vilken tidpunkt skulden uppkommer och vem som är gäldenär. Artikel 201 skall tillämpas när importen genomförs enligt den ordning som gäller när tullpliktiga varor övergår till fri omsättning eller hänförs till förfarandet för temporär import med partiell befrielse från tullar. När de importerade varorna har införts olagligt eller undandragits tullövervakning skall däremot artiklarna 202 respektive 203 tillämpas.

9. I artikel 202 föreskrivs följande:

10. En tullskuld vid import uppkommer även genom undandragande av importtullpliktiga varor från tullövervakning, enligt artikel 203 i tullkodexen, och, i andra fall än som avses i denna artikel, genom bristande uppfyllelse av någon av de förpliktelser som är förenade med tillfällig förvaring av importtullpliktiga varor eller med användning av det tullförfarande som varorna är hänförda till, eller genom åsidosättande av ett villkor som reglerar hänförandet av varorna till det aktuella tullförfarandet eller beviljandet av en nedsatt importtullsats eller nolltullsats på grund av varornas användning för särskilda ändamål, enligt artikel 204 i tullkodexen, såvida det inte kan fastställas att dessa försummelser inte haft någon avgörande inverkan på det korrekta genomförandet av den tillfälliga förvaringen eller tullförfarandet i fråga.

11. I artikel 257.3 i den allmänna lagen av den 18 juli 1977 om tullar och punktskatter {Belgisch Staatsblad, den 21 september 1977), i dess lydelse enligt lag av den 6 juli 1978 {Belgisch Staatsblad, den 12 augusti 1978), föreskrivs följande:

12. De tilltalade i målet vid den nationella domstolen har, i egenskap av gärningsmän, medhjälpare, medskyldiga eller intressenter, åtalats för smuggling av 709 lådor om vardera 10000 cigaretter som har undandragits genom att under transitering ha dolts bakom 29 kartonger med köksutrustning.

13. Den 10 juni 2001 anlände fartyget MSC Rafaela till Antwerpen (Belgien) med en last av containrar. Lasten förtullades hos tullmyndigheterna av bolaget MSC Belgium NV. Från fartyget lossades en container som, enligt den summariska deklaration som ingetts till dessa myndigheter, innehöll 406 kartonger med köksredskap från Kina, avsedda för bolaget United Logistic Partners, Merksem (Belgien).

14. När tullmyndigheterna undersökte containern den 11 juni 2001 kunde de konstatera att det bakom två rader med kartonger innehållande köksredskap fanns lådor som var identiska, men som innehöll cigarettpaket. Containern förslöts därefter, förseglades och ställdes under bevakning. Det angavs inte i någon av de handlingar som hade ingetts till tullmyndigheterna att det skulle finnas en last med 7090000 cigaretter.

15. Samma dag godkändes ett dokument för extern gemenskapstransitering som tulldeklaration för lasten i fråga hos tullmyndigheterna i Antwerpen. I detta dokument angavs bolaget Transocean System Transport BVBA såsom deklarant för den externa gemenskapstransiteringen och lagerlokalen Eurolog i Merksem såsom bestämmelseplats. Nämnda plats är erkänd som ett lager av typ B i vilket varor som alltjämt är föremål för tullövervakning kan förvaras.

16. Den 12 juni 2001 anmälde sig Janssens som chaufför för en lastbil för att hämta containern. Efter lastningen kördes lastbilen emellertid inte till lagerlokalen Eurolog, utan till en lagerlokal i Schoten (Belgien), en plats som inte är erkänd som tullager. Lastbilen lossades i närvaro av flera av de andra tilltalade i målet vid den nationella domstolen. Av underlaget för den utredning som genomfördes av tjänstemän vid den särskilda kontrollmyndigheten för tullar och punktskatter i Antwerpen bekräftas att containern var fylld med 29 kartonger innehållande köksredskap och med 709 lådor om vardera 10000 cigaretter.

17. Dessa omständigheter ledde till att det inleddes ett straffrättsligt förfarande. Den avdelning som arbetar under rättegångsferier vid Rechtbank van eerste aanleg te Antwerpen, som dömer i mål om överträdelser, avkunnade den 30 juli 2001 en dom som har överklagats till den nationella domstolen. Tullmyndigheten har hävdat att varorna lagligen har förts in till gemenskapen, men att de har undandragits från tullövervakning, eftersom sändningen, för vilken ett dokument för extern gemenskapstransitering godkänts, avsåg ett varuparti som inte sändes till den bestämmelseplats som angavs i tulldokumentet. Enligt Merabi Papismedov skall de gärningar som har påtalats i detta fall kvalificeras som smuggling av cigaretter och inte som undandragande från tullövervakning.

18. Under dessa omständigheter har Hof van Beroep te Antwerpen beslutat att förklara målet vilande och att ställa följande tolkningsfrågor till domstolen:

19. Hof van Beroep te Antwerpen har stallt sin första fråga för att få klarhet i huruvida varor som har uppvisats för tullen, avseende vilka en summarisk deklaration har ingetts och ett dokument för extern gemenskapstransitering har godkänts, skall anses ha införts lagligen till gemenskapen, om de i den dokumentation som har ingetts till tullmyndigheterna har angetts med en felaktig beteckning, i detta fall som köksredskap i stället för cigaretter.

20. Av beslutet om hänskjutande framgår att Hof van Beroep te Antwerpen förefaller anse att det finns ett samband mellan det förhållandet att de varor som anländer till gemenskapens tullområde skall bli föremål för tullövervakning och frågan huruvida det rör sig om en laglig införsel. Det skall följaktligen först prövas huruvida det finns ett sådant samband.

21. Tullmyndigheternas övervakning definieras i artikel 4.13 såsom utgörande varje allmän åtgärd, som vidtas av dessa myndigheter i syfte att säkerställa att tullagstiftningen iakttas. Enligt artikel 37 i tullkodexen skall varor som förs in till gemenskapens tullområde underkastas tullövervakning från och med införseln. De får, inom ramen för övervakningen, utsättas för kontroll av nämnda myndigheter enligt gällande bestämmelser. Varorna skall enligt samma artikel kvarstå under övervakning under den tid som krävs för att i förekommande fall fastställa deras tullstatus och, i fråga om icke-gemenskapsvaror, till dess att deras tullstatus förändras, de förs in i en frizon eller ett frilager eller återexporteras eller förstörs.

22. Vid en jämförelse mellan nämnda artiklar framgår, att de varor som anländer till gemenskapen blir föremål för tullövervakning från och med införseln, oavsett om införseln har skett lagligen eller i strid med artiklarna 38-41 och artikel 177 första stycket andra strecksatsen i tullkodexen, vilket de övervakande myndigheterna skall fastställa genom deras kontroll. Av detta följer att det förhållandet att varorna skall bli föremål för en sådan övervakning inte har något samband med frågan huruvida de har införts lagligen till gemenskapen.

23. Den belgiska regeringen har, mot bakgrund av artikel 202 i tullkodexen, i vilken olaglig införsel av varor definieras som sådan införsel som strider mot artiklarna 38-41 och artikel 177 första stycket andra strecksatsen i tullkodexen, hävdat att det rör sig om en laglig införsel till gemenskapen om dessa bestämmelser har iakttagits, det vill säga om varan har passerat en av de yttre gränserna och har befordrats till tullmyndigheterna. Skyldigheten att inge en sådan summarisk deklaration som föreskrivs i artikel 43 och följande artiklar i tullkodexen hör inte till de skyldigheter som, om de åsidosätts, kan medföra att det rör sig om en olaglig införsel till gemenskapen. Ett angivande av en felaktig kommersiell varubeteckning i en sådan handling har därför, enligt den belgiska regeringen, ingen betydelse för frågan huruvida varorna har införts lagligen till gemenskapen. En olaglig införsel är följaktligen likvärdigt med smuggling via rutter eller gränsövergångar som inte är erkända.

24. Denna ståndpunkt leder till en överdriven begränsning av räckvidden för artikel 202 i tullkodexen.

25. Flera bestämmelser i tullkodexen gör det möjligt att definiera uttrycket olaglig införsel. Så är, såsom den belgiska regeringen korrekt har påpekat, fallet med artikel 202 i tullkodexen, i vilken uttrycket definieras som all införsel, som strider mot artiklarna 38-41 och artikel 177 första stycket andra strecksatsen i tullkodexen, av tullpliktiga varor, antingen till gemenskapens tullområde eller till en annan del av tullområdet om de finns i en frizon eller i ett frilager.

26. Olaglig införsel utgörs således av sådan import av varor som innebär åsidosättande av de etapper som föreskrivs i tullkodexen enligt följande. För det första skall, enligt artikel 38.1 i tullkodexen, varor som förs in till gemenskapens tullområde utan dröjsmål befordras antingen till det tullkontor som anvisats eller till en frizon. För det andra skall varorna, enligt artikel 40 i tullkodexen, uppvisas för tullkontoret när de anländer dit. Uppvisande av varor för tullen definieras i artikel 4.19 i tullkodexen som anmälan i föreskriven form till tullmyndigheterna om att varor har anlänt till tullkontoret eller till någon annan plats som angetts eller godkänts.

27. Av själva lydelsen av alla dessa bestämmelser följer att, för att det skall kunna anses att en vara har införts lagligen till gemenskapens tullområde, det krävs att varan när den anlänt skall ha befordrats till ett tullkontor eller till en frizon och uppvisats för tullen. Syftet med sistnämnda skyldighet, som åligger den som ansvarar för införseln eller den som åtar sig ansvaret för befordran, är att säkerställa att tullmyndigheterna har informerats inte bara om att varor har anlänt, utan även om alla relevanta uppgifter om det artikel- eller produktslag som det rör sig om liksom om kvantiteten av dessa varor. Det är nämligen dessa uppgifter som kommer att göra det möjligt att korrekt identifiera varorna inför deras tullklassificering och, i förekommande fall, för beräkningen av importtullarna.

28. Domstolen har prövat ett mål som avsåg införsel till gemenskapens tullområde av cigaretter som hade dolts i ett fordon och som tullmyndigheterna i en medlemsstat hade upptäckt vid en kontroll. Domstolen slog fast att det, om de uppvisade varornas verkliga natur inte framgick av de handlingar som lämnats och om de berörda personerna inte hade underrättat tullmyndigheterna om denna natur, skulle anses som att varorna inte hade blivit föremål för en anmälan om uppvisande för tullen i den mening som avses i artikel 40 i tullkodexen (se dom av den 4 mars 2004 i de förenade målen C-238/02 och C-246/02, Viluckas och Jonušas, REG 2004, s. I-2141, punkt 28).

29. Det är riktigt, såsom den belgiska regeringen har påpekat, att uttrycket olaglig införsel särskilt och uteslutande avser åsidosättande av artiklarna 38-41 och artikel 177 första stycket andra strecksatsen i tullkodexen, medan skyldigheten att inge en summarisk deklaration till tullmyndigheterna föreskrivs i artikel 43 och följande artiklar i tullkodexen. Den belgiska regeringen har hävdat att det följaktligen skall anses röra sig om en laglig införsel av varor till gemenskapen, om varorna har förts till en plats som har angetts eller godkänts av nämnda myndigheter eller till en frizon och om det har anmälts att de har anlänt, utan att det finns någon skyldighet att deklarera dem under en viss allmän eller kommersiell beteckning.

30. Sistnämnda ståndpunkt kan inte vinna framgång. Det uppvisande av varor för tullen som föreskrivs i artikel 40 i tullkodexen innefattar nämligen, med hänsyn till artiklarna 43 och 45 i tullkodexen, en motsvarande skyldighet att kort tid därefter inge en summarisk deklaration eller att inom samma frist fullgöra de formaliteter som krävs för att hänföra de aktuella varorna till en godkänd tullbehandling, det vill säga, om det har begärts att varorna skall hänföras till ett tullförfarande, att avge en tulldeklaration. Det framgår av själva lydelsen av artikel 43 andra stycket i tullkodexen att de två handlingarna i princip skall utföras samtidigt. Den frist som tullmyndigheterna kan medge för att inge handlingarna löper nämligen ut den första vardagen efter den dag då varorna uppvisats för tullen. Enligt artikel 44.1 i tullkodexen skall den summariska deklarationen dessutom innehålla de uppgifter som krävs för varornas identifiering.

31. Om det uppvisande av varor för tullen som föreskrivs i artikel 40 i tullkodexen åtföljs av ett ingivande av en summarisk deklaration eller en tulldeklaration som innehåller en beskrivning av ett varuslag som inte alls motsvarar de verkliga förhållandena har det följaktligen inte skett någon anmälan till tullmyndigheterna om att varor har anlänt i den mening som avses i artikel 4.19 i tullkodexen. Det kan mot denna bakgrund inte anses att de uppgifter som krävs för varornas identifiering har lämnats till nämnda myndigheter enbart av det skälet att vissa handlingar har ingetts. Det krävs nämligen att uppgifterna i de handlingar som har ingetts i samband med uppvisandet för tullen är riktiga. Om det i dessa uppgifter inte hänvisas till en betydande del av de varor som har uppvisats för tullen, skall varorna anses ha varit föremål för en olaglig införsel.

32. Mot denna bakgrund skall den första frågan besvaras enligt följande. Varor som har uppvisats för tullen, avseende vilka en summarisk deklaration har ingetts och ett dokument för extern gemenskapstransitering har godkänts, kan inte anses ha införts lagligen till gemenskapens tullområde, om de har angetts med en felaktig beteckning i den dokumentation som ingetts till tullmyndigheterna.

33. Det saknas anledning att pröva den andra och den tredje frågan, eftersom de endast har ställts för det fall att domstolen skulle besvara den första frågan jakande.

34. Den fjärde frågan består av två delar. Hof van Beroep te Antwerpen önskar med frågans första del få klarhet i huruvida tullskulden för varor som har uppvisats för tullen och som har deklarerats under en felaktig beteckning, i detta fall som köksredskap i stället för cigaretter, skall anses ha uppkommit med stöd av artikel 202 i tullkodexen. Genom frågans andra del önskar den nationella domstolen få klarhet i huruvida den som gett in en summarisk deklaration eller en tulldeklaration i vilken det har angetts en felaktig beteckning, som inte i sig förekommer i förteckningen i nämnda artikel 202.3, ändå kan anses vara gäldenär för tullskulden om den motsvarar den definition som ges för detta uttryck i samma bestämmelse.

35. Såsom har bedömts vid svaret på den första frågan kan varor som har uppvisats för tullen och som har angetts med en felaktig beteckning i den dokumentation som har ingetts till tullmyndigheterna, i detta fall som köksredskap i stället för cigaretter, inte anses ha införts lagligen till gemenskapen. Om varorna har införts olagligen skall artikel 202 i tullkodexen tillämpas, vilken innehåller bestämmelser om uppkomsten av tullskulden. Av detta följer att tullskulden för nämnda agerande nödvändigtvis skall anses ha uppkommit med stöd av denna artikel 202.

36. Den fjärde frågans första del skall följaktligen besvaras så att tullskulden för varor som har uppvisats för tullen och som har deklarerats under en felaktig beteckning, i detta fall som köksredskap i stället för cigaretter, skall anses ha uppkommit med stöd av artikel 202 i tullkodexen.

37. Enligt artikel 202.3 i tullkodexen är, vid olaglig införsel av varor till gemenskapen, tre kategorier av personer gäldenärer för tullskulden, nämligen de personer som olagligen har fört in varorna, de som har medverkat i införseln och som var medvetna om eller rimligen borde ha varit medvetna om att den var olaglig och de som har förvärvat eller tagit hand om varorna i fråga och som var medvetna om eller rimligen borde ha varit medvetna om att införseln var olaglig.

38. I enlighet med domstolens rättspraxis framgår det av ordalydelsen i denna bestämmelse att gemenskapslagstiftaren haft för avsikt att ge en vid definition av de personer som kan anses vara gäldenärer för tullskulden då en tullpliktig vara införts olagligen (dom av den 23 september 2004 i mål C-414/02, Spedition Ulustrans, REG 2004, s. I-8333, punkt 25). Gemenskapslagstiftaren har dessutom haft för avsikt att uttömmande fastställa villkoren för när personer skall anses vara gäldenärer för tullskulden (domen i det ovannämnda målet Spedition Ulustrans, punkt 39).

39. Domstolen har tidigare även erinrat om att artikel 202.3 första strecksatsen i tullkodexen avser den som olagligen förde in varan, utan att det anges huruvida det är en fysisk eller juridisk person som avses. Såsom gäldenär för tullskulden kan följaktligen anses varje person enligt nämnda bestämmelse, det vill säga den som genom sitt agerande kan anses ligga bakom den olagliga införseln av varan (domen i det ovannämnda målet Spedition Ulustrans, punkt 26). När det gäller tolkningen av bestämmelsen har domstolen även slagit fast att även om andra personer kan förklaras vara gäldenärer för samma varor med stöd av de andra bestämmelserna i artikel 202.3 skall den person som faktiskt har fört in varorna utan att deklarera dem anses vara gäldenär enligt första strecksatsen i denna punkt (domen i det ovannämnda målet Viluckas och Jonušas, punkt 29).

40. För att en person skall kunna kvalificeras som gäldenär i den mening som avses i artikel 202.3 andra och tredje strecksatserna i tullkodexen skall däremot villkor som grundas på subjektiva bedömningskriterier vara uppfyllda. Det skall nämligen vara frågan om fysiska eller juridiska personer som medvetet har medverkat i den olagliga införseln av varor eller till förvärvet eller omhändertagandet av varor som har införts olagligen. Sådana kriterier utesluter i vissa fall att en person kan kvalificeras som gäldenär (domen i det ovannämnda målet Spedition Ulustrans, punkterna 27 och 28).

41. Mot bakgrund av föregående överväganden skall den fjärde frågans andra del besvaras enligt följande. Det ankommer på den nationella domstolen att, med hänsyn till omständigheterna i det mål som är anhängigt vid den, pröva huruvida den som gett in en summarisk deklaration eller en tulldeklaration, på grund av att denna person har angett en felaktig beteckning, kan anses ligga bakom den olagliga införseln av varorna. Om så inte är fallet ankommer det på den nationella domstolen att pröva huruvida personen genom detta agerande har medverkat i införseln av varorna, trots att vederbörande var medveten om eller rimligen borde ha varit medveten om att införseln var olaglig.

42. Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

På dessa grunder beslutar domstolen (sjätte avdelningen) följande dom:

1) Varor som har uppvisats för tullen, avseende vilka en summarisk deklaration har ingetts och ett dokument för extern gemenskapstransitering har godkänts, kan inte anses ha införts lagligen till gemenskapens tullområde, om de har angetts med en felaktig beteckning i den dokumentation som ingetts till tullmyndigheterna.

2) Tullskulden för varor som har uppvisats för tullen och som har deklarerats under en felaktig beteckning skall anses ha uppkommit med stöd av artikel 202 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen.

3) Det ankommer på den nationella domstolen att, med hänsyn till omständigheterna i det mål som är anhängigt vid den, pröva huruvida den som gett in en summarisk deklaration eller en tulldeklaration, på grund av att denna person har angett en felaktig beteckning, kan anses ligga bakom den olagliga införseln av varorna. Om så inte är fallet ankommer det på den nationella domstolen att pröva huruvida personen genom detta agerande har medverkat i införseln av varorna, trots att vederbörande var medveten om eller rimligen borde ha varit medveten om att införseln var olaglig.

1 Rättegångsspråk: nederländska.