Domstolens dom (andra avdelningen) av den 5 oktober 2006

I mål C-140/05, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 234 EG, som framställts av Unabhängiger Finanzsenat, Außenstelle Klagenfurt (Österrike), genom beslut av den 18 mars 2005 som inkom till domstolen den 25 mars 2005, i målet

DOMSTOLEN (andra avdelningen) sammansatt av avdelningsordföranden C.W.A. Timmermans (referent) samt domarna J. Makarczyk, R. Silva de Lapuerta, G. Arestis och J. Klučka, generaladvokat: M. Poiares Maduro, justitiesekreterare: handläggaren B. Fülöp, * Rättegångsspråk: portugisiska

efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 23 februari 2006,

med beaktande av de yttranden som avgetts av: Amalia Valeško, genom R. Vouk, Rechtsanwalt, Österrikes regering, genom H. Dossi och J. Bauer, båda i egenskap av ombud, Italiens regering, genom I.M. Braguglia, i egenskap av ombud, biträdd av G. Albenzio, avvocato dello Stato, Sloveniens regering, genom T. Mihelič och V. Klemenc, båda i egenskap av ombud, Europeiska gemenskapernas kommission, genom M. Heller och K. Gross, båda i egenskap av ombud,

och efter att den 4 maj 2006 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

Tillämpliga bestämmelser

Gemenskapsrätten

Nationell rätt

Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna

Prövning av tolkningsfrågorna

Den första frågan

Den andra frågan

Rättegångskostnader

1. Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av kapitel 6 punkt 2 i bilaga XIII till akten om villkoren för Republiken Tjeckiens, Republiken Estlands, Republiken Cyperns, Republiken Lettlands, Republiken Litauens, Republiken Ungerns, Republiken Maltas, Republiken Polens, Republiken Sloveniens och Republiken Slovakiens anslutning till de fördrag som ligger till grund för Europeiska unionen och om anpassning av fördragen (EUT L 236, 2003, s. 33) (nedan kallad anslutningsakten), liksom tolkningen av artiklarna 23 EG, 25 EG och 26 EG.

2. Begäran har framställts i ett mål mellan Amalia Valeško och Zollamt Klagenfurt (tullmyndigheten i Klagenfurt) (nedan kallad Zollamt) angående befrielse av punktskatt vid införseln av 200 cigaretter till Österrike från Slovenien.

3. Artikel 2 i anslutningsakten har följande lydelse:

4. Artikel 10 i anslutningsakten har följande lydelse:

5. Artikel 24 i anslutningsakten har följande lydelse:

6. Kapitel 6 punkt 2 i bilaga XIII till anslutningsakten har följande lydelse:

7. Artikel 8 i direktiv 92/12 har följande lydelse:

8. Artikel 45.1 i rådets förordning (EEG) nr 918/83 av den 28 mars 1983 om upprättandet av ett gemenskapssystem för tullbefrielse (EGT L 105, s. 1; svensk specialutgåva, område 2, volym 3, s. 146), i dess ändrade lydelse enligt rådets förordning (EEG) nr 1315/88 av den 3 maj 1988 (EGT L 123, s. 2; svensk specialutgåva, område 2, volym 6, s. 88) (nedan kallad förordning nr 918/83), har följande lydelse:

9. Enligt artikel 46.1 a i denna förordning skall den maximala kvantiteten cigaretter, för vilken skattebefrielse enligt artikel 45.1 i samma förordning medges, begränsas till 200 stycken.

10. Artikel 49.1 i förordning nr 918/83 har följande lydelse:

11. Artikel 1.1 i rådets direktiv 69/169/EEG av den 28 maj 1969 om harmonisering av lagstiftningen om befrielse från omsättningsskatter och punktskatter på varor som införs av resande (EGT L 33, s. 6; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 10), i dess ändrade lydelse enligt rådets direktiv 94/4/EG av den 14 februari 1994 om ändring av direktiven 69/169/EEG och 77/388/EEG och om höjning av värdegränserna för skattebefrielse för resande från tredjeland samt för skattefria inköp vid resor inom gemenskapen (EGT L 60, s. 14; svensk specialutgåva, område 9, volym 2, s. 151) (nedan kallat direktiv 69/169), har följande lydelse:

12. Enligt artikel 4.1 a i direktiv 69/169 skall varje medlemsstat uppställa en begränsning om 200 cigaretter för undantag från omsättningsskatt och punktskatt vid införsel av cigaretter från ett tredjeland.

13. Artikel 5 i direktiv 69/169 har följande lydelse:

14. 6 § tredje stycket i den tyska lagen om tobaksskatt (Tabaksteuergesetz) av den 31 augusti 1994 (BGBl. 704/1994, i dess ändrade lydelse enligt lagen om ändring av skattelagstiftningen Abgabenänderungsgesetz av den 19 december 2003 (BGBl. I, 124/2003) (nedan kallad TabStG), har följande lydelse:

15. 29 § första stycket TabStG har följande lydelse:

16. 29a § TabStG har följande lydelse:

17. 44f § andra stycket fjärde punkten TabStG har följande lydelse:

18. Förbundsfinansministern skall på grundval av den befogenhet som följer av 6 § tredje stycket TabStG anta förordningen om befrielse från punktskatt (Verbrauchsteuerbefreiungsverordnung) av den 5 januari 1995 (BGBl. 3/1995), som från och med den 1 januari 1997 ändrats genom förordningen om ändring av förordningen om befrielse från punktskatt (Verordnung: Änderung der Verbrauchsteuerbefreiungsverordnung) av den 19 juni 1997 (BGBl. II, 162/1997) (nedan kallad VerbStBefV).

19. 1 § VerbStBefV har följande lydelse:

20. 3a § VerbStBefV har följande lydelse:

21. Amalia Valeško, som är österrikisk medborgare, reste den 10 juli 1994 in i Republiken Österrike, där hon är bosatt, från Slovenien.

22. I samband med en kontroll vid den österrikiska gränsen Grablach deklarerade hon 200 cigaretter av märket Davidoff Gold 200.

23. Med stöd av 29a § TabStG och den begränsning av punktskattebefrielse till 25 cigaretter som där föreskrivs, beslutade Zollamt den 30 juli 2004 att påföra Amalia Valeško tobaksskatt till ett belopp av 16,80 euro på 175 av de 200 cigaretter som hon fört in.

24. Amalia Valeško begärde omprövning av detta beslut och gjorde gällande att den befrielse från punktskatteplikt som med stöd av 29a § TabStG medges för högst 25 cigaretter strider mot gemenskapsrätten. Zollamt beslutade vid omprövningen den 17 december 2004 att inte ändra sitt tidigare beslut.

25. Amalia Valeško överklagade detta senare beslut till Unabhängiger Finanzsenat, Außenstelle Klagenfurt. Hon begärde, för det fall 29a § TabStG ansågs vara tillämplig, att rätten skulle begära ett förhandsavgörande från domstolen.

26. Den hänskjutande domstolen har anfört att det enligt österrikisk lagstiftning i princip är tullbestämmelserna som skall tillämpas på uppbörd av punktskatt vid import om de skattepliktiga varorna förs in i skatteterritoriet direkt från ett tredjeland.

27. Enligt den hänskjutande domstolen skulle kapitel 6 punkt 2 i bilaga XIII till anslutningsakten kunna tolkas så, att medlemsstaterna kan behålla kvantitativa begränsningar under förutsättning att dessa redan var tillämpliga, bland annat gentemot Republiken Slovenien i egenskap av tredjeland, vid tiden för anslutningen till Europeiska unionen.

28. Om denna tolkning skulle vara riktig, är detta villkor uppfyllt genom 29a § TabStG, eftersom den kvantitativa restriktionen på 25 cigaretter i denna bestämmelse redan före Republiken Sloveniens anslutning till Europeiska unionen fanns föreskriven i 3a § VerbStBefV.

29. Enligt den hänskjutande domstolen är emellertid en annan tolkning också möjlig. Ordalydelsen i kapitel 6 punkt 2 i bilaga XIII till anslutningsakten, och särskilt lokutionen medlemsstaterna … [får], behålla samma kvantitativa restriktioner som gäller vid import från tredjeländer, möjliggör nämligen en tolkning med utgångspunkt i det rättsläge som gällde efter Republiken Sloveniens anslutning till Europeiska unionen.

30. Enligt denna tolkning är samma kvantitativa begränsningar tillämpliga på införsel av cigaretter från Slovenien, som gäller för import från de tredjeländer som är kvar efter den senaste utvidgningen av Europeiska unionen.

31. Om denna andra tolkning godtogs skulle den kvantitativa begränsning på 25 cigaretter som föreskrivs i 29a § TabStG och i 3a § VerbStBefV endast gälla införsel från den schweiziska frizonen Samnauntal, eftersom det numera inte finns några andra tredjeländer som har en gemensam gräns med Republiken Österrike än Schweiziska edsförbundet och Furstendömet Liechtenstein, vilka tillhör Europeiska frihandelssammanslutningen.

32. Den hänskjutande domstolen är osäker på huruvida den kvantitativa begränsningen på 25 cigaretter kan tillämpas på import från Slovenien, eftersom ett upprätthållande av sådana restriktiva regler förefaller gå utöver lagstiftarens avsikt och synes således varken vara förenligt med anslutningsakten eller med principerna i artiklarna 23 EG, 25 EG och 26 EG.

33. Det är mot denna bakgrund som Unabhängiger Finanzsenat, Außenstelle Klagenfurt har beslutat att vilandeförklara målet och ställa följande tolkningsfrågor till domstolen:

34. Den hänskjutande domstolen har ställt sin första fråga för att få klarhet i huruvida kapitel 6 punkt 2 i bilaga XIII till anslutningsakten skall tolkas så, att Republiken Österrike under en övergångsperiod kan behålla sin lagstiftning enligt vilken punktskattebefrielsen för cigaretter som importeras i resandes personliga bagage medges för högst 25 cigaretter, eftersom denna skattebefrielse gällde redan innan Republiken Sloveniens anslutning till Europeiska unionen, eller huruvida denna bestämmelse i anslutningsakten skall förstås så, att Republiken Österrike kan behålla en sådan skattebefrielse under förutsättning att den även gäller för import från tredjeländer enligt Österrikes nuvarande lagstiftning.

35. Domstolen konstaterar inledningsvis att punktskattebefrielse vid import från tredjeländer av varor, särskilt cigaretter, som förs in i resandes personliga bagage regleras i direktiv 69/169.

36. Som framgår av rubriken till nämnda direktiv syftar det till att harmonisera befrielserna från omsättningsskatter och punktskatter på varor som införs av resande vid internationella resor. Som framgår av skälen i direktivet och av skälen i de båda direktiv genom vilka detta senare har ändrats, skall ytterligare åtgärder vidtas för en större liberalisering av systemet med skatter på införsel av varor vid resor mellan medlemsstater för att underlätta dessa resor (dom av den 15 juni 1999 i mål C-394/97, Heinonen, REG 1999, s. I-3599, punkt 25).

37. Inom det område som omfattas av direktiv 69/169 har medlemsstaterna dessutom endast den begränsade behörighet som tillkommer dem enligt bestämmelserna i direktivet och enligt de bestämmelser genom vilka direktivet har ändrats (dom av den 9 juni 1992 i mål C-96/91, kommissionen mot Spanien, REG 1992, s. I-3789, punkt 10 och där angiven rättspraxis).

38. Det framgår av artikel 4.1 a i direktiv 69/169 att befrielsen från punktskatt för cigaretter vid handel mellan tredjeländer och gemenskapen skall begränsas till 200 stycken. Enligt artikel 5.2 och 5.8 i nämnda direktiv har medlemsstaterna emellertid behörighet att sänka denna begränsning under de förutsättningar som följer av dessa bestämmelser.

39. Någon ändring har inte företagits av dessa bestämmelser, som var tillämpliga både före och efter Republiken Sloveniens anslutning till Europeiska unionen, inklusive vid tiden för omständigheterna i målet.

40. Det är vidare utrett att Republiken Österrike antagit 29a § TabStG och begränsat skattebefrielsen i denna bestämmelse till 25 cigaretter på grundval av artikel 5.8 i direktiv 69/169, samt att myndigheterna i denna medlemsstat underrättat kommissionen om denna nationella bestämmelse som en sådan övergångsbestämmelse som avses i artikel 24 i anslutningsakten.

41. Det är i övrigt ostridigt att denna bestämmelse i den nationella lagstiftningen i princip ordagrant återger den skattebefrielse som redan föreskrevs i 3a § VerbStBefV och som från och med den 1 januari 1997 var tillämplig på import av cigaretter som resande förde in från tredjeländer som gränsar till Republiken Österrike, bland annat Republiken Slovenien, och som efter den senaste utvidgningen av Europeiska unionen endast gäller det schweiziska tullfria området Samnauntal.

42. Således uppkommer frågan huruvida den nationella bestämmelse som är i fråga i målet vid den nationella domstolen, genom vilken det infördes en begränsning av skattebefrielsen till 25 cigaretter, före Republiken Sloveniens anslutning till Europeiska unionen, omfattades av den behörighet som Republiken Österrike ges i artikel 5.8 i direktiv 69/169, och huruvida denna nämnda bestämmelse med hänsyn till införandet av artikel 24 i anslutningsakten även i fortsättningen omfattas av denna behörighet efter anslutningen.

43. Enligt kommissionen skall denna fråga besvaras nekande.

44. Undantaget i artikel 5.8 i direktiv 69/169 kan inte åberopas när det handlar om en sådan nationell skattebefrielse som är i fråga i målet vid den nationella domstolen, eftersom denna endast gäller import av varor från vissa tredjeländer och eftersom den dessutom är begränsad till en särskild kategori av personer som reser in från dessa länder, nämligen de som är stadigvarande bosatta i Österrike och som reser in i denna medlemsstat direkt via en landgräns eller en inre vattengräns.

45. I de tre första punkterna i artikel 5 i direktiv 69/169 föreskrivs undantag som är tillämpliga på vissa särskilt fastställda kategorier av resande. Dessa undantag skulle vara överflödiga, eller riskera att kringgås, om punkt 8 i denna artikel skulle förstås så, att medlemsstaterna ges en allmän behörighet att lägga till andra särskilda kategorier av resande till de kategorier som fastställts i dessa tre första punkter.

46. Erkännandet av en sådan behörighet skulle dessutom kunna leda till olika system för skattebefrielse i olika länder. Utvecklingen av sådana system skulle kunna äventyra syftet med direktiv 69/169, nämligen att underlätta resande.

47. Kommissionen har slutligen påpekat att dess förordade tolkning dessutom är nödvändig för att beakta principen om att all diskriminering mellan tredjeländer i internationella handelsförbindelser är förbjuden.

48. Denna argumentation kan inte godtas.

49. Vad beträffar det argument som avser uppräkningen av särskilda undantag som gäller vissa kategorier av resande, i artikel 5.1–5.3 i direktiv 69/169, är det endast artikel 5.2 som är relevant för målet vid den nationella domstolen, eftersom den avser import från tredjeländer medan artikel 5.1 och 5.3 avser varor som förs in från en annan medlemsstat.

50. Även om det är riktigt att den kategori av resande som utgörs av personer som är stadigvarande bosatta i Österrike och som är föremål för den nationella åtgärden som är i fråga i målet vid den nationella domstolen definieras vidare än de kategorier som utgörs av personer som är bosatta i gränszonen, gränsarbetare eller besättningen på transportmedel som används mellan tredjeland och gemenskapen i den mening som avses i artikel 5.2 i direktiv 69/169, utgör den utmärkande egenskapen hos dessa kategorier som avses i detta senare undantag inte ett hinder mot att undantaget i artikel 5.8 tillämpas på en annan kategori av resande, som givits en vidare definition.

51. Detta senare undantag har också en särskild beskaffenhet, eftersom det endast gäller vissa uppräknade varor, däribland cigaretter.

52. Enligt ordalydelsen i artikel 5.8 i direktiv 69/169 får medlemsstaterna sänka kvantiteterna av de varor — däribland cigaretter — som avses i artikel 4.1 a och d i nämnda direktiv för resande som reser in i en medlemsstat från ett tredjeland.

53. Domstolen konstaterar att ordalydelsen i denna bestämmelse med hänsyn till den allmänna karaktären av de använda begreppen inte kan motivera en sådan striktare tolkning som förespråkas av kommissionen, enligt vilken den begränsade skattebefrielsen som antagits i enlighet med denna bestämmelse endast kan tillåtas om den undantagslöst gäller alla tredjeländer och alla kategorier av resande.

54. Det framgår snarare av denna ordalydelses allmänna karaktär att medlemsstaterna har ett stort handlingsutrymme för att sänka kvantiteterna av de varor som avses i artikel 4.1 a och d, däribland cigaretter.

55. Det är riktigt att det råder ett visst spänt förhållande mellan detta handlingsutrymme och det allmänna syftet med direktiv 69/169, vilket, såsom det erinrats om i punkt 36 i förevarande dom, är att ytterligare liberalisera systemet med skatter på införsel av varor vid resor mellan medlemsstater och att således underlätta detta resande.

56. När de utnyttjar detta handlingsutrymme är medlemsstaterna skyldiga att så långt som möjligt begränsa de negativa effekter som åtgärderna kan få för genomförandet av det allmänna syftet med direktiv 69/169 och således att iaktta en rimlig balans mellan detta syfte och det specifika syftet i artikel 5.8 i direktiv 69/169.

57. Enligt detta specifika syfte skall hänsyn tas till dels den särskilda karaktären hos de ifrågavarande varorna — det vill säga tobaksvaror som till exempel cigaretter — dels det rättsliga intresse som skyddas genom den bestämmelse som är i fråga i målet vid den nationella domstolen.

58. Såsom generaladvokaten har angett i punkt 35 i sitt förslag till avgörande utgör skattelagstiftningen ett viktigt och effektivt medel i kampen mot tobakskonsumtion och således ett viktigt och effektivt medel för skyddet av folkhälsan.

59. Det är utrett att 3a § VerbStBefV, enligt vilken skattebefrielse medges för högst 25 cigaretter, har införts i syfte att hindra österrikiska medborgare från att systematiskt undandra sig betalning av den sammanlagda minimipunktskatten för cigaretter, vars belopp fastställs i artikel 2 i direktiv 92/79 i dess ändrade lydelse enligt direktiv 2002/10, när de inhandlar cigaretter under upprepade resor med kort vistelsetid i tredjeländer som gränsar till Republiken Österrike och vars skattesats och följaktligen pris är väsentligt lägre än i denna senare medlemsstat, och sedan punktskattefritt importerar dessa cigaretter — till ett antal av 200 stycken — vid varje sådan resa.

60. Denna särskilda risk för att skattepolitiken skall kringgås och för att syftet att skydda folkhälsan skall motverkas kvarstår efter Republiken Sloveniens anslutning till Europeiska unionen, eftersom denna nya medlemsstat enligt kapitel 6 punkt 2 i bilaga XIII till anslutningsakten kan skjuta upp tillämpningen av den sammanlagda minimiskattesatsen för cigaretter fram till och med den 31 december 2007, även om medlemsstaten är skyldig att successivt anpassa sina skattesatser.

61. Det skall också påpekas att tillämpningsområdet för den åtgärd som är i fråga i målet vid den nationella domstolen uttryckligen begränsas till vad som är nödvändigt för att bekämpa sådana beteenden som bland annat genom sina kumulativa effekter antas kunna inverka menligt på skattepolitikens effektivitet i förhållande till tobaksvaror och, följaktligen, på nödvändigheten av att skydda folkhälsan.

62. Det skall konstateras att denna åtgärd endast avser de personer som är stadigvarande bosatta i Österrike — vars hälsorelaterade skydd åligger den österrikiska lagstiftaren — som reser direkt in till denna stats territorium från ett angränsande tredjeland som tillämpar en lägre skatt på cigaretter än vad som följer av gällande gemenskapsrätt.

63. Detta förklarar varför denna åtgärd inte gäller import från andra tredjeländer som gränsar till Republiken Österrike, som till exempel Schweiziska edsförbundet och Furstendömet Liechtenstein, som inte tillämpar en skatt på cigaretter som är lägre än vad som följer av gemenskapsrätten, utom på import från den schweiziska frizonen Samnauntal, eftersom skattesatsen i detta område är lägre än vad som följer av gemenskapsrätten.

64. Den nationella åtgärd som är i fråga i målet vid den nationella domstolen gäller inte heller resor som inte anses inverka menligt på skattepolitikens effektivitet i förhållande till dessa varor, som till exempel flygresor, eller vid resor i tredjeländer som inte är angränsande.

65. Med hänsyn till begränsningen av dess tillämpningsområde utifrån de särskilda omständigheter som är hänförliga till den risk för menlig inverkan på skattepolitiken och syftet att skydda folkhälsan som anses föreligga på grund av dels närheten till de berörda länderna, dels den skattesats som de senare tillämpar på tobaksvaror, förefaller den aktuella nationella åtgärden utgöra en rimlig avvägning mellan det allmänna syftet med direktiv 69/169 och det specifika syftet i artikel 5.8 i detta direktiv.

66. Det är utrett att de skattesatser som Republiken Slovenien tillämpar på tobaksvaror efter sin anslutning till Europeiska unionen, vilka visserligen höjts sedan anslutningen, fortfarande är lägre än vad som följer av gällande gemenskapsrätt.

67. Domstolen anser således att den specifika risk, som bekämpas genom att skattebefrielse medges för högst 25 cigaretter, fortfarande föreligger. Följaktligen kan denna åtgärd fortfarande grundas på artikel 5.8 i direktiv 69/169 jämförd med artikel 24 i anslutningsakten.

68. Mot denna bakgrund kan domstolen inte godta kommissionens argument, enligt vilket den nationella lagstiftning som är i fråga i målet vid den nationella domstolen är diskriminerande.

69. Det framgår nämligen av det ovanstående att tillämpningsområdet för denna nationella lagstiftning, i enlighet med dess syfte, är begränsat till import från tredjeländer och från nya medlemsstater som gränsar till Republiken Österrike, vilka tillämpar en skattesats på tobaksvaror som är lägre än vad som följer av gemenskapsrätten.

70. Följaktligen kan den särbehandling som följer av den ovannämnda lagstiftningen inte anses vara diskriminerande i förhållande till importen från dessa tredjeländer och de nya medlemsstater som gränsar till Republiken Österrike, eftersom situationen i dessa länder inte kan jämföras med situationen i andra tredjeländer.

71. Med hänsyn till det ovan anförda skall den första tolkningsfrågan besvaras så, att kapitel 6 punkt 2 i bilaga XIII till anslutningsakten skall tolkas så, att den inte utgör hinder för Republiken Österrike att under en övergångsperiod behålla lagstiftning enligt vilken punktskattebefrielse för cigaretter som från Slovenien förs in till Republiken Österrikes territorium i det personliga bagaget av resande som är bosatta i denna senare medlemsstat och som reser in till detta territorium direkt via en landgräns eller en inre vattengräns till denna medlemsstat medges för högst 25 cigaretter.

72. Den hänskjutande domstolen har ställt den andra frågan för att få klarhet i huruvida artiklarna 23 EG, 25 EG och 26 EG skall tolkas så, att de utgör hinder för en sådan nationell lagstiftning som är i fråga i målet vid den nationella domstolen, enligt vilken punktskattebefrielse för cigaretter som importeras i resandes personliga bagage medges för högst 25 cigaretter vid inresa till Republiken Österrikes territorium från vissa andra medlemsstater, bland annat från Republiken Slovenien, på grund av att denna befrielse inte längre är tillämplig på något tredjeland efter den senaste utvidgningen av Europeiska unionen, med undantag endast för den schweiziska frizonen Samnauntal, varvid det för import av cigaretter från tredjeländer i allmänhet medges en skattebefrielse om 200 cigaretter.

73. Av punkt 67 i förevarande dom framgår att den nationella lagstiftning som är i fråga i målet vid den nationella domstolen även efter Republiken Sloveniens anslutning till Europeiska unionen kan grundas på artikel 5.8 i direktiv 69/169 jämförd med artikel 24 i anslutningsakten.

74. Eftersom denna nationella lagstiftning är motiverad enligt en av de bestämmelser som avses i artikel 24 i anslutningsakten, i förekommande fall den övergångsbestämmelse som avses i kapitel 6 punkt 2 i bilaga XIII till denna akt, är frågan huruvida denna lagstiftning är förenlig med andra primärrättsliga bestämmelser, som artiklarna 23 EG, 25 EG och 26 EG, inte längre aktuell.

75. Den andra frågan skall således besvaras så, att artiklarna 23 EG, 25 EG och 26 EG skall tolkas så, att de inte utgör hinder för en sådan nationell lagstiftning som är i fråga i målet vid den nationella domstolen, enligt vilken punktskattebefrielse för cigaretter som importeras i resandes personliga bagage medges för högst 25 cigaretter vid inresa till Republiken Österrikes territorium från vissa andra medlemsstater, bland annat från Republiken Slovenien, trots att denna begränsade befrielse inte längre är tillämplig på något tredjeland efter den senaste utvidgningen av Europeiska unionen, med undantag endast för den schweiziska frizonen Samnauntal, varvid det för import av cigaretter från tredjeländer i allmänhet medges en skattebefrielse om 200 cigaretter.

76. Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (andra avdelningen) följande:

1) Kapitel 6 punkt 2 i bilaga XIII till akten om villkoren för Republiken Tjeckiens, Republiken Estlands, Republiken Cyperns, Republiken Lettlands, Republiken Litauens, Republiken Ungerns, Republiken Maltas, Republiken Polens, Republiken Sloveniens och Republiken Slovakiens anslutning och om anpassning av de fördrag som ligger till grund för Europeiska unionen skall tolkas så, att den inte utgör hinder för Republiken Österrike att under en övergångsperiod behålla lagstiftning enligt vilken punktskattebefrielse för cigaretter som från Slovenien förs in till Republiken Österrikes territorium i det personliga bagaget av resande som är bosatta i denna senare medlemsstat och som reser in till detta territorium direkt via en landgräns eller en inre vattengräns till denna medlemsstat medges för högst 25 cigaretter.

2) Artiklarna 23 EG, 25 EG och 26 EG skall tolkas så, att de inte utgör hinder för en sådan nationell lagstiftning som är i fråga i målet vid den nationella domstolen, enligt vilken punktskattebefrielse för cigaretter som importeras i resandes personliga bagage medges för högst 25 cigaretter vid inresa till Republiken Österrikes territorium från vissa andra medlemsstater, bland annat från Republiken Slovenien, trots att denna begränsade befrielse inte längre är tillämplig på något tredjeland efter den senaste utvidgningen av Europeiska unionen, med undantag endast för den schweiziska frizonen Samnauntal, varvid det för import av cigaretter från tredjeländer i allmänhet medges en skattebefrielse om 200 cigaretter.

1 Rättegångsspråk: tyska.