Förslag till avgörande av generaladvokat M. Poiares Maduro föredraget den 21 november 2007
1 Originalspråk: franska.
2 EGT L 372, s. 31; svensk specialutgåva, område 15, volym 7, s. 83.
3 Denna bestämmelse har därefter ändrats genom lag om modernisering av lagstiftningen om skulder (Schuldrechtsmodernisierungsgesetz, BGBl. 2001 I, s. 3138). Lagen trädde i kraft den 1 januari 2002. Genom denna lag föreligger det numera inte någon upphävningsrätt om konsumenten inte på ett korrekt sätt har informerats om denna rätt. Eftersom det inte finns någon retroaktiv verkan knuten till denna nya bestämmelse omfattas tvisten i förevarande fall dock fortfarande av 2 § stycke 1 fjärde meningen HWiG.
4 Dom av den 13 december 2001 i mål C-481/99, Heininger (REG 2001, s. I-9945).
5 Artikel 4 tredje stycket i nämnda direktiv.
6 Domen i det ovannämnda målet Heininger, punkt 47.
7 Min kursivering.
8 Se särskilt den av Landokommissionen genomförda studien, Principles of European Contract Law, Part III, Lando, O., Clive, E., Prüm, A. and Zimmermann, R. (ed. by) Kluwer Law International, Haag, 2003, särskilt Chapter 14 : European contract code – preliminary draft, som avfattats av the Academy of European Private Lawyers, samordnare Gandolfi, G., Första boken, A. Giuffrè, Milano, 2004, särskilt avdelning X, samt s. 260 och följande sidor, och Principles of existing EC Contract Law (Acquis Principles), Contract I, Pre-contractual Obligations, Conclusion of contract, Unfair Terms, första häftet, Sellier, 2007, särskilt s. 98 och följande sidor, samt s. 166 och följande sidor.
9 Kommissionen har sålunda uttalat sig till förmån för utarbetandet av en gemensam referensram. Se särskilt Meddelande från kommissionen till rådet och Europaparlamentet – Europeisk avtalsrätt och översynen av gemenskapens regelverk: Utvecklingen i framtiden, KOM/2004/651 slutlig, samt rapport från kommissionen – Första årliga lägesrapporten om europeisk avtalsrätt och översynen av gemenskapens regelverk, KOM/2005/456 slutlig. Man kan med fördel hänvisa till de studier som i denna fråga utförts av bland annat Van Gerven, W., Comparative law in a texture of communitarization of national laws and europeanization of community law, i Judicial Review in the European Union. Liber amicorum in honour of Lord Slynn of Hadley, Kluwer Law International, Haag, volym I, 2000, s, 433–445, Schulze, R., The Acquis communautaire and the Development of European Contract Law i Schulze/Ebers/Grigoleit (nr 25), s. 15, och mer allmänt i fråga om förfarandet att i gemenskapens rättspraxis beakta de principer som är gemensamma för medlemsstaternas lagstiftningar: Galmot, Y., Réflexions sur le recours au droit comparé par la Cour de justice des Communautés européennes, RFDA, 1990, s. 255.
10 Se ovannämnda studier (ovan fotnot 9).
11 Domen i det ovannämnda målet Heininger, punkt 47.
12 Se, bland annat, dom av den 13 januari 2000 i mål C-220/98, Estée Lauder (REG 2000, s. I-117), punkterna 17 och 30.
13 Europaparlamentets och rådets direktiv 94/47/EG av den 26 oktober 1994 om skydd för köparna vad avser vissa aspekter i avtal om nyttjanderätten till fast egendom på tidsdelningsbasis (EGT L 280, s. 83; svensk specialutgåva, område 13, volym 27, s. 40).
14 Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG av den 20 maj 1997 om konsumentskydd vid distansavtal (EGT L 144, s. 19).
15 Fristen på tre månader föreskrivs i såväl artikel 5.1 andra strecksatsen i direktiv 94/47 som artikel 6.1 fjärde meningen i direktiv 97/7.
16 Det har i Rzepecki, N., Droit de la consommation et théorie générale du contrat, Institut de droit des affaires, Aix en Provence, 2002, s. 100, sålunda påpekats att [gemenskaps]lagstiftaren faktiskt har konstaterat att den omständigheten att konsumenten innehar alla objektiva uppgifter om transaktionen inte hindrar honom från att låta sig förledas av en avtalspartner som – vilket för övrigt är hela dennes yrkeskonst – på ett beundransvärt sätt kan visa sig övertygande.