Domstolens dom (fjärde avdelningen) den 13 mars 2008
Jordbruk Förordningarna (EG) nr 1493/1999 och (EG) nr 753/2002 Gemensam organisation av marknaden för vin Beteckning, benämning, presentation och skydd av vissa vinprodukter Skydd för traditionella benämningar Översättning till ett annat språk Användning för viner från en annan producentmedlemsstat I mål C-285/06, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 234 EG, framställd av Bundesverwaltungsgericht (Förbundsrepubliken Tyskland) genom beslut av den 16 mars 2006, som inkom till domstolen den 3 juli 2006, i målet
DOMSTOLEN (fjärde avdelningen) sammansatt av avdelningsordföranden K. Lenaerts samt domarna G. Arestis, R. Silva de Lapuerta (referent), E. Juhász och T. von Danwitz, generaladvokat: V. Trstenjak, justitiesekreterare: handläggaren J. Swedenborg,
efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 13 september 2007,
med beaktande av de yttranden som avgetts av: Heinrich Stefan Schneider, företrädd av H. Böckel och H. Uhlmann, Rechtsanwälte, Land Rheinland-Pfalz, företrädd av M. Justen och C. Pause, båda i egenskap av ombud, Greklands regering, företrädd av S. Charitaki och S. Papaioannou, båda i egenskap av ombud, Spaniens regering, företrädd av J. Rodríguez Cárcamo, i egenskap av ombud, Italiens regering, företrädd av I.M. Braguglia, i egenskap av ombud, biträdd av M. Fiorilli, avvocato dello Stato, Europeiska gemenskapernas kommission, företrädd av F. Jimeno Fernández och F. Erlbacher, båda i egenskap av ombud,
och efter att den 25 oktober 2007 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,
följande
Dom
Tillämpliga bestämmelser
Förordning nr 1493/1999
Förordning nr 753/2002
Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna
Tolkningsfrågorna
Den första tolkningsfrågan
Den andra tolkningsfrågan
Den tredje frågan
Rättegångskostnader
1. Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av rådets förordning (EG) nr 1493/1999 av den 17 maj 1999 om den gemensamma organisationen av marknaden för vin (EGT L 179, s. 1) och kommissionens förordning (EG) nr 753/2002 av den 29 april 2002 om vissa tillämpningsföreskrifter till förordning nr 1493/1999 när det gäller beteckning, benämning, presentation och skydd av vissa vinprodukter (EGT L 118, s. 1), i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 1512/2005 av den 15 september 2005 (EUT L 241, s. 15) (nedan kallad förordning nr 753/2002).
2. Begäran har framställts i ett mål mellan Heinrich Stefan Schneider och Land Rheinland-Pfalz (delstaten Rheinland-Pfalz) avseende användningen av benämningarna Réserve, Grande Réserve, Reserve och Privat-Reserve vid saluföring av vin.
3. Skäl 50 i förordning nr 1493/1999 har följande ordalydelse:
4. I artikel 47.1 och 47.2 i denna förordning föreskrivs följande:
5. I artikel 48 i den nämnda förordningen föreskrivs följande:
6. I punkt B i bilaga VII till samma förordning föreskrivs följande under rubriken Frivilliga uppgifter:
7. I skälen 4 och 18 i förordning nr 753/002 anges följande:
8. I artikel 6 i denna förordning under rubriken Gemensamma regler för alla uppgifter i märkningen föreskrivs följande:
9. Artikel 23 i nämnda förordning, med rubriken Uppgiften kompletterande traditionella benämningar[*], har följande ordalydelse: [* I förordning nr 1493/1999 kallade kompletterande traditionella begrepp. Övers. anm.]
10. I artikel 24 i samma förordning, med rubriken Skydd av traditionella benämningar, föreskrivs följande:
11. Bilaga III till förordning nr 753/2002 innehåller en förteckning över de skyddade traditionella benämningar som avses i artikel 24 i denna förordning. I denna bilaga förekommer bland annat följande:
12. Heinrich Stefan Schneider äger en vingård i delstaten Rheinland-Pfalz som är inskriven i handelsregistret under firman Consulat des Weins.
13. Vid en kontroll som utfördes under november månad år 2002 konstaterades att Heinrich Stefan Schneider tillverkade åtta sorters vin. På vinetiketterna angavs företagets firma samt benämningarna Grande Réserve avseende två viner av den högre prisklassen, Réserve avseende fyra viner av medelprisklassen och Terroir eller Terroir Palatinat avseende två viner av den billigaste prisklassen.
14. I beslut av den 19 december 2002 förbjöd Aufsichts- und Dienstleistungsdirektion Trier Heinrich Stefan Schneider att saluföra de ifrågavarande vinerna under de franska benämningarna Réserve och Grande Réserve.
15. I beslut av den 19 maj 2003 avslog Aufsichts- und Dienstleistungsdirektion Trier Heinrich Stefan Schneiders klagomål, i vilket han erbjöd sig att i stället för nämnda benämningar använda de tyska benämningarna Reserve eller Privat-Reserve. Aufsichts- und Dienstleistungsdirektion Trier uppgav även i en skrivelse av den 21 maj 2003 att benämningen Privat-Reserve inte heller kunde godtas.
16. I dom av den 29 januari 2004 ogillade Verwaltungsgericht Neustadt an der Weinstraβe det överklagande som Heinrich Stefan Schneider hade ingett avseende dessa beslut.
17. I dom av den 21 september 2004 ogillade Oberverwaltungsgericht Rheinland-Pfalz Heinrich Stefan Schneiders överklagande av denna dom.
18. Heinrich Stefan Schneider överklagade således domen till den hänskjutande domstolen.
19. Mot bakgrund av det ovannämnda beslutade Bundesverwaltungsgericht att vilandeförklara målet och att ställa följande tolkningsfrågor till domstolen:
20. Den nationella domstolen har ställt den första frågan för att få klarhet i huruvida användningen av en uppgift som avser vinets produktions-, framställnings-, eller lagringsmetod eller kvalitet endast är tillåten enligt artikel 47.2 b i förordning nr 1493/1999 jämförd med punkt B.1 b femte strecksatsen i bilaga VII till denna förordning och med artikel 23 i förordning nr 753/2002 eller om användningen av en sådan uppgift även är tillåten enligt nämnda artikel 47.2 c jämförd med punkt B.3 i nämnda bilaga VII.
21. I artikel 47.2 a–c i förordning nr 1493/1999 föreskrivs att regler om beteckning, benämning och presentation av vissa av de produkter som omfattas av denna förordning samt även skydd av vissa beteckningar, begrepp och termer särskilt skall omfatta bestämmelser som kräver att vissa begrepp används (obligatoriska uppgifter) och bestämmelser som på vissa villkor tillåter användning av vissa begrepp liksom användning av andra begrepp, inbegripet uppgifter som kan vara till nytta för konsumenterna (frivilliga uppgifter).
22. I detta avseende föreskrivs i punkt B.1 b femte strecksatsen i bilaga VII till den nämnda förordningen att avseende bordsviner med geografisk beteckning och kvalitetsviner framställda inom specificerade områden, får märkningen av produkter framställda i gemenskapen kompletteras med kompletterande traditionella begrepp enligt de bestämmelser som skall fastställas och villkor som fastställts av producentmedlemsstaten.
23. För tillämpningen av denna bestämmelse ges i artikel 23 i förordning nr 753/2002 en definition av uttrycket kompletterande traditionella begrepp.
24. Det framgår emellertid av begäran om förhandsavgörande att den nationella domstolen anser att de benämningar som är i fråga i det aktuella målet inte utgör kompletterande traditionella begrepp i den mening som avses i nämnda artikel 23 och i punkt B.1 b femte strecksatsen i bilaga VII till förordning nr 1493/1999, eftersom dessa begrepp inte har fastställts i den tyska lagstiftningen.
25. Det skall därför prövas huruvida användningen av de benämningar som är i fråga i målet vid den nationella domstolen kan tillåtas enligt nämnda punkt B.3 i bilaga VII.
26. Enligt denna bestämmelse får märkningen av vissa viner kompletteras med andra uppgifter.
27. Såsom framgår av artikel 6.2 i förordning nr 753/2002 kan sådana uppgifter avse art, identitet, kvalitet, sammansättning, ursprung eller härkomst för produkten i fråga eller för andra produkter som har använts i framställningen.
28. Det anges emellertid i nämnda artikel 6.1 att märkningen av de berörda produkterna får kompletteras med andra uppgifter under förutsättning att dessa inte kan vilseleda de personer till vilka informationen riktar sig, särskilt i fråga om de obligatoriska uppgifter som avses i punkt A.1 i bilaga VII samt de frivilliga uppgifter som avses i punkt B.1 i samma bilaga.
29. Av detta följer att även om det inte är uteslutet att användningen av en uppgift som avser vinets produktions-, framställnings-, eller lagringsmetod eller kvalitet kan tillåtas i enlighet med punkt B.3 i bilaga VII till förordning nr 1493/1999, är detta inte fallet om denna uppgift kan medföra en risk för att de personer till vilka uppgiften riktar sig förväxlar denna med de kompletterande traditionella begrepp som avses i punkt B.1 b femte strecksatsen i nämnda bilaga VII och artikel 23 i förordning nr 753/2002.
30. En motsatt tolkning skulle nämligen leda till att skyddet av traditionella benämningar enligt artikel 24 i förordning nr 753/2002 fråntogs sin ändamålsenliga verkan.
31. Det ankommer på den nationella domstolen att bedöma om benämningarna i fråga i det aktuella målet kan medföra en sådan risk.
32. Den första frågan skall följaktligen besvaras på så sätt att artikel 47.2 c i förordning nr 1493/1999 jämförd med punkt B.3 i bilaga VII till denna förordning och med artikel 6.1 i förordning nr 753/2002 skall tolkas så, att användningen av en uppgift som avser vinets produktions-, framställnings- eller lagringsmetod eller kvalitet endast kan tillåtas i enlighet med dessa bestämmelser om denna uppgift inte kan medföra en risk för att de personer till vilka uppgiften riktar sig förväxlar denna med de kompletterande traditionella begrepp som avses i punkt B.1 b femte strecksatsen i bilaga VII och artikel 23 i förordning nr 753/2002. Det ankommer på den nationella domstolen att bedöma om benämningarna i fråga i det aktuella målet kan medföra en sådan risk.
33. Den nationella domstolen har ställt den andra frågan för att få klarhet i huruvida en obehörig imitation av eller anspelning på en traditionell benämning i den mening som avses i artikel 24.2 a i förordning nr 753/2002 endast föreligger om den är avfattad på samma språk som det som denna benämning anges på i bilaga III till förordningen eller om så även är fallet då den ifrågavarande benämningen har översatts till ett annat språk än det på vilket det anges i den nämnda bilagan.
34. Av artikel 47.2 d i förordning nr 1493/1999 följer att regler om beteckning, benämning och presentation av vissa av de produkter som omfattas av denna förordning samt även skydd av vissa beteckningar, begrepp och termer särskilt skall omfatta bestämmelser som reglerar skydds- och övervakningsordningen för vissa begrepp.
35. I artikel 48 första strecksatsen i denna förordning föreskrivs att beteckningen och presentationen av de produkter som avses i denna förordning och alla former av reklam för sådana produkter varken får vara felaktiga eller kunna ge upphov till förväxling eller vilseleda de personer som de vänder sig till, särskilt när det gäller de beteckningar som anges i artikel 47. Det anges att detta även skall gälla när uppgifterna används i en översättning eller hänvisar till den verkliga härkomsten eller med tillägg såsom art, typ, metod, kopia, märke eller liknande.
36. De traditionella benämningar som avses i artikel 24.2 a i förordning nr 753/2002 ingår i de nämnda uppgifterna och åtnjuter det skydd som föreskrivs i denna bestämmelse.
37. Enligt denna artikel 24.2 a är de traditionella benämningar som anges i bilaga III förbehållna de viner till vilka de är knutna och de skall vara skyddade mot alla former av obehörigt bruk, imitation eller anspelning.
38. I artikel 24.4 andra stycket anges visserligen att skyddet av en traditionell benämning bara skall gälla det eller de språk på vilka den anges i bilaga III.
39. Det kan emellertid inte uteslutas att översättningen av en traditionell benämning till ett annat språk än det som denna benämning anges på i samma bilaga kan utgöra en obehörig imitation av eller anspelning på en traditionell benämning i den mening som avses i artikel 24.2 a i förordning nr 753/2002, som kan ge upphov till förväxling eller vilseleda de personer som översättningen vänder sig till.
40. En motsatt tolkning av artikel 24.2 a i förordning nr 753/2002 skulle medföra en risk för att syftet att skydda konsumenternas legitima intressen som föreskrivs i artikel 47.1 i förordning nr 1493/1999 förfelades, och detta skulle följaktligen strida mot de krav som uppställs i skäl 4 i förordning nr 753/2002.
41. En sådan tolkning skulle dessutom strida mot själva ordalydelsen i artikel 48 första strecksatsen i förordning nr 1493/1999, enligt vilken det uttryckligen föreskrivs att denna bestämmelse även skall gälla när traditionella benämningar används i en översatt text.
42. I sådant fall skall det särskilt säkerställas att en sådan översättning inte kan ge upphov till förväxling eller vilseleda de personer som den vänder sig till.
43. Det ankommer på den nationella domstolen att undersöka om detta är fallet i det mål som den har att avgöra.
44. Den andra frågan skall följaktligen besvaras på så sätt att artikel 24.2 a i förordning nr 753/2002 skall tolkas så, att en obehörig imitation av eller anspelning på en traditionell benämning i den mening som avses i denna bestämmelse kan föreligga när denna benämning är översatt till ett annat språk än det som den anges på i bilaga III till förordningen, om denna översättning kan ge upphov till förväxling eller vilseleda de personer som den vänder sig till. Det ankommer på den nationella domstolen att undersöka om detta är fallet i det mål som den har att avgöra.
45. Den nationella domstolen har ställt den tredje frågan för att få klarhet i huruvida en i bilaga III till förordning nr 753/2002 förtecknad traditionell benämning endast är skyddad med avseende på viner som har ursprung i samma producentmedlemsstat som denna traditionella benämning eller om den även är skyddad med avseende på viner som har ursprung i andra producentmedlemsstater.
46. I enlighet med skäl 50 och artikel 47.1 a och c i förordning nr 1493/1999 syftar reglerna om beteckning, benämning och presentation av vissa av de produkter som omfattas av denna förordning samt även skydd av vissa beteckningar, begrepp och termer, som har upprättats inom ramen för den gemensamma organisationen av marknaden för vin, bland annat till att skydda konsumenternas legitima intressen och att se till att den inre marknaden fungerar väl.
47. I enlighet med skäl 4 i förordning nr 753/2002 skall dessa mål respekteras i förordningen.
48. I detta sammanhang upprättas i denna förordning, såsom framgår av skäl 18 i förordningen, en gemensam ram för registrering och skydd av vissa traditionella uttryck för att garantera lika konkurrensvillkor och för att undvika att konsumenterna vilseleds.
49. Enligt artikel 24.2 i förordning nr 753/2002, som är en del av denna gemensamma ram, skall de traditionella benämningar som anges i bilaga III till denna förordning vara förbehållna de viner till vilka de är knutna.
50. I artikel 24.3 föreskrivs att i beteckningen av ett vin får ett varumärke med de traditionella benämningar som återfinns i denna bilaga III endast användas i märkningen om vinet har rätt till en sådan beteckning.
51. I artikel 24.4 tredje stycket föreskrivs att varje traditionell benämning som anges i nämnda bilaga III skall vara knuten till en eller flera vinkategorier.
52. I enlighet med artikel 24.5 d skall en traditionell benämning, för att kunna tas med i den ifrågavarande bilagan, vara knuten till ett eller flera viner eller kategorier av viner från gemenskapen.
53. Det följer av dessa bestämmelser sammantagna att de traditionella benämningar som avses i artikel 24 i förordning nr 753/2002 skall vara knutna till en eller flera vinkategorier och att dessa benämningar är förbehållna den eller de vinkategorier som de är knutna till.
54. Dessa kategorier som räknas upp i artikel 24.4 tredje stycket är, som framgår av själva ordalydelsen i artikel 24.5 d, kategorier av viner från gemenskapen.
55. I detta avseende kan de nämnda kategorierna följaktligen inte anses syfta på vin med ursprung i en enda producentmedlemsstat, utan skall tvärtom anses höra samman med viner som har ursprung i samtliga producentmedlemsstater.
56. Under dessa förutsättningar fungerar skyddet för en traditionell benämning i den mening som avses i artikel 24 i förordning nr 753/2002 såväl med avseende på viner från samma kategori eller från samma kategorier, som har ursprung i samma producentmedlemsstat som denna traditionella benämning, som med avseende på viner från samma kategori eller från samma kategorier, som har ursprung i andra producentmedlemsstater.
57. En motsatt tolkning skulle leda till att skyddet av traditionella benämningar som säkerställs enligt artikel 24.2 fråntogs sin ändamålsenliga verkan, och detta skulle strida mot de syften att skydda konsumenternas legitima intressen och att se till att den inre marknaden fungerar väl som föreskrivs i förordningarna nr 1493/1999 och 753/2002.
58. Den tredje frågan skall följaktligen besvaras på så sätt att artikel 24.2 i förordning nr 753/2002 skall tolkas så, att en i bilaga III till denna förordning förtecknad traditionell benämning är skyddad såväl med avseende på viner från samma kategori eller från samma kategorier, som har ursprung i samma producentmedlemsstat som denna traditionella benämning, som med avseende på viner från samma kategori eller från samma kategorier, som har ursprung i andra producentmedlemsstater.
59. Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.
Mot denna bakgrund beslutar domstolen (fjärde avdelningen) följande:
1) Artikel 47.2 c i rådets förordning (EG) nr 1493/1999 av den 17 maj 1999 om den gemensamma organisationen av marknaden för vin jämförd med punkt B.3 i bilaga VII till denna förordning och artikel 6.1 i kommissionens förordning (EG) nr 753/2002 av den 29 april 2002 om vissa tillämpningsföreskrifter till förordning nr 1493/1999 när det gäller beteckning, benämning, presentation och skydd av vissa vinprodukter, i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 1512/2005 av den 15 september 2005 skall tolkas så, att användningen av en uppgift som avser vinets produktions-, framställnings- eller lagringsmetod eller kvalitet endast kan tillåtas i enlighet med dessa bestämmelser om denna uppgift inte kan medföra en risk för att de personer till vilka uppgiften riktar sig förväxlar denna med de kompletterande traditionella begrepp som avses i punkt B.1 b femte strecksatsen i nämnda bilaga VII och artikel 23 i förordning nr 753/2002. Det ankommer på den nationella domstolen att bedöma om begreppen i fråga i det aktuella målet vid den nationella domstolen kan medföra en sådan risk.
2) Artikel 24.2 a i förordning nr 753/2002, i dess lydelse enligt förordning nr 1512/2005, skall tolkas så, att en obehörig imitation av eller anspelning på en traditionell benämning i den mening som avses i denna bestämmelse kan föreligga när benämningen är översatt till ett annat språk än det som nämnda benämning anges på i bilaga III till förordningen, om denna översättning kan ge upphov till förväxling eller vilseleda de personer som den vänder sig till. Det ankommer på den nationella domstolen att undersöka om detta är fallet i det mål som den har att avgöra.
3) Artikel 24.2 i förordning nr 753/2002, i dess lydelse enligt förordning nr 1512/2005, skall tolkas så, att en i bilaga III till denna förordning förtecknad traditionell benämning är skyddad såväl med avseende på viner från samma kategori eller från samma kategorier, som har ursprung i samma producentmedlemsstat som denna traditionella benämning, som med avseende på viner från samma kategori eller från samma kategorier, som har ursprung i andra producentmedlemsstater.
1 Rättegångsspråk: tyska.