Förslag till avgörande av generaladvokat Ján Mazák föredraget den 17 juni 2008

1 Originalspråk: engelska.

2 Rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter – Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund (EGT L 145, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 28) (nedan kallat sjätte direktivet).

3 Rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (EUT L 347, s. 1) (nedan kallat direktiv 2006/112). Sjätte direktivet och direktiv 2006/112 kommer gemensamt att betecknas med direktiven. Sjätte direktivet upphävdes med verkan från 1 januari 2007 och ersattes då av direktiv 2006/112.

4 Bestämmelsen är avsedd att införliva artikel 2.1 i sjätte direktivet.

5 Motsvarande delar av artiklarna 9.2 e och 21.1 b i sjätte direktivet har införlivats genom dessa bestämmelser.

6 Artiklarna 2.1, 4, 9.2 e och 21.1 b i sjätte direktivet motsvarar i allt väsentligt artiklarna 2.1, 9, 56.1 c och 196 i direktiv 2006/112.

7 Se, bland annat, dom av den 4 december 1990 i mål C-186/89, van Tiem (REG 1990, s. I-4363), punkt 17, av den 26 juni 2003 i mål C-305/01, MKG-Kraftfahrzeuge-Factoring (REG 2003, s. I-6729), punkt 42, och av den 21 april 2005 i mål C-25/03, HE (REG 2005, s. I-3123), punkt 40.

8 Se domen i målet HE (ovan fotnot 7), punkt 41 och där angiven rättspraxis.

9 Ibidem, punkt 42.

10 Se dom av den 9 mars 2006 i mål C-114/05, Gillan Beach (REG 2006, s. I-2427), punkt 14 och där förekommande hänvisningar till dom av den 4 juli 1985 i mål 168/84, Berkholz (REG 1985, s. 2251; svensk specialutgåva, volym 8, s. 253), punkt 14, av den 26 september 1996 i mål C-327/94, Dudda (REG 1996, s. I-4595), punkt 20, av den 6 mars 1997 i mål C-167/95, Linthorst, Pouwels en Scheres (REG 1997, s. I-1195), punkt 10, och av den 12 maj 2005 i mål C-452/03, RAL (Channel Islands) m.fl. (REG 2005, s. I-3947), punkt 23.

11 Domen i målet Gillan Beach (ovan fotnot 10), punkt 15 och där angiven rättspraxis.

12 Ibidem, punkt 21, med hänvisning till dom av den 7 juni 2005 i mål C-17/03, VEMW m.fl. (REG 2005, s. I-4983), punkt 41.

13 Beträffande liknande aktiviteter, se domen i målet Gillan Beach (ovan fotnot 10), punkt 20 och där angiven rättspraxis. När det gäller reklamtjänster, se dom av den 17 november 1993 i mål C-68/92, kommissionen mot Frankrike (REG 1993, s. I-5881), punkt 14, av den 17 november 1993 i mål C-73/92, kommissionen mot Spanien (REG 1993, s. I-5997), punkt 12, samt generaladvokaten Jacobs förslag till avgörande av den 14 december 2000 i mål C-108/00, SPI, där domstolen meddelade dom den 15 mars 2001 (REG 2001, s. I-2361), punkt 14.

14 Det vill säga sådan verksamhet som är skattepliktig.

15 Se dom av den 2 juni 2005 i mål C-378/02, WZV (REG 2005, s. I-4685), punkt 32 och där angiven rättspraxis.

16 Jag vill tillägga att ändamålet med artikel 9.2 i sjätte direktivet skiljer sig från ändamålen med artiklarna 2.1 och 17.2, vilket klart framgår av det ovan anförda.

17 Med anledning av min tolkning av de relevanta bestämmelserna ska det, för de fall då det råder osäkerhet om risken för skatteundandragande, noteras att artiklarna 21 och 22.7 i sjätte direktivet ger medlemsstaternas skattemyndigheter rätt att vidta nödvändiga åtgärder för att förebygga denna risk. Se härtill domen i målet Dudda (ovan fotnot 10), punkt 32.

18 Jag delar också uppfattningen att om de relevanta bestämmelserna, i motsats till min tolkning ovan, ansågs uppställa sådana krav, så skulle intressena av enkelhet vid handhavandet av reglerna och en lätthanterlig uppbörd undergrävas i sådana situationer där förvärvet av tjänster sker för båda kategorierna av Trygghetsrådets verksamhet. De relevanta bestämmelserna ger ingen ledning för hur man skulle förfara vid den erforderliga proportioneringen.

19 Denna fråga har nära samband med frågan i föregående punkt. Om skattejurisdiktionen allokeras så att den blir alltför opraktisk, kommer transaktioner som ska vara skattepliktiga att kunna undgå beskattning.

20 Som Skatteverket mycket riktigt har påpekat leder en sådan ordning till att den som tillhandahåller tjänster, såsom rådgivande tjänster, inte behöver registrera sig för redovisning av mervärdesskatt i samtliga de medlemsstater där hans köpare är etablerade.

21 Se, för ett liknande resonemang, generaladvokaten Fennellys förslag till avgörande i målet Dudda (ovan fotnot 10), punkt 32, med vidare hänvisningar till dom av den 13 mars 1990 i mål C-30/89, kommissionen mot Frankrike (REG 1990, s. I-691), punkt 23, och generaladvokaten Cosmas förslag till avgörande i mål C-231/94, Faaborg-Gelting Linien A/S mot Finanzamt Flensburg, punkt 12.

22 I målet vid Regeringsrätten hänför sig de faktiska omständigheterna till tiden före ikraftträdandet av rådets direktiv 2008/8/EG av den 12 februari 2008 om ändring av direktiv 2006/112/EG med avseende på platsen för tillhandahållande av tjänster (EUT L 44, s. 11). I artikel 2 i direktiv 2008/8 föreskrivs att artikel 43 i direktiv 2006/112 med verkan från och med den 1 januari 2010 ska ha följande lydelse: Vid tillämpning av bestämmelserna om bestämning av platsen för tillhandahållande av tjänster ska 1. en beskattningsbar person som även bedriver verksamhet eller genomför transaktioner som inte betraktas som beskattningsbara leveranser av varor eller beskattningsbara tillhandahållanden av tjänster i enlighet med artikel 2.1 anses som beskattningsbar person för alla tjänster som han kommer i åtnjutande av (min kursivering).

23 Se punkt 28 i förevarande förslag till avgörande.