Förslag till avgörande av generaladvokat Verica Trstenjak föredraget den 19 februari 2009
1 Originalspråk: tyska.
2 EGT L 83, s. 1.
3 Artikel 10.1 i förordning nr 659/1999.
4 Artikel 10.2 första meningen i förordning nr 659/1999.
5 Artikel 10.3 första meningen i förordning nr 659/1999.
6 Artikel 10.3 andra meningen i förordning nr 659/1999.
7 EGT C 27, 2001, s. 5.
8 Punkt 103 i beslutet om att inleda det formella granskningsförfarandet.
9 Skälen 77 och 78 i det angripna beslutet.
10 Skäl 81 i det angripna beslutet.
11 Kommissionen ansåg inte att stödet till SKL-M var förenligt med de då gällande riktlinjerna för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter (EGT C 368, 1994, s. 12).
12 Punkt 46 i den överklagade domen.
13 Se särskilt domstolens dom av den 14 februari 1990 i mål C-301/87, Frankrike mot kommissionen (REG 1990, s. I-307; svensk specialutgåva, volym 10, s. 303), punkt 22, av den 21 mars 1991 i mål C-303/88, Italien mot kommissionen (REG 1991, s. I-1433; svensk specialutgåva, volym 11, s. I-115), punkt 47, av den 13 april 1994 i de förenade målen C-324/90 och C-342/90, Tyskland och Pleuger Worthington mot kommissionen (REG 1994, s. I-1173), punkt 29.
14 Sinnaeve, A., i Heidenhain, M., Handbuch des Europäischen Beihilfenrechts, Beck, 2003, § 34, punkt 6.
15 Domen i det ovannämnda målet Tyskland och Pleuger Worthington mot kommissionen (ovan fotnot 13), punkt 29.
16 Domstolens dom av den 26 september 1996 i mål C-241/94, Frankrike mot kommissionen (REG 1996, s. I-4551), punkterna 36 och 37, och av den 13 juni 2002 i mål C-382/99, Nederländerna mot kommissionen (REG 2002, s. I-5163), punkt 76, samt förstainstansrättens dom av den 19 oktober 2005 i mål T-318/00, Freistaat Thüringen mot kommissionen (REG 2005, s. II-4179), punkt 88.
17 Denna bestämmelse inverkar därmed på beviskraven. Enligt Sinnaeve, A. (ovan fotnot 14), § 34, punkt 6, gör denna bestämmelse bevisföringen enklare. Se emellertid Keppenne, J.-P., Une vue d’ensemble des règles de procédure de l’article 88 CE et commentaires sur leur application depuis l’entrée en vigueur du règlement 659/1999, European competition law, 2001, s. 205 och följande sidor samt s. 234, som utgår från att det rör sig om en bestämmelse som syftar till omkastad bevisbörda.
18 Se särskilt domarna i de ovannämnda målen Frankrike mot kommissionen (ovan fotnot 16), punkt 22, Italien mot kommissionen (ovan fotnot 16), punkt 47, och Tyskland och Pleuger Worthington mot kommissionen (ovan fotnot 16), punkt 29.
19 Se även, i detta avseende, Sinnaeve, A. (ovan fotnot 14), 34 §, fotnot 15 till punkt 6, där det konstateras att kommissionen måste motivera sitt beslut även i detta fall, men att kraven på motivering inte är lika höga.
20 Punkt 49 i den överklagade domen.
21 Punkt 50 i den överklagade domen.
22 Domstolens dom av den 1 juni 1994 i mål C-136/92 P, kommissionen mot Brazzelli Lualdi m.fl. (REG 1994, s. I-1981), punkt 49. Se även punkt 3 i generaladvokaten Van Gervens förslag till avgörande av den 26 juni 1991 i mål C-145/90 P, Costacurta mot kommissionen (REG 1991, s. I-5449).
23 Domstolens dom av den 27 januari 2000 i mål C-164/98 P, DIR International Film m.fl. mot kommissionen (REG 2000, s. I-447), punkterna 44–48.
24 Se domstolens dom av den 12 juli 2001 i de förenade målen C-302/99 P och C-308/99 P, kommissionen och Frankrike mot TF1 (REG 2001, s. I-5603), punkterna 26–29.
25 Se, för ett liknande resonemang, domstolens beslut av den 6 mars 1997 i mål C-150/96 P, Galtieri mot parlamentet (REG 1997, s. I-1229), punkterna 15 och 16.