Domstolens dom (första avdelningen) den 3 september 2009
Direktiv 97/7/EG Konsumentskydd Distansavtal Konsumentens utnyttjande av ångerrätten Säljarens rätt till ersättning för värdet av användandet av varan I mål C-489/07, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 234 EG, framställd av Amtsgericht Lahr (Tyskland) genom beslut av den 26 oktober 2007, som inkom till domstolen den 5 november 2007, i målet
DOMSTOLEN (första avdelningen) sammansatt av avdelningsordföranden P. Jann (referent) samt domarna M. Ilešič, A. Tizzano, E. Levits och J.-J. Kasel, generaladvokat: V. Trstenjak, justitiesekreterare: handläggaren K. Sztranc-Sławiczek,
efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 11 december 2008,
med beaktande av de yttranden som avgetts av: Tysklands regering, genom M. Lumma och J. Kemper, båda i egenskap av ombud, Belgiens regering, genom L. Van den Broeck, i egenskap av ombud, Spaniens regering, genom J. Rodríguez Cárcamo, i egenskap av ombud, Österrikes regering, genom E. Riedl, i egenskap av ombud, Portugals regering, genom L. Inez Fernandes och P. Contreiras, båda i egenskap av ombud, Europeiska gemenskapernas kommission, genom V. Kreuschitz, W. Wils och H. Krämer, samtliga i egenskap av ombud,
och efter att den 18 februari 2009 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,
följande
Dom
Tillämpliga bestämmelser
De gemenskapsrättsliga bestämmelserna
Den nationella lagstiftningen
Tvisten i målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågan
Tolkningsfrågan
Rättegångskostnader
1. Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 6 i Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG av den 20 maj 1997 om konsumentskydd vid distansavtal (EGT L 144, s. 19).
2. Begäran har framställts i ett mål mellan konsumenten Pia Messner och Firma Stefan Krüger (nedan kallad Stefan Krüger), som är ett företag som bedriver försäljning på distans över Internet och avser återbetalning av 278 euro efter det att ett distansavtal har frånträtts.
3. I skäl 14 i direktiv 97/7 anges följande:
4. I artikel 6.1 och 6.2 i direktivet föreskrivs följande:
5. I artikel 14 i samma direktiv föreskrivs följande:
6. I 312d § i den tyska civillagen (Bürgerliches Gesetzbuch, nedan kallad BGB), med rubriken Ångerrätt och returrätt vid distansavtal föreskrivs följande:
7. 355 § BGB med rubriken Ångerrätt vid konsumentavtal har följande lydelse:
8. 357 § BGB, med rubriken Rättsföljder av att ångerrätten och returrätten utövas, har följande lydelse:
9. I 346 § första–tredje styckena BGB, med rubriken Verkningar av hävning, föreskrivs följande:
10. Pia Messner köpte den 2 december 2005 en begagnad bärbar dator av Stefan Krüger över Internet för 278 euro.
11. Stefan Krüger presenterade vid tidpunkten för köpet sina allmänna avtalsvillkor på Internet. Här kunde man bland annat läsa att säljaren har rätt till ersättning för värdet för försämring hos en vara som tagits i bruk för avsett ändamål.
12. I augusti 2006 uppstod ett fel på datorns skärm. Pia Messner informerade Stefan Krüger om den felaktiga skärmen den 4 augusti 2006. Stefan Krüger vägrade att åtgärda felet utan betalning.
13. Pia Messner hävde köpeavtalet den 7 november 2006 och erbjöd Stefan Krüger att hon skulle skicka tillbaka den bärbara datorn mot återbetalning av köpeskillingen. Pia Messner hävde avtalet innan den frist för ångerrätten som anges i BGB hade löpt ut med hänsyn till att hon inte hade mottagit någon sådan giltig information om ångerrätten som anges i BGB.
14. Pia Messner har vid Amtsgericht Lahr yrkat att Stefan Krüger ska betala 278 euro.
15. Stefan Krüger har gjort gällande att Pia Messner i vart fall ska betala ersättning för värdet av att under cirka 8 månader ha använt den bärbara datorn. Marknadshyran för en jämförbar dator är i genomsnitt 118,80 euro för tre månader. Ersättningen för värdet av den tid som Pia Messner har använt datorn uppgår följaktligen till 316,80 euro.
16. Amtsgericht Lahr beslutade mot denna bakgrund att vilandeförklara målet och ställa följande tolkningsfråga till domstolen:
17. Den hänskjutande domstolen har ställt sin fråga för att få klarhet i huruvida bestämmelserna i artikel 6.1 andra meningen och artikel 6.2 i direktiv 97/7 ska tolkas så, att de utgör hinder för en nationell lagstiftning i vilken det föreskrivs att säljaren kan ta ut en ersättning för värdet av användningen av en vara som förvärvats genom ett distansavtal av en konsument när konsumenten har utövat sin ångerrätt inom rätt tid.
18. Enligt artikel 6.1 andra meningen och artikel 6.2 i direktiv 97/7 är de enda kostnader som får läggas på konsumenten när han utövar sin ångerrätt direkta kostnader för att skicka tillbaka varorna.
19. Det framgår av skäl 14 i direktiv 97/7 att syftet med förbudet mot att belasta konsumenten med andra kostnader än kostnader för att skicka tillbaka varorna är att säkerställa att den ångerrätt som föreskrivs i direktivet inte enbart skall vara formell. Konsumenten skulle nämligen kunna avskräckas från att utöva sin ångerrätt om den var förbunden med ytterligare negativa ekonomiska konsekvenser.
20. Det framgår vidare av skäl 14 att ångerrätten är till för att skydda konsumenten vid distansavtal när konsumenten inte har [någon] faktisk möjlighet att se varan eller få närmare kännedom om tjänstens innehåll före avtalets ingående. Ångerrätten ska således kompensera konsumenten för de nackdelar som uppstår när ett avtal ingås på distans genom att konsumenten ges en lämplig tid att tänka över köpet under vilken han kan undersöka och prova de köpta varorna.
21. Förbudet i artikel 6.1 andra meningen och artikel 6.2 i direktiv 97/7 ska tolkas mot bakgrund av dessa målsättningar.
22. Det är oförenligt med dessa målsättningar att ta ut en generell ersättning för värdet av användningen av en vara som förvärvats enligt ett distansavtal.
23. Generaladvokaten har nämligen i punkt 74 i sitt förslag till avgörande påpekat att om konsumenten ska betala en sådan schablonmässig ersättning endast därför att han har kunnat använda en vara som förvärvats enligt ett distansavtal under den tid som varan är i hans besittning, kan han endast utöva sin ångerrätt om han betalar denna ersättning. En sådan konsekvens strider klart mot ordalydelsen i och syftet med artikel 6.1 andra meningen och artikel 6.2 i direktiv 97/7 och berövar konsumenten möjligheten att i lugn och ro och utan press kunna använda den ångerrätt som han tillerkänns i direktivet.
24. Hela syftet med ångerrätten skulle äventyras om konsumenten tvingades betala en ersättning för värdet endast på grund av att han har undersökt och provat en vara som förvärvats enligt ett distansavtal. Eftersom syftet med ångerrätten är just att ge konsumenten en sådan möjlighet får inte konsekvensen av att ha utnyttjat denna möjlighet vara att konsumenten endast har en sådan rättighet om han betalar ersättning.
25. Syftet med direktiv 97/7 är att skydda konsumenten vid distansavtal och inte att ge konsumenten mer långtgående rättigheter än vad som är nödvändigt för att ångerrätten inte endast ska bli en formalitet.
26. Syftet med direktiv 97/7 och särskilt förbudet i artikel 6.1 andra meningen och artikel 6.2 i direktivet utgör i princip inte något hinder för att en medlemsstat i sin lagstiftning ålägger konsumenten att betala en skälig ersättning för värdet när konsumenten har använt den vara som förvärvats enligt ett distansavtal på ett sätt som strider mot civilrättsliga principer, såsom principen om god tro och principen om obehörig vinst.
27. Det ska erinras om att det följer av andra meningen i skäl 14 i direktiv 97/7 att det åligger medlemsstaterna att bestämma de övriga villkoren och konsekvenserna av utnyttjandet av ångerrätten. Denna behörighet ska dock utövas med beaktande av syftet med direktivet och får inte medföra att ångerrätten endast blir formell. Så är fallet om storleken på den ersättning för värdet av användningen som nämndes i föregående punkt förefaller oproportionerlig i förhållande till den berörda varans pris eller om konsumenten enligt nationell lagstiftning har bevisbördan för att han inte har använt varan under den tid som ångerrätten kan utövas på ett sätt som går utöver vad som är nödvändigt för att han ska kunna utöva sin ångerrätt på ett meningsfullt sätt.
28. Det är mot bakgrund av dessa principer som den nationella domstolen ska döma i det konkreta mål som är anhängiggjort vid den, och den nationella domstolen ska härvid beakta samtliga omständigheter i målet, bland annat vad det är för typ av vara samt hur lång tid konsumenten har haft till sitt förfogande för att utnyttja sin ångerrätt när säljaren inte har uppfyllt sin informationsskyldighet.
29. Med beaktande av samtliga omständigheter som angetts ovan är svaret på frågan att bestämmelserna i artikel 6.1 andra meningen och artikel 6.2 i direktiv 97/7 ska tolkas så, att de utgör hinder för en nationell lagstiftning i vilken det allmänt föreskrivs en möjlighet för säljaren att begära att konsumenten ska utge ersättning för värdet av användningen av en vara som förvärvats enligt ett distansavtal när konsumenten har utnyttjat sin ångerrätt inom rätt tid. Dessa bestämmelser utgör emellertid inte något hinder för att konsumenten ska utge ersättning för värdet av utnyttjandet av varan om konsumenten har använt denna på ett sätt som är oförenligt med civilrättsliga principer, såsom principen om god tro och principen om obehörig vinst, förutsatt att inte målsättningarna med direktivet äventyras och då särskilt att inte konsumentens ångerrätt endast blir formell, vilket det ankommer på den nationella domstolen att avgöra.
30. Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.
Mot denna bakgrund beslutar domstolen (första avdelningen) följande:
1 Rättegångsspråk: tyska.