Förslag till avgörande av generaladvokat Ján Mazák föredraget den 6 juli 2010

1 Originalspråk: franska.

2 Trots att nämnda bestämmelse innehåller uttryckliga hänvisningar endast till arvoden och ersättningar i brottmål och vid juridisk rådgivning, nämns den ständigt i domstolens praxis såsom även avseende arvoden och ersättningar i tvistemål (se exempelvis dom av den 19 februari 2002 i mål C-35/99, Arduino, REG 2002, s. I-1529, punkt 6, av den 5 december 2006 i de förenade målen C-94/04 och C-202/04, Cipolla m.fl., REG 2006, s. I-11421, punkt 4, och beslut av den 5 maj 2008 i mål C-386/07, Hospital Consulting m.fl., punkt 5).

3 EGT L 78, s. 17; svensk specialutgåva, område 6, volym 1, s. 196.

4 Se ovan.

5 Se ovan.

6 Domstolen har däremot i fråga om en italiensk taxa som är tvingande för samtliga tullombud funnit att den italienska lagstiftningen, enligt vilken en yrkesorganisation är skyldig att anta nämnda taxa, strider mot artikel 85 EG, eftersom det rör sig om ett beslut av en företagssammanslutning och inte en statlig åtgärd (dom av den 18 juni 1998 i mål C-35/96, kommissionen mot Italien, REG 1998, s. I-3851).

7 Se ovan.

8 Kommissionen har i sin ansökan uppmärksammat det uttalande som Corte d’appello di Torino (appellationsdomstolen i Turin), tillika hänskjutande domstol i målet Cipolla, gjorde i sin dom av den 26 mars 2008 (målet Cipolla mot Portolese in Fazari), enligt vilket fastställandet av tvingande minimiarvoden inte är något instrument för att skydda konsumenterna, vilka normalt inte upplyses om vad advokaterna debiterar enligt arvodestaxan, och vilka – på grund av det informationsövertag som advokaterna har gentemot dem … inte förmår inse den multiplikatoreffekt som uppdelningen av ersättnings- och arvodesposterna i förhållande till förfarandets längd får på det slutliga resultatet av kostnaden för den arvoderade tjänsten oberoende av kvaliteten på den tillhandahållna tjänsten, något som en god rättskipning blir lidande av.

9 Se ovan.

10 Det är korrekt att generaladvokaten Maduro i punkt 66 i sitt förslag till avgörande i målet Cipolla m.fl. (ovan fotnot 2) konstaterade att den italienska taxan även innefattade maximiarvoden som advokater som praktiserar i Italien inte får överskrida. Generaladvokaten Léger uttalade sig på samma sätt i punkt 94 i sitt förslag till avgörande i det ovannämnda målet Arduino, beträffande ministerdekret nr 585 av den 5 oktober 1994, vilket föregick ministerdekret nr 127/2004. Med hänsyn till den italienska lagstiftning som citerats i de ovannämnda förslagen är det emellertid oklart vad som utgjorde grunden för dessa slutsatser och hur frågan om dessa slutsatser uteslutande är tillämpliga på domstolarnas fastställande av kostnaderna, eller om de även gäller i förhållandet mellan advokaterna och deras klienter, ska besvaras.

11 Kommissionen har i sin ansökan felaktigt hävdat att den ovannämnda bestämmelsen inte tillåter några avvikelser från arvoden och ersättningar för advokaternas tjänster. I själva verket rör dock nämnda förbud endast minimitaxorna.

12 Här kan exempelvis nämnas den tyska taxa som beskrivits i punkt 7 i dom av den 11 december 2003 i mål C-289/02, AMOK (REG 2003, s. I-15059), liksom den tjeckiska (vyhláška Ministerstva spravedlnosti č. 177/1996 Sb. o odměnách advokátů a náhradách advokátů za poskytování právních služeb) och den slovakiska (vyhláška Ministerstva spravodlivosti Slovenskej republiky č. 655/2004 Z. z. o odmenách a náhradách advokátov za poskytovanie právnych služieb).

13 Jag ställer mig i detta hänseende tveksam till frågan huruvida det av artikel 24 i lag nr 794/1942, som endast innehåller ett förbud mot avvikelser från de minimiarvoden som fastställs i taxan för tvistemål och en bestämmelse att avtal som strider mot detta förbud är ogiltiga, kan utläsas att maximitaxorna är tvingande.

14 Dom av den 9 december 2003 i mål C-129/00, kommissionen mot Italien (REG 2003, s. I-14637), punkt 30.

15 Jag påminner om att kommissionen i sin ansökan endast hävdat att det av Corte suprema di cassaziones fasta praxis framgår att förbudet mot att avvika från advokaternas arvodestaxa medför att alla däremot stridande avtal mellan de parter som på något sätt berörs av utförandet av tjänsten är ogiltiga, dock utan att ge något konkret exempel.