Förslag till avgörande av generaladvokat Eleanor Sharpston föredraget den 10 december 2009

1 Originalspråk: engelska.

2 Rådets direktiv 2003/86/EG av den 22 september 2003 om rätt till familjeåterförening (EUT L 251, s. 12) (nedan kallat direktivet). Direktivet är inte tillämpligt i Danmark, Irland eller Förenade kungariket (se skälen 17 och 18 i ingressen).

3 Det vill säga den person som utlänningen vill vistas hos enligt artikel 16.1 c Vw 2000. Enligt artikel 3.15 Vb 2000 kan personen vara nederländsk medborgare eller en utlänning med ett vanligt uppehållstillstånd. Den sistnämnde motsvarar referenspersonen enligt direktivet.

4 Se även artikel 3.28 punkt 4, av vilken det framgår att en ansökan inte ska avslås med stöd av artikel 16.1 c Vw 2000 om den person som utlänningen vill vistas hos är 65 år eller äldre eller är arbetsoförmögen.

5 Vid en jämförelse med den relevanta nederländska lagstiftningen framgår att dessa belopp avser nettoinkomsten och att den lagstadgade biståndsnormen motsvarar nettominimilönen, vilken specificeras som ett bruttobelopp i lagen om minimilön och lägsta semesterersättning (Wet minimumloon en minimumvakantiebijslag).

6 Innehav av ett sådant tillstånd är i princip en nödvändig förutsättning för att kunna ansöka om ett vanligt (tidsbegränsat) uppehållstillstånd (se Family reunification and family formation in the Netherlands during the period 2002–2006, European Migration Network, 2007, s. 7 och 22).

7 Enligt artikel 16.1 och 16.5 i rådets direktiv 2003/109/EG av den 25 november 2003 om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares ställning (EUT L 16, 2004, s. 44) får en sådan person medföljas av sin familj endast om familjen redan var bildad i den första medlemsstaten.

8 Se ovan punkt 19.

9 Det kan noteras att definitionen i artikel 2 d endast omfattar situationer där familjebanden har knutits innan familjemedlemmen ansöker om att få återförenas med referenspersonen och att den nederländska definitionen av familjebildning är begränsad på liknande sätt. Ingen av definitionerna omfattar situationen när en tredjelandsmedborgare vill resa till en medlemsstat för att ingå äktenskap med referenspersonen där. Kommissionens ursprungliga förslag till direktiv (KOM(1999) 638 slutlig) omfattade en sådan situation (artikel 2 e, på s. 12 och 25). I januari 2001 togs dock orden bilda eller bort från meningen för att bilda eller upprätthålla familjeenheten (rådets handling 5682/01 av den 31 januari 2001).

10 Dom av den 27 juni 2006 i mål C-540/03, parlamentet mot rådet (REG 2006, s. I-5769), punkt 105.

11 Se senast dom av den 7 juli 2009 i mål C-558/07, S.P.C.M. m.fl. (REG 2009, s. I-15783), punkt 74. Det hänvisas till icke-diskrimineringsprincipen även i skäl 5 i direktivet, och denna princip ingår bland de värden och principer som medlemsstaterna erkänner, vilka omnämns i skäl 11.

12 Artikel 3.5. Se ovan punkt 5.

13 Angivna ovan i punkt 19.

14 Se artikel 2 c i rådets direktiv 2004/83/EG av den 29 april 2004 om miniminormer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer skall betraktas som flyktingar eller som personer som av andra skäl behöver internationellt skydd samt om dessa personers rättsliga ställning och om innehållet i det beviljade skyddet (EUT L 304, s. 12, och rättelse i EUT L 204, 2005, s. 24).

15 Se även artikel 6 i direktivet (ovan punkt 7) och artikel 16 (punkt 11). Enligt den sistnämnda artikeln krävs det att familjemedlemmarnas inkomster beaktas vid bedömningen av en ansökan om förnyelse av ett uppehållstillstånd. Vidare vill jag påpeka att samtliga parter, däribland den nederländska regeringen, har godtagit att det enligt artikel 8 i Europakonventionen krävs att det görs en bedömning från fall till fall.

16 Österrike, Cypern, Danmark (vilket inte är bundet av direktivet), Finland, Tyskland, Italien och Sverige har inte någon lagstadgad nationell minimilön: se Minimum wages in January 2009, Eurostat, Data in focus, 29/2009, s. 1.

17 Vid förhandlingen uppgav faktiskt den nederländska regeringen att dess nationella minimilön är tillräcklig enbart för att täcka de mest vanliga grundläggande behoven och att särskilt socialt bistånd utgör ett nödvändigt komplement för att säkerställa en lägsta levnadsstandard — ett uttalande som kanske förefaller överraskande mot bakgrund av att regeringen har valt nettominimilönen som inkomstgräns vid familjeåterförening, och särskilt om man beaktar att Nederländernas minimilön är näst högst i Europeiska unionen vad gäller köpkraftsstandard (se Minimum wages in January 2009, ovan fotnot 16, s. 3).

18 Likaså i artikel 7.1 b i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier (EUT L 158, s. 77, och rättelse i EUT L 229, 2004, s. 35) och dessförinnan i artikel 1.1 i rådets direktiv 90/364/EEG av den 28 juni 1990 om rätt till bosättning (EGT L 180, s. 26; svensk specialutgåva, område 6, volym 3, s. 58).

19 Rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen (EGT L 149, s. 2; svensk specialutgåva, område 5, volym 1, s. 57, och rättelse i EGT L 323, 1996, s. 38), i dess ändrade lydelse. Se särskilt dom av den 16 juli 1992 i mål C-78/91, Hughes (REG 1992, s. I-4839), punkterna 17 och 18.