Domstolens dom (tredje avdelningen) den 27 oktober 2011
I mål C-511/09 P, angående ett överklagande enligt artikel 56 i stadgan för Europeiska unionens domstol, som ingavs den 4 december 2009,
DOMSTOLEN (tredje avdelningen) sammansatt av avdelningsordföranden K. Lenaerts samt domarna J. Malenovský, R. Silva de Lapuerta, E. Juhász och G. Arestis (referent), generaladvokat: Y. Bot, justitiesekreterare: handläggaren C. Strömholm,
efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 9 december 2010,
och efter att den 27 januari 2011 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,
följande
Dom
Tillämpliga bestämmelser
Bakgrund till målet
Det inledande undersökningsförfarandet
Förordningen om preliminär tull och fortsättningen av undersökningen
Slutförordningen
Förfarandet vid förstainstansrätten och den överklagade domen
Förfarandet vid domstolen och parternas yrkanden
Prövning av överklagandet
Parternas argument
Domstolens bedömning
Rättegångskostnader
1. Dongguan Nanzha Leco Stationery Mfg. Co. Ltd (nedan kallat Dongguan) har yrkat att domstolen dels ska upphäva den dom som meddelades av Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt den 23 september 2009 i mål T-296/06, Dongguan Nanzha Leco Stationery mot rådet (nedan kallad den överklagade domen), i den del förstainstansrätten fann att talan inte kunde bifallas såvitt avser den första delgrund som åberopats av Dongguan, dels att domstolen själv ska avgöra målet och ogiltigförklara rådets förordning (EG) nr 1136/2006 av den 24 juli 2006 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av spakmekanismer med ursprung i Folkrepubliken Kina och om slutgiltigt uttag av den preliminära antidumpningstull som införts på sådan import (EUT L 205, s. 1) (nedan kallad slutförordningen), såtillvida som spakmekanismer tillverkade av Dongguan enligt denna förordning påförs en antidumpningstull utöver den tull som skulle erläggas om den ifrågasatta justeringen av exportpriset inte hade gjorts.
2. Europeiska unionens tillämpning av antidumpningåtgärder regleras i rådets förordning (EG) nr 384/96 av den 22 december 1995 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (EGT L 56, 1996, s. 1), i dess lydelse enligt rådets förordning (EG) nr 2117/2005 av den 21 december 2005 (EUT L 340, s. 17) (nedan kallad grundförordningen).
3. I artikel 2.1–7 i grundförordningen definieras normalvärdet av produkter som betraktas som dumpade. Dessa bestämmelser har följande lydelse:
4. I artikel 2.8 i grundförordningen föreskrivs följande:
5. I artikel 2.10 i grundförordningen stadgas följande:
6. I punkterna 8–24 i den överklagade domen sammanfattas bakgrunden till målet enligt följande:
7. Dongguan väckte, genom ansökan som registrerades den 19 oktober 2006, talan vid förstainstansrätten om delvis ogiltigförklaring. Kommissionen tilläts, genom beslut av ordföranden på femte avdelningen av den 16 februari 2007, att intervenera i målet till stöd för rådets yrkanden. I beslut av den 19 april 2007 tilläts IML att intervenera till stöd för rådets yrkanden.
8. Dongguan anförde två grunder till stöd för sin talan.
9. Den första grundens första del avsåg att institutionerna hade åsidosatt artikel 2.10 i grundförordningen, genom att ha jämfört normalvärdet och exportpriset för spakmekanismer i olika handelsled. Den första grundens andra del avsåg att institutionerna hade åsidosatt principen om god förvaltningssed och principen om en ordentlig kontroll, genom att inte ha gjort en tillräcklig kontroll av de uppgifter som tillhandahållits dem. Den andra grunden avsåg att institutionerna hade åsidosatt artikel 2.7 a i grundförordningen, genom att i slutförordningen ha ändrat metoden för att beräkna normalvärdet för spakmekanismer i förhållande till förordningen om preliminär tull utan att mycket tungt vägande skäl talade för detta.
10. Vad gäller den första grundens första del, som är den enda delgrund som är föremål för förevarande överklagande, slog förstainstansrätten fast att justeringen i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen, som bestod i att dra av kostnaderna för försäljningen av Dongguans spakmekanismer på gemenskapsmarknaden från exportpriset, var nödvändig för att undvika en obalans vid jämförelsen mellan normalvärdet och exportpriset för dessa spakmekanismer.
11. Förstainstansrätten fastslog i punkterna 40–53 i den överklagade domen bland annat följande:
12. Klaganden har i sitt överklagande yrkat att domstolen ska
13. Rådet har i sin svarsinlaga yrkat att domstolen ska
14. Kommissionen har anslutit sig till rådets ståndpunkt.
15. IML stödjer rådets yrkanden.
16. Dongguan har, med stöd av en enda grund, yrkat att den överklagade domen ska upphävas i den del förstainstansrätten inte kunde bifalla talan såvitt avser den första grundens första del som avsåg institutionernas åsidosättande av artikel 2.10 i grundförordningen genom att institutionerna hade jämfört normalvärdet och exportpriset på spakmekanismer i olika handelsled.
17. Enligt Dongguan har förstainstansrätten gett begreppet jämförbart normalvärde, i den mening som avses i artikel 2.7 a i grundförordningen, en felaktig rättsverkan.
18. Förstainstansrätten slog följaktligen fast, enligt Dongguan felaktigt, att ett sådant jämförbart normalvärde motsvarade den nivå vid vilken spakmekanismerna lämnade Dongguans fabrik i Kina, trots att rätten i domen konstaterat att försäljnings- och administrationskostnaderna och andra allmänna kostnader för försäljning på hemmamarknaden och exportförsäljning inte bars av det kinesiska bolaget, utan av närstående bolag i ett land med marknadsekonomi, nämligen Hongkong.
19. Dongguan har vidare hävdat att det mot bakgrund av punkterna 38, 50, 60 och 63 i den överklagade domen i förening kan konstateras att LECO:s och WWS:s försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader i Hongkong var kostnader som uppkommit vid försäljning för export och i Kina, och att det inte har ifrågasatts att Dongguan inte hade några försäljningskostnader i Kina. Enligt Dongguan är åsidosättandet av artikel 2.10 i grundförordningen således en direkt följd av argumentet avseende artikel 2.7 a i samma förordning.
20. Enligt Dongguan saknar den omständigheten, att LECO och WWS stod för saluföringen av Dongguans produkter, betydelse för fastställandet av normalvärdet, eftersom detta värde var ett jämförbart normalvärde och således inte baserat på Dongguans kostnader. Förstainstansrätten gjorde således en felaktig bedömning när den i punkt 50 i den överklagade domen konstaterade att man inte kunnat ta med några direkta försäljningskostnader i beräkningen, eftersom LECO och WWS stod för saluföringen av Dongguans produkter.
21. Däremot skulle den omständigheten, att LECO och WWS stod för saluföringen av Dongguans produkter, ha varit relevant för att fastställa det led i klagandens distributionskedja för vilket det normalvärde som beräknats på grundval av artikel 2.7 a i grundförordningen skulle ha varit ett korrekt jämförbart normalvärde. Enligt Dongguan skulle det korrekta ledet i klagandens distributionskedja ha varit fritt WWS, det vill säga normalvärdet på produkten när denna levereras för första gången till en icke närstående person på den inre marknaden.
22. Rådet har erinrat om att de faktiska omständigheter som denna grund vilar på inte har ifrågasatts. Rådet har påpekat att institutionerna på ett korrekt sätt har beräknat ett normalvärde på nivån fritt fabrik för ett bolag som inte har några direkta kostnader för försäljningen av sina produkter på den inre marknaden, varvid de baserat sig på uppgifter från gemenskapsindustrin. Exportpriset fastställdes på grundval av de priser som WWS fakturerat första icke närstående kund.
23. Institutionerna har emellertid gjort en justering av Dongguans exportpris, i enlighet med artikel 2.10 i i grundförordningen, eftersom Dongguan inte sålde sina produkter direkt till oberoende kunder utan lät all exportförsäljning ske via sina två närstående bolag, det vill säga LECO och WWS. I detta avseende drog institutionerna slutsatsen att Dongguans förhållande till LECO och WWS kunde liknas vid förhållandet till en agent som arbetar på provisionsbasis.
24. Enligt rådet har Dongguan inte hävdat att institutionerna åsidosatt artikel 2.1–2.3 och 2.7 a i grundförordningen genom att de inte räknat med försäljningskostnaderna i det konstruerade normalvärdet. Rådet anser slutligen att antagandet om att institutionerna åsidosatt artikel 2.10 i i grundförordningen endast bygger på påståendet om att normalvärdet motsvarade fritt WWS. Detta antagande är uppenbart felaktigt och kan i vilket fall som helst inte tas upp till sakprövning, eftersom det innebär ett ifrågasättande av de av förstainstansrätten fastställda omständigheterna. Följaktligen ska överklagandet även avvisas vad avser påståendet att artikel 2.10 i i grundförordningen har åsidosatts.
25. Domstolen erinrar om att fastställandet av normalvärdet och exportpriset styrs av olika regler och att försäljnings- och administrationskostnaderna och andra allmänna kostnader följaktligen inte med nödvändighet ska behandlas på samma sätt i olika fall. Eventuella skillnader mellan de båda värdena skulle emellertid kunna betraktas inom ramen för de justeringar som föreskrivs i artikel 2.10 i grundförordningen (se, för ett liknande fall, dom av den 7 maj 1991 i mål C-69/89, Nakajima mot rådet, REG 1991, s. I-2069, punkt 73).
26. I detta avseende följer det såväl av ordalydelsen som av systematiken i artikel 2.10 i grundförordningen att en justering av exportpriset eller normalvärdet endast kan göras för att ta hänsyn till olikheter beträffande faktorer som påverkar priserna och således deras jämförbarhet i syfte att säkerställa en jämförelse i samma handelsled.
27. I detta mål har Dongguan huvudsakligen hävdat att det jämförbara normalvärdet som fastställts i enlighet med artikel 2.7 a i grundförordningen ska vara jämförbart med det normalvärde som i förevarande fall motsvarar det på nivån fritt WWS. Det har hävdats att eftersom det, i förevarande mål, ifrågavarande landet inte är en marknadsekonomi, borde det i enlighet med artikel 2.7 a i grundförordningen fastställda normalvärdet vara jämförbart med ett sådant normalvärde som fastställts enligt villkoren i en marknadsekonomi som motsvarar normalvärdet på en produkt när den för första gången levereras till en icke närstående person på den inre marknaden, det vill säga den första oberoende kunden.
28. Enligt Dongguan godtog förstainstansrätten i den överklagade domen ett avdrag av exportpriset på en nivå som föregår fritt WWS, och rätten åsidosatte således principen om överensstämmelse mellan det normalvärde och det exportpris som motsvarar nivån fritt WWS, vilket innebär ett åsidosättande av artikel 2.10 i grundförordningen.
29. I detta mål framgår det av skäl 18 i slutförordningen att normalvärdet fastställts på grundval av tillgängliga uppgifter från gemenskapsindustrin. I enlighet med skäl 21 i slutförordningen bekräftas härmed den allmänna metod som fastställs i skälen 41 och 42 i förordningen om preliminär tull.
30. Enligt skäl 22 i den slutgiltiga förordningen har normalvärdet och exportpriset för spakmekanismer jämförts på grundval av priset fritt fabrik och i samma handelsled. Enligt samma skäl togs det, för att jämförelsen mellan normalvärdet och exportpriset skulle bli rättvis, i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen, hänsyn till olikheter i faktorer som påstods och konstaterades påverka priserna och prisernas jämförbarhet. De faktorer för vilka justeringar godtogs var Dongguans marknadsföringskostnader för spakmekanismerna på gemenskapsmarknaden.
31. Dongguan har för det första, med stöd av domen i det ovannämnda målet Brother Industries mot rådet, punkterna 15–18), hävdat att huvudfrågan är i vilket led i Dongguans distributionskedja det jämförbara normalvärde ska vara motsvarande, i enlighet med artikel 2.7 a i grundförordningen, det vill säga ett normalvärde som fastställts under sådana villkor som gäller i en marknadsekonomi.
32. Det följer förvisso av ovannämnda dom att det, med hänsyn till att ett normalvärde fastställs för att bestämma en produkts försäljningspris som motsvarar det pris som produkten skulle ha sålts för i sitt ursprungsland eller i det land till vilket den exporteras, var motiverat att i det särskilda fallet använda närstående återförsäljares priser, eftersom dessa priser skulle kunna betraktas som det pris som betalades första gången produkten såldes i normal handel. I det målet var det ifrågavarande landet emellertid en marknadsekonomi. I förevarande mål har normalvärdet för de aktuella spakmekanismerna däremot fastställs på rimliga grunder, såsom beskrivits ovan i punkt 27 i denna dom, i enlighet med artikel 2.7 a i grundförordningen, eftersom det här aktuella landet inte är en marknadsekonomi.
33. Även om artikel 2.1 i grundförordningen innehåller en allmän princip enligt vilken normalvärdet normalt sett ska baseras på de priser som oberoende köpare i exportländer har betalat eller ska betala i normal handel, framgår det varken av ordalydelsen eller systematiken i artikel 2.7 i denna förordning eller av domstolens praxis att detta normalvärde alltid, när unionens institutioner fastställer normalvärdet på andra rimliga grunder, ska motsvara produktens normalvärde när den levereras till den första oberoende kunden. En sådan tolkning skulle inkräkta på unionsinstitutionernas stora utrymme för skönsmässig bedömning när de fastställer normalvärdet för länder utan marknadsekonomi (se, för ett liknande resonemang, domen i det ovannämnda målet Ikea Wholesale, punkt 40).
34. Artikel 2.3 i grundförordningen föranleder ingen annan bedömning, eftersom den enbart avser beräkningen av normalvärdet för ett exportföretag som verkar i en marknadsekonomi.
35. Mot bakgrund av vad som anförts ovan finner domstolen att institutionerna på goda grunder beräknat normalvärdet på nivån fritt fabrik, eftersom det ifrågavarande bolaget inte har några direkta försäljningskostnader på den inre markanden.
36. I punkt 51 i den överklagade domen konstaterade förstainstansrätten att det skulle ha uppstått en obalans i jämförelsen mellan normalvärdet och exportpriset för Dongguans spakmekanismer om institutionerna inte företagit en justering i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen genom att dra av kostnaderna för försäljningen av Dongguans spakmekanismer på gemenskapsmarknaden från exportpriset, eftersom försäljningskostnaderna annars inte har tagits med i denna beräkning av normalvärdet.
37. För att kunna göra en sådan justering måste institutionerna grunda sig på omständigheter, såsom försäljningskostnader hänförliga till marknadsföringen av Dongguans spakmekanismer på gemenskapsmarknaden, som i viss utsträckning kan påverka jämförbarheten mellan exportpriset och normalvärdet.
38. I förevarande fall har institutionerna fastställt exportpriset på grundval av de priser som Dongguans närstående bolag fakturerat första oberoende kund. Förstainstansrätten framhöll i punkt 45 i den överklagade domen att Dongguan hade medgett och institutionerna hade bekräftat att exportpriset för dess spakmekanismer motsvarar det pris som WWS hade fakturerat oberoende kunder på gemenskapsmarknaden.
39. Det konstruerade normalvärdet och exportpriset har således i förevarande fall fastställts på grundval av två olika handelsled, vilket skulle kunna motivera en justering.
40. Domstolen drar således slutsatsen att det faktum att institutionerna i samband med justeringen i enlighet med artikel 2.10 i i grundförordningen har tagit hänsyn till den omständigheten att Dongguan inte har några direkta kostnader för försäljning till oberoende kunder har gjort att normalvärdet och exportpriset är jämförbara i samma handelsled vid fastställandet av dumpningsmarginalen, vilket är förenligt med kravet på en rättvis jämförelse i denna bestämmelse. Justeringen har medfört att direkta försäljningskostnader inte ingår i något av de två värdena.
41. Följaktligen har varken institutionerna eller förstainstansrätten gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning vid genomförandet av den ifrågavarande justeringen i enlighet med artikel 2.10 i i grundförordningen.
42. Följaktligen kan talan inte bifallas såvitt avser den enda grund som åberopats av Dongguan.
43. Enligt artikel 69.2 i domstolens rättegångsregler, som är tillämplig på mål om överklagande enligt artikel 118, ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Rådet och IML har yrkat att Dongguan ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Dongguan har tappat målet och ska därför ersätta rättegångskostnaderna. Enligt artikel 69.4 i rättegångsreglerna, som också är tillämplig på mål om överklagande enligt artikel 118, ska kommissionen, som intervenerat i första instans, bära sina rättegångskostnader.
Mot denna bakgrund beslutar domstolen (tredje avdelningen) följande:
1) Överklagandet ogillas.
2) Dongguan Nanzha Leco Stationery Mfg. Co., Ltd ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de rättegångskostnader som har åsamkats Europeiska unionens råd och IML Industria Meccanica Lombarda Srl.
3) Europeiska kommissionen ska bära sina rättegångskostnader.
1 Rättegångsspråk: engelska.