Förslag till avgörande av generaladvokat Yves Bot föredraget den 6 mars 2012

1 Originalspråk: franska.

2 EUT L 158, s. 77, och rättelser i EUT L 229, s. 35 och EUT L 197, s. 2005, s. 34.

3 EUT L 16, 2004, s. 44.

4 Ungern har härvid nämnt domen av den 24 november 1992 i mål C-286/90, Poulsen och Diva Navigation (REG 1992, s. I-6019; svensk specialutgåva, volym 13, s. I-189), punkt 9, och av den 16 juni 1998 i mål C-162/96, Racke (REG 1998, s. I-3655), punkt 45.

5 Ungern har åberopat dom av den 6 april 1995 i de förenade målen RTE och ITP mot kommissionen, C-241/91 P och C-242/91 P (REG 1995, s. I-743), punkt 84, och av den 22 oktober 2009 i mål C-301/08, Bogiatzi (REG 2009, s. I-10185), punkt 19, där domstolen slog fast att bestämmelserna i en konvention som har ingåtts före fördragets ikraftträdande inte kan åberopas i relationer inom gemenskapen. Medlemsstaten har anfört att denna slutsats också gäller regler i den internationella sedvanerätten.

6 Republiken Slovakien hänför sig här bland annat till Wienkonventionen om diplomatiska förbindelser av den 18 april 1961 (nedan kallad 1961 års Wienkonvention), Wienkonventionen om konsulära förbindelser av den 24 april 1963, Wienkonventionen av den 14 mars 1975 om representation av stater i deras relationer med globala internationella organisationer, liksom till konventionen om särskilda beskickningar som antogs av FN:s generalförsamling den 8 december 1969 (nedan kallad konventionen om särskilda beskickningar), och till konventionen om förebyggande och bestraffning av brott mot diplomater och andra internationellt skyddade personer, som fogats till resolution 3166 (XXVIII) som antogs av FN:s generalförsamling den 14 december 1973.

7 Domen i mål C-437/04, kommissionen mot Belgien (REG 2007, s. I-2513).

8 Domen i mål C-110/99, Emsland-Stärke (REG 1999, s. I-11569).

9 Se, för ett liknande resonemang, artikel 4.1 FEU.

10 Min kursivering.

11 Punkt 33.

12 Idem.

13 Se Salmon, J., Représentativité internationale et chef d’État, Le chef d’État et le droit international – symposium i Clermont-Ferrand, Société française pour le droit international, Éditions A. Pedone, Paris, 2002, s. 155.

14 Se, bland annat, konventionen om särskilda beskickningar och konventionen om förebyggande och bestraffning av brott mot diplomater och andra internationellt skyddade personer, vilka nämns ovan i fotnot 6.

15 Se Watts, A., Heads of State, Max Planck Encyclopedia of Public International Law, punkterna 12–20; Oppenheim’s International Law, nionde upplagan, volym 1, Peace, § 451 och följande §§, och Cosnard, M., Les immunités du chef d’État, Le chef d’État et le droit international, symposium i Clermont-Ferrand, Société française de droit international, a.a., s. 189.

16 Hänvisningen till ett samtycke återfinns i flera internationella konventioner, framför allt i artikel 2 i 1961 års Wienkonvention, i artikel 2.1 och 2.2 i Wienkonventionen om konsulära förbindelser av den 24 april 1963, liksom i artiklarna 1 a, 2–6 och 18 i konventionen om särskilda beskickningar.

17 Se ovan punkt 10.

18 Konventionstexten kan läsas bland annat i Revue générale de droit international public, Pedone, Éditions A., Paris, 1995, s. 525.

19 Se domen i det ovannämnda målet Emsland-Stärke (punkterna 52 och 53).

20 Se punkt 57 i Republiken Slovakiens svaromål och själva ordalydelsen i verbalnoten av den 21 augusti 2009 där beaktandet av säkerhetsrisker omnämns.