Domstolens dom (andra avdelningen) den 22 september 2011

I mål C-426/10 P, angående ett överklagande enligt artikel 56 i Europeiska unionens domstols stadga, som ingavs den 24 augusti 2010,

DOMSTOLEN (andra avdelningen) sammansatt av avdelningsordföranden J.N. Cunha Rodrigues samt domarna A. Rosas, U. Lõhmus, A. Ó Caoimh och P. Lindh (referent), generaladvokat: E. Sharpston, justitiesekreterare: A. Calot Escobar,

och efter att den 9 juni 2011 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

Tillämpliga bestämmelser

Domstolens stadga

Tribunalens rättegångsregler, i deras lydelse före Lissabonfördragets ikraftträdande

Instruktionen för justitiesekreteraren

De praktiska anvisningarna

Bakgrund till målet

Det överklagade beslutet

Parternas yrkanden

Prövning av överklagandet

Den första grunden: Åsidosättande av artikel 111 i rättegångsreglerna

Den andra grunden: Åsidosättande av artikel 43 i rättegångsreglerna

Parternas argument

Domstolens bedömning

Den tredje grunden: Åsidosättande av artikel 7.1 i instruktionen för justitiesekreteraren och av punkt 57 b i de praktiska anvisningarna

Parternas argument

Domstolens bedömning

Den fjärde och den femte grunden: Ursäktligt misstag eller oförutsebara omständigheter

Parternas argument

Domstolens bedömning

Den sjätte grunden: Åsidosättande av proportionalitetsprincipen och principen om berättigade förväntningar

Parternas argument

Domstolens bedömning

Rättegångskostnader

1. Bell & Ross BV (nedan kallat Bell & Ross) har yrkat att domstolen ska upphäva det beslut som meddelades av Europeiska unionens tribunal den 18 juni 2010 i mål T-51/10, Bell & Ross mot harmoniseringsbyrån (ej publicerat i rättsfallssamlingen) (nedan kallat det överklagade beslutet). Genom detta beslut har tribunalen avvisat talan på grund av att det är uppenbart att den inte kan upptas till sakprövning, eftersom den väckts för sent. I nämnda talan yrkade Bell & Ross att det beslut som fattats av harmoniseringsbyråns tredje överklagandenämnd den 27 oktober 2009 i (ärende R 1267/2008-3) i ett nullitetsförfarande mellan Klockgrossisten i Norden AB och Bell & Ross (nedan kallat det omtvistade beslutet) skulle ogiltigförklaras.

2. I artikel 21 andra stycket i Europeiska unionens domstols stadga (nedan kallad stadgan) föreskrivs bland annat att en ansökan i förekommande fall ska åtföljas av den rättsakt som begärs ogiltigförklarad. Om ansökan inte åtföljs av denna handling, ska justitiesekreteraren anmoda vederbörande att inom skälig tid inge dem; dock får talan inte avvisas på den grund att dessa handlingar inkommit först efter det att tiden för att väcka talan har gått ut.

3. Artikel 45 i stadgan har följande lydelse:

4. I artikel 43 i tribunalens rättegångsregler, i deras lydelse före Lissabonfördragets ikraftträdande (nedan kallade rättegångsreglerna), föreskrivs följande:

5. I artikel 44 i rättegångsreglerna föreskrivs följande:

6. Artikel 7 i instruktionen för justitiesekreteraren vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt av den 5 juli 2007 (EUT L 232, s. 1) (nedan kallad instruktionen för justitiesekreteraren) har följande lydelse:

7. I avdelning B med rubriken Ingivande av inlagor i tribunalens praktiska anvisningar till parterna, i deras lydelse av den 5 juli 2007 (EUT L 232, s. 7) (nedan kallade de praktiska anvisningarna), anges bland annat följande:

8. I avdelning F, med rubriken Rättelser av inlagor, preciseras i punkterna 55–59 under vilka förutsättningar ansökningar kan rättas.

9. Enligt nämnda punkt 55 ska det fastställas en skälig tid inom vilken rättelse ska ske av en ansökan som inte överensstämmer med följande krav enligt artikel 44.3–44.5 i rättegångsreglerna:

10. I punkt 56 i de praktiska anvisningarna föreskrivs följande:

11. I punkt 57 i dessa anvisningar föreskrivs bland annat följande:

12. I punkt 58 i de praktiska anvisningarna anges att en ansökan ska delges och en skälig tid fastställas inom vilken rättelse ska ske, om ansökan inte överensstämmer med formkrav avseende delgivningsadress, intyg av vilket det framgår att andra advokater är behöriga att uppträda inför domstol, sammanfattning av huvudargumenten och översättning till rättegångsspråket av bilagor.

13. Slutligen anges i punkt 59 att rättelse av en ansökan ska eller, beroende på omständigheterna, kan ske, om en ansökans sidantal överskrider det maximala sidantal som föreskrivs i de praktiska anvisningarna och att delgivning till svaranden i så fall ska ske vid ett senare tillfälle.

14. Klagandebolaget väckte genom ansökan, som inkom till tribunalens kansli per telefax den 22 januari 2010, talan mot det beslut som fattats av harmoniseringsbyråns tredje överklagandenämnd den 27 oktober 2009. Denna ansökan inkom till kansliet innan fristen för att väcka talan gick ut den 25 januari 2010.

15. Klagandebolaget angav i skrivelse av den 28 januari 2010 att det hade för avsikt att tillsända tribunalens kansli originalet av den ansökan som hade sänts som telefax den 22 januari 2010, med bilagor samt sju kopior av densamma och de handlingar som anges i artikel 44.3–44.5 i rättegångsreglerna.

16. Kansliet kontaktade den 2 februari 2010 klagandebolaget för att uppmärksamma detta på att ansökan i original inte med säkerhet kunde identifieras bland de handlingar som ingetts den 1 februari 2010.

17. Genom skrivelse av den 3 februari 2010 sände klagandebolagets advokat kansliet det enda exemplar av ansökan som fanns bland hans handlingar i målet, med följande förklaring:

18. Den 5 februari 2010 meddelade tribunalens kansli klagandebolaget att det dragit slutsatsen att ovannämnda handling var originalhandlingen, eftersom det svarta bläcket hade lösts upp något när en fuktig trasa fördes över namnteckningen.

19. Tribunalens kansli registrerade ansökan den 5 februari 2010, det vill säga efter utgången av tiodagarsfristen enligt artikel 43.6 i rättegångsreglerna, vilken började löpa när ansökan översändes per telefax.

20. Genom en skrivelse av den 12 februari 2010 gjorde klagandebolaget gällande att det hade begåtts ett ursäktligt misstag, i avsikt att motivera varför det undertecknade originalet av ansökan hade ingetts efter utgången av ovannämnda tiodagarsfrist.

21. Tribunalen delgav inte harmoniseringsbyrån denna ansökan.

22. Tribunalen avvisade i det överklagade beslutet ansökan med stöd av artikel 111 i rättegångsreglerna, med motiveringen att det var uppenbart att den inte kunde upptas till sakprövning.

23. Tribunalen erinrade om att det i artikel 43.6 i rättegångsreglerna föreskrivs en tiodagarsfrist för att inge originalet av en ansökan som har insänts per telefax. Med hänsyn till denna förlängda frist borde ansökan i original ha inkommit till kansliet innan denna frist gick ut, den 1 februari 2010. Ansökan i original inkom emellertid den 5 februari 2010, vilket innebar att den inkom för sent. Det förelåg inget ursäktligt misstag som kunde ligga till grund för ett undantag från talefristen, och detta av följande skäl:

24. Bell & Ross har yrkat att domstolen ska

25. Harmoniseringsbyrån har yrkat att domstolen ska

26. Klagandebolaget har anfört sex grunder till stöd för sitt överklagande.

27. Klagandebolaget hävdar att generaladvokaten inte har hörts, vilket strider mot artikel 111 i rättegångsreglerna.

28. Domstolen anmärker, vad rör denna grund, att även om det i artikel 111 i rättegångsreglerna, som utgör den rättsliga grunden för det överklagade beslutet, föreskrivs att generaladvokaten ska höras, så framgår det emellertid av artikel 2.2 i rättegångsreglerna att bestämmelser i dessa som hänvisar till generaladvokaten [endast är] tillämpliga i de fall en domare har utsetts att tjänstgöra som generaladvokat. I det aktuella fallet hade dock ingen domare utsetts att tjänstgöra som generaladvokat i förfarandet vid tribunalen.

29. Grunden saknar således stöd.

30. Klagandebolaget hävdar att tribunalen har gjort en felaktig tolkning av artikel 43 i rättegångsreglerna genom att anse att ansökan har inkommit för sent. Klagandebolaget gör gällande att tvärtemot vad som var fallet i det i punkt 17 i det överklagade beslutet nämnda målet PubliCare Marketing Communications mot harmoniseringsbyrån (Publicare) hade kansliet erhållit sju exemplar av ansökan före talefristens utgång. Klagandebolaget hävdar att den relevanta frågan är huruvida originalansökan kan identifieras. I nämnda artikel 43 återfinns inga preciseringar om hur ansökans underskrift ska se ut (färg, typ av penna etcetera). Det test med en fuktig trasa som tribunalen har använt sig av kan ifrågasättas, eftersom vissa typer av bläck inte är vattenlösliga. Tribunalen har i det överklagade beslutet, utan att berätta vilken metod den har använt för att skilja originalet från kopian, således lagt till ett villkor som inte förekommer i artikel 43 i dess rättegångsregler.

31. Harmoniseringsbyrån anser att det är uppenbart att denna grund saknar stöd.

32. Tvärtemot vad klagandebolaget har hävdat uppställs det i det överklagade beslutet inget särskilt krav vad gäller hur ansökans underskrift ska se ut, eller vilken form av bevisning som krävs för att det ska stå klart att den underskrift som måste förekomma i originalet av ansökan visar att det är fråga om originalet.

33. Det är ostridigt att det exemplar av ansökan som inkom till kansliet efter talefristens utgång innehöll advokatens underskrift i original.

34. Grunden saknar således stöd.

35. Klagandebolaget har gjort gällande att tribunalen har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att inte medge rättelse av ansökan i enlighet med artikel 7.1 i instruktionen för justitiesekreteraren och punkt 57 b i de praktiska anvisningarna.

36. Harmoniseringsbyrån anser att denna grund inte kan upptas till sakprövning, eftersom klagandebolaget inte har åberopat ett åsidosättande av punkt 57 b i de praktiska anvisningarna. Harmoniseringsbyrån hävdar i sak att denna grund saknar stöd.

37. Vad avser frågan huruvida denna grund kan upptas till sakprövning ska det anmärkas att det överklagade beslutet meddelades med stöd av artikel 111 i rättegångsreglerna, vilken inte innehåller något krav på att parterna ska höras innan ett sådant beslut meddelas. Det kan under dessa förutsättningar inte läggas klagandebolaget till last att det i sin ansökan inte har tagit upp några argument som rör villkoren för ingivande av denna ansökan. Den tredje grunden kan således inte anses avse en annan sak än den som var föremål för talan vid tribunalen. Den kan således upptas till sakprövning.

38. Vad avser prövningen i sak ska det anmärkas att tribunalen, i punkt 17 i det överklagade beslutet, har konstaterat att det undertecknade originalet av ansökan inkom till tribunalens kansli efter talefristens utgång. Tribunalen har dessutom i punkt 28 i det överklagade beslutet konstaterat att den omständigheten att det undertecknade originalet av ansökan inte har inkommit i rätt tid inte ingår bland de fall där rättelse av ansökningar kan ske enligt punkterna 55–59 i de praktiska anvisningarna.

39. Det är ostridigt att ansökan i original inkom till tribunalens kansli först efter talefristens utgång.

40. Enligt artikel 43.1 i rättegångsreglerna krävs dock att originalexemplaret av varje inlaga ska vara undertecknat av partens advokat.

41. Enligt artikel 43.6 i rättegångsreglerna kan det datum då en kopia av det undertecknade originalet av en inlaga inkommer till tribunalens kansli per telefax endast beaktas vid beräkningen av tidsfrister i förfarandet, om det undertecknade originalet av inlagan inkommer till detta kansli senast tio dagar efter det att detta telefax inkom.

42. Situationen att det undertecknade originalet av ansökan inte har inkommit ingår inte bland de fall där rättelse kan ske enligt artikel 44.6 i rättegångsreglerna. Den omständigheten att en ansökan inte är undertecknad av en advokat innebär att den är behäftad med ett fel som medför att talan inte kan upptas till sakprövning när en tidsfrist för förfarandet har gått ut, och denna omständighet kan inte avhjälpas genom en rättelse (se, för ett liknande resonemang, beslut av den 27 november 2007 i mål C-163/07 P, Diy-Mar Insaat Sanayi ve Ticaret och Akar mot kommissionen, REG 2007, s. I-10125, punkterna 25 och 26).

43. Det följer av kravet på rättssäkerhet och av nödvändigheten av att undvika diskriminering och godtycklig behandling i rättskipningen att dessa förfaranderegler ska tillämpas strikt. Enligt artikel 45 andra stycket i domstolens stadga får avsteg från förfarandefristerna endast göras i särskilda undantagsfall, vid oförutsebara omständigheter eller force majeure (se, för ett liknande resonemang, bland annat, dom av den 26 november 1985 i mål 42/85, Cockerill-Sambre mot kommissionen, REG 1985, s. 3749, punkt 10, och beslut av den 8 november 2007 i mål C-242/07 P, Belgien mot kommissionen, REG 2007, s. I-9757, punkt 16).

44. Grunden saknar således stöd.

45. Klagandebolaget har gjort gällande att det är fråga om ett ursäktligt misstag. Eftersom ett stort antal sidor behövde kopieras (sammanlagt 2651 sidor), var klagandebolaget tvunget att anlita ett utomstående serviceföretag. Detta företag glömde att bifoga en handling i försändelsen till tribunalen, men advokaten märkte detta och rättade till detta misstag i rätt tid. Sammanblandningen av originalet och kopiorna har sin grund i särskilda omständigheter som inte beror på klagandebolaget, vilka har sin grund i serviceföretagets förbiseende. Klagandebolaget anser sig ha handlat i god tro och med aktsamhet. Samtliga handlingar som inkom till kansliet var undertecknade och inkom inom föreskriven tidsfrist. Klagandebolaget har även gjort gällande att sammanblandningen av originalet och kopiorna har sin grund i onormala omständigheter som inte beror på klagandebolaget samt att det var oförutsebart att serviceföretaget skulle komma att blanda samman originalet och kopiorna och översända en ofullständig bilaga. Klagandebolaget har gjort sitt yttersta för att rätta till dessa problem.

46. Harmoniseringsbyrån anser att begreppet ursäktligt misstag endast omfattar särskilda omständigheter, exempelvis där den berörda institutionens beteende antingen i sig självt eller på ett avgörande sätt varit ägnat att ge upphov till en godtagbar villfarelse hos en enskild. Skillnaden mellan ett original och en kopia är dock av avgörande betydelse. Klagandebolaget borde ha sett att det enkelt gick att skilja originalet från kopiorna, exempelvis genom att underteckna originalet med blått bläck. Om klagandebolaget hade agerat snabbare, hade det varit möjligt att rätta till misstaget inom talefristen. Harmoniseringsbyrån anser att klagandebolaget ansvarar för sammanblandningen av original och kopior.

47. Tribunalen har i punkt 19 i det överklagade beslutet gjort en korrekt bedömning när den förklarat att vad avser talefristen ska begreppet ursäktligt misstag tolkas restriktivt och endast kunna avse särskilda omständigheter, där exempelvis den berörda institutionens beteende antingen i sig självt eller på ett avgörande sätt varit ägnat att ge upphov till en godtagbar villfarelse hos en enskild i god tro, som visat all den aktsamhet som kan förväntas av en normalt medveten aktör.

48. Begreppet oförutsebar omständighet innehåller ett objektivt rekvisit som hänför sig till onormala omständigheter som ligger utanför den berördes kontroll, och ett subjektivt rekvisit avseende vederbörandes skyldighet att vidta lämpliga åtgärder för att skydda sig mot följderna av den onormala händelsen, utan att för den skull göra överdrivna uppoffringar. I synnerhet bör den berörde noggrant övervaka hur förfarandet framskrider och, bland annat, omsorgsfullt iaktta föreskrivna tidsfrister (se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 december 1994 i mål C-195/91 P, Bayer mot kommissionen, REG 1994, s. I-5619, punkt 32, och beslutet i det ovannämnda målet Belgien mot kommissionen, punkt 17).

49. Klagandebolaget hävdar att ansvaret för förväxlingen mellan ansökan i original och kopiorna ligger hos ett utomstående företag som klagandebolaget anlitat för att göra alla de kopior som behövs i den akt som ska översändas när talan väcks.

50. Såsom generaladvokaten har anmärkt i punkt 89 i sitt förslag till avgörande, är det den berörda partens advokats ansvar att förbereda, övervaka och kontrollera de handlingar som ska inges till kansliet. Den omständigheten att förväxlingen mellan ansökan i original och kopiorna av densamma har skett vid ett utomstående företag, åt vilket klagandebolaget lämnat i uppdrag att göra dessa kopior, och de andra omständigheter som klagandebolaget har åberopat, kan således inte anses utgöra särskilda omständigheter eller onormala händelser som ligger utom klagandebolagets kontroll och därför skulle kunna utgöra grund för att anse att det är fråga om ursäktligt misstag eller oförutsebara omständigheter.

51. Den fjärde och den femte grunden saknar således stöd.

52. Klagandebolaget har gjort gällande att tribunalen genom att förklara att talan inte kan upptas till sakprövning, trots att sju exemplar av ansökan, i samtliga fall undertecknade av klagandebolagets advokat, inkommit inom föreskriven tidsfrist, har åsidosatt proportionalitetsprincipen och principen om berättigade förväntningar. Både instruktionen för justitiesekreteraren (artikel 7) och de praktiska anvisningarna (punkt 57 b) ger utrymme för att göra rättelser av ansökan, så att denna bär advokatens underskrift i original.

53. Harmoniseringsbyrån menar att rätten till ett effektivt domstolsskydd inte försvagas genom att förfarandefrister och andra formkrav tillämpas strikt. Det strider inte mot denna rätt och är inte oproportionerligt att avvisa talan på grund av att ansökan inkommit för sent. Punkt 57 b i de praktiska anvisningarna kan inte förstås så, att den ger upphov till berättigade förväntningar på att en ansökan som saknar en underskrift i original ska kunna rättas, och den kan under inga omständigheter ge utrymme för ett undantag från det otvetydiga krav som uppställs i artikel 43.6 i rättegångsreglerna.

54. Eftersom ansökan i original inte inkom inom föreskriven frist kunde klagandebolagets talan inte upptas till sakprövning.

55. Denna slutsats påverkas inte av klagandebolagets hänvisning till proportionalitetsprincipen. Såsom redan förklarats i punkt 43 ovan följer det av kravet på rättssäkerhet och nödvändigheten av att undvika diskriminering och godtycklig behandling i rättskipningen att dessa förfaranderegler ska tillämpas strikt.

56. Vad avser påståendet att skyddet för berättigade förväntningar har åsidosatts ska det anmärkas att domstolen vid upprepade tillfällen har slagit fast att rätten att åberopa denna princip gäller för samtliga rättssökande hos vilka en av Europeiska unionens institutioner har väckt grundade förhoppningar. Dessutom kan ingen åberopa ett åsidosättande av denna princip, om administrationen inte har gett tydliga försäkringar till nämnda personer (dom av den 24 november 2005 i mål C-506/03, Tyskland mot kommissionen, ej publicerad i rättsfallssamlingen, punkt 58). Likaså gäller att när en försiktig och medveten ekonomisk aktör skulle kunna förutse att en gemenskapsåtgärd kommer att vidtas som kan påverka hans intressen, kan han inte åberopa en sådan princip när denna åtgärd har vidtagits (dom av den 11 mars 1987 i mål 265/85, Van den Bergh en Jurgens och Van Dijk Food Products (Lopik) mot EEG, REG 1987, s. 1155, punkt 44).

57. I förevarande fall räcker det att konstatera att klagandebolaget inte har anfört någon omständighet till stöd för sitt överklagande som kan leda till slutsatsen att tribunalen hade gett klagandebolaget tydliga försäkringar om att ansökan var korrekt.

58. Den sjätte grunden saknar således stöd.

59. Mot bakgrund av ovanstående ska överklagandet ogillas i sin helhet.

60. Enligt artikel 69.2 i rättegångsreglerna, som enligt artikel 118 i rättegångsreglerna är tillämplig i mål om överklagande, ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats.

61. Harmoniseringsbyrån har yrkat att klagandebolaget ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom klagandebolaget har tappat målet, ska harmoniseringsbyråns yrkande bifallas.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (andra avdelningen) följande:

1) Överklagandet ogillas.

2) Bell & Ross BV ska ersätta rättegångskostnaderna.

1 Rättegångsspråk: franska.