Förslag till avgörande av generaladvokat Paolo Mengozzi föredraget den 6 mars 2012

1 Originalspråk: italienska.

2 Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG av den 20 maj 1997 om konsumentskydd vid distansavtal (EGT L 144, s. 19).

3 Enligt artikel 14 i direktivet får medlemsstaterna, för att säkerställa en högre skyddsnivå för konsumenten, anta eller behålla strängare bestämmelser.

4 I den italienska språkversionen av direktivet används med avseende på den information som avses i artikel 4 och artikel 5 verbet få (ricevere). I de flesta andra språkversioner ska sådan information som avses i artikel 4 emellertid endast hållas tillgänglig(messe a disposizione) för konsumenten, och endast med avseende på sådan information som avses i artikel 5 används verbet få(ricevere). Se, exempelvis, den franska, den engelska, den tyska, den spanska och den nederländska versionen av direktivet. Se även nedan punkt 24 i förevarande förslag till avgörande.

5 Det begrepp som återfinns i artikel 5.1 i direktiv 97/7/EG har inte i alla språkversioner definierats på samma sätt som i andra direktiv där samma begrepp definieras. I till exempel den italienska språkversionen av de bestämmelser där begreppet definieras används inte uttrycket supporto duraturo utan i stället uttrycket supporto durevole. Det står emellertid klart att lagstiftaren avsåg samma begrepp, vilket även följer av en jämförelse av de olika språkversionerna av direktiven. I den övervägande delen av direktiven används vid definitionen samma terminologi som den som används i direktiv 97/7/EG. Se till exempel de engelska (durable medium), franska (support durable), tyska (dauerhafter Datenträger) och spanska (soporte duradero) språkversionerna av nämnda bestämmelser.

6 Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/65/EG av den 23 september 2002 om distansförsäljning av finansiella tjänster till konsumenter och om ändring av rådets direktiv 90/619/EEG samt direktiven 97/7/EG och 98/27/EG (EGT L 271, s. 16).

7 Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/92/EG av den 9 december 2002 om försäkringsförmedling (EGT L 9, s. 3).

8 Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU av den 25 oktober 2011 om konsumenträttigheter och om ändring av rådets direktiv 93/13/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/44/EG och om upphävande av rådets direktiv 85/577/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG (EUT L 304, s. 64). Direktiv 97/7/EG ska upphöra att gälla från och med den 13 juni 2014 (se artikel 31 i direktiv 2011/83/EG).

9 Det är exempelvis oklart huruvida Content Services krav på att kunderna ska avsäga sig sin ångerrätt är lagenligt. Mot bakgrund av de uppgifter som den hänskjutande domstolen har lämnat, framgår det inte helt klart hur Content Services ställer sig till detta. Bolaget har å ena sidan hänvisat till att konsumenten avsagt sig sin ångerrätt och å andra sidan i stället gjort gällande att ångerrätten inte existerar med avseende på bolagets tjänster i enlighet med artikel 6.3 första strecksatsen i direktivet.

10 Se, till exempel, den franska språkversionen (le consommateur doit bénéficier des informations suivantes), den engelska språkversionen (the consumer shall be provided with the following information), den tyska språkversionen (der Verbraucher muß (…) über folgende Informationen verfügen), den spanska språkversionen (el consumidor deberá disponer de la información siguiente) och den nederländska språkversionen (moet de consument (…) beschikken over de volgende informatie).

11 Såsom kommissionen har påpekat ska den omständigheten att information lämnas i artikel 5.1 i direktivet likställas med uttrycket få i den första delen av samma artikel. Det är endast utgångspunkten som förändras. Lagstiftaren utgår från konsumentens synvinkel när den använder sig av få och från säljarens/tjänsteleverantörens synvinkel när den använder sig av lämna.

12 Se, till exempel, dom av den 3 september 2009 i mål C-489/07, Messner (REG 2009, s. I-7315), punkt 19, och av den 15 april 2010 i mål C-511/08, Handelsgesellschaft Heinrich Heine (REU 2010, s. I-3047), punkt 54.

13 Se ovan fotnot 5.

14 Efta-domstolens dom av den 27 januari 2010 i mål E-4/09, Inconsult Anstalt. Domen avser närmare bestämt direktiv 2002/92/EG. Såsom angetts ovan, saknas det dock skäl att anta att begreppet varaktigt medium i det direktivet skulle ha en annan innebörd än begreppet i direktiv 97/7/EG.

15 Det skulle kunna göras gällande att, beroende på vilket slags e-post-tjänst som konsumenten använder och sättet på vilket konsumenten har tillgång till sin e-post, även ett meddelande som skickas via e-post kan vara sådant att kunden inte ges kontroll över den information som den får. Härvid avses en sådan tjänst där kunden endast erbjuds möjligheten att se sina e-meddelanden via en e-post-server, utan att kunna använda protokoll (IMAP, POP, etcetera) som gör det möjligt för användaren att överföra en eller flera kopior av meddelandena till egna elektroniska apparater (dator, smartphone, etcetera). Ett sådant argument kan emellertid inte godtas. E-post-tjänster är till sin natur sådana att syftet är att privata meddelanden ska överföras till användarna. Vid ett sådant förhållande att en användare förlorar kontrollen över sina meddelanden ska detta tillskrivas en obetänksam handling från användarens sida eller den som tillhandahåller e-post-tjänsten, och inte den säljare som har lämnat information via e-post till sin egen kund. Det kan inte krävas att säljaren ska undvika ett kommunikationsmedel endast av det skälet att kunden eventuellt inte använder det på rätt sätt, eller att säljaren inte ska vända sig till en tillförlitlig tjänsteleverantör.