Förslag till avgörande av generaladvokat Eleanor Sharpston föredraget den 13 september 2012

1 Originalspråk: engelska.

2 Rådets direktiv 2004/83/EG av den 29 april 2004 om miniminormer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer skall betraktas som flyktingar eller som personer som av andra skäl behöver internationellt skydd samt om dessa personers rättsliga ställning och om innehållet i det beviljade skyddet (EUT L 304, s. 12) (nedan kallat direktiv 2004/83 eller direktivet). Det har nu ersatts av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/95/EU av den 13 december 2011 om normer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska anses berättigade till internationellt skydd, för en enhetlig status för flyktingar eller personer som uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande, och för innehållet i det beviljade skyddet (EUT L 337, s. 9), som inte innehåller några förändringar vad gäller de relevanta huvudbestämmelserna i detta mål.

3 United Nations Treaty Series, Vol. 189, s. 150, nr 2545 (1954) (nedan kallad konventionen).

4 United Nations Relief and Works Agency for Palestine Refugees in the Near East (Förenta nationernas organ för palestinska flyktingar i Mellanöstern). UNRWA:s mandat förlängdes nyligen till den 30 juni 2014 genom generalförsamlingens resolution 65/98 av den 10 december 2010.

5 Mål C-31/09 (REU 2010, s. I-5539).

6 Det är allmänt vedertaget att formuleringen andra Förenta Nationernas organ eller institutioner än Förenta Nationernas Höge Kommissarie för flyktingar i själva verket sedan år 1958 endast har avsett UNRWA. Det finns bara ett annat sådant organ (eller institution) som någonsin har gett flyktingar skydd eller bistånd och detta (United Nations Korean Reconstruction Agency – UNKRA) upphörde med sin verksamhet det året. Om inget annat anges kommer jag därför att anse att andra Förenta Nationernas organ eller institutioner än Förenta Nationernas Höge Kommissarie för flyktingar är likställt med UNRWA. Likaså är det allmänt vedertaget att UNRWA inte inrättades för att tillhandahålla – och heller aldrig har tillhandahållit – skydd för palestinska flyktingar. Det är ett organ som saknar möjlighet att tillhandahålla någonting annat än bistånd. Jag kommer därför att tala om bistånd från UNRWA snarare än om skydd och bistånd från UNRWA.

7 Medan den sista delen av den andra meningen återger konventionstexten ord för ord i den engelska version (och det endast är ordet konventionen som har ersatts av direktiv) har man i den franska språkversionen valt en annan formulering: ces personnes pourront ipso facto se prévaloir de la présente directive (dessa personer kan ipso facto stödja sig på detta direktiv). Vid förhandlingen förklarade kommissionen att syftet hade varit att upprätta samtliga språkversioner av direktivet på grundval av den engelska versionen av konventionen. Mycket riktigt ligger den franska versionen närmare den engelska i den andra meningen i artikel 12.1 a i direktivet än i artikel 1 D andra stycket i konventionen.

8 Ytterligare skillnader avseende tillträde till sysselsättning, hälso- och sjukvård samt tillgång till integrationsfrämjande åtgärder har nu avskaffats genom direktiv 2011/95, vilket nämnts ovan i fotnot 2.

9 Rådets direktiv 2005/85/EG av den 1 december 2005 om miniminormer för medlemsstaternas förfaranden för beviljande eller återkallande av flyktingstatus (EUT L 326, s. 13).

10 Domstolen företog endast en tolkning av direktivet, men tolkade det på ett sådant sätt att det skulle vara förenligt med principerna i konventionen, i de övriga relevanta fördrag som det hänvisas till i artikel 78.1 FEUF och i stadgan om de grundläggande rättigheterna (se punkterna 36–38 och där angiven rättspraxis). Enligt artikel 78.1 FEUF ska den gemensamma flyktingpolitiken överensstämma med konventionen, med dess protokoll från år 1967 och med andra tillämpliga fördrag (vilka inte specificeras).

11 Se punkterna 48–56 i detta förslag till avgörande.

12 Se punkt 90 i förslaget till avgörande.

13 Se punkt 111 i förslaget till avgörande. För fullständighetens skull ska det sägas att för de personer som omfattas av artikel 12.1 a i direktivet betyder förmånerna erkännande som flykting, vilket resulterar i att sådana personer automatiskt berättigas till att beviljas flyktingstatus.

14 Se punkt 52 och följande punkter nedan.

15 Se, senast, domen i mål C-19/11, Geltl, punkt 43 och där angiven rättspraxis.

16 Se ovan punkt 6.

17 Se ovan fotnot 7.

18 Se Commentary on the 1951 Convention relating to the status of refugees and its 1967 protocol, Zimmerman, A., Oxford 2011, s. 543 och 544.

19 Se ovan punkt 4, som återspeglas i artikel 2 c i direktivet. I direktivet finns dock den första kategorin inte med, troligen därför att det år 2004 inte längre var aktuellt för några historiska flyktingar att ansöka om flyktingstatus i en medlemsstat.

20 Samma situationer anges i artikel 11 i direktivet.

21 Dessa kategorier definieras i artikel 12.1 a, 12.1 b och 12.2 i direktivet.

22 Som i allt väsentligt motsvarar artiklarna 20–34 i direktivet.

23 Det vill säga i enlighet med kapitel II i direktiv 2004/83 (nu i direktiv 2011/95) och i enlighet med direktiv 2005/85, som nämns ovan i fotnot 9.

24 Det är många domstolar och myndigheter inom hela EU som har brottats med tolkningen av undantagsbestämmelsen i det första stycket i artikel 1 D i konventionen. Om den tolkning som här har föreslagits av Frankrike och Förenade kungariket är korrekt innebär det att dessa domstolar och myndigheter har slösat bort sin tid på att tolka en bestämmelse som inte var tillämplig i de mål som anhängiggjorts vid dem.

25 Se vidare punkterna 80 och 81 nedan.

26 Se ovan punkt 43.

27 Se ovan punkt 32.

28 Dessa bestämmelser återspeglar artikel 1 C respektive artikel 1 E i konventionen.

29 Se mitt förslag till avgörande i målet Bolbol som nämns ovan i fotnot 5, punkt 94 och följande punkter, samt punkt 52 i domen i målet.

30 Se ovan fotnot 6, och se http://www.unrwa.org/etemplate.php?id=87: UNRWA … ansvarar inte för säkerhet eller lag och ordning inom flyktinglägren och förfogar inte över någon polisstyrka eller underrättelsetjänst. Detta ansvar har alltid legat hos myndigheterna i värdlandet och andra myndigheter.

31 Se ovan punkt 52 och följande punkter.

32 Se ovan punkterna 50–53.

33 Se ovan punkterna 50–53.