Förslag till avgörande av generaladvokat Nils Wahl föredraget den 23 april 2013

1 Originalspråk: engelska.

2 EGT L 297, s. 1.

3 Kommissionens förordning (EG) nr 1432/2003 av den 11 augusti 2003 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 2200/96 med avseende på erkännande av producentorganisationer och förhandserkännande av producentgrupper (EUT L 203, s. 18).

4 Vid tidpunkten för återkallandet ägde Northcourt emellertid 50 % av andelarna i WWF.

5 I olika rättsakter har lagstiftaren omväxlande använt begreppen producentorganisationer och producentgrupper för vad som i huvudsak förefaller vara samma sak. Se, i detta avseende, Olmi, G., Politique agricole commune, Editions de l’Universitité de Bruxelles, Bryssel, 1991, s. 109.

6 EGT L 166, s. 1.

7 EGT L 166, s. 1. Se, bland annat, skälen 2–8 i förordning nr 360/78.

8 Rådets förordning (EEG) nr 707/76 av den 25 mars 1976 om godkännande av producentgrupper inom silkesodlingssektorn (EGT L 84, s. 1; svensk specialutgåva, område 3, volym 7, s. 28).

9 Rådets förordning (EEG) nr 389/82 av den 15 februari 1982 om producentgrupper och sammanslutningar av dessa inom bomullssektorn (EGT L 51, s. 1; svensk specialutgåva, område 3, volym 14, s. 220).

10 Rådets förordning (EEG) nr 404/93 av den 13 februari 1993 om den gemensamma organisationen av marknaden för bananer (EGT L 47, s. 1; svensk specialutgåva, område 3, volym 48, s. 129).

11 Rådets förordning (EG) nr 865/2004 av den 29 april 2004 om den gemensamma organisationen av marknaden för olivolja och bordsoliver och om ändring av förordning (EEG) nr 827/68 (EUT L 161, s. 97).

12 Rådets förordning (EG) nr 1952/2005 av den 23 november 2005 om den gemensamma organisationen för humle och om upphävande av förordningarna (EEG) nr 1696/71, (EEG) nr 1037/72, (EEG) nr 879/73 och (EEG) nr 1981/82 (EUT L 314, s. 1).

13 Rådets förordning (EG) nr 479/2008 av den 29 april 2008 om den gemensamma organisationen av marknaden för vin, om ändring av förordningarna (EG) nr 1493/1999, (EG) nr 1782/2003, (EG) nr 1290/2005 och (EG) nr 3/2008 samt om upphävande av förordningarna (EEG) nr 2392/86 och (EG) nr 1493/1999 (EUT L 148, s. 1).

14 Se skäl 7 i förordningen.

15 Se artikel 23 i förordning nr 2200/96 och skäl 16 i samma förordning.

16 Se artikel 18 i förordning nr 2200/96 och skäl 14 i samma förordning. Enligt artikel 22 i samma förordning får den medlemsstat som har beviljat erkännandet dessutom besluta att de enskilda aktörer eller de grupper som inte är medlemmar i organisationen och drar nytta av denna verksamhet står i skuld till organisationen med hela eller en del av de ekonomiska bidrag som medlemmarna betalar.

17 Se artikel 52.1 i förordning nr 2200/96.

18 Detta gäller även, i tillämpliga delar, den gemensamma fiskeripolitiken. Se, exempelvis, artiklarna 5–12 i rådets förordning (EG) nr 104/2000 av den 17 december 1999 om den gemensamma organisationen av marknaden för fiskeri- och vattenbruksprodukter (EGT L 17, s. 22).

19 Rådets förordning (EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (enda förordningen om de gemensamma organisationerna av marknaden) (EUT L 299, s. 1).

20 Rådets förordning (EG) nr 361/2008 av den 14 april 2008 om ändring av förordning (EG) nr 1234/2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (förordningen om en samlad marknadsordning) (EUT L 121, s. 1).

21 Se, för ett allmänt resonemang, von Rintelen, G., i Mögele, R., och Erlbacher, F. (red.), Single Common Market Organisation – Article by Article Commentary of the Legal Framework for Agricultural Markets in the European Union, C.H. Beck m.fl., München, 2011, s. 527–583, på s. 538.

22 I artikel 122 i förordningen om en samlad marknadsordning anges att medlemsstaterna ska erkänna producentorganisationer som (bland annat) c) eftersträvar ett särskilt syfte som särskilt kan eller, när det gäller sektorn för frukt och grönsaker, ska omfatta ett eller flera av följande mål: i) Att säkerställa att produktionen är planerad och anpassad till efterfrågan, särskilt när det gäller kvalitet och kvantitet. ii) Att främja koncentrationen av utbudet och avyttringen av medlemmarnas produktion. iii) Att optimera produktionskostnaderna och stabilisera produktionspriserna.

23 Se, särskilt, artikel 103a och följande artiklar i förordningen om en samlad marknadsordning.

24 Liknande frågor har även uppkommit inom ramen för andra mål vid de nationella domstolarna. Inner House of the Scottish Court of Session behandlade exempelvis bestämmelserna om producentorganisationer i målet Scottish Ministers mot Angus Growers Limited [2012] CSIH 92. Den huvudsakliga rättsfrågan i det målet skilde sig emellertid från den centrala frågan i förevarande mål, eftersom ovannämnda mål rörde huruvida producentorganisationernas underlåtelse att respektera kriterierna för erkännande var väsentlig. De relevanta bestämmelserna i det målet fastställs dessutom i rättsakter som inte är tillämpliga i förevarande mål (rådets förordning (EG) nr 1182/2007 av den 26 september 2007 om särskilda bestämmelser för sektorn för frukt och grönsaker, om ändring av direktiven 2001/112/EG och 2001/113/EG och förordningarna (EEG) nr 827/68, (EG) nr 2200/96, (EG) nr 2201/96, (EG) nr 2826/2000, (EG) nr 1782/2003 och (EG) nr 318/2006 och om upphävande av förordning (EG) nr 2202/96 (EUT L 273, s. 1), samt kommissionens förordning (EG) nr 1580/2007 av den 21 december 2007 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordningar (EG) nr 2200/96, (EG) nr 2201/96 och (EG) nr 1182/2007 avseende sektorn för frukt och grönsaker (EUT L 350, s. 1)).

25 Se artikel 6.2 i förordning nr 1432/2003 och skäl 7 i samma förordning.

26 Se artikel 18 i förordning nr 2200/96.

27 I skäl 10 i förordning nr 2200/96 framhålls dessutom att producentorganisationer bör göras ansvariga, i synnerhet för sina ekonomiska beslut.

28 Se, bland annat, artiklarna 14.5 och 14.6, 16.5 och 18.6 i förordning nr 2200/96 och artiklarna 13.3 och 21 i förordning nr 1432/2003.

29 Se artikel 11.1 c.3 och 11.2 d i förordning nr 2200/96, samt skäl 11 i samma förordning. Se även artikel 6.1 i förordning nr 1432/2003.

30 Se skäl 8 i förordning nr 1432/2003.

31 Jag konstaterar för fullständighetens skull att nämnda effektivitetskrav även nämns i skäl 7 i förordning nr 2200/96 och i artikel 6.1 samt skäl 6 i förordning nr 1432/2003.

32 Dom av den 30 september 2009 i mål T-432/07, Frankrike mot kommissionen (REG 2009, s. II-188), punkterna 56–59.

33 Se, exempelvis, artikel 13 i förordningen, som tillåter producentorganisationer som erkänts med stöd av tidigare rättsakter (rådets förordning (EEG) nr 1035/72 av den 18 maj 1972 om den gemensamma organisationen av marknaden för frukt och grönsaker (EGT L 118, s. 1; svensk specialutgåva, område 3, volym 4, s. 162) att under en övergångsperiod fortsätta sin verksamhet, även om de inte uppfyller alla villkor som anges i artikel 11. I artikel 14 föreskrivs dessutom en övergångsperiod för nya producentorganisationer och producentorganisationer som inte har erkänts i enlighet med förordning nr 1035/72.

34 Se härvid även artiklarna 20 och 21 i förordning nr 1432/2003.

35 På denna punkt hänvisade Fruition, i sin ansökan om erkännande från år 2003, till ett befintligt försäljningsavtal med Northcourt. High Court of Justice kunde emellertid bara styrka förekomsten av (det inte formaliserade) avtalsutkastet från januari 2004 mellan parterna. Det ankommer på den nationella domstolen att fastställa förekomsten av och innehållet i det försäljningsavtal som nämns i den ansökan som Fruition ingav år 2003.

36 I detta sammanhang konstaterar jag att enligt artikel 14.2 i förordning nr 1432/2003 [får] [i]ngen medlem i en producentorganisation ... ha mer än 20 % rösträtt. Medlemsstaten får emellertid höja denna procentsats till högst 49 % i förhållande till medlemmens bidrag till värdet av den produktion som saluförs av producentorganisationen.

37 Vad gäller denna fråga föreskrivs det i artikel 14.1 i förordning nr 1432/2003, som bär rubriken Demokratisk kontroll i producentorganisationerna att [m]edlemsstaterna skall vidta de åtgärder som krävs för att motverka alla former av missbruk av makt och inflytande från en eller flera producenter när det gäller förvaltning och drift av producentorganisationen. Detta går även igen i skäl 14 i nämnda förordning enligt vilket medlemsstaterna [bör] vidta åtgärder för att undvika att en minoritet av medlemmarna, som eventuellt svarar för den största delen av den aktuella producentorganisationens produktion, på ett otillbörligt sätt dominerar förvaltningen och driften av organisationen. Jag tolkar dessa bestämmelser som ett ännu starkare krav på att en majoritet av producentorganisationens medlemmar inte får ha blivit till en minoritet när det ska fattas viktiga beslut om driften av producentorganisationen.

38 Se, i detta avseende, bland annat dom av den 14 november 1989 i de förenade målen 6/88 och 7/88, Spanien och Frankrike mot kommissionen (REG 1989, s. 3639), punkt 15, och av den 25 juni 1997 i mål C-303/94, parlamentet mot rådet (REG 1996, s. I-2943), punkt 23.

39 Dom av den 24 juni 1993 i mål C-90/92, Tretter (REG 1993, s. I-3569), punkt 11, och av den 26 februari 2002 i mål C-32/00 P, kommissionen mot Boehringer (REG 2002, s. I-1917), punkt 53.

40 Bestämmelsen har, såvitt det här är av intresse, följande lydelse: En erkänd producentorganisation som handlat i god tro behåller fullt ut de rättigheter som förvärvats genom erkännandet tills erkännandet dras in, och när det gäller de stödsystem som avses i artiklarna 2 och 6a i förordning (EG) nr 2201/96 och i artikel 1 i förordning (EG) nr 2202/96 till och med utgången av pågående regleringsår.