Förslag till avgörande av generaladvokat Pedro Cruz Villalón föredraget den 30 maj 2013

1 Originalspråk: spanska.

2 Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG av den 4 april 2001 om rekonstruktion och likvidation av kreditinstitut (EGT L 125, s. 15) (nedan kallat direktiv 2001/24 eller direktivet).

3 Landsbanki hade den 7 oktober 2008 blivit föremål för en granskning av den isländska finansinspektionen i enlighet med lag 125/2008. Den 5 december 2008 hade Reykjaviks distriktsdomstol på ansökan av Landsbanki och med tillämpning av lag 161/2002 godkänt ett betalningsmoratorium för Landsbanki. Detta betalningsmoratorium (som förlängdes flera gånger) offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning den 9 januari 2009 (EGT C 4, s. 3) som en rekonstruktionsåtgärd i enlighet med artikel 6 i direktiv 2001/24. Där angavs att ingen talan kunde väckas mot Landsbanki så länge som betalningsmoratoriet gällde. Den 29 december 2008 utsåg distriktsdomstolen en likvidationsstyrelse. Den 22 april 2009 anmodades borgenärerna att anmäla sina fordringar till likvidationsstyrelsen senast den 30 oktober 2009. Denna anmodan offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning den 5 juni 2009 (EUT C 125, s. 22). Den 22 november 2010 beslutade distriktsdomstolen att Landsbanki skulle bli föremål för ett likvidationsförfarande enligt de allmänna reglerna i lag nr 161/2002. Detta beslut offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning den 16 december 2010 (EUT C 341, s. 12).

4 Denna situation skiljer sig således avsevärt från den som behandlades i domstolens dom av den 6 oktober 2010 i mål C-389/08, Base NV m.fl., vilken handlade om Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG av den 7 mars 2002 om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (EGT L 108, s. 33) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/22/EG av den 7 mars 2002 om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (EGT L 108, s. 51). Inte i något av dessa direktiv anges det uttryckligen vilka myndigheter i medlemsstaterna som ska anförtros vissa regleringsuppgifter. Den lösning som domstolen kom fram till i punkt 30 i domen, vilken inspirerades av direktivens syften, sammanfaller emellertid med den som här föreslås, vilken även den motiveras med syftena.

5 Beträffande direktiv 2001/24, se allmänt Wessels, B., Commentary on Directive 2001/24/EC on the reorganisation and winding-up of credit institutions, i EU banking and insurance insolvency, 2006, s. 47–103, och Deguée, J.-P., La directive 2001/24/CE sur l’assainissement et la liquidation des établissements de crédit: enfin un droit international privé uniforme des procédures d’insolvabilité en matière bancaire!, i Sûretés bancaires et financières, 2004, s. 183–226 .

6 Skäl 6 i direktiv 2001/24.

7 Skäl 7 i direktiv 2001/24.

8 Min kursivering.

9 En redogörelse för de teoretiska grunderna för sådana lagar återfinns i Muñoz Machado, S., Tratado de Derecho Administrativo y Derecho Público General I, Iustel, 3 uppl., Madrid, 2011, s. 682–707. Se även Santamaría Pastor, J.A., Fundamentos de Derecho Administrativo I, Centro de Estudios Ramón Areces, Madrid, 1988, s. 513–554.

10 Det är i dessa rättsordningar som det ska prövas huruvida lagbestämmelser som avser enskilda kan tillåtas, mot bakgrund av såväl maktorganens inre ordning som de subjektiva rättigheterna och i synnerhet principen om likabehandling.

11 Punkt 10 i dess skriftliga yttrande.

12 En redogörelse för de isländska myndigheternas reaktioner på finanskrisen återfinns i Gunnarsson, E.G., The Icelandic Regulatory Responses to the Financial Crisis, i European Business Organization Law Review, 12, 2011, s. 1–39.

13 Den lösning jag här föreslår genomsyras av samma anda som domstolens dom av den 18 oktober 2011 i de förenade målen C-128/09–C-131/09, C-134/09 och C-135/09, Boxus m.fl., punkterna 35–48, där domstolen framför allt tog hänsyn till det konkreta förfarande genom vilket en lagbestämmelse utarbetats och den information som lagstiftarna hade tillgång till och inte den rättsliga formen på den bestämmelse som slutligen antogs.

14 Min kursivering.

15 Min kursivering.

16 Punkt 12. En annan rättighet för borgenärerna som nämns i direktivet är rätten till information och offentligt meddelande för att de ska kunna anmäla fordringar. Det får härvidlag inte ske någon diskriminering på grund av bosättningsort (skäl 20).

17 På den här punkten överensstämmer direktiv 2001/24 med rådets direktiv 85/337/EEG av den 27 juni 1985 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt (EGT L 175, s. 40; svensk specialutgåva, område 15, volym 6, s. 226–234), enligt vilket beslut som fattats genom en lagstiftningsakt, vilken inte kan angripas av enskilda i domstol är undantagna från direktivets tillämpningsområde. Se härvidlag domstolens dom av den 16 februari 2012 i mål C-182/10, Solvay m.fl., punkterna 44–52.

18 Beträffande skillnaderna mellan de olika europeiska författningsrättsliga modellerna, se exempelvis Rubio Llorente, F., Seis tesis sobre la jurisdicción constitucional en Europa, Revista Española de Derecho Constitucional, nr 35, 1992, s. 9–39.