Domstolens dom (tredje avdelningen) den 22 november 2012
I mål C-119/12, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Bundesgerichtshof (Tyskland) genom beslut av den 16 februari 2012, som inkom till domstolen den 6 mars 2012, i målet
DOMSTOLEN (tredje avdelningen) sammansatt av K. Lenaerts (referent), tillförordnad ordförande på tredje avdelningen, samt domarna E. Juhász, G. Arestis, T. von Danwitz och D. Šváby, generaladvokat: P. Cruz Villalón, justitiesekreterare: A. Calot Escobar,
med beaktande av de yttranden som avgetts av: mr.nexnet GmbH, genom P. Wassermann, Rechtsanwalt, Europeiska kommissionen, genom F. Wilman och F. Bulst, båda i egenskap av ombud,
med hänsyn till beslutet, efter att ha hört generaladvokaten, att avgöra målet utan förslag till avgörande,
följande
Dom
Tillämpliga bestämmelser
Direktiv 95/46/EG
Direktiv 2002/58/EG
Tysk rätt
Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågan
Prövning av tolkningsfrågan
Rättegångskostnader
1. Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 6.2 och 6.5 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation (direktiv om integritet och elektronisk kommunikation) (EGT L 201, s. 37) (nedan kallat direktivet om integritet och elektronisk kommunikation).
2. Begäran har framställts i ett mål mellan mr.nexnet GmbH (nedan kallad nexnet), förvärvare av fordringar avseende internetanslutningstjänster som Verizon Deutschland GmbH (nedan kallat Verizon) tillhandahåller, och Josef Probst, mottagare av dessa tjänster.
3. Artikel 16 i Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (EGT L 281, s. 31) har följande lydelse:
4. Artikel 17 i direktiv 95/46 har följande lydelse:
5. Artikel 1.1 och 1.2 i direktiv 2002/58 har följande lydelse:
6. I artikel 2 andra stycket b i detta direktiv definieras trafikuppgifter som alla uppgifter som behandlas i syfte att överföra en kommunikation via ett elektroniskt kommunikationsnät eller för att fakturera den.
7. Artikel 5.1 i direktiv 2002/58 har följande lydelse:
8. I artikel 6 i detta direktiv föreskrivs följande:
9. 97 § stycke 1 tredje och fjärde meningarna i lagen om telekommunikation (Telekommunikationsgesetz) av den 22 juni 2004 (BGBl. 2004 I, s. 1190) (nedan kallad TKG), har följande lydelse:
10. Enligt den hänskjutande domstolen gäller behörigheten i 97 § stycke 1 tredje meningen TKG, om att överlåta uppgifter, inte bara avtal om inkassering av fordringar när dessa fordringar förblir de ursprungliga borgenärernas tillgångar, utan också andra avtal om överlåtelser, bland annat sådana som avser förvärv av fordringar och som innebär att den överförda rätten såväl rättsligt som ekonomiskt slutligen tillhör mottagaren.
11. Josef Probst har en telefonanslutning som tillhandahållits av Deutsche Telekom AG, och genom vilken han kopplar upp sin dator till internet. Vid olika tillfällen mellan den 28 juni och den 6 september 2006 använde han ett av Verizon tillhandahållet nummer för att koppla upp datorn till internet. Josef Probst fakturerades inledningsvis härför av Deutsche Telekom AG, som klassificerade de fakturerade beloppen som belopp till andra leverantörer. Efter att Josef Probst inte hade betalat dessa belopp skickade nexnet, på vilken fordran överlåtits på grundval av ett factoringavtal som ingåtts mellan Verizons och nexnets rättsliga föregångare, ett krav till Josef Probs på betalning av de fakturerade beloppen och diverse omkostnader. Enligt factoringavtalet hade nexnet övertagit kreditrisken.
12. Nexnets och Verizons rättsliga föregångare ingick dessutom ett avtal om uppgiftsskydd och konfidentialitet, som innehöll följande:
13. Josef Probst har gjort gällande att faktureringsavtalet är ogiltigt, eftersom det strider mot 97 § stycke 1 TKG. Amtsgericht ogillade nexnets betalningskrav medan appellationsdomstolen i huvudsak biföll detsamma. Appellationsdomstolens dom har överklagats till Bundesgerichtshof.
14. Den hänskjutande domstolen har gjort gällande att artikel 6.2 och 6.5 i direktiv 2002/58 är relevant för tolkningen av 97 § stycke 1 TKG. Nämnda domstol har för det första understrukit att fakturering, vilket utgör ett av de syften som anges i artikel 6.2 och 6.5 för vilka trafikuppgifter ska få behandlas, inte nödvändigtvis omfattar inkassering av det fakturerade beloppet. Den anser dock att det inte finns några objektiva skäl som talar för att fakturering och inkassering av fordringar ska behandlas olika när det gäller skydd för uppgifter. För det andra begränsar artikel 6.5 behandlingen av trafikuppgifter till personer som handlar på uppdrag av leverantören av allmänna kommunikationsnät och allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster (nedan kallad tjänsteleverantören). Enligt den hänskjutande domstolen går det inte att mot bakgrund av detta begrepp avgöra huruvida tjänsteleverantören faktiskt, även i enskilda fall, ska kunna kontrollera hur uppgifterna används under hela den tid under vilken uppgifterna behandlas, eller om det räcker att allmänna regler om iakttagande av telekommunikationssekretess och uppgiftsskydd föreskrivs, såsom de regler som i förevarande fall uppställts i avtalet, samt att det är möjligt att på begäran få uppgifterna utplånade eller återlämnade.
15. Under dessa omständigheter beslutade Bundesgerichtshof att vilandeförklara målet och hänskjuta följande tolkningsfråga till domstolen:
16. Den hänskjutande domstolen har ställt sin fråga för att få klarhet i huruvida och under vilka omständigheter artikel 6.2 och 6.5 i direktiv 2002/58 ska tolkas så, att en tjänsteleverantör får överlåta trafikuppgifter till en person som förvärvat dennes fordringar, och denna förvärvare får behandla dessa uppgifter.
17. För det första följer det av artikel 6.2 i direktiv 2002/58 att trafikuppgifter som krävs för abonnentfakturering och betalning av samtrafikavgifter får behandlas. I likhet med vad nexnet och Europeiska kommissionen har gjort gällande, tillåter denna bestämmelse i detta direktiv behandling av trafikuppgifter inte enbart för fakturering utan också för att inkassera fordringar. Genom att tillåta behandling av trafikuppgifter fram till utgången av den period under vilken det lagligen går att göra invändningar mot fakturan eller kräva betalning avser bestämmelsen nämligen inte enbart behandlingen av uppgifter vid tidpunkten för faktureringen, utan också den behandling som krävs för att fakturorna ska betalas.
18. För det andra följer det av artikel 6.5 i direktiv 2002/58 att den behandling av trafikuppgifter som är tillåten enligt artikel 6.2 i detta direktiv ska begränsas till sådana personer som av [tjänsteleverantören] getts i uppdrag att sköta fakturering och begränsas till sådant som är nödvändigt för dessa verksamheter.
19. Det framgår av dessa båda bestämmelser i direktiv 2002/58 att tjänsteleverantören får överlåta trafikuppgifter till förvärvaren av fordringarna i syfte att inkassera dem, och att förvärvaren får behandla uppgifterna, under förutsättning att vederbörande, för det första, av tjänsteleverantören getts i uppdrag att behandla dessa uppgifter och, för det andra, enbart behandlar de trafikuppgifter som är nödvändiga för att inkassera fordringarna.
20. Det kan konstateras att den exakta innebörden av ordet uppdrag inte har definierats vare sig i direktiv 2002/58 eller i de dokument som är relevanta för tolkningen av detta, såsom förarbetena. Fastställandet av innebörden av detta ord ska i enlighet med domstolens praxis ske mot bakgrund av dess normala betydelse i vanligt språkbruk, med beaktande av det sammanhang i vilket det används och de mål som eftersträvas med de föreskrifter som det ingår i (se, för ett liknande resonemang, dom av den 10 mars 2005 i mål C-336/03, easyCar, REG 2005, s. I-1947, punkterna 20 och 21, och av den 5 juli 2012 i mål C-49/11, Content Services, punkt 32).
21. I enlighet med den normala betydelsen av detta ord i vanligt språkbruk ska en person anses handla på uppdrag av en annan person när den förra handlar på den senares instruktioner och under dennes kontroll.
22. Vad gäller det sammanhang i vilket artikel 6.2 i direktiv 2002/58 ingår, erinrar domstolen om att artikel 5.1 i nämnda direktiv föreskriver att medlemsstaterna ska säkerställa konfidentialitet vid kommunikation och tillhörande trafikuppgifter via allmänna kommunikationsnät och allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster.
23. Artikel 6.2 och 6.5 i direktiv 2002/58 innehåller ett undantag från den konfidentialitet vid kommunikation som föreskrivs i artikel 5.1 i detsamma, genom att behandling av trafikuppgifter tillåts i den mån den krävs för att fakturera tjänster (se, för ett liknande resonemang, dom av den 29 januari 2008 i mål C-275/06, Promusicae, REG 2008, s. I-271, punkt 48). I egenskap av undantag ska denna bestämmelse i detta direktiv, och följaktligen ordet uppdrag, tolkas strikt (se dom av den 17 februari 2011 i mål C-16/10, The Number (UK) och Conduit Enterprises, REU 2011, s. I-691, punkt 31). En dylik tolkning förutsätter att tjänsteleverantören faktiskt kan kontrollera huruvida förvärvaren av fordringarna iakttar de krav som ställts för behandling av trafikuppgifterna.
24. Denna tolkning bekräftas rent generellt av det mål som eftersträvas i direktiv 2002/58, och i synnerhet av artikel 6.5 i detta direktiv. Såsom framgår av artikel 1.2 och 1.2 i direktiv 2002/58 ska detta, inom sektorn för elektronisk kommunikation, precisera och komplettera direktiv 95/46 för att i medlemsstaterna bland annat säkerställa ett likvärdigt skydd av de grundläggande fri- och rättigheterna, i synnerhet rätten till integritet, när det gäller behandling av personuppgifter inom sektorn för elektronisk kommunikation.
25. I detta sammanhang ska artikel 6.5 i direktiv 2002/58 tolkas mot bakgrund av liknande bestämmelser i direktiv 95/46. Det följer av artiklarna 16 och 17 i detta senare direktiv, som preciserar den nivå av kontroll som en registeransvarig ska ha över den registerförare som vederbörande utser, att registerföraren endast ska handla på instruktioner från den registeransvarige och att registerföraren ska tillse att de åtgärder som avtalats för att skydda personuppgifter mot varje slag av otillåten behandling genomförs.
26. Vad i synnerhet gäller det mål som eftersträvas i artikel 6.5 i direktiv 2002/58 konstaterar domstolen att även om denna bestämmelse ger vissa andra personer än tjänsteleverantören möjlighet att behandla trafikuppgifter för att bland annat inkassera fordringar för den senares räkning, så att denne följaktligen kan inrikta sig på att tillhandahålla elektroniska kommunikationstjänster, avser bestämmelsen likväl att säkerställa, genom att föreskriva att behandlingen av trafikuppgifter ska begränsas till sådana personer som handlar på uppdrag av tjänsteleverantören, att en sådan utkontraktering inte påverkar skyddet för användarens personuppgifter.
27. Av det ovanstående följer att oavsett hur avtalet om överlåtelse av fordringar, i syfte att inkassera dessa, kvalificeras, ska förvärvaren av en fordran avseende ersättning för telekommunikationstjänster anses handla på uppdrag av tjänsteleverantören i den mening som avses i artikel 6.5 i direktiv 2002/58 när förvärvaren i samband med den behandling av trafikuppgifterna som en sådan verksamhet förutsätter, endast handlar på instruktioner från tjänsteleverantören och under dennes kontroll. Det avtal som ingåtts mellan tjänsteleverantören, som överlåter sina fordringar, och förvärvaren av dessa, ska innehålla bestämmelser genom vilka det kan säkerställas att den sistnämnde behandlar trafikuppgifterna på ett lagligt sätt, och avtalet ska ge tjänsteleverantören möjlighet att när som helst försäkra sig om att förvärvaren iakttar dessa bestämmelser.
28. Det ankommer på den hänskjutande domstolen att mot bakgrund av alla omständigheter i målet pröva huruvida dessa villkor är uppfyllda i förevarande fall. Den omständigheten att ett factoringavtal har det innehåll som beskrivs i tolkningsfrågan talar för att det uppfyller ovannämnda villkor. Ett sådant avtal ger nämligen förvärvaren av fordringarna enbart möjlighet att behandla trafikuppgifter i den mån detta är nödvändigt för att inkassera fordringarna och påför vederbörande också skyldigheten att omedelbart och oåterkalleligen utplåna eller återlämna nämnda uppgifter så snart som kännedomen om dem inte längre är nödvändig för att inkassera de ifrågavarande fordringarna. Avtalet ger dessutom tjänsteleverantören möjlighet att kontrollera att förvärvaren iakttar säkerhetsreglerna och uppgiftsskyddet, varvid den sistnämnde på begäran kan tvingas utplåna eller återlämna trafikuppgifterna.
29. Av vad som ovan anförts följer att tolkningsfrågan ska besvaras enligt följande: Artikel 6.2 och 6.5 i direktiv 2002/58 ska tolkas så, att en tjänsteleverantör får överföra trafikuppgifter till en person som förvärvat dennes fordringar avseende tillhandahållande av telekommunikationstjänster, i syfte att inkassera dem, och denne förvärvare får behandla nämnda uppgifter under förutsättning, för det första, att förvärvaren handlar på uppdrag av tjänsteleverantören vad gäller behandlingen av dessa uppgifter och, för det andra, att nämnda förvärvare enbart behandlar de trafikuppgifter som är nödvändiga för att inkassera de överlåtna fordringarna.
30. Oavsett hur avtalet om överlåtelse kvalificeras ska förvärvaren anses handla på uppdrag av tjänsteleverantören, i den mening som avses i artikel 6.5 i direktiv 2002/58, när vederbörande, i samband med behandlingen av trafikuppgifter, endast handlar på instruktioner från tjänsteleverantören och under dennes kontroll. I synnerhet ska det avtal som ingåtts dem emellan innehålla bestämmelser genom vilka det kan säkerställas att förvärvaren behandlar trafikuppgifterna på ett lagligt sätt och att tjänsteleverantören har möjlighet att när som helst försäkra sig om att nämnda förvärvare efterkommer dessa bestämmelser.
31. Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.
Mot denna bakgrund beslutar domstolen (tredje avdelningen) följande:
1 Rättegångsspråk: tyska.