Förslag till avgörande av generaladvokat Eleanor Sharpston föredraget den 12 juni 2014

1 Originalspråk: engelska.

2 Rådets direktiv av den 10 november 1992 om samordning av lagar och andra författningar som avser direkt livförsäkring och om ändring av direktiven 79/267/EEG och 90/619/EEG (tredje livförsäkringsdirektivet) (EGT L 360, s. 1). Detta direktiv ändrades flera gånger innan det upphävdes genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/83/EG av den 5 november 2002 om livförsäkring (EGT L 345, s. 1). Sistnämnda direktiv har i sin tur upphävts genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II) (EUT L 335, s. 1). Den hänskjutande domstolen har till sin begäran om förhandsavgörande bifogat två interimistiska avgöranden av den 14 mars och den 11 juli 2012, vilka jag delvis har använt mig av vid redogörelsen för de faktiska omständigheterna (se nedan punkterna 11–23).

3 Rådets direktiv av den 8 november 1990 om samordning av lagar och andra författningar om direkt livförsäkring, och med bestämmelser avsedda att göra det lättare att effektivt utnyttja friheten att tillhandahålla tjänster, och om ändring av direktiv 79/267/EEG (EGT L 330, s. 50). Andra livförsäkringsdirektivet ändrades genom tredje livförsäkringsdirektivet och upphävdes senare genom direktiv 2002/83. Artikel 36 och post a.10 i punkt A i bilaga III till direktiv 2002/83 har liknande ordalydelse som artikel 31 och post a.10 i punkt A i bilaga II till tredje livförsäkringsdirektivet. Även om försäkringsgivarens skyldighet att tillhandahålla information till försäkringstagaren innan ett avtal ingås har ändrats och utvidgats genom artikel 185 i direktiv 2009/138, liknar ordalydelsen i artikel 185.3 g och 185.7 ordalydelsen i artikel 31 och post a.10 i punkt A i bilaga II till tredje livförsäkringsdirektivet. Eftersom tredje livförsäkringsdirektivet har upphävts använder jag nedan imperfektum när jag hänvisar till det.

4 Rådets första direktiv av den 5 mars 1979 om samordning av lagar och andra författningar om rätten att starta och driva direkt livförsäkringsrörelse (EGT L 63, s. 1), i dess ändrade lydelse (upphävt genom direktiv 2002/83).

5 Artikel 1.1 a i första livförsäkringsdirektivet.

6 Se till exempel första och andra skälet i andra livförsäkringsdirektivet.

7 Se till exempel skälen 1 och 2 i tredje livförsäkringsdirektivet.

8 I artikel 1 d i tredje livförsäkringsdirektivet definierades hemland som den medlemsstat där huvudkontoret för det försäkringsföretag som svarar för ett åtagande är beläget.

9 Se även skäl 20 i tredje livförsäkringsdirektivet, där det hänvisades till den omständigheten att [i]nom ramen för en inre marknad ligger det i försäkringstagarnas intresse att ha tillgång till bredast möjliga utbud av försäkringsprodukter som finns att tillgå inom [Europeiska unionen] så att de kan välja vad som bäst motsvarar deras behov .

10 Se ovan punkt 2.

11 Se ovan punkt 1.

12 Se nedan punkt 19.

13 Se till exempel dom Kamberaj, C‑571/10, EU:C:2012:233, punkterna 41 och 42 och där angiven rättspraxis.

14 Kommissionen föreföll i sina skriftliga yttranden att vara av den uppfattningen att information kanske omfattades av post a.10, men ändrade ståndpunkt vid förhandlingen.

15 Dom Endress, C‑209/12, EU:C:2013:864, punkt 29. Se även punkt 45 i mitt förslag till avgörande i samma mål (EU:C:2013:472). Skyddet för den svagare parten omfattar rätt till uppsägning: se artikel 15 i andra livförsäkringsdirektivet.

16 Skäl 23 i tredje livförsäkringsdirektivet. Se även dom Axa Royale Belge, C‑386/00, EU:C:2002:136, punkt 20. Se även punkt 59 i mitt förslag till avgörande i det ovan i fotnot 15 nämnda målet Endress, EU:C:2013:472.

17 Dom Endress, EU:C:2013:864, ovan fotnot 15, punkt 25.

18 Motivering till förslaget till rådets tredje direktiv om samordning av lagar och andra författningar som avser direkt livförsäkring och om ändring av direktiven 79/2677/EEG och 90/619/EEG, KOM(1991) 57 slutlig (EGT C 99, 1991, s. 2), s. 6 (nedan kallad motiveringen).

19 Motiveringen (ovan fotnot 18), s. 29.

20 Motiveringen (ovan fotnot 18), s. 29.

21 Se artikel 1 c i tredje livförsäkringsdirektivet jämförd med artikel 1 a och c i första livförsäkringsdirektivet. Se även ovan punkt 2.

22 Se till exempel artikel 17 i första livförsäkringsdirektivet, i dess lydelse enligt artikel 18 i tredje livförsäkringsdirektivet.

23 I skäl 23 i tredje livförsäkringsdirektivet talas om produkter som erbjuds en konsument . Se även generaladvokaten Jacobs förslag till avgörande i målet Axa Royale Belge, EU:C:2011:612, ovan fotnot 16, punkterna 25 och 26.

24 Se till exempel dom González Alonso, C‑166/11, EU:C:2012:119, punkterna 29–31. I punkt A i bilaga II bekräftas även att tredje livförsäkringsdirektivet är tillämpligt på sådana blandprodukter. Enligt posterna a.11 och a.12 i punkt A i bilaga II måste uppgifter om de andelar till vilka förmånerna är knutna och uppgift om vilka slags tillgångar som avtalet är baserat på lämnas till potentiella försäkringstagare.

25 Närstående frågor har prövats av Eftadomstolen i mål E‑11/12, Koch (2013) (EFTA Court Reports, ännu ej publicerad), där den konstaterade att … utan att det inverkar på andra bestämmelser och så länge deras ändamålsenlighet inte påverkas hindrar [tredje livförsäkringsdirektivet] och direktiv 2002/83 inte att EES-staterna tillämpar allmänna principer i nationell avtalsrätt för att fastställa en skyldighet att ge råd om komplexa ekonomiska instrument, såsom livförsäkringar, vilka säljs till konsumenter … (punkt 77).

26 Dom Axa Royale Belge, EU:C:2002:136, ovan fotnot 16, punkt 24.

27 Dom Axa Royale Belge, EU:C:2002:136, ovan fotnot 16, punkterna 27–30.

28 Dom Endress, EU:C:2013:864, ovan fotnot 15, punkt 35 och där angiven rättspraxis.

29 Under exceptionella omständigheter kan tolkningens verkningar leda till en begränsning av rättsverkningarna i tiden av domstolens dom. I detta mål har emellertid inga uppgifter lagts fram för domstolen som visar att detta är nödvändigt. Se till exempel dom Endress, EU:C:2013:864, ovan fotnot 15, punkt 36 och där angiven rättspraxis.

30 Se till exempel dom Malaysia Dairy Industries, C‑320/12, EU:C:2013:435, punkt 25 och där angiven rättspraxis.