Förslag till avgörande av generaladvokat Yves Bot föredraget den 4 september 2014

1 Originalspråk: franska.

2 Nedan kallat IPK.

3 Nedan kallat beslutet av den 13 maj 2005.

4 Nedan kallad domen av den 15 april 2011.

5 Nedan kallat det omtvistade beslutet.

6 Nedan kallad ECB.

7 Nedan kallat den överklagade domen.

8 Tribunalen citerade punkt 64 i dom Corus UK/kommissionen (T-171/99, EU:T:2001:249), punkterna 130–132 i dom AFCon Management Consultants m.fl./kommissionen (T-160/03, EU:T:2005:10) och punkterna 29 och 77–80 i dom Idromacchine m.fl./kommissionen (T-88/09, EU:T:2011:641).

9 Se, för en samlad studie, Van Casteren, A., Article 215(2) EC and the question of interest, The action for damages in Community law, Kluwer Law International, Heukels, T. och McDonnell, A., La Haye, 1997, s. 199–216. Se även, för tillämpliga internationellt privaträttsliga bestämmelser och en jämförelse mellan de nationella rättssystemen, Kleiner, C., Les intérêts de somme d’argent en droit international privé, ou l’imbroglio entre la procédure et le fond, Revue critique de droit international privé Dalloz, Paris, vol. 98, nr 4, 2009, s. 639–683.

10 Se rättsfallssamlingen s. 826.

11 Se rättsfallssamlingen s. 827.

12 Ibidem.

13 Dom Roumengous Carpentier/kommissionen (158/79, EU:C:1985:2, punkterna 8–14), Amesz m.fl./kommissionen (532/79, EU:C:1985:3, punkterna 11–17), Battaglia/kommissionen (737/79, EU:C:1985:4, punkterna 6–13), Amman m.fl./rådet (174/83, EU:C:1985:288, punkt 13), Culmsee m.fl./CES (175/83, EU:C:1985:289, punkt 13) och Allo m.fl./kommissionen (176/83, EU:C:1985:290, punkt 19).

14 Punkt 35.

15 Ibidem.

16 Punkt 55.

17 Se dom Mulder m.fl./rådet och kommissionen (EU:C:2000:38, punkterna 43 och 214).

18 Se dom Berti/kommissionen (131/81, EU:C:1985:72, punkt16).

19 Se dom Grifoni/kommissionen (C-308/87, EU:C:1994:38, punkt 40).

20 Se dom Mulder m.fl./rådet och kommissionen (EU:C:2000:38, punkt 50).

21 Ibidem (punkt 51).

22 Ibidem.

23 I detta sammanhang förefaller domen Grifoni/kommissionen (EU:C:1990:134) i vilken domstolen, utan någon särskild förklaring, fastställde ett schablonbelopp för att beakta inflationen under åtta år, vara ett undantag.

24 Punkt 220.

25 Punkt 221.

26 Punkt 352.

27 Punkt 139.

28 Punkt 50.

29 Punkt 52.

30 Punkt 77.

31 Punkt 78.

32 Dom Campolongo/Höga myndigheten (EU:C:1960:35, Rättsfallsamlingen s. 826 och 827).

33 Domstolen betecknade inte denna ränta som dröjsmålsränta.

34 Dom DGV m.fl. (241/78, 242/78 och 245/78–250/78, EU:C:1979:227, punkt 22), Dumortier m.fl./rådet (64/76, 113/76, 167/78, 239/78, 27/79, 28/79 och 45/79, EU:C:1979:223, punkt 25), Ireks-Arkady/EEG (238/78, EU:C:1979:226, punkt 20), Interquell Stärke-Chemie och Diamalt/EEG (261/78 och 262/78, EU:C:1979:22, punkt 23), Pauls Agriculture/rådet och kommissionen (256/81, EU:C:1983:138, punkt 17), Birra Wührer m.fl./rådet och kommissionen (256/80, 257/80, 265/80, 267/80, 5/81, 51/81 och 282/82, EU:C:1984:341, punkt 37) och Sofrimport/kommissionen (C-152/88, EU:C:1990:259, punkt 32). Se även dom Schneider Electric/kommissionen (T-351/03, EU:T:2007:212, punkt 340).

35 EGT L 357, s. 1. Denna förordning trädde i kraft den 1 januari 2003.

36 Se, för ett liknande resonemang, dom SGL Carbon/kommissionen (T-68/04, EU:T:2008:414, punkt 145).

37 Se dom Amman m.fl./rådet (174/83, EU:C:1986:339, punkterna 19 och 20), Culmsee m.fl./Ekonomiska och sociala kommittén (175/83, EU:C:1986:340, punkterna 19 och 20), Allo m.fl./kommissionen (176/83, EU:C:1986:341, punkterna 19 och 20), Agostini m.fl./kommissionen (233/83, EU:C:1986:342, pointerna19 och 20), Ambrosetti m.fl./kommissionen (247/83, EU:C:1986:343, punkterna 19 och 20), Delhez m.fl./kommissionen (264/83, EU:C:1986:344, punkterna 20 och 21). Dessa sex mål gällde ansökningar som tjänstemän inom unionen hade ingett i syfte att erhålla betalning av dröjsmålsränta på upplupen lön till följd av en förordning om anpassning av löner och korrigeringskoefficienter med retroaktiv verkan som antogs genom verkställighet av en dom av domstolen om ogiltigförklaring av en tidigare förordning. Domstolen slog fast att en säker eller möjlig fordran endast hade fastställts genom ikraftträdandet av den förstnämnda förordningen, eftersom det med hänsyn till rådets utrymme för skönsmässig bedömning inte med säkerhet gick att fastställa beloppet för dessa anpassningar innan denna institution hade utövat sina befogenheter. Se vidare dom de Szy-Tarisse och Feyaerts/kommissionen (314/86 och 315/86, EU:C:1988:471, punkt 33). Den domen gällde en begäran om dröjsmålsränta på lönetillägg som erhållits till följd av ett beslut av kommissionen för att följa en dom om ogiltigförklaring av beslutet att utse sökandena till provanställda tjänstemän i den del det avsåg lönegradsplacering. Domstolen ansåg att räntan inte skulle löpa från tidpunkten för klagomålen med stöd av artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna, utan från tidpunkten för beslutet om ny klassificering, vilket gjorde fordran säker. Se också dom kommissionen/Brazzelli Lualdi m.fl. (EU:C:1994:211, punkt 53). Se, för ett liknande resonemang, dom Herkenrath m.fl./kommissionen (T-16/89, EU:T:1992:24, punkt 31), Weir/kommissionen (T-361/94, EU:T:1996:37, punkt 52). Tribunalen tillade i den sistnämnda domen ett ytterligare villkor för beviljande av dröjsmålsränta genom att precisera att sådan ränta endast ska utgå när huvudfordran är säker eller möjlig, och utbetalningen av ersättningen sedan har försenats av myndigheten på ett otillbörligt sätt. Se även dom Pfloeschner/kommissionen (T-285/94, EU:T:1995:214, punkterna 55 och 56) Denna dom avsåg ogiltigförklaring av ett besked avseende avgångspension i vilket tribunalen fastställde den korrigeringskoefficient som var tillämplig på den upplupna pensionen för en pensionär bosatt i Schweiz till 100. Efter att ha ogiltigförklarat pensionsbeskedet för december 1993 och konstaterat att fordran, från och med denna månad, var upplupen och säker beträffande beloppet, eftersom det fanns en korrigeringskoefficient för Schweiz som var högre än 100, slog tribunalen fast att dröjsmålsräntan på upplupna utestående fordringar skulle räknas från de olika förfallodagarna för varje betalning enligt pensionssystemet. Se också Hivonnet/rådet (T-188/03, EU:T:2004:194, punkt 45), Camar/rådet och kommissionen (EU:T:2005:283, punkterna 135 och 144 samt där angiven rättspraxis) och Schneider Electric/kommissionen (EU:T:2007:212, punkt 344) samt beslut Marcuccio/kommissionen (T-176/04 DEP II, EU:T:2011:616, punkt 36). Se även beslut Michel/Commission (F-44/13, EU:F:2014:40, punkt 82). Se slutligen dom AA/kommissionen (F-101/09, EU:F:2011:133, punkt 109), i vilken personaldomstolen angav att skyldigheten att betala dröjsmålsränta … inte [är] tänkbar för det fall huvudfordran inte bara är säker till sitt belopp, utan också är möjlig på grundval av objektiva faktorer. Denna formulering är förvånande, eftersom villkoret beträffande fastställd eller möjlig karaktär av fordringsbeloppet är alternativt och inte kumulativt.

38 Se dom Roumengous Carpentier/kommissionen (158/79, EU:C:1985:2, punkt 11), Battaglia/kommissionen (737/79, EU:C:1985:4, punkt 10), Mulder m.fl./rådet och kommissionen (C-104/89 och C-37/90, EU:C:1992:217, punkt 35). I denna dom lät domstolen dröjsmålsräntan löpa från det datum då den avkunnade sin mellandom vilken, även om den inte fastställde den exakta metoden för att beräkna skadeståndet, angav nödvändiga faktorer för denna beräkning. Se vidare tribunalens dom Camar/rådet och kommissionen (EU:T:2005:283, punkterna 135 och 144) samt Schneider Electric/kommissionen (EU:T:2007:212, punkt 343).

39 Se dom Mulder m.fl./rådet och kommissionen (EU:C:1992:217, punkt 35) och tribunalens dom Camar/rådet och kommissionen (EU:T:2005:283, punkt 144).

40 Se tribunalens dom Camar/rådet och kommissionen (EU:T:2005:283, punkt 144 och där angiven rättspraxis) och Schneider Electric/kommissionen (EU:T:2007:212, punkt 344).

41 Se för en detaljerad analys av rättspraxis på detta område, Van Casteren, A., Article 215(2) EC and the question of interest, The action for damages in Community law, Kluwer Law International, Heukels, T. och McDonnell, A., La Haye, 1997, s. 211.

42 Se dom Jacquemart/kommissionen (114/77, EU:C:1978:156, punkt 26), Razzouk och Beydoun/kommissionen (75/82 och 117/82, EU:C:1984:116, punkt 19), dom Roumengous Carpentier/kommissionen (EU:C:1985:2, punkt 11), Amesz m.fl./kommissionen (EU:C:1985:3, punkt 14) och Battaglia/kommissionen (EU:C:1985:4, punkt 10).

43 Se domar citerade av Van Casteren, A., Article 215(2) EC and the question of interest, The action for damages in Community law, Kluwer Law International, Heukels, T. och McDonnell, A., La Haye, 1997, s. 203, i vilken understryks den relativt skönsmässiga metod som unionsdomstolarna använder för att fastställa vilken räntesats som ska tillämpas.

44 Se punkt 8 i förslag Pauls Agriculture/rådet och kommissionen (256/81, EU:C:1983:91).

45 Se sidorna 2819 och 2820 i förslag Leussink/kommissionen (169/83 och 136/84, EU:C:1986:265).

46 Se punkt 51 i förslag Mulder m.fl./rådet och kommissionen (C-104/89 och C-37/90, EU:C:1992:34).

47 Se punkt 26 i förslag Grifoni/kommissionen (C-308/87, EU:C:1993:362).

48 Se sidorna 2819 och 2820 i förslag Leussink/kommissionen (EU:C:1986:265).

49 Se punkt 51 i förslag Mulder m.fl./rådet och kommissionen (EU:C:1992:34).

50 Min kursivering.

51 Punkt 54.

52 Punkt 60.

53 Punkterna 62 och 63.

54 Se tribunalens beslut Holcim (Frankrike)/kommissionen (T-86/03, EU:T:2005:157, punkterna 30 och 31) samt tribunalens dom Greencore Group/kommissionen (T-135/02, EU:T:2005:457, punkt 55) (underförstådd lösning) och dom BPB/kommissionen (T-53/03, EU:T:2008:254, punkterna 487 och 488).

55 Se, för ett liknande resonemang, beslut SIR/rådet (T-142/11, EU:T:2011:333, punkt 22), Petroci/rådet (T-160/11, EU:T:2011:334, punkt 19), Afriqiyah Airways/rådet (T-436/11, EU:T:2012:10), punkt 15), Ayadi/kommissionen (T-527/09, EU:T:2012:35, punkt 30) och Rautenbach/rådet och kommissionen (T-222/11, EU:T:2012:409, punkt 15).

56 Se, bland annat, dom Ryanair/kommissionen (C-287/12 P, EU:C:2013:395, punkt 86 och där angiven rättspraxis) och Dow Chemical/kommissionen (C-179/12 P, EU:C:2013:605, punkterna 63 och 76).

57 Ibidem (punkt 82).

58 Se punkt 42 i den överklagade domen.

59 Se Kommissionen för europeisk avtalsrätt, Capitalisation des intérêts, Principes du droit européen du contrat, Vol. nr 2, Société de législation comparée, Paris, 2003, s. 583–587.