Förslag till avgörande av generaladvokat YVES BOT föredraget den 21 oktober 2014

1 Originalspråk: franska.

2 EGT L 210, s. 29; svensk specialutgåva, område 15, volym 6, s. 239.

3 BGB1. 1989 I, s. 2198.

4 Nedan kallad lagen av den 15 december 1989.

5 Nedan kallat G. GmbH.

6 Nedan kallat BS. GmbH.

7 Begreppet produkt med säkerhetsbrist enligt artikel 6.1 i direktiv 85/374 ska inte sammanblandas med begreppet farlig produkt enligt artikel 2 b och 2 c i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/95/EG av den 3 december 2001 om allmän produktsäkerhet (EGT 2002, L 11, s. 4). Till skillnad från det förstnämnda begreppet är begreppet farlig produkt oberoende av allmänhetens förväntningar. Se, beträffande de båda direktivens komplementaritet, Artigot i Golobardes M., A close look to European product regulation: an analysis of the interaction between European product safety regulation and product liability, Polish Yearbook of Law & Economics, vol. nr 3, Wydawnictwo C.H. Beck, Warsawa, 2013, s. 193.

8 Se, i den meningen, dom Aventis Pasteur (C‑358/08, EU:C:2009:744, punkt 48 och där angiven rättspraxis).

9 Begreppet har sannolikt inspirerats av amerikansk rätt enligt vilken reasonable consumer expectations varit ett kriterium för en defekt på en produkt. Se Borghetti, J-S., La responsabilité du fait des produits, étude de droit comparé, Bibliothèque de droit privé, volym 428, LGDJ, Paris, 2004, nr 437, s. 434.

10 Se Borghetti, anfört arbete, nr 451, s. 447.

11 Se dom González Sánchez (C‑183/00, EU:C:2002:255, punkt 31).

12 Se dom González Sánchez (EU:C:2002:255, punkt 23).

13 Se, beträffande den förebyggande funktionen i den ansvarsordning för produkter med säkerhetsbrister som föreskrivs i direktiv 85/374, bland annat, Borghetti, J-S., anfört arbete, nr 645, s. 613.

14 I enlighet med artikel 3.3 i direktiv 85/374 kan leverantören endast bli ansvarig i andra hand, när tillverkaren inte kan identifieras.

15 EGT L 189, s 17; svensk specialutgåva, område 13, volym 19, s. 192.

16 EGT L 169, s. 1; svensk specialutgåva, område 13, volym 24, s. 85.

17 Se regel 8 i bilagan.

18 Informationsbladen finns tillgängliga på den franska kardiologföreningens hemsida med adressen www.sfcardio.fr.

19 Intressant i sammanhanget är att lag av den 15 december 1989, genom vilken direktiv 85/374 införlivades med tysk rätt, inte innehåller samma formulering. Där föreskrivs en skyldighet för tillverkaren att ersätta personskada vid dödsfall, kroppsskada eller förändrat hälsotillstånd.

20 Se dom Vnuk (C‑162/13, EU:C:2014:2146, punkt 46 och där angiven rättspraxis).

21 Se dom Bark (C‑89/12, EU:C:2013:276, punkt 40 och där angiven rättspraxis).

22 EGT C 92, s. 1.

23 Se punkt 15 a ii i bilagan.

24 EGT C 241, s. 9. Se, beträffande motiveringen, Europeiska gemenskapernas bulletin, tillägg 11/76, s. 17, punkt 17.

25 C‑203/99, EU:C:2001:258.

26 Punkt 27.

27 Formulering av Borghetti, J-S., anfört arbete, nr 504, s. 485.

28 Ibidem.

29 En föga förtroendeingivande osäkerhet.

30 Den så kallade PIP-skandalen uppstod efter upptäckten att en fransk tillverkare av bröstimplantat under flera år hade använt industrisilikon i stället för silikon av medicinsk kvalitet. Tillgängliga uppskattningar tyder på att över 400000 kvinnor i världen har fått ett PIP-implantat inopererat, varav många i Europa och särskilt i Förenade kungariket (40000), Frankrike (30000) och Spanien (18500).

31 Se arbetsdokument från kommissionens avdelningar av den 13 juni 2014, Implementation of the Joint Plan for Immediate Actions under the existing Medical Devices legislation [SWD(2014)195final].