Förslag till avgörande av generaladvokat Paolo Mengozzi föredraget den 12 februari 2015

1 Originalspråk: franska.

2 EGT L 149, s 2, konsoliderad version, EGT L 28, 1997, s. 1.

3 EUT L 100, s. 1.

4 EUT L 392, s. 1.

5 Detta intyg grundar sig på artikel 21 i 1999 års förordning om utvidgning och begränsning av den personkrets som är försäkrad av socialförsäkringen (Besluit uitbreiding en beperking kringverzekerden volksverzekeringen 1999).

6 E 121-formuläret som är enhetligt inom hela Europeiska unionen, är det intyg som krävs för att skriva in en pensionär som har rätt till pension från en medlemsstat som betalas ut av institutionen på bosättningsorten.

7 Enligt den hänskjutande domstolen överfördes Cvz:s behörighet att utfärda 21-intyg till SVB från och med den 15 mars 2011. De intyg som har utfärdats av Cvz anses dock fortfarande vara utfärdade av SVB, vilket förklarar varför denna organism är part i det nationella målet.

8 Se, för ett liknande resonemang, dom Rundgren (C‑389/99, EU:C:2001:264, punkterna 46 och 47), och dom van der Helder och Farrington (C‑321/12, EU:C:2013:648, punkterna 44 och 47).

9 Dom Rundgren (C‑389/99, EU:C:2001:264, punkt 47).

10 Se särskilt dom van Delft m.fl. (C‑345/09, EU:C:2010:610, punkt 52), och dom Somova (C‑103/13, EU:C:2014:2334, punkt 55).

11 Se, analogt, beträffande artikel 28.1 i förordning nr 1408/71, dom Somova (C‑103/13, EU:C:2014:2334, punkterna 55 och 56).

12 Se, för ett liknande resonemang, dom Somova (C‑103/13, EU:C:2014:2334, punkterna 54 och 55 och där angiven rättspraxis).

13 Se dom van Delft m.fl. (C‑345/09, EU:C:2010:610, punkt 62).

14 Se, analogt, dom Kuusijärvi (C‑275/96, EU:C:1998:279, punkt 28).

15 Det framgår särskilt av beslutet om hänskjutande att E. Fischer-Lintjens fortsatte att betala sociala avgifter till den tyska behöriga myndigheten DAK fram till dess att hennes situation retroaktivt förändrades.

16 Jag anser att den nederländska regeringens tilläggsargument, att de avtal som ingås med de privata försäkringsbolagen grundar sig på en individuell bedömning av riskerna och därför inte kan gälla retroaktivt i mer än fyra månader, är tvivelaktigt. Eftersom retroaktivitet i princip är tillåtet, är redan risken ett väldigt relativt kriterium. Såsom generaladvokat Jääskinen noterade i fotnot 22 i sitt förslag till avgörande i målet van Delft m.fl. (C‑345/09, EU:C:2010:438), föreskrivs dessutom i det nederländska obligatoriska systemet en skyldighet för individer att försäkra sig mot vissa risker och en skyldighet för de privata försäkringsbolagen att tillhandahålla vissa standardavtal vilka omfattar en grundläggande omsorg utan någon individuell riskbedömning.