Förslag till avgörande av generaladvokat NILS WAHL föredraget den 10 september 2015
1 Originalspråk: engelska.
2 Kommissionens förordning (EEG) av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (EGT L 253, 1993, s. 1) i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EU) nr 1063/2010 av den 18 november 2010 (EUT L 307, 2010, s. 1).
3 Rådets förordning av den 22 juli 2008 om tillämpning av allmänna preferenssystemet under perioden den 1 januari 2009–31 december 2011 samt om ändring av förordningarna (EG) nr 552/97 och (EG) nr 1933/2006 och av kommissionens förordningar (EG) nr 1100/2006 och (EG) nr 964/2007 (EUT L 211, 2008, s. 1).
4 Förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (EGT L 302, 1992, s. 1), i ändrad lydelse. Denna förordning sammanför ett stort antal unionsförordningar- och beslut angående tullagstiftning till en samlad kodex.
5 Allmänna preferenssystemet.
6 Dom Derudder, C‑290/01, EU:C:2004:120, punkt 45. I samma syfte reglerar en rad bestämmelser i gemenskapens tullkodex, i ändrad lydelse, möjligheten att undersöka varor. Till exempel kan tullmyndigheterna i enlighet med artikel 68 b i tullkodexen, för att kontrollera riktigheten av deklarationer, undersöka varorna och ta prover för analys eller fördjupad kontroll.
7 Det är visserligen inte relevant i det aktuella målet, men det är intressant att notera att större flexibilitet har införts i systemet även i detta avseende och ursprungsintyg kommer inte längre att användas. Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/428 av den 10 mars 2015 om ändring av förordning (EEG) nr 2454/93 och förordning (EU) nr 1063/2010 vad gäller de ursprungsregler som gäller för det allmänna preferenssystemet och bestämmelserna om förmånlig tullbehandling för vissa länder eller territorier (EUT L, 2015, 70, s. 12) införde ett nytt system för att intyga varors ursprung. Detta kommer att ske med hjälp av ett elektroniskt system för självcertifiering där exportörer registreras, det så kallade REX-systemet.
8 Se, nyligen, dom Helm Düngemittel, C‑613/12, EU:C:2014:52, punkt 32 och där angiven rättspraxis.
9 Se till exempel artiklarna 72, 75 och 78 i förordningen. Enligt dessa bestämmelser är produkter som helt framställts i ett förmånsland (såsom växter som odlats i det landet) att anse som ursprungsprodukter, medan produkter som inte är helt framställda i ett förmånsland kan få ursprungsstatus under förutsättning att de därefter bearbetats tillräckligt i ett förmånsland. Det framgår vidare av artiklarna 79 och 83 i förordningen att icke-ursprungsmaterial kan användas vid tillverkningen av en ursprungsprodukt om det inte överstiger en viss procentandel av den totala produkten, medan exempelvis ursprunget för maskiner och bränsle som använts vid tillverkningsprocessen av en produkt saknar betydelse vid fastställandet av om det rör sig om en ursprungsprodukt.
10 Det framgår av skäl 7 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 978/2012 av den 25 oktober 2012 om tillämpning av det allmänna preferenssystemet och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 732/2008 (EUT L 303, 2012, s. 1) att förmånstillträde till unionsmarknaden införts i syfte att stödja utvecklingsländer i deras arbete för att minska fattigdom och främja goda styrelseformer och hållbar utveckling genom att hjälpa dem att skapa extrainkomster vid internationell handel, som sedan kan återinvesteras till gagn för deras egen utveckling, och även för att diversifiera deras ekonomier. Att blanda utbytbara varor från olika länder som tillhör samma kategori inom det allmänna preferenssystemet motverkar inte det syftet.
11 Säkerhetsaspekter kan nämligen kräva att varorna som ska transporteras lastas på ett sätt som inte överensstämmer med konossementet. I vilket fall tycks det osannolikt att antalet tankar eller lastrum på ett fartyg vid varje tillfälle skulle motsvara antalet sändningar som transporteras.