Förslag till avgörande av generaladvokat Nils Wahl föredraget den 16 juli 2015

1 Originalspråk: franska.

2 Rådets direktiv av den 18 december 1986 om samordning av medlemsstaternas lagar rörande självständiga handelsagenter (EGT L 382, s. 17; svensk specialutgåva, område 6, volym 2, s. 150).

3 Se, i synnerhet, de tolkningsproblem som lyfts fram i kommissionens rapport av den 23 juli 1996 om tillämpningen av artikel 17 i direktiv 86/653 (KOM/96/364 slutlig), s. 10–13 (nedan kallad 1996 års rapport). Därom vittnar även de kritiska synpunkter som framförts på att två olika lagstiftningsmetoder används parallellt i ett och samma direktiv (se, bland annat, punkt 18 i meddelandet från kommissionen till Europaparlamentet och rådet – en handlingsplan (KOM(2003) 68 slutlig).

4 Moniteur belge av den 2 juni 1995, s. 15621, nedan kallad 1995 års lag.

5 Enligt denna bestämmelse är handelsagenten behörig att förhandla om, och eventuellt slutföra, affärsuppgörelser i huvudmannens namn och för dennes räkning

6 Se, för ett liknande resonemang, bland annat dom Dzodzi ( C-297/88 och C-197/89, EU:C:1990:360, punkt 36), dom SC Volksbank România ( C-602/10, EU:C:2012:443, punkt 86 och där angiven rättspraxis), och dom Nolan ( C-583/10, EU:C:2012:638, punkt 45).

7 C-3/04, EU:C:2006:176, punkterna 14–17.

8 C-203/09, EU:C:2010:647, punkterna 23–26.

9 C-184/12, EU:C:2013:663, punkt 30.

10 Se, bland annat, dom Ingmar ( C-381/98, EU:C:2000:605), dom Poseidon Chartering ( C-3/04, EU:C:2006:176), dom Honyvem Informazioni Commerciali ( C-465/04, EU:C:2006:199), dom Semen ( C-348/07, EU:C:2009:195 , dom Volvo Car Germany ( C-203/09, EU:C:2010:647) och dom Unamar ( C-184/12, EU:C:2013:663).

11 Se dom Unamar ( C-184/12, EU:C:2013:663, punkt 39).

12 C-215/97, EU:C:1998:189, punkterna 13 och 17 och C-381/98, EU:C:2000:605, punkterna 20 och 23.

13 Dom Semen ( C-348/07, EU:C:2009:195, punkt 14 och 31) och dom Unamar ( C-184/12, EU:C:2013:663, punkt 37).

14 Se 1996 års rapport, s. 1. För en mer fullständig överblick av medlemsstaternas olika lösningar, se de Theux, A., Le statut européen de l’agent commercial; Approche critique de droit comparé, Facultés universitaires Saint-Louis, 1992, särskilt s. 280 och följande sidor.

15 Dom Honyvem Informazioni Commerciali ( C-465/04, EU:C:2006:199, punkt 20) och dom Semen ( C-348/07, EU:C:2009:195, punkt 15).

16 Dom Ingmar ( C-381/98, EU:C:2000:605, punkt 21), dom Honyvem Informazioni Commerciali ( C-465/04, EU:C:2006:199, punkterna 34 och 35), dom Semen ( C-348/07, EU:C:2009:195, punkt 18), och dom Unamar ( C-184/12, EU:C:2013:663, punkt 40).

17 Se, i synnerhet, generaladvokaten Poiares Maduros förslag till avgörande i målet Honyvem Informazioni Commerciali ( C-465/04, EU:C:2005:641, punkterna 14–19), och generaladvokaten Bots förslag till avgörande i målet Volvo Car Germany ( C-203/09, EU:C:2010:315, punkt 50).

18 Se, bland annat, Gardiner, C., Compensation commercial agents under the Commercial Agents Directive – Uncertainty continues, Commercial Law Practioner, 2006, 8, s. 195.

19 Se artiklarna 28, 30 och 31 i förslaget till rådets direktiv om samordning av medlemsstaternas lagar rörande (självständiga) handelsagenter, vilket framlades för rådet av kommissionen den 17 december 1976 (EGT C 13, 1977, s. 2).

20 Dom Honyvem Informazioni Commerciali ( C-465/04, EU:C:2006:199, punkt 32).

21 Såsom jag angett i mitt förslag till avgörande i målet Unamar ( C-184/12, EU:C:2013:301, punkt 52), har den mekanism som anges i direktiv 86/653 till syfte att säkerställa att handelsagenten åtnjuter ett minimiskydd och utgör inte hinder för medlemsstaternas möjlighet att i sina lagstiftningar föreskriva ytterligare ersättning.

22 Crahay, P., La rupture du contrat d’agence commerciale, Les dossiers du Journal des tribunaux, nr 65, Larcier 2008.