Förslag till avgörande av generaladvokat Yves Bot föredraget den 12 november 2015

1 Originalspråk: franska.

2 EUT L 166, s. 1 och rättelse i EUT L 200, 2004, s. 1.

3 Förordning nr 883/2004 och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 987/2009 av den 16 september 2009 om tillämpningsbestämmelser till förordning (EG) nr 883/2004 (EUT L 284, s.1), är tillämpliga inom hela EES enligt Gemensamma EES-kommitténs beslut nr 76/2011 av den 1 juli 2011 om ändring av bilaga VI (Social trygghet) och protokoll 37 till EES-avtalet (EUT L 262, s. 33).

4 Nedan kallad sjukförsäkringskassan.

5 BGBl. 189/1955, i den version som är tillämplig på omständigheterna i målet vid den nationella domstolen (nedan kallad ASVG).

6 LGBl, 1988, nr 12, (nedan kallad BPVG).

7 BGBl. I, 102/2010.

8 EGT L 209, s. 46.

9 35/77, EU:C:1977:194.

10 Avseende denna åtskillnad hänvisar jag till mitt förslag till avgörande av i dag kommissionen/Malta (C-12/14).

11 Se, för ett liknande resonemang dom Martínez Losada m.fl. ( C‑88/95, C‑102/95 och C‑103/95, EU:C:1997:69, punkt 21 och där angiven rättspraxis).

12 EUT C 127, 2003, s. 35.

13 Denna förklaring offentliggjordes av Europeiska kommissionen. Vid tidpunkten för upprättandet av detta förslag till avgörande finns den tillgänglig på webbplatsen http://ec.europa.eu/social/keyDocuments.jsp?advSearchKey=liechtenstein&mode=advancedSubmit&langId=fr&policyArea=&type=0&country=0&year=0.

14 LGBl. 1952, nr 29, i den version som var tillämplig vid tidpunkten för händelserna i målet vid den nationella domstolen.

15 Dessa bestämmelser anges i artiklarna 23–28 i denna förordning.

16 Se dom Derouin ( C‑103/06, EU:C:2008:185, punkt 20 och där angiven rättspraxis).

17 Ibidem (punkt24).

18 Se, för ett liknande resonemang, dom Nikula ( C‑50/05, EU:C:2006:493, punkterna 24 och 25).

19 Ibidem, punkt 24 och där angiven rättspraxis.

20 Punkt 21 i detta förslag till avgörande.

21 Förslag till rådets förordning (EG) om samordning av de sociala trygghetssystemen, KOM(1998) 779 slutlig.

22 Se artikel 3.2 och 3.3 i ovannämnda förslag.

23 Se, bland annat, för en analys av denna nya artikel, Mavridis, P., L’assimilation des faits en droit communautaire: un nouveau principe?, Revue de droit sanitaire et social, nr 4, 2011, s. 629, och Rennuy, N., Assimilation, territoriality and reverse discrimination: a shift in European social security law?, European journal of social law, nr 4, 2011, s. 289.

24 Dom Paraschi ( C‑349/87, EU:C:1991:372, punkterna 22–27).

25 Dom Mora Romero ( C‑131/96, EU:C:1997:317, punkt 36).

26 Dom Kauer ( C‑28/00, EU:C:2002:82). Se även dom Elsen ( C‑135/99, EU:C:2000:647), i vilken domstolen slog fast att den behöriga institutionen i en medlemsstat har en skyldighet att för ålderspensionsändamål beakta tid som har ägnats åt vård av ett barn i en annan medlemsstat på samma sätt som om vården hade ägt rum inom landet.

27 Dom Kenny ( 1/78, EU:C:1978:140).

28 41/77, EU:C:1977:177.

29 C‑373/02, EU:C:2004:232.

30 C‑507/06, EU:C:2008:110

31 Se, bland annat, Godechot-Patris, S., Retour sur la notion d’équivalence au service de la coordination des systèmes, Revue critique de droit international privé, 2010, s. 271.

32 C‑507/06, EU:C:2008:110.

33 Det kan således inte uteslutas att förmåner som inte är av samma slag, såsom en ålderspension och en änkepension, som beräknas på grundval av försäkringsperioder som fullgjorts av olika personer (se, för ett liknande resonemang, dom Cordelle, C‑366/96, EU:C:1998:57), ska betraktas som funktionellt likvärdiga, särskilt när det gäller huruvida de ska inbegripas i underlaget för sociala avgifter.

34 Se, för ett liknande resonemang, Rennuy, N., op. cit., som anser att domstolen ska motstå frestelsen att göra en åtskillnad mellan de båda begreppen (punkt 1, s. 298 och 299).

35 Dessa kriterier rör förmånernas rättsliga grund eller huruvida de anges i de förklaringar som unionens medlemsstater eller EES-staterna ska anmäla enligt artikel 9.1 i förordning 883/2004.