Förslag till avgörande av generaladvokat Eleanor Sharpston föredraget den 4 februari 2016

1 Originalspråk: engelska.

2 Rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen (svensk specialutgåva, område 5, volym 1, s. 57) (konsoliderad version – EGT L 28, 1997, s. 1). Denna förordning har ändrats många gånger. Vid den tidpunkt då F. Wieland och H. Rothwangl inkom med sina ansökningar var det förordningen i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1992/2006 av den 18 december 2006 (EUT L 392, 2006, s. 1) som var tillämplig. Förordning nr 1408/71 upphävdes och ersattes därefter av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen (EUT L 166, 2004, s. 1) som fick verkan från och med den 1 maj 2010.

3 Rådets förordning (EG) nr 859/2003 av den 14 maj 2003 om utvidgning av bestämmelserna i förordning (EEG) nr 1408/71 och förordning (EEG) nr 574/72 till att gälla de medborgare i tredje land som enbart på grund av sitt medborgarskap inte omfattas av dessa bestämmelser (EUT L 124, 2003, s. 1).

4 Nedan kallad referensperioden. Se punkterna 16 och 17.

5 Règlement no 3 concernant la sécurité sociale des travailleurs migrants, du 25 septembre 1958 (Journal officiel des communautés européennes 1958, p. 561). Ingen [svensk] version av den förordningen finns tillgänglig.

6 Artikel 4.6 i förordning nr 3/58.

7 Règlement no 47/67/CEE du Conseil, du 7 mars 1967, modifiant et complétant certaines dispositions des règlements no 3 et 4 concernant la sécurité sociale des travailleurs migrants (gens de mer), (EGT 44, 1967, s. 641). Inte heller av denna förordning existerar det någon [svensk] språkversion.

8 Artikel 1 a i) i förordning nr 1408/71.

9 Artikel 1 j i förordning nr 1408/71.

10 Artikel 1 r i förordning nr 1408/71.

11 Artikel 1 sa i förordning nr 1408/71.

12 Genom artikel 14b i förordning nr 1408/71, som infördes genom rådets förordning (EEG) nr 1390/81 av den 12 maj 1981 om utvidgning av förordning nr 1408/71 (EGT L 143, 1981, s. 1; svensk specialutgåva, område 5, volym 2, s. 132), infördes år 1981 särskilda regler för att fastställa vilken lag som var tillämplig på sjöfolk. Dessa regler, som innehåller undantag från artikel 13.2 c under särskilda omständigheter, saknar relevans vad gäller nu aktuella frågor.

13 Förordning nr 1408/71 hänvisar till flaggstaten som det relevanta kriteriet för fastställande av tillämplig lag. Ett kommersiellt fartygs flaggstat är den stat i enlighet med vars lagstiftning fartyget är registrerat eller licensierat. I artikel 3.3 i allmänna lagen om ålderspension talas det dock om fartygets hemmahamn, vilket jag uppfattar som den hamn där fartyget är stationerat. Det behöver inte nödvändigtvis vara samma hamn som den där fartyget är registrerat.

14 Detta följer av förordningen om utvidgning och avgränsning av den personkrets som omfattas av socialförsäkringssystemet (Besluit uitbreiding en beperking kring verzekerden volksverzekeringen), vilken ändrades ett flertal gånger mellan åren 1959 och 1968. Jag kommer nedan att hänvisa till dessa regler tillsammans med allmänna lagen om ålderspension i den lydelse som var tillämplig under referensperioden såsom den ifrågavarande nationella lagstiftningen. De relevanta bestämmelserna i förordningen om utvidgning och avgränsning av den personkrets som omfattas av socialförsäkringssystemet upphävdes med verkan från och med den 1 januari 1999.

15 Europadomstolens dom i mål nr 34462/97, Recueil des arrêts et décisions 2002-IV.

16 Se ovan punkt 2.

17 Här bör Internationella arbetsorganisationens konvention från år 1946 om pension för sjömän (nr 71) (International Labour Organisation (ILO) Seafarers’ Pension Convention) nämnas. Denna konvention trädde i kraft den 10 oktober 1962. Nederländerna ratificerade konventionen den 27 augusti 1957. Enligt artikel 1 har varje stat som är medlem av ILO en skyldighet att i enlighet med nationella lagar och bestämmelser införa, eller garantera införandet av, pensionssystem för sjömän. Personer som inte betraktas som invånare i landet eller personer som inte är medborgare i någon av medlemsstaterna får undantas från sådana system.

18 Se kommissionens förslag till rådets förordning (EG) om samordning av de sociala trygghetssystemen, KOM(1998) 779 slutlig, s. 1.

19 Se första skälet i förordning nr 1408/71.

20 Dom Salemink, C‑347/10, EU:C:2012:17, punkterna 39 och 40.

21 Artikel 4.1 c i förordning nr 1408/71.

22 Artikel 4.1 b i förordning nr 1408/71.

23 10/78, EU:C:1978:181.

24 Domen i målet Belbouab, 10/78, EU:C:1978:181, punkt 7.

25 C‑105/89, EU:C:1990:402 (nedan kallad domen Buhari Haji).

26 Domen i målet Duchon, C‑290/00, EU:C:2002:234, punkt 22 (nedan kallad domen Duchon).

27 Dom Duchon, punkt 23 och där angiven rättspraxis. Se, vidare, domen i målet Somova, C‑103/13, EU:C:2014:2334, punkterna 52–54.

28 För de medlemsstater som anslöt sig till Europeiska unionen efter det att förordning nr 1408/71 hade antagits är den relevanta tidpunkten inte den 1 oktober 1972, utan det handlar då om tiden innan den förordningen fick verkan i den berörda medlemsstaten. För Österrike är den relevanta tidpunkten den 1 januari 1995.

29 Dom i målet Kauer, C‑28/00, EU:C:2002:82, punkt 26 och där angiven rättspraxis (nedan kallad domen Kauer).

30 Se ovan punkt 15.

31 Dom Duchon, punkt 23. I domen i målet Kauer slog domstolen fast att frågan huruvida de perioder som hade använts för att ta hand om barn i Belgien skulle betraktas som försäkringsperioder vid beräkningen av ålderspensionsförmåner skulle avgöras enligt österrikisk rätt (punkterna 33 och 34 i domen). Restriktionen enligt dessa regler som innebar att den perioden inte kunde betraktas som en försäkringsperiod (till skillnad från den likvärdiga period som använts för samma ändamål i Österrike) var oförenlig med förordning nr 1408/71 (punkterna 42–45 i domen).

32 Duchon, punkt 28.

33 Duchon, punkt 32. Se även dom Kauer, punkterna 45 och 50.

34 Se, bland många andra fastställanden av denna princip, domen Eman och Sevinger, C‑300/04, EU:C:2006:545, punkt 57.

35 Dom Kauer, punkterna 43 och 44.

36 Dom Duchon, punkt 29.

37 Se ovan punkterna 44–47.

38 Domen i målet Bakker, C‑106/11, EU:C:2012:328, punkt 32 och där angiven rättspraxis.

39 Se, analogt, dom Tsiotras, C‑171/91, EU:C:1993:215, punkt 12, och dom Andersson och Wåkerås-Andersson, C‑321/97, EU:C:1999:307, punkt 46.

40 Under förhandlingen bekräftade Nederländernas regering och socialförsäkringsmyndigheten att sjömän som under referensperioden var medborgare i andra av gemenskapens medlemsstater, såsom Italien, då var försäkrade för ålderspensionsförmåner därför att de omfattades av fördragets bestämmelser om den fria rörligheten.

41 Se även generaladvokaten Jacobs förslag till avgörande i målet Österreichischer Gewerkschaftsbund, C‑195/98, EU:C:2000:50, punkterna 148 och 149, första meningen, där det hänvisas till dom Tsiotras, C‑171/91, EU:C:1993:215, och dom Andersson och Wåkerås-Andersson, C‑321/97, EU:C:1999:307.