Domstolens dom (fjärde avdelningen) den 17 december 2015

I mål C‑300/14, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Hof van beroep te Antwerpen (appellationsdomstolen i Antwerpen, Belgien) genom beslut av den 16 juni 2014, som inkom till domstolen den 20 juni 2014, i målet

DOMSTOLEN (fjärde avdelningen) sammansatt av ordföranden på tredje avdelningen L. Bay Larsen, tillförordnad ordförande på fjärde avdelningen, samt domarna J. Malenovský, M. Safjan (referent), A. Prechal och K. Jürimäe, generaladvokat: P. Cruz Villalón, justitiesekreterare: A. Calot Escobar,

efter det skriftliga förfarandet,

med beaktande av de yttranden som avgetts av: Belgiens regering, genom C. Pochet, J.-C. Halleux och L. Van den Broeck, samtliga i egenskap av ombud, Polens regering, genom B. Majczyna, i egenskap av ombud, Portugals regering, genom L. Inez Fernandes och E. Pedrosa, båda i egenskap av ombud, Europeiska kommissionen, genom G. Wils och A.‑M. Rouchaud-Joët, båda i egenskap av ombud,

och efter att den 8 september 2015 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

Tillämpliga bestämmelser

Unionsrätt

Förordning nr 44/2001

Förordning nr 805/2004

Belgisk rätt

Bakgrund till det nationella målet och tolkningsfrågorna

Prövning av tolkningsfrågorna

Den första frågan

Den andra och den tredje frågan

Den fjärde och den femte frågan

Rättegångskostnader

1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 19.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 805/2004 av den 21 april 2004 om införande av en europeisk exekutionstitel för obestridda fordringar (EUT L 143, s. 15).

2 Begäran har framställts i ett mål mellan Imtech Marine Belgium NV (nedan kallat Imtech Marine), med säte i Belgien, och Radio Hellenic SA (nedan kallat Radio Hellenic), med säte i Grekland. Målet avser Imtech Marines ansökan om intygande som europeisk exekutionstitel, i den mening som avses i förordning nr 805/2004, av en tredskodom avseende betalning av en fordran jämte straffavgift och dröjsmålsränta.

3 I artikel 34.2 i rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EGT L 12, 2001, s. 1) föreskrivs att en dom inte ska erkännas om svaranden inte har delgivits stämningsansökan eller motsvarande handling i tillräcklig tid och på ett lämpligt sätt för att kunna förbereda sitt svaromål, såvida inte svaranden haft möjlighet att överklaga domen, men underlåtit detta.

4 Skälen 10–14, 18 och 19 i förordning nr 805/2004 har följande lydelse:

5 I artikel 6 i förordningen, som har rubriken Krav för intyg om europeisk exekutionstitel föreskrivs följande:

6 Artikel 9 i förordning nr 805/2004, med rubriken Utfärdande av intyget om europeisk exekutionstitel har följande lydelse:

7 I artikel 10 i förordningen, som har rubriken Rättelse eller återkallelse av intyget om europeisk exekutionstitel, stadgas följande:

8 I artikel 13 i förordning nr 805/2004 med rubriken Delgivning med bevis på att gäldenären mottagit handlingen, föreskrivs följande:

9 Artikel 14 i förordning nr 805/2004, med rubriken Delgivning utan bevis på att gäldenären mottagit handlingen, har följande lydelse:

10 Artikel 19 i förordningen, som har rubriken Miniminormer för att få förnyad prövning i undantagsfall, har följande lydelse:

11 I artikel 21 i förordning nr 805/2004, med rubriken Hinder för verkställighet, föreskrivs följande:

12 Enligt artikel 30 i förordningen, med rubriken Information om rättsmedel, språk och myndigheter, gäller följande:

13 I artikel 50 i domstolsprocesslagen (code judiciaire) föreskrivs följande:

14 I artikel 55 i domstolsprocesslagen föreskrivs följande:

15 I artikel 860 i nämnda lag stadgas följande:

16 Artikel 1047 i samma lag har följande lydelse:

17 I artikel 1048 i domstolsprocesslagen föreskrivs följande:

18 I artikel 1051 i domstolsprocesslagen föreskrivs följande:

19 Imtech Marine utförde flera tjänster för Radio Hellenic, för vilka Radio Hellenic skulle betala 23506,99 euro. Enligt Imtech Marines allmänna villkor skulle det erläggas en straffavgift på 10 procent jämte dröjsmålsränta med 12 procent per år vid betalningsunderlåtenhet.

20 Trots flera påminnelser fullgjorde inte Radio Hellenic sin betalningsskyldighet.

21 Genom stämning som delgavs den 25 mars 2013 väckte Imtech Marine talan vid Rechtbank van koophandel te Antwerpen (handelsrätten i Antwerpen, Belgien) och yrkade att Radio Hellenic skulle förpliktas att betala den utestående fordran och att domen härom med stöd av förordning nr 805/2004 skulle intygas vara en europeisk exekutionstitel. Genom dom av den 5 juni 2013 fann nämnda domstol att talan kunde prövas i sak och biföll delvis denna. Radio Hellenic förpliktades genom tredskodom att betala 23506,99 euro jämte en straffavgift på 10 procent och dröjsmålsränta. Nämnda domstol fann dock inte att den kunde intyga att denna dom var en europeisk exekutionstitel då det saknas bestämmelser härvidlag i belgisk rätt.

22 Den 3 september 2013 överklagade Imtech Marine denna dom till den hänskjutande domstolen. I överklagandet yrkade Imtech Marine att den dom som skulle meddelas skulle intygas vara en europeisk exekutionstitel i den mening som avses i förordning nr 805/2004.

23 Den hänskjutande domstolen har påpekat att det är en öppen fråga huruvida belgisk rätt är förenlig med kraven i artikel 19 i förordning nr 805/2004 och detsamma gäller rörande vilka uppgifter som ankommer på domstolen respektive kansliet vad beträffar intygandet att en dom är en europeisk exekutionstitel. Den nationella lagstiftarens passivitet skapar rättsosäkerhet för de som berörs. Trots att förordningen är direkt tillämplig är belgiska domstolar ovilliga att göra sådana intyganden.

24 Den hänskjutande domstolen har särskilt, vad beträffar förfarandet för förnyad prövning i artikel 19.1 i förordning nr 805/2004, påpekat att fristen för att angripa en tredskodom i belgisk rätt kan löpa ut innan gäldenären har kunnat utnyttja denna möjlighet.

25 Under dessa omständigheter beslutade Hof van Beroep te Antwerpen (appellationsdomstolen i Antwerpen) att vilandeförklara målet och ställa följande frågor till domstolen:

26 En begäran om upplysningar riktades till den hänskjutande domstolen den 7 augusti 2014 och besvarades av denna den 16 oktober 2014.

27 Den hänskjutande domstolen har ställt den första frågan för att få klarhet i huruvida artikel 19 i förordning nr 805/2004 jämförd med artikel 288 FEUF ska tolkas så, att bestämmelsen ålägger medlemsstaterna att i nationell rätt införa ett sådant förfarande för förnyad prövning som avses i artikel 19.

28 I artikel 19 i förordning nr 805/2004 föreskrivs att en dom endast kan intygas vara en europeisk exekutionstitel om gäldenären enligt ursprungsmedlemsstatens lagstiftning har rätt att ansöka om förnyad prövning av den berörda domen. Enligt skäl 19 i förordning nr 805/2004 innebär inte förordningen någon skyldighet för medlemsstaterna att anpassa sin nationella lagstiftning till de processuella miniminormerna i förordningen och det föreskrivs således inte heller att det ska införas ett särskilt förfarande för förnyad prövning i den mening som avses i artikel 19.

29 Den enda konsekvensen av att det saknas ett förfarande för förnyad prövning är, vilket föreskrivs i artikel 19 i förordning 805/2004, att det är omöjligt att intyga en dom som en europeisk exekutionstitel enligt de krav som anges i denna bestämmelse.

30 Under dessa omständigheter – och oberoende av skyldigheten i artikel 30.1 a i förordningen att meddela kommissionen de förfaranden för förnyad prövning som i förekommande fall stadgas i nationell rätt – kan en medlemsstat som väljer att inte anpassa sin lagstiftning enligt bestämmelserna i förordningen inte härigenom åsidosätta artikel 288 FEUF.

31 Den första frågan ska således besvaras enligt följande. Artikel 19 i förordning nr 805/2004, jämförd med artikel 288 FEUF, ska tolkas så, att den inte ålägger medlemsstaterna att i nationell rätt införa ett förfarande för förnyad prövning i den mening som avses i nämnda artikel 19.

32 Den hänskjutande domstolen önskar med den andra och den tredje frågan få klarhet i vilka krav som enligt artikel 19.1 i förordning nr 805/2004 ska vara uppfyllda för intygandet av en tredskodom som europeisk exekutionstitel.

33 I artikel 19.1 i förordning nr 805/2004 föreskrivs att i de situationer som avses i punkt 1 a och b i denna artikel kan en dom intygas vara en europeisk exekutionstitel endast om gäldenären enligt ursprungsmedlemsstatens lagstiftning har rätt att ansöka om förnyad prövning av den berörda domen.

34 Den situation som avses i artikel 19.1 a i förordning nr 805/2004 är den att stämningsansökan eller motsvarande handling har delgivits gäldenären på något av de sätt som föreskrivs i artikel 14 men att delgivning utan gäldenärens förskyllan emellertid inte har skett i så god tid att denne hade möjlighet att förbereda sitt svaromål.

35 Domstolen erinrar om att den situation som föreskrivs i artikel 19.1 b i förordning nr 805/2004 – att gäldenären utan egen förskyllan varit förhindrad att bestrida fordran på grund av force majeure eller exceptionella omständigheter – omfattas av denna bestämmelse. Det kan även vara fråga om en situation där hindret består till en tidpunkt då fristen för att angripa den berörda domen har börjat löpa.

36 Även om medlemsstaterna i sin nationella lagstiftning kunde ha infört ett särskilt förfarande för förnyad prövning av domar i de situationer som avses i artikel 19.1 a och b i förordning nr 805/2004 kan det dock inte uteslutas att de förfaranden som fanns i en medlemsstat innan förordningen trädde i kraft möjliggör för gäldenären att ansöka om en sådan prövning. Utan att det påverkar medlemsstaternas skyldighet enligt artikel 30.1 a i förordningen att meddela dessa förfaranden till kommissionen medför, den omständigheten att alla delar av förordningen är bindande, enligt artikel 288 FEUF, en skyldighet för den domstol som handlägger en ansökan om intygande att pröva om det krav som härvidlag föreskrivs i artikel 19.1 i samma förordning är uppfyllt, det vill säga om nationell lagstiftning faktiskt och undantagslöst möjliggör en ansökan om förnyad prövning av den berörda domen i dessa situationer.

37 Såsom generaladvokaten påpekade i punkt 24 i förslaget till avgörande kan det vara fråga om rättsmedel som ger tillräckliga garantier för att säkerställa gäldenärens rätt till försvar och rätt till en rättvis rättegång, vilka anges i skäl 10 och 11 i förordning nr 805/2004, eftersom unionsrätten inte reglerar förfarandet för förnyad prövning och eftersom förordning nr 805/2004 uttryckligen hänvisar till ursprungsmedlemsstatens lagstiftning.

38 För att säkerställa gäldenärens rätt till försvar och rätt till en rättvis rättegång enligt artikel 47.2 i stadgan ska de berörda rättsmedlen, för att utgöra ett förfarande för förnyad prövning i den mening som avses i artikel 19.1 i förordning nr 805/2004, tolkad mot bakgrund av skäl 14 i denna förordning, för det första möjliggöra en fullständig förnyad prövning, rättsligt och faktiskt, av domen.

39 För det andra ska nämnda rättsmedel möjliggöra för gäldenären – om denne åberopar en av de situationer som avses i artikel 19.1 a och b i denna förordning – att ansöka om en sådan förnyad prövning efter det att de ordinära frister som föreskrivs i nationell rätt för att begära återvinning av eller överklaga domen har löpt ut. Så är bland annat fallet om det i nationell rätt föreskrivs en möjlighet att förlänga dessa frister på så sätt att dessa börjar löpa på nytt, tidigast från den dag då gäldemären faktiskt har beretts möjlighet att ta del av innehållet i domen eller att utnyttja ett rättsmedel.

40 För att specifikt iaktta kraven i artikel 19.1 b i förordning nr 805/2004 ska nationell lagstiftning möjliggöra en förlängning av fristerna, både vid force majeure och vid exceptionella omständigheter, som gäldenären inte kan påverka och utan gäldenärens förskyllan, eftersom det i bestämmelsen görs en åtskillnad mellan dessa två begrepp.

41 Det framgår av de upplysningar som har lämnats av den hänskjutande domstolen att det i den belgiska rättsordningen i princip finns två rättsmedel för att angripa en dom av det slag som avses i det nationella målet, det vill säga begäran om återvinning, som särskilt avser tredskodomar, enligt artikel 1047 och följande artiklar i domstolsprocesslagen och överklagande enligt artikel 1050 och följande artiklar i domstolsprocesslagen. Det ankommer på den hänskjutande domstolen, som ensam är behörig att tolka bestämmelserna i nationell rätt, att dra konsekvenserna av den tolkning av artikel 19.1 i förordning nr 805/2004 som getts i punkterna 38–40 i denna dom och ta ställning till om nationell lagstiftning uppfyller de miniminormer för förfarandet som anges i denna bestämmelse. I en sådan situation och om samtliga nödvändiga villkor härvidlag är uppfyllda ankommer det på den hänskjutande domstolen att företa intygandet.

42 Mot denna bakgrund ska den andra och den tredje frågan besvaras enligt följande. Artikel 19.1 i förordning nr 805/2004 ska tolkas så, att för att en tredskodom ska kunna intygas vara en europeisk exekutionstitel ska den domstol till vilken en sådan begäran riktas säkerställa att nationell lagstiftning, faktiskt och undantagslöst, möjliggör en fullständig förnyad prövning, faktiskt och rättsligt, av en sådan dom i de två situationer som anges i denna bestämmelse och att nationell lagstiftning möjliggör att fristerna för att angripa en dom avseende en obestridd fordran förlängs, inte endast vid force majeure utan även vid andra exceptionella omständigheter som gäldenären inte har kunnat påverka och vilka hindrat denne från att bestrida fordran.

43 Den hänskjutande domstolen har ställt den fjärde och femte frågan, som ska prövas gemensamt, för att få klarhet i huruvida artikel 6 i förordning nr 805/2004 ska tolkas så, att intygandet av en dom som europeisk exekutionstitel är en handling av rättskipningskaraktär och därför förbehållen domare och huruvida yrkande härom ska ha framställts i stämningsansökan.

44 I artikel 6.1 i förordning nr 805/2004 föreskrivs att en ansökan om intygande som europeisk exekutionstitel av en dom avseende en obestridd fordran ska riktas till den domstol som har meddelat domen utan att det preciseras vem vid denna domstol som är behörig att göra intygandet.

45 Mot bakgrund av systematiken i förordning nr 805/2004 är det möjligt att göra en åtskillnad mellan intygandet i egentlig mening av en dom som europeisk exekutionstitel och det formella utfärdandet av intyget som avses i artikel 9 förordningen. Såsom generaladvokaten påpekade i punkt 52 i förslaget till avgörande är utfärdandet av intyget, efter det att beslut fattats om intygande av att domen är en europeisk exekutionstitel, inte nödvändigtvis något som domstolen måste göra, utan kan anförtros åt domstolens kansli.

46 Intygandet i egentlig mening kräver däremot en domstolsprövning av att de villkor som föreskrivs i förordning nr 805/2004 är uppfyllda.

47 De rättsliga kvalifikationer som en domare besitter är nämligen nödvändiga för att korrekt kunna pröva – i en situation med osäkerhet vad beträffar iakttagandet av de miniminormer som ska säkerställa gäldenärens rätt till försvar och en rättvis rättegång – de nationella rättsmedlen i enlighet med punkterna 38–40 i denna dom. För övrigt kan bara en domstol i den mening som avses i artikel 267 FEUF säkerställa, genom en begäran om förhandsavgörande vid EU-domstolen, att de miniminormer som föreskrivs i förordning nr 805/2004 tolkas och tillämpas enhetligt i Europeiska unionen.

48 Vad beträffar frågan huruvida ett yrkande om intygande av en dom som europeisk exekutionstitel måste framställas i stämningsansökan, föreskrivs det i artikel 6 i förordning nr 805/2004 att en dom avseende en obestridd fordran som har meddelats i en medlemsstat vid ansökan, när som helst, till den domstol som har meddelat domen ska intygas vara en europeisk exekutionstitel.

49 Såsom generaladvokaten påpekade i punkt 56 i förslaget till avgörande skulle det vidare vara meningslöst att kräva att yrkandet om intygande ska framställas i stämningsansökan, eftersom man vid den tidpunkten ännu inte kan veta om fordran kommer att bestridas och följaktligen inte heller huruvida den dom som meddelas i slutet av förfarandet kommer att uppfylla de nödvändiga villkoren för att kunna intygas vara en europeisk exekutionstitel.

50 Mot denna bakgrund ska den fjärde och den femte frågan besvaras enligt följande. Artikel 6 i förordning nr 805/2004 ska tolkas så, att det enbart ankommer på domare att intyga att en dom är en europeisk exekutionstitel, varom ansökan kan göras vid varje tidpunkt.

51 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

1 Rättegångsspråk: nederländska.