Förslag till avgörande av generaladvokat Pedro Cruz Villalón föredraget den 8 september 2015

1 Originalspråk: spanska.

2 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 805/2004 av den 21 april 2004 om införande av en europeisk exekutionstitel för obestridda fordringar (EUT L 143, s. 15).

3 Se analogt domen i målet Krombach, C‑7/98, EU:C:2000:164, i vilken domstolen, med hänvisning till konventionen av den 27 september 1968 om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område (EGT 1972, L 299, s. 32; konsoliderad version i EGT 1998, C 27, s. 1), slog fast att även om syftet med konventionen är att förenkla formaliteter för ömsesidigt erkännande och verkställighet av rättsliga avgöranden, får detta ändamål inte uppnås genom att inkräkta på rätten till försvar (punkt 43). Se även domen i målet Debaecker/Bouwman, 49/84, EU:C:1985:252, punkt 10.

4 Min kursivering. Ursprungsmedlemsstaten definieras i artikel 4.4 i förordning nr 805/2004 som den medlemsstat där den dom har meddelats ... vilken skall intygas vara en europeisk exekutionstitel.

5 I handlingarna i målet anges att ett fördragsbrottsförfarande har inletts mot Belgien, men som framgår av kommissionens yttrande (punkt 27) avser fördragsbrottet inte bristande införlivande av de processuella miniminormerna i artikel 12 och följande artiklar i förordning nr 805/2004 (däribland artikel 19) i belgisk rätt, utan bland annat den omständigheten att Belgien intygar att rättsliga avgöranden är europeiska exekutionstitlar utan att i enlighet med artikel 30.1 i förordningen meddela kommissionen att det i belgisk rätt finns ett förfarande som uppfyller kraven i artikel 19. Fördragsbrottsförfarandet har vilandeförklarats i avvaktan på domstolens avgörande i förevarande mål.

6 Se beträffande detta även S. Pabst, Art. 19 EG-VollstrTitel VO, i T. Rauscher (red.): Europäisches Zivilprozess- und Kollisionsrecht – Kommentar. Sellier, 2010, punkt 13.

7 Se bland annat S. Arnold, VO (EG) 805/2004 – Art. 19, i Geimer/Schütze, Internationaler Rechtsverkehr in Zivil- und Handelssachen, 2014, punkt 1; S. Pabst, a.a. (fotnot 6), punkt 4, samt Kropholler/von Hein, Art. 19 EuVTVO, i Europäisches Zivilprozessrecht, 9 uppl. Frankfurt am Main: Verlag Recht und Wirtschaft GmbH, 2011, punkt 5, och där citerade författare.

8 Bestämmelsens lydelse är förvirrande, eftersom förskyllan ordagrant syftar på delgivningen, vilken i själva verket inte alls är beroende av gäldenären, eftersom den sker utan bevis på att handlingen mottagits. Det logiska vore således att uppfatta det så att gäldenärens förskyllan syftar på de omständigheter under vilka han får kännedom om dess innehåll. Det innebär att det är på hans förskyllan om han till exempel på grund av försumlighet inte kontrollerar sin post regelbundet (se beträffande detta S. Pabst, a.a. (fotnot 6), punkt 9, och S. Arnold, a.a. (fotnot 7), punkt 11. Se även J.F. van Drooghenbroeck och S. Brijs: La pratique judiciaire au défi du titre exécutoire européen, i G. de Leval och M. Candela Soriano (samordnare), Espace judiciaire européen. Acquis et enjeux futurs en matière civile. Bryssel: Larcier, 2007, s. 249).

9 Se bland annat dom Padawan, C‑467/08, EU:C:2010:620, punkt 22 och där angiven rättspraxis.

10 Se bland annat dom Patriciello, C‑163/10, EU:C:2011:543, punkt 21, och dom NLB Leasing, C‑209/14, EU:C:2015:440, punkt 25.

11 C‑119/13 och C‑120/13, EU:C:2014:2144.

12 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1896/2006 av den 12 december 2006 om införande av ett europeiskt betalningsföreläggande (EUT L 399, s. 1).

13 Domstolen slog i punkt 41 i den ovannämnda domen fast att [o]m ett europeiskt betalningsföreläggande inte delges på ett sätt som uppfyller de minimikrav som fastställts [i förordning nr 1896/2006], ... har sökanden inte nödvändigtvis alla uppgifter som krävs för att avgöra om vederbörande ska bestrida föreläggandet eller inte. Detta påverkar i sin tur giltigheten av de förfaranden som är beroende av att bestridandefristen har löpt ut, vilket är fallet med förfarandet för förnyad prövning i artikel 20.

14 Dom eco cosmetics och Raiffeisenbank St. Georgen, C‑119/13 och C‑120/13, EU:C:2014:2144, punkterna 46 och 47.

15 C‑119/13 och C‑120/13, EU:C:2014:2144.

16 Se beträffande detta även S. Pabst, a.a. (fotnot 6), punkt 3.

17 Se även S. Arnold, a.a. (fotnot 7), punkt 4, som påpekar att till skillnad från artikel 20 i förordning nr 1896/2006 föreskrivs i artikel 19 i förordning nr 805/2004 inte någon konkret konsekvens för det fall att gäldenärens ansökan om förnyad prövning bifalls (ibidem, punkt 8).

18 Rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EGT L 12, s. 1). Som kommissionen påpekade har artikel 19 i förordning nr 805/2004 en liknande funktion som artikel 34.2 i förordning nr 44/2001, vilket innebär att tolkningen av den sistnämnda bestämmelsen är relevant för tolkningen av den förstnämnda.

19 C‑283/05, EU:C:2006:787, punkt 48.

20 Se även dom Debaecker/Bouwman, 49/84, EU:C:1985:252: frågan huruvida delgivningen har skett i tillräckligt god tid för att svaromålet ska kunna förberedas är beroende av en bedömning av de faktiska omständigheterna och den får således inte regleras varken i ursprungsdomstolens nationella lagstiftning eller i den nationella lagstiftningen i den medlemsstat där domen görs gällande (punkt 27).

21 Europadomstolen, dom av den 25 januari 2000 i målet Miragall Escolano m.fl. mot Spanien, Recueil des arrêts et décisions 2000‑I, s. 275, § 37.

22 Här används samma formulering som i artikel 20.1 b i förordning nr 1896/2006, en bestämmelse med avseende på vilken domstolen tidigare har slagit fast, i beslutet i målet Novontech-Zala, C‑324/12, EU:C:2013:205, punkt 24, att det rör sig om två olika kategorier. Domstolen konstaterade där att ... i ett sådant fall då det inte är fråga om force majeure ... [ska] svaranden [ha] varit förhindrad att bestrida fordran i tid på grund av exceptionella omständigheter.

23 Punkt 18 i dess skriftliga yttrande.

24 Punkt 15 i dess skriftliga yttrande.

25 Punkt 13 i dess skriftliga yttrande.

26 Vilken i artikel 4.6 definieras som den domstol vid vilken handläggningen av förfarandet pågick vid tidpunkten för att de villkor som avses i artikel 3.1 a, b och c är uppfyllda.

27 KOM(2004) 90 slutlig, punkt 3.3.2, kommentarer till den dåvarande artikel 5 i rådets gemensamma ståndpunkt inför antagandet av denna förordning.

28 Den har gjort det genom ministeriellt cirkulär av den 22 juni 2005 (Moniteur belge av den 28 oktober 2005, s. 47402). Stark kritik mot denna lösning framförs i Kropholler/von Hein, Art. 6 EuVTVO, i Europäisches Zivilprozessrecht, 9 uppl. Frankfurt am Main: Verlag Recht und Wirtschaft GmbH, 2011, punkt 3, och där citerade författare. Se även, särskilt med avseende på Belgien, J.F. van Drooghenbroeck och S. Brijs, Un titre exécutoire européen. Bryssel: Larcier, 2006, s. 14 och följande sidor; av samma författare, La pratique judiciaire au défi du titre exécutoire européen, i G. de Leval och M. Candela Soriano (samordnare), Espace judiciaire européen. Acquis et enjeux futurs en matière civile. Bryssel: Larcier, 2007, s. 215 och följande sidor, samt P. Gielen, Le titre exécutoire européen, cinq ans après: rêve ou réalité?. Journal des Tribunaux 2010, s. 571. En heltäckande sammanfattning av Belgiens rättspraxis inom detta område och den praxis som domstolarna och domstolarnas kanslier har utvecklat i Belgien rörande intygande av att domar är europeiska exekutionstitlar finns i C. Vanheukelen, Le titre exécutoire européen – Approche d’un praticien du droit, i G. de Leval och F. Georges (red.): Le Droit judiciaire en mutation. En hommage à Alphonse Kohl. Liège: Anthemis, 2007, s. 17 och följande sidor.

29 En europeisk exekutionstitel är inte en särskild typ av avgörande, utan en egenskap hos vissa domar, förlikningar och handlingar som när det har konstaterats att de har utfärdats i enlighet med vissa krav och det har intygats i en handling (= intyg om europeisk exekutionstitel) att dessa krav är uppfyllda, gör att de blir verkställbara i hela Europeiska gemenskapen på samma sätt som i den medlemsstat där de har utfärdats … Ett intyg om europeisk exekutionstitel … är en handling som ... officiellt ... styrker att de ovannämnda villkoren är uppfyllda och återger det centrala innehållet i avgörandet … Att det rör sig om en europeisk exekutionstitel styrks genom ett lämpligt 'intyg om europeisk exekutionstitel’ (R. Gil Nievas och J. Carrascosa González, Consideraciones sobre el Reglamento 805/2004, de 21 de abril de 2004, por el que se establece un título ejecutivo europeo para créditos no impugnados, i A.L. Calvo Caravaca och E. Castellanos Ruiz (red.): La Unión Europea ante el Derecho de la globalización. Colex, 2008, s. 380 och 381).

30 Se även skäl 17, som innehåller formuleringen [d]e domstolar som är behöriga att granska att de processuella miniminormerna har iakttagits fullt ut.

31 Se även de verk av belgiska författare till vilka det hänvisas i fotnot 28.

32 Ett intyg om europeisk exekutionstitel kan bara rättas till, om det på grund av ett skrivfel eller liknande föreligger bristande överensstämmelse mellan domen och intyget (artikel 10.1 a i förordning nr 805/2004), eller återkallas, när det är uppenbart att intyget beviljades felaktigt med beaktande av de krav som fastställs i förordningen (artikel 10.1 b i förordning nr 805/2004).

33 Skäl 18 i förordning nr 805/2004.