Förslag till avgörande av generaladvokat Sharpston föredraget den 9 juni 2016

1 Originalspråk: engelska.

2 Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/48/EG av den 23 april 2008 om konsumentkreditavtal och om upphävande av rådets direktiv 87/102/EEG (EUT L 133, 2008, s. 66) (nedan kallat direktiv 2008/48).

3 Skälen 7, 8, 9 och 10.

4 Skäl 19.

5 Skäl 30.

6 Skäl 31.

7 Skäl 47.

8 Se även bilaga II, med rubriken Standardiserad europeisk konsumentkreditinformation.

9 De aktuella bestämmelserna rör kreditavtal i form av kontokredit (artiklarna 6 och 12), kreditränta (artikel 11.1), kreditavtal med obestämd löptid (artikel 13.1 och 13.2), ångerrätt (artikel 14.3 a), överskridande (artikel 18.1 och 18.2) respektive vissa skyldigheter för kreditförmedlare gentemot konsumenter (artikel 21 b).

10 Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG av den 20 maj 1997 om konsumentskydd vid distansavtal (EGT L 144, 1997, s. 19) (nedan kallat distansförsäljningsdirektivet). Detta direktiv har sedermera upphävts genom, och ersatts av, Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU av den 25 oktober 2011 om konsumenträttigheter och om ändring av rådets direktiv 93/13/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/44/EG och om upphävande av rådets direktiv 85/577/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG (EUT L 304, 2011, s. 64).

11 I artikel 4 anges en rad olika förhållanden som konsumenten ska informeras om, bland annat leverantörens identitet, varans eller tjänstens egenskaper, priset, leveranskostnaderna, betalningssättet och den eventuella ångerrätten.

12 I artikel 7 i direktiv 2011/83 (det direktiv som har ersatt direktiv 97/7) anges att informationen ska lämnas som papperskopia eller, om konsumenten samtycker, på ett annat varaktigt medium.

13 Občiansky zákonník Zákon č. 40/1964 Zb. (lag 40/1964 i dess ändrade lydelse).

14 40 § punkt 3 i den slovakiska civillagen.

15 Obchodný zákonník (lag 513/1991 (zákon č. 513/1991 Zb.) i dess ändrade lydelse). Se 273 § i den slovakiska handelslagen.

16 Zákon č. 129/2010 Z. z. o spotrebiteľských úveroch a o iných úveroch a pôžičkách pre spotrebiteľov a o zmene a doplnení niektorých zákonov (lag 129/2010 om konsumentkrediter, andra krediter och lån till konsumenter samt om ändring och komplettering av vissa lagar) (nedan kallad konsumentkreditlagen). Se 9 § konsumentkreditlagen.

17 9 § punkt 2 led k konsumentkreditlagen.

18 Som jag förstår saken, avser amortering i det aktuella sammanhanget minskning av skuld genom återkommande betalning av kapitalbelopp och ränta.

19 9 § punkt 2 led l konsumentkreditlagen.

20 11 § konsumentkreditlagen.

21 Se ovan punkterna 14 och 15.

22 Se ovan punkt 17.

23 Se dom av den 5 juli 2012, Content Services ( C‑49/11, EU:C:2012:419, punkt 32).

24 Se ovan punkt 7 och fotnot 9.

25 Exempelvis i den engelska och den franska versionen. Se vidare nedan punkt 34.

26 Dom av den 3 april 2008, Endendijk ( C‑187/07, EU:C:2008:197, punkterna 22–24).

27 Se punkt 13 ovan.

28 Se dom av den 5 juli 2012, Content Services ( C‑49/11, EU:C:2012:419, punkterna 39–42). Kommissionen angav i sitt ursprungliga förslag av den 11 september 2002 (KOM(2002) 443 slutlig; EGT C 331E, s. 200) till vad som sedermera blev direktiv 2008/48, att definitionen av varaktigt medium var densamma som i distansförsäljningsdirektivet, se punkt 13 ovan.

29 Bilaga II till direktiv 2008/48.

30 Den enda hänvisningen i direktiv 2008/48 till undertecknande återfinns i skäl 37, på tal om konsumentens tecknande av kombinerade kreditavtal. Förevarande mål om förhandsavgörande rör emellertid inte ett sådant avtal, varför skäl 37 saknar relevans här.

31 Se dom av den 12 juli 2012, SC Volksbank România ( C‑602/10, EU:C:2012:443, punkt 38). Det kreditavtal som var i fråga i det målet föll utanför tillämpningsområdet för direktiv 2008/48.

32 Se, exempelvis, artikel 7.5 och 7.6 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1896/2006 av den 12 december 2006 om införande av ett europeiskt betalningsföreläggande (EUT L 399, 2006, s. 1). Syftet med den förordningen är, bland annat, att förenkla och påskynda handläggningen av tvister i gränsöverskridande fall som rör obestridda penningfordringar samt att minska de därmed sammanhängande kostnaderna.

33 Se ovan punkt 14.

34 Se ovan punkt 15.

35 Se ovan punkt 16.

36 Se skälen 8 och 9 i direktiv 2008/48.

37 Den engelske domaren lord Denning sade vid ett tillfälle, på tal om ett vittomfattande allmänt villkor om friskrivning från lagstadgat skadeståndsansvar för personskada som tillkännagavs på en informationstavla vid en bilparkering och som uppgavs införlivas med parkeringsavtalet genom några finstilta ord på den biljett som skrevs ut av en automat, att detta villkor var så vittgående och undergräv[de] rättigheter i så hög grad att domstolen inte borde anse någon vara bunden av det, såvida inte vederbörandes uppmärksamhet hade fästs vid det på det mest uttryckliga sätt … För att tillkännagivandet skulle anses vara adekvat, torde villkoret i fråga behöva tryckas i röd färg och ha en röd hand som pekade på det – eller något lika iögonfallande: Thornton v Shoe Lane Parking Ltd (C.A.) [1971] 2 Q.B. 163 at 170 C‑D genom Lord Denning M.R. Detta uttalande har utgjort en källa till glädje för generationer av engelska juridikstuderande, men det är också ett mycket klokt påpekande om behovet av att se till att den svagare parten i ett avtal uppmärksammas på väsentliga villkor som han eller hon genom att ingå avtalet skulle bli bunden av.

38 Se KOM(2002) 443 slutlig, s. 16.

39 Rådets direktiv av den 22 februari 1990 om ändring av direktiv 87/102/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om konsumentkrediter (EGT L 61, s. 14; svensk specialutgåva, område 15, volym 9, s. 174).

40 Rådets direktiv av den 22 december 1986 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om konsumentkrediter (EGT L 42, 1987, s. 48; svensk specialutgåva, område 15, volym 7, s. 202).

41 Detta är allt som domstolen känner till om denna bestämmelse, eftersom begäran om förhandsavgörande inte innehåller några ytterligare upplysningar om dess tillämpningsområde.

42 Skäl 47; se även dom av den 27 mars 2014, LCL Le Crédit Lyonnais ( C‑565/12, EU:C:2014:190, punkt 43).

43 Se dom av den 27 mars 2014, LCL Le Crédit Lyonnais ( C‑565/12, EU:C:2014:190, punkt 44 och där angiven rättspraxis).

44 Se dom av den 27 mars 2014, LCL Le Crédit Lyonnais ( C‑565/12, EU:C:2014:190, punkt 37).