Förslag till avgörande av generaladvokat Melchior Wathelet föredraget den 19 november 2015

1 Originalspråk: franska.

2 EUT L 157, 2004, s. 45.

3 Se, bland annat, dom Yaesu Europe ( C-433/08, EU:C:2009:750, punkt 24); Brain Products ( C‑219/11, EU:C:2012:742, punkt 13); dom Koushkaki ( C‑84/12, EU:C:2013:862, punkt 34), och dom Lanigan ( C‑237/15 PPU, EU:C:2015:474, punkt 35).

4 Min kursivering.

5 Se, bland annat, i den spanska, respektive den tjeckiska, den tyska, den grekiska, den engelska, den italienska, den nederländska, den portugisiska och den slovakiska språkversionen, orden cuando menos, alespoň, mindestens, τουλάχιστον, at least, per lo meno, als ten minste, no mínimo respektive prinajmenšom.

6 Se, för ett liknande resonemang, dom Sodiaal International ( C‑383/14, EU:C:2015:541, punkt 25).

7 Min kursivering. Ordet faktiska återfinns inte i den danska, den estniska, den lettiska och den nederländska språkversionen av artikel 13.1 i direktiv 2004/48. Enligt domstolens fasta praxis kan den formulering som använts i en av språkversionerna av en unionsbestämmelse inte ensam ligga till grund för tolkningen av denna bestämmelse eller tillmätas större betydelse än övriga språkversioner. Unionsbestämmelserna ska nämligen tolkas och tillämpas på ett enhetligt sätt mot bakgrund av de olika versionerna på unionens samtliga språk. I händelse av bristande överensstämmelse mellan språkversionerna ska unionsbestämmelsen i fråga tolkas med hänsyn till systematiken i och ändamålet med de föreskrifter i vilka den ingår (se, för ett liknande resonemang, dom Léger, C-528/13, EU:C:2015:288, punkt 35 och där angiven rättspraxis). I förevarande fall leder både bestämmelsens lydelse i dess helhet, förutom att ordet faktiska återfinns i nästan samtliga språkversioner (se rubrik A ovan) och den teleologiska tolkningen (se rubrik C ovan) till tolkningen att den skada som ska ersättas är den skada som den skadelidande verkligen har lidit.

8 Artikel 13.1 första stycket b i direktiv 2004/48.

9 Möjligheten att bevilja skadestånd förefaller vara föremål för en kontroves i doktrinen. Enligt J.‑C. Galloux förefaller det som om det begreppet frångåtts i den slutgiltiga versionen av direktiv 2004/48. Enligt samme farfattare anges med det ord som används i direktivet visserligen endast att beräkningen av skadeståndet ska utgå från den skada som den skadelidande verkligen har lidit, men beräkningen av skadan ska emellertid inte med nödvändighet begränsas till det (Galloux, J.-C., La directive relative au respect des droits de propriété intellectuelle, Revue trimestrielle de droit communautaire, 2004, s. 698). I samma mening, se Benhamou, Y., Compensation of damages for infringements of intellectual property rights in France, under Directive 2004/48/EC and its transposition law – new notions?, International Review of Intellectual Property and Competition Law, 2009, 40(2), s. 125, särskilt s. 140 och s. 143. Däremot kritiserar Buydens, M., allvarligt den utgångspunkten med stöd av den allmänna principen om full ersättning, det vill säga att skadan ska ersättas tillfullo, men inte därutöver (M. Buydens, La réparation des atteintes aux droits de propriété intellectuelle, Actualités en droits intellectuels, UB3, Bruylant, 2015, a. 407–434, särskilt s. 408 och 417). Enligt samme författare talar den omständigheten att adverbet réellement används i artikel 13.1 i direktiv 2004/48 för att den principen fastställs (idem, s. 411).

10 Se, för ett liknande resonemang, Buydens, M., La réparation des atteintes aux droits de propriété intellectuelle, Actualités en droits intellectuels, UB3, Bruylant, 2015, s. 407–434, särskilt s. 416 och 429; Borghetti, J.-S. ,Punitive Damages in France, Koziol, H. och Wilcox, V., (utg.), Punitives Damages: Common Law and Civil Law Perspectives, Tort and Insurance Law, vol. 25, 2009, s. 55–73, särskilt nr 26), och Gautier, P.-Y. Fonction normative de la responsabilité: le contrefacteur peut être condamné à verser au créancier une indemnité contractuelle par équivalent, Recueil Dalloz, 2008, s. 727, särskilt nr 5.

11 Min understrykning.

12 Se, för ett liknande resonemang, dom L’Oréal m.fl. ( C‑324/09, EU:C:2011:474, punkt 131).

13 Punkt 29 i kommissionens yttrande.