Förslag till avgörande av generaladvokat Eleanor Sharpston föredraget den 5 april 2016

1 Originalspråk: engelska.

2 Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/13/EG av den 20 mars 2000 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om märkning och presentation av livsmedel samt om reklam för livsmedel (EGT L 109, s. 29), i sin slutliga lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 596/2009 av den 18 juni 2009 (EUT L 188, s. 14). Direktivet om livsmedelsmärkning har nu upphävts genom förordning (EU) nr 1169/2011, se punkterna 11–23 nedan.

3 Skäl 1.

4 Skäl 4.

5 Skäl 5.

6 Skäl 6.

7 Skäl 8.

8 Se även skäl 9. Övriga uppgifter omfattade det namn under vilket varan såldes (punkt 1), ingrediensförteckningen (punkt 2), mängden av särskilda (kategorier av) ingredienser (punkt 3), nettokvantiteten (punkt 4), datum för minsta hållbarhetstid eller sista förbrukningsdag (punkt 5), speciella förvarings- eller användningsanvisningar (punkt 6), uppgift om tillverkare, förpackare eller säljare (punkt 7), bruksanvisning (punkt 9) och (i förekommande fall) verklig alkoholhalt (punkt 10).

9 De närmare bestämmelserna om detta förfarande saknar relevans i förevarande mål.

10 Se även skäl 15.

11 Det ska erinras att dessa uppgifter var det namn under vilket varan såldes (punkt 1), nettokvantiteten (punkt 4) och datum för minsta hållbarhetstid eller, när det gäller vissa livsmedel, datum för sista förbrukningsdag (punkt 5).

12 Europaparlamentets och rådets förordning av den 25 oktober 2011 om tillhandahållande av livsmedelsinformation till konsumenterna, och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 1924/2006 och (EG) nr 1925/2006 samt om upphävande av kommissionens direktiv 87/250/EEG, rådets direktiv 90/496/EEG, kommissionens direktiv 1999/10/EG, direktiv 2000/13, kommissionens direktiv 2002/67/EG och 2008/5/EG samt kommissionens förordning (EG) nr 608/2004 (EUT L 304, s. 18).

13 Se skäl 6 och 11 samt artiklarna 53.1 och 55.

14 Rådets direktiv av den 20 december 2001 om honung (EGT L 10, 2002, s. 47).

15 Detta är definitionen i artikel 3.8 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet (EGT L 31, s. 1), som artikel 2.1 a hänvisar till.

16 Rådets förordning av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (EGT L 302, s. 1), i ändrad lydelse. Artiklarna 23–26 avser fastställande av ursprung som inte medför förmånsbehandling för varor.

17 Se nedan punkt 21.

18 Nämligen livsmedlets beteckning (led a), vissa ingredienser eller processhjälpmedel (led c), livsmedlets nettokvantitet (led e) och datum för minsta hållbarhet eller sista förbrukningsdag (led f).

19 Det vill säga ingrediensförteckningen.

20 Se även skäl 29.

21 Artikel 10 avser ytterligare obligatoriska uppgifter för vissa typer eller kategorier av livsmedel och saknar relevans i förevarande mål.

22 Rådets direktiv av den 22 juli 1974 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om honung (EGT L 221, s. 10; svensk specialutgåva, område 13, volym 4, s. 51).

23 Skäl 4.

24 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 15 maj 2014 om ändring av rådets direktiv 2001/110/EG om honung (EUT L 164, s. 1).

25 Se även artikel 2.1 och skälen 11 och 12.

26 Se artikel 1.1 och skäl 6.

27 Den hänskjutande domstolen har åberopat den version som publicerades den 15 december 1999 (BGBl 1999 I, s. 2464) och senast ändrades genom § 2 i Verordnung (förordning) av den 25 februari 2014 (BGBl 2014 I, s. 218).

28 Direktivet om livsmedelsmärkning upphörde att gälla med verkan från och med den 13 december 2014. Se artikel 53.1 i förordning nr 1169/2011.

29 Se ovan punkt 33.

30 Se, särskilt, artikel 54.1 andra stycket i förordning nr 1169/2011.

31 Se artikel 1 i honungsdirektivet.

32 Se artikel 2 i honungsdirektivet. Se även artikel 4.2 i direktivet om livsmedelsmärkning.

33 Se artikel 2.4 a i honungsdirektivet.

34 Se skäl 4 i direktivet om livsmedelsmärkning.

35 Artikel 1.1 och 1.2 i direktivet om livsmedelsmärkning.

36 Artiklarna 2, 4.2 och 13.1 a i direktivet om livsmedelsmärkning.

37 Artikel 14 i direktivet om livsmedelsmärkning.

38 Artiklarna 1.3 b, 3.1.8 och 13.1 a i direktivet om livsmedelsmärkning.

39 Skäl 5 i honungsdirektivet.

40 Artikel 2.4 a i honungsdirektivet.

41 Artikel 1.3 b i direktivet om livsmedelsmärkning.

42 Frågor och svar om tillämpningen av förordning (EU) nr 1169/2011 om tillhandahållande av livsmedelsinformation till konsumenterna. I detta dokument besvaras vissa frågor rörande tillämpningen av förordning nr 1169/2011 (definitionen av färdigförpackat livsmedel där har samma lydelse som i artikel 1.3 b i direktivet om livsmedelsmärkning, se ovan punkt 14 och nedan punkt 71). På framsidan fastställs att … [d]okumentet har … ingen formell rättslig status, och vid tvister är det Europeiska unionens domstol som har det slutliga ansvaret för att tolka lagstiftningen. För en version av detta dokument på engelska, se http://ec.europa.eu/food/safety/docs/labelling_legislation_qanda_application_reg1169-2011_en.pdf.

43 Se, exempelvis, artikel 2.1 a och artikel 14 andra stycket i direktivet om livsmedelsmärkning.

44 Se artikel 13.1 b och skäl 15 i direktivet om livsmedelsmärkning.

45 Jag vill här notera att jag anser det logiskt sett osannolikt att ett storkök normalt skulle köpa enskilda portioner honung som saluförs separat, en och en. Det verkar mycket mer sannolikt att tänkta sig att ett storkök skulle köpa en cateringförpackning med flera enskilda portioner honung, som säljs tillsammans till ett rabatterat pris per enhet.

46 Femte skälet i rådets direktiv av den 18 december 1978 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om märkning, presentation och reklam i fråga om livsmedel (EGT 1979 L 33, s. 1; svensk specialutgåva, område 15, volym 2, s. 130).

47 Se, exempelvis, dom Internetportal und Marketing, C‑569/08, EU:C:2010:311, punkt 35 och där angiven rättspraxis.

48 Se, exempelvis, dom M m.fl., C‑340/08, EU:C:2010:232, punkt 44 och där angiven rättspraxis.

49 Skälen 2 och 4 i direktivet om livsmedelsmärkning.

50 För en beskrivning av de olika tjänster och varor som omfattas av sådana transaktioner, se (inom ramen för mervärdesskatt) dom Bog m.fl., C‑497/09, C‑499/09, C‑501/09 och C‑502/09, EU:C:2011:135, punkterna 64–81.

51 Även här verkar det osannolikt att anta att storköket skulle köpa en kartong med 120 portionsförpackningar med honung och öppna varje förpackning för sig när det behövde stora kvantiteter honung för att producera vissa tillagade livsmedel (som en tårta), snarare än att köpa honung i en förpackning av cateringstorlek. Det är mer sannolikt att tänka sig att den ekonomiska motiveringen för att köpa en kartong med 120 portionsförpackningar är att storköket därigenom sparar in på de arbetskostnader som det medför att portionera ut honungen. Och de enskilda portionerna serveras slutkonsumenten i oförändrat skick.

52 Se skäl 6 i direktivet om livsmedelsmärkning.

53 Se skäl 8 i direktivet om livsmedelsmärkning.

54 Ett sådant beslut skulle (exempelvis) kunna ha tagits i samband med affärsbeslutet att fylla portionsförpackningarna i de två linjerna med honung från olika källor och således med honung av annan kvalitet/annan kostnad.

55 Faktum är att en stor del av diskussionen vid förhandlingen var fokuserad på behovet av att använda en sådan etikett för att kunna ha friheten att inte behöva använda en annan etikett som angav ursprungslandet för honungen.

56 Skäl 5 i honungsdirektivet.

57 Se ovan punkt 39.

58 Se artiklarna 9.1 i, 12.2 och 26 i förordning nr 1169/2011.

59 Se, särskilt, skälen 6, 8 och 22 i förordning nr 1169/2011.

60 Artikel 1.4 i förordning nr 1169/2011. Se även skäl 32.

61 Artikel 2.2 e i förordning nr 1169/2011.

62 Se skälen 3, 17 samt artikel 3.1 i förordning nr 1169/2011.

63 Artikel 1.3 och skäl 22 i förordning nr 1169/2011.

64 Artikel 6 i förordning nr 1169/2011.

65 Artikel 2.1 a i förordning nr 1169/2011.