Förslag till avgörande av generaladvokat Maciej Szpunar föredraget den 20 april 2016

1 Originalspråk: polska.

2 EGT L 266, 1980, s. 1 (nedan kallad Romkonventionen).

3 EUT L 177, 2008, s. 6, med rättelse i EUT L 309, 2009, s. 87, nedan kallad Rom I-förordningen.

4 Lag nr 3833/2010 om brådskande åtgärder i syfte att bemästra krisen rörande statsfinanserna, med målet att skydda landets ekonomi (Republiken Greklands officiella tidning, del I, nr 40, av den 15 mars 2010) och lag nr 3845/2010 om åtgärder för tillämpning av mekanismen för stöd av grekisk ekonomi från medlemsländerna i eurozonen och Internationella valutafonden (Republiken Greklands officiella tidning, del I, nr 65, av den 6 maj 2010).

5 EGT L 12, 2001, s. 1 (nedan kallad Bryssel I‑förordningen).

6 I artikel 28 i denna förordning föreskrivs att den ska tillämpas på avtal som ingås efter den 17 december 2009.

7 En liknande bestämmelse återfinns i artikel 17 i Romkonventionen.

8 Se dom Licata/Ekonomiska och sociala rådet ( 270/84, EU:C:1986:304, punkt 31), dom Pokrzeptowicz-Meyer ( C‑162/00, EU:C:2002:57, punkt 50) och dom Bruno m.fl. ( C‑395/08 i C‑396/08, EU:C:2010:329, punkt 53).

9 Enligt principen om direkt effekt skulle nya bestämmelser tillämpas på de framtida rättsverkningarna av ett sådant avtal. Se dom Pokrzeptowicz-Meyer ( C‑162/00, EU:C:2002:57, punkt 52).

10 Se Ancel, M.E., Le Règlement Rome I à l’épreuve du temps, La justice civile européenne en marche, Douchy Oudot M., Guinchard, E., Dalloz, 2012, s. 60.

11 Se Calllies, G.P., Hofmann, H., Article 28, Application in Time, Rome Regulations, Calliess, G.P. (utgivare), 2:a upplagan, Wolters Kluwer, 2015, s. 438.

12 Det ska detta sammanhang hänvisas till resultatet av de studier avseende europeisk privaträtt som genomförts i akademiska kretsar. Problematiken med ingående av avtal avser till exempel artiklarna 4:101–4:110 i projektet Principles of the Existing EC Contract Law (Acquis Principles), se Research Group on the Existing EC Private Law (Acquis Group), Principles of the Existing EC Contract Law (Acquis Principles), Contract II – General Provisions, Delivery of Goods, Package Travel and Payment Services, Sellier, München 2009, s. 181–221. Begreppet avtal har definierats i volym 2, i artikel 1:101, i projektet Draft Common Frame of Reference, se von Bar, C., Clive, E., och Schulte Nölke, H. (utgivare), Principles, Definitions and Model Rules of European Private Law, Draft Common Frame of Reference (DCFR) – Outline Edition (utarbetad av the Study Group on a European Civil Code and the Research Group on Existing EC Private Law (Acquis Group)), Sellier, München, 2009, s. 181.

13 Se skäl 6 i Rom I-förordningen.

14 Förenade kungarikets regering har till exempel påpekat att det i den engelska lagstiftningen finns en lagstadgad presumtion om att anställningsavtalet fortsätter att gälla, men enligt rättspraxis kan det fastställas att ett nytt avtal ingåtts när arbetsgivaren ensidigt ändrar viktiga villkor.

15 Dz. U. 1964, nr 16, position 94.

16 Se Gwiazdomorski, J., Międzyczasowe prawo prywatne, Nowe Prawo, 1962, nr 6 och 7, s. 761.

17 Se Pietrzykowski, T., Obowiązywanie i stosowanie prawa cywilnego w czasie, System prawa prywatnego, Prawo cywilne – część ogólna, volym 1, under ledning av Safjan, M., Warszawa, CH Beck, Instytut Nauk Prawnych PAN, 2012, s. 769.

18 Enligt artikel 17 i Romkonventionen ska konventionen tillämpas på avtal som ingås efter den dag då konventionen har trätt i kraft i förhållande till den berörda staten och följaktligen i förhållande till Tyskland efter den 1 april 1991. Av beslutet om hänskjutande framgår att det rättsförhållande som ligger till grund för tvisten uppkom år 1996.

19 I domstolens rättspraxis avseende behörigheten att besvara tolkningsfrågor såväl på grundval av artikel 267 FEUF som på grundval av protokoll till konventioner mellan medlemsstaterna anges vissa begränsningar för ändringar av begäran om förhandsavgörande. En ändring av en tolkningsfråga av domstolen ex officio kan inte medföra en ändring av tolkningsfrågornas substans, eftersom detta skulle äventyra de berörda parternas rätt att yttra sig (se dom Phytheron International ( C‑352/95, EU:C:1997:170, punkt 14) och dom Leathertex ( C‑420/97, EU:C:1999:483, punkt 22).

20 I förevarande förslag till avgörande som avfattats på polska används i princip begreppet przepisy wymuszające swoje zastosowanie (internationellt tvingande regler). I stället för detta begrepp används ibland begreppet przepisy imperatywne (tvingande regler). Begreppet przepisy imperatywne (tvingande regler) får i denna betydelse emellertid inte förväxlas med begreppet regler som inte kan avtalas bort (till exempel artikel 3.3 i Rom I-förordningen).

21 Särskilt viktigt på detta område är bidraget från Franceskakis, P. som använde begreppet lois d’application immediate i Quelques précisions sur les lois d’application immédiate et leurs rapports avec les règles de conflits de lois, Revue critique de droit international privé,1966, s. 1 och följande sidor.

22 Se till exempel artikel 8 i den polska lagen om internationell privaträtt från år 2011, artikel 1.11 andra stycket i den litauiska civillagen från år 2000, artikel 20 i den belgiska lagen om internationell privaträtt från år 2004, artikel 17 i den italienska lagen om internationell privaträtt från år 1995, artikel 7 i volym 10 till den nederländska civillagen från år 1992, 3 § och 25 § i den tjeckiska lagen om internationell privaträtt från år 2012. Bland de länder som inte är unionsmedlemsstater kan särskilt artiklarna 18 och 19 i den schweiziska lagen om internationell privaträtt från år 1987 nämnas.

23 Se von Savigny, F.C., System des heutigen Römischen Rechts. Achter Band, Berlin, 1849, 36 I 276.

24 Se dom Arblade m.fl. ( C‑369/96 och C‑376/96, EU:C:1999:575, punkt 30) och Nuyts, A., Les lois de police et dispositions impératives dans le Règlement Rome I, Revue de droit commercial belge, nr 6, 2009.

25 Avseende arbetet med Romkonventionen se Popiołek, W., Konwencja EWG o prawie właściwym dla zobowiązań, Państwo i Prawo, 9/1982, s. 105–115; Fuchs, B., Statut kontraktowy a przepisy wymuszające swoje zastosowanie, Wydawnictwo Uniwersytetu Śląskiego, Katowice, 2003, s. 126 och följande sidor.

26 Wojewoda, M., Mandatory Rules in Private International Law, Maastricht Journal of European and Comparative Law, (7) 2000, nr 2, s. 212.

27 Bonomi, A., Le régime des règles impératives et des lois de police dans le règlement Rome I sur la loi applicable aux contrats, Le nouveau règlement européen Rome I relatif à la loi applicable aux obligations contractuelles, Bonomi, A., Cashin Ritaine, E. (utgivare.), Genève, 2008, s. 235.

28 Se Zachariasiewicz, M. A., Przepisy wymuszające swoje zastosowanie, System prawa prywatnego, Prawo prywatne międzynarodowe, del 20A, . M. Pazdan (utgivare), C. H. Beck, Instytut Nauk Prawnych PAN, Warszawa, 2014, s. 455.

29 Dessa kontroverser har inte på något sätt bekräftats i praxis för tillämpningen av artikel 7.1 i de länder som inte gjort förbehåll enligt artikel 22.1 i Romkonventionen. Se Zachariasiewicz, M. A., Rozwój nauki prawa prywatnego międzynarodowego, System prawa prywatnego, Prawo prywatne międzynarodowe, volym 20A, Pazdan, M. (utgivare), Warszawa, C. H. Beck, Instytut Nauk Prawnych PAN, Warszawa, 2014, s. 81.

30 Se avseende denna fråga Hellner, M., Third Country Overriding Mandatory Rules in the Rome I Regulation: Old Wine in New Bottles?, Journal of Private International Law, december 2009, nr 5 (3), s. 451–454; McParland, M., Article 9(3) of the Rome I Regulation: third Country Overriding Mandatory Rules, The Rome I Regulation on the Law applicable to contractual obligations, Oxford University Press, 2015, s. 697–705.

31 Se punkt 74 i detta förslag till avgörande.

32 Se Bonomi, A., Cashin Ritaine, E., anfört arbete (fotnot 27), s. 235.

33 I detta sammanhang hänvisas till rättspraxis från engelska domstolar (till exempel dom Foster mot Driscoll (1929) 1 KB 470), som grundar sig på antagandet att underlåtenhet att beakta utländska internationellt tvingande regler i vissa fall kan leda till ett åsidosättande av grunderna för rättsordningen i domstolslandet som grundar sig på comity of nations. Se. McParland, M., anfört arbete (fotnot 30), s. 711, 715 och 716; Harris, J., Mandatory Rules and Public policy under the Rome I Regulation, Ferrari, F., Leible, S. (utgivare.), Rome I Regulation, The Law Applicable to Contractual Obligations in Europe, Sellier, München 2009, s. 298 och följande sidor.

34 Se, för ett liknande resonemang, Schmitd-Kessel, M., Article 9, F.Ferrari (utgivare), Rome I Regulation, Sellier, München, 2015, s. 350. Jag anser dessutom att ett annat villkor som följer av artikel 9.3, nämligen att dessa regler kan tillerkännas verkan om de gör att avtalet blir olagligt att genomföra” ska tolkas på motsvarande extensiva sätt. Se Schmitd-Kessel, M., ovan anfört arbete, s. 351; Harris, J., anfört arbete (fotnot 33), s. 322, och Hellner, M., anfört arbete (fotnot 30), s. 461.

35 Se Nuyts, A., anfört arbete (fotnot 24), s. 563 och 564.

36 Det råder inte något tvivel om att begreppet ska tolkas självständigt, se Harris, J., anfört arbete (fotnot 33),, s. 315; Marazopoulou, V., Overriding Mandatory Provisions of Article 9 § 3 of the Rome I Regulation, Revue Hellénique de Droit International, 2/2011, s. 787.

37 Artikel 4 i Rom I-förordningen grundar sig på begreppet karaktäristisk prestation som syftar till att fastställa den lag som är tillämplig på avtalet såvida parterna inte har gjort något lagval på grundval av artikel 3 i förordningen.

38 McParland, M., anfört arbete (fotnot 30), s. 706, och Hellner, M. anfört arbete (fotnot 30), s. 466.

39 Se, för ett liknande resonemang, Renner, M., Rome I Article 9, Overriding Mandatory Provisions, Rome Regulations, anfört arbete (fotnot 11), s. 258; Zachariasiewicz, M. A., anfört arbete (fotnot 28), s. 459, och Nuyts, A., anfört arbete (fotnot 24), s. 564.

40 Även i den polska doktrinen hänvisas till möjligheten att beakta utländska internationellt tvingande regler vid tillämpningen av lex causae, se Popiołek, W., Wykonanie zobowiązania umownego a prawo miejsca wykonania: zagadnienia kolizyjnoprawne, Katowice 1989, s. 163 och följande sidor, och Mataczyński, M., Przepisy wymuszające swoje zastosowanie w prawie prywatnym międzynarodowym, Zakamycze, 2005, s. 181 och följande sidor.

41 Schuldstatuttheorie. Avseende denna fråga se Harris, J., anfört arbete (fotnot 33), s. 302.

42 Se, för ett liknande resonemang, Martiny, D., Art. 9 Rom I-VO, Münchener Kommentar zum BGB, C. H. Beck, 6 e upplagan, München, 2015, punkterna 114 och 114b; Remien, O., Art. 9 Rom I-VO, BGB Kommentar, Prütting, H., Wegen, G., Weinreich, G. (utgivare.), 2015, punkt 45. Författarna till ovannämnda kommentarer har emellertid påpekat att även en annan uppfattning företräds i tysk doktrin enligt vilken beaktande i sak av utländska internationellt tvingande regler omfattas av begreppet tillerkännande av verkan i den mening som avses i artikel 9.3 i Rom I-förordningen och således omfattas av de begränsningar som följer av denna bestämmelse.

43 Se Renner, M., anfört arbete (fotnot 39), s. 261; Schmidt-Kessel, M., anfört arbete (fotnot 34), s. 353, och Marazopoulou, V., anfört arbete (fotnot 36), s. 792.

44 Se punkt 89 i detta förslag till avgörande.

45 Rådets beslut 2010/320/EU av den 8 juli 2010 riktat till Grekland i syfte att förstärka och skärpa den finanspolitiska övervakningen samt förelägga Grekland att vidta de åtgärder för att minska underskottet som anses nödvändiga för att komma till rätta med situationen med ett alltför stort underskott (EUT L 145, 2010, s. 6).

46 Schmidt-Kessel, M., anfört arbete (fotnot 34), s. 329; Sánchez Lorenzo, S., Choice of Law and Overriding Mandatory Rules in International Contracts after Rome I, Yearbook of Private International Law, volym 12, 2010, s. 78.

47 I Rom I-förordningen innehåller för övrigt en bestämmelse som syftar till att säkerställa unionsrättens tillämpning om lagen i tredje land väljs (artikel 3.4).

48 I artikel 2 f föreskrivs att Grekland före utgången av juni 2010 ska sänka gratifikationer till påsk, sommar och jul och ersättningar som utbetalas till offentliganställda.