Förslag till avgörande av generaladvokat Manuel Campos Sánchez-Bordona föredraget den 12 januari 2017

1 Originalspråk: spanska.

2 Mål C‑617/10, EU:C:2013:105.

3 Målet A och B mot Norge (CE:ECHR:2016:1115JUD002413011).

4 Decreto Legislativo 18 dicembre 1997, n. 471, Riforma delle sanzioni tributarie non penali in materia di imposte dirette, di imposta sul valore aggiunto e di riscossione dei tributi, a norma dell’articolo 3, comma 133, lettera q), della legge 23 dicembre 1996, n. 662 (GURI nr 5 av den 8 januari 1998 – Ordinarie tillägg nr 4).

5 Decreto Legislativo 18 dicembre de 1997, n.472, Disposizioni generali in materia di sanzioni amministrative per le violazioni di norme tributarie, a norma dell’articolo 3, comma 133, della legge 23 dicembre 1996, nr 662 (lagstiftningsdekret nr 662, av den 18 december 1996, med allmänna bestämmelser om administrativa sanktioner för skattebrott i enlighet med artikel 3 punkt 133 i lag nr 662, av den 23 december 1962) (GURI nr 5 av den 8 januari 1998 – Ordinarie tillägg nr 4), i vilket det i artikel 13 föreskrivs en möjlighet att sätta ned sanktionsavgiften för obetald skatt.

6 Decreto Legislativo 10 marzo 2000, n.o74, Nuova disciplina dei reati in materia di imposte sui redditi e sul valore aggiunto, a norma dell’art. 9 della legge 25 giugno 1999, n. 205 (GURI nr76 av den 31 mars 2000).

7 Decreto Legislativo 24 settembre 2015, n. 158, Revisione del sistema sanzionatorio, in attuazione dell’articolo 8, comma 1, della legge 11 marzo 2014, n. 23 (GURI nr 233 av den 7 oktober 2015 – Ordinarie tillägg nr 55).

8 Decreto-legge 30 settembre 2003, n. 269, Disposizioni urgenti per favorire lo sviluppo e per la correzione dell’andamento dei conti pubblici (GURI nr 229 av den 2 oktober 2003 – Ordinarie tillägg nr 157).

9 Europadomstolen, dom av den 15 november 2016, A och B mot Norge, CE:ECHR:2016:1115JUD002413011.

10 Jag hänvisar till Van Bockel, B., The ne bis in idem principle in EU Law, Kluwer, 2010. Se även Oliver, P. och Bombois, T., Ne bis in idem en droit européen: un principe à plusieurs variantes, Journal de droit européen, 2012, s. 266–272, och Tomkin, J., Article 50, Right not to be tried or punished twice in criminal proceedings for the same criminal offence, i Peers, S., Hervey, T., Kenner, J. och Ward, A., The EU Charter of Fundamental Rights: a commentary, Hart Publishing, Oxford, 2014, s. 1373–1412.

11 Se generaladvokat Kokotts förslag till avgörande i målet Bonda ( C‑489/10, EU:C:2011:845), punkt 33 och de andra förslag till avgöranden som det hänvisas till där.

12 Det problem som behandlades där är nästan identiskt med det i förevarande mål: Åkerberg Fransson hade ålagts en administrativ sanktion på grund av att han hade underlåtit att betala betydande belopp i mervärdesskatt och när det förfarandet hade avslutats hade ett nytt förfarande inletts mot honom, den här gången av straffrättslig karaktär, på grund av samma gärning.

13 Domstolen förklarade sig vara behörig, eftersom artiklarna 2, 250.1 och 273 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (EUT L 347, 2006, s. 1) och artikel 325 FEUF var tillämpliga och det rörde sig om ett fall där unionsrätten är tillämplig, i den mening som avses i artikel 51.1 i stadgan. Sedan dess råder det inget tvivel om att stadgan är tillämplig på dessa mål. Skattetillägg och straffrättsliga sanktioner som beslutats i Italien på grund av underlåtenhet att betala mervärdesskatt utgör däremot inte någon tillämpning av unionsrätten, i den mening som avses i artikel 51.1 i stadgan, och domstolen förklarade därför i sitt beslut av den 15 april 2015, Burzio ( C‑497/14, EU:C:2015:251) att det var uppenbart att den saknade behörighet att besvara en tolkningsfråga.

14 Domen Åkerberg Fransson, punkt 37.

15 Ibidem, punkt 34.

16 Artikel 6 i rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen (EGT L 312, 1995, s. 1), innehåller bestämmelser som syftar till att säkerställa iakttagandet av principen ne bis in idem och förhindra att unionens administrativa sanktioner kombineras med straffrättsliga sanktioner i medlemsstaterna.

17 Dom av den 5 juni 2012 ( C‑489/10, EU:C:2012:319), punkt 37. Domen i målet Bonda handlade om ett straffrättsligt förfarande, i Polen, som inletts samtidigt med Europeiska unionens påförande av administrativa sanktioner, mot mottagare av jordbruksstöd. Se även domen Åkerberg Fransson, punkt 35.

18 Europadomstolen, dom av den 8 juni 1976 (CE:ECHR:1976:1123JUD000510071), § 82.

19 Europadomstolen, dom av den 10 februari 2015, Kiiveri mot Finland (CE:ECHR:2015:0210JUD005375312), § 30 och där angiven rättspraxis.

20 Domen Åkerberg Fransson, punkt 36. Till följd av denna dom ändrade Högsta domstolen i Sverige sin praxis och i två avgöranden, som den meddelade i juni och juli 2013, slog den fast att den svenska lagstiftning som medgav en kombination av skatterättsliga och straffrättsliga sanktioner åsidosatte principen ne bis in idem.

21 I sin dom av den 10 februari 2009, Zolotukhin mot Ryssland (CE:ECHR:2009:0210JUD001493903), § 84, beskriver till exempel Europadomstolen villkoret att det rör sig om en och samma gärning som samtliga konkreta omständigheter som avser samma gärningsman vilka har ett sådant samband att de inte kan åtskiljas i tid eller rum (min kursivering).

22 Europadomstolen, dom av den 20 maj 2014, Pirttimäki mot Finland (CE:ECHR:2014:0520JUD00352321), §§ 5 och 52.

23 Se även beslut av den 2 oktober 2003, Isaksen mot Norge (CE:ECHR:2003:1002DEC001359602) och beslut av den 14 september 1999, Ponsetti och Chesnel mot Frankrike (CE:ECHR:1999:0914DEC003685597).